Sv: Ensamma i stallet eller sällskap?
Jag har varit i båda situationer, dvs stått i stall där man i princip alltid var ensam samt i storstall där man aldrig är ensam. Kan bara konstatera att jag gillar ett mellanting, men föredrar ensamstall om jag får välja. Just nu står jag i ett stall/på en lösdrift där man oftast är ensam när man är ute, men där jag kommer väldigt bra överens med de andra hästägarna så när man väl ses någon gång i veckan så rider man gärna ihop.
Visserligen gillar jag föreningslivet, den sociala biten i stallet osv ibland, man minns ju hur kul man hade på ridskolan till exempel när man kunde putsa läder ihop, filma varandras ridning osv... Men tyvärr är det ju en gång av tio som man hamnar i ett storstall där man faktiskt kommer överens med folket där. Jag har två erfarenheter av att ha egen häst på storstall: en gång i stallet där jag mer eller mindre har vuxit upp, en liten ridskola där det alltid är någon men det bara är tränaren/ägaren som har hästar, typ två hästar förutom min är privathästar och då är det ju plötsligt väääldigt stor skillnad... andra erfarenheten i ett stall med många hästägare, där det var oerhört intriginfekterat, skitsnack, bråk, stress - inte alls roligt.
Ridskolan ska jag flytta tillbaka till så fort jag har körkort, storstall av typ nummer två kommer jag aldrig sätta min fot i igen. Då är jag tio miljoner gånger hellre ensam.
Jag har varit i båda situationer, dvs stått i stall där man i princip alltid var ensam samt i storstall där man aldrig är ensam. Kan bara konstatera att jag gillar ett mellanting, men föredrar ensamstall om jag får välja. Just nu står jag i ett stall/på en lösdrift där man oftast är ensam när man är ute, men där jag kommer väldigt bra överens med de andra hästägarna så när man väl ses någon gång i veckan så rider man gärna ihop.
Visserligen gillar jag föreningslivet, den sociala biten i stallet osv ibland, man minns ju hur kul man hade på ridskolan till exempel när man kunde putsa läder ihop, filma varandras ridning osv... Men tyvärr är det ju en gång av tio som man hamnar i ett storstall där man faktiskt kommer överens med folket där. Jag har två erfarenheter av att ha egen häst på storstall: en gång i stallet där jag mer eller mindre har vuxit upp, en liten ridskola där det alltid är någon men det bara är tränaren/ägaren som har hästar, typ två hästar förutom min är privathästar och då är det ju plötsligt väääldigt stor skillnad... andra erfarenheten i ett stall med många hästägare, där det var oerhört intriginfekterat, skitsnack, bråk, stress - inte alls roligt.
Ridskolan ska jag flytta tillbaka till så fort jag har körkort, storstall av typ nummer två kommer jag aldrig sätta min fot i igen. Då är jag tio miljoner gånger hellre ensam.