Evig singel?

[stjarnhimmel]

Undrar jag också. Vi är flertalet som inte har en massa män som är intresserade. Vissa har alltid en svans medans det hos andra förekommer mer sällan och finns säkert vissa (både män och kvinnor) där det aldrig finns någon som är intresserad av denne (och behöver inte vara att det är något fel på personen öht). Tror oftast det inte handlar så mycket om kräsenhet när folk är ofrivilligt ensamma, det är lätt att inte vara kräsen när det finns intresserade och ju fler desto lättare

Precis. Och det intressanta är ju varför det är så. Varför vissa aldrig blir valda av det motsatta könet trots att de är trevliga, träffar mkt folk etc.

 

[stjarnhimmel]

Ok

"Attraktionslagen"? (Det man sänder ut får man tillbaka.) Skickar du ut signaler om misstänksamhet, får du misstänksamhet tillbaka. Skickar du ut signaler om ointresse, får du ointresse tillbaka, osv.

Ok det förstår jag. Men hur ska man göra då förutom att vara trevlig, prata med folk och vara intresserad av vad de säger?

I mitt fall har det ofta varit tvärtom- de killar som blivit intresserade av mig har varit när jag inte visat så stort intresse. När kag är trevlig och pratar säger folk att man är trevlig och en bra kompis.

 

[mandalaki]

En grej jag funderat på här på buke är just det att vissa mycket riktigt verkar vara eviga singlar - oönskat. Medan andra här avverkar förhållanden mer eller mindre på löpande band!

X skriver att hon träffat Y, allt är stjärnor och rosa moln, han är hur fantastisk som helst - sen går det ett rätt kort tag och en av två saker händer: hon blir med barn eller det tar slut. I de fall det tar slut är hon förkrossad men väldigt snart träffar hon en NY fantastisk Mr Right istället, allt är stjärnor och rosa moln, han är hur fantastisk som helst osv osv osv...

Vilken jäkla skillnad det är!

 

[spoos]

En grej jag funderat på här på buke är just det att vissa mycket riktigt verkar vara eviga singlar - oönskat. Medan andra här avverkar förhållanden mer eller mindre på löpande band!

X skriver att hon träffat Y, allt är stjärnor och rosa moln, han är hur fantastisk som helst - sen går det ett rätt kort tag och en av två saker händer: hon blir med barn eller det tar slut. I de fall det tar slut är hon förkrossad men väldigt snart träffar hon en NY fantastisk Mr Right istället, allt är stjärnor och rosa moln, han är hur fantastisk som helst osv osv osv...

Vilken jäkla skillnad det är!

Så tycker jag det är i verkliga livet också. Vissa går från förhållande till förhållande medan andra (som jag själv t ex) är singel år efter år. En intressant skillnad det där. Förstår inte var de hittar karlarna nånstans!?
För egen del är det alltid "fel" män som blir intresserade och inte de som jag vill ha. Mycket frustrerande.

 

[mandalaki]

@spoos Så är det nog inte i min omgivning. I synnerhet när det gäller det där med att snabbt träffa en ny efter en separation, det gör de flesta inte.

Ibland på Buke har jag undrat om det förra förhållandet inte var värt något alls, när jag ser hur snabbt det ersätts med ett nytt. Det stämmer inte alls med min IRL, där bearbetar man och landar lite först (om man inte träffade nästa när man fortfarande var kvar i det gamla förhållandet, förstås).

 

[stjarnhimmel]

Så tycker jag det är i verkliga livet också. Vissa går från förhållande till förhållande medan andra (som jag själv t ex) är singel år efter år. En intressant skillnad det där. Förstår inte var de hittar karlarna nånstans!?
För egen del är det alltid "fel" män som blir intresserade och inte de som jag vill ha. Mycket frustrerande.

Haha.. För mig är det också de jag inte vill ha som blir intresserade tex personer som är 30 år äldre eller har alkoholproblem eller liknande.

 

[spoos]

@mandalaki Då är det nog olika i olika umgängeskretsar. Bland mina nära vänner är det klart vanligare att det tar lång tid mellan förhållandena och att de förhållanden man har också håller länge, men så finns det som sagt även de som i stort sett direkt "hoppar" vidare till nästa. Min teori har alltid varit att dessa personer har svårt att vara ensamma och därför gärna rusar in i ngt nytt, men det är kanske lite orättvist att tänka så. Det kan ju också vara tillfälligheter som gör att man plötsligt träffar på den där fantastiska personen trots att man precis lämnat ngt annat bakom sig.
Annars tänker jag ungefär som du, betydde inte det förra förhållandet någonting om man så snabbt kan ersätta det med något nytt? men det beror kanske mest på att jag själv inte alls är sådan, utan tar rätt lång tid på mig att komma över någon och gå vidare...

 

[Raderad medlem 6459]

@spoos Ibland på Buke har jag undrat om det förra förhållandet inte var värt något alls, när jag ser hur snabbt det ersätts med ett nytt.

Oj, så har jag aldrig någonsin tänkt. Folk går vidare olika snabbt, vissa har hunnit bearbeta det hela innan de ens gjorde slut, alla fungerar olika.

Att värdera en relation efter hur länge man är singel efteråt känns väldigt märkligt för mig.

 

[Raderad medlem 6459]

@mandalaki D Min teori har alltid varit att dessa personer har svårt att vara ensamma och därför gärna rusar in i ngt nytt, men det är kanske lite orättvist att tänka så.

Ja, det verkar himla orättvist att tänka så. Ingen annan har ju någon aning om hur den personen tänker och fungerar - kanske var den klar med sin relation innan de ens bröt?

 

[Grazing]

Jag tycker det är så svårt det här med förhållanden, jag vill jättegärna ha ett förhållande, vill ha närheten och ha någon som väntar på att man kommer hem, någon att planera maten med och alla andra egentligen obetydliga vardagliga saker. Dock så tycker jag så mycket om att vara ensam hemma osv vilket ju skiter sig lite om man har ett förhållande. Jag tycker om att sova själv och äta själv och se på tv själv osv en stor del av tiden även om jag som sagt uppskattar och saknar den närheten.

Är särbo kanske något som hade passat mej? Men det vill jag heller egentligen inte vara, känns inte som att det är ett "äkta" förhållande på något sätt. Och hur lätt är det att träffa en som vill vara särbo. Jag träffar en nu som jag nästan kan kalla mig särbo med men vi har inte något uttalat förhållande på det sättet, ingen släkt eller vänner som vet om hur nära vi står varandra, väldigt nära vänner, ställer upp för varandra, sover över hos varandra etc, äter ihop med jämna mellanrum.

Detta hade jag mer än gärna velat ha som ett fast förhållande men frågan är lite om jag orkar med det, att hela tiden vara tillgänglig och social, för det är man väl i ett förhållande? Vill inte bli en tråkig sambo tex. Har lång tid funderat på vad skillnaden egentligen är mellan vänner och förhållande för i min och min väns relation är det väldigt diffust, kanske bara det att ingen tar klivet över så att det blir ett "riktigt" förhållande, är otroligt rädd att jag skulle förlora honom och det vi har ifall jag skulle nämna att jag mer än gärna skulle kunna flytta in till honom, vara mycket mera osv. Jag vet ju inte riktigt vad han känner alls egentligen.

 

[mandalaki]

@niphredil Möjligt att det är både fel och orättvist men jag ändå reagerat på det viset. Troligen för att det skiljer sig så från vad jag upplever IRL. Tempot i och mellan relationer är helt annorlunda.

 

[TinyWiny]

Detta hade jag mer än gärna velat ha som ett fast förhållande men frågan är lite om jag orkar med det, att hela tiden vara tillgänglig och social, för det är man väl i ett förhållande?

Varför skulle man alltid vara tillgänglig och social i ett förhållande? Det kravet skulle jag aldrig klara. Visst att man alltid finns där för varandra om det är något och att man alltid ställer upp för varandra men jag väljer ju fortfarande själv om jag vill umgås eller inte och det har fungerat bra de senaste 14 åren. Om jag inte orkar eller vill umgås så sätter jag mig framför datorn och visst kan min sambo ibland fråga om jag inte kan komma in och titta på tv eller så istället men om jag vill sitta framför datorn istället för att umgås så säger jag ju att jag vill göra det eller att jag inte orkar vara social eller umgås just då. Jag blir iallafall inte livegen för att jag är i ett förhållande utan jag är ju fortfarande en egen person med egna åsikter och en egen vilja. Min sambo gör likadant. När han behöver vara ifred så går han ut i garaget och grejar. Men självklart skulle vi ställa upp för den andre om hen behöver en. Annars hade ju inte förhållandet varit mycket värt om vi inte hade gjort det.

 

[Alexandra_W]

Fast varför är det självklart att det finns intresserade män? Nu känner jag förstås inte denna person i fråga men har många liknande vänner. Och även om personen är snygg och trevlig så är min uppfattning om att folk ofta inte försöker ngt ändå. Jag tycker att folk ofta konstaterar att personen är snygg och trevlig men sen inte försöker inleda ngt mer. Så därför tror jag att man tyvärr kan gå på många kurser, föreningar etc utan att det blir ngt mer.

Det var väl precis det jag skrev - att det nog finns intresserade män/potentiellt intresserade män men de inte vågar närma sig.

Att jag förutsätter att det finns är helt utefter tantens beskrivning av kvinnan och de miljöer hon vistas i.

 

[Alexandra_W]

Varför skulle man alltid vara tillgänglig och social i ett förhållande? Det kravet skulle jag aldrig klara. Visst att man alltid finns där för varandra om det är något och att man alltid ställer upp för varandra men jag väljer ju fortfarande själv om jag vill umgås eller inte och det har fungerat bra de senaste 14 åren. Om jag inte orkar eller vill umgås så sätter jag mig framför datorn och visst kan min sambo ibland fråga om jag inte kan komma in och titta på tv eller så istället men om jag vill sitta framför datorn istället för att umgås så säger jag ju att jag vill göra det eller att jag inte orkar vara social eller umgås just då. Jag blir iallafall inte livegen för att jag är i ett förhållande utan jag är ju fortfarande en egen person med egna åsikter och en egen vilja. Min sambo gör likadant. När han behöver vara ifred så går han ut i garaget och grejar. Men självklart skulle vi ställa upp för den andre om hen behöver en. Annars hade ju inte förhållandet varit mycket värt om vi inte hade gjort det.

Man behöver inte vara så social i ett förhållande men man behöver vara det för att FÅ TILL ett förhållande

 

[Niyama]

Är 27 och har aldrig haft ett längre förhållande. Knappt något förhållande överhuvudtaget. Mina "förhållanden" har varit vänner jag ligger med. Det är ju inte så dumt det heller, men jag börja ledsna på att det enda intressanta med mig är att ligga med mig.

Sen känns det helt hopplöst att hitta en man som är okej med att jag inte vill ha barn

 

[Alexandra_W]

Sen känns det helt hopplöst att hitta en man som är okej med att jag inte vill ha barn

Det där är ett jättehinder "i din ålder" (gud så gammal jag känner mig). Är det någon tröst så släpper det vid ungefär 35 och framstår istället som en fördel för många män

 

[Trani]

Sen känns det helt hopplöst att hitta en man som är okej med att jag inte vill ha barn

Jag tycker att jag känner massor med folk runt den åldern som är ointresserade av barn. Inklusive mig själv. Det borde verkligen inte vara omöjligt att hitta, åtminstone inte om man rör sig i urbana miljöer.

Personligen tycker jag inte att sådant är viktigt i början när man lär känna någon. Om inte personen vill skaffa barn pronto förstås. Men annars är det annat som är viktigt, som att över huvud taget lära känna varandra. Det där med barn kan man ju diskutera sedan - utifrån förutsättningarna man har tillsammans.

Min sambo vill ha barn (i framtiden, inte just nu) och jag inte. Ändå har vi bott ihop i flera år och älskar varandra och livet vi delar. Det där med barn är inget vi bryr oss om att problematisera nu. Kanske blir det en fråga i framtiden. Vem vet? Men det är onödigt och ointressant att fundera över just nu, tycker vi båda.

 

[TinyWiny]

Man behöver inte vara så social i ett förhållande men man behöver vara det för att FÅ TILL ett förhållande

Det är sant

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil Möjligt att det är både fel och orättvist men jag ändå reagerat på det viset. Troligen för att det skiljer sig så från vad jag upplever IRL. Tempot i och mellan relationer är helt annorlunda.

Jag har faktiskt inte reagerat på tempot på hur bukefalister byter partners. Kan helt ärligt säga att jag knappt vet vilka som är singlar och vilka som är upptagna - förutom vissa då - och skulle de upptagna byta partners skulle jag nog inte ens märka det.

Med det sagt så får du såklart reagera hur du vill på hur folk byter partner men för min del så tänker jag alltid att "vad vet jag" om andras relationer. När jag avslutade mitt förra förhållande hade jag funderat över det otroligt lång tid innan. Nu gick jag förvisso inte in i en ny relation särskilt snabbt efteråt, men jag dejtade mycket och det kan mycket väl hända att nån tänkte "värst vad snabbt hon gick vidare då". I såna fall rör det mig inte inte ryggen - hur jag kände för vår relation och hur jag mådde efteråt vet ingen annan något om än jag.

 

[Alexandra_W]

Jag tycker att jag känner massor med folk runt den åldern som är ointresserade av barn. Inklusive mig själv. Det borde verkligen inte vara omöjligt att hitta, åtminstone inte om man rör sig i urbana miljöer.

Personligen tycker jag inte att sådant är viktigt i början när man lär känna någon. Om inte personen vill skaffa barn pronto förstås. Men annars är det annat som är viktigt, som att över huvud taget lära känna varandra. Det där med barn kan man ju diskutera sedan - utifrån förutsättningarna man har tillsammans.

Min sambo vill ha barn (i framtiden, inte just nu) och jag inte. Ändå har vi bott ihop i flera år och älskar varandra och livet vi delar. Det där med barn är inget vi bryr oss om att problematisera nu. Kanske blir det en fråga i framtiden. Vem vet? Men det är onödigt och ointressant att fundera över just nu, tycker vi båda.

Sådär såg jag också på det först. Men efter ett ganska uppslitande uppbrott som berodde på just så skild syn på barn så beslöt jag mig för att tidigt vara öppen. Och då blir det djävulskt svårt. Tyvärr.