Förskola och föräldrarnas semester

Min unge skulle nog inte uppskatta att alltid vara hemma med mamma eller pappa. Han gillar sina kompisar. Och fröknar (han har frågat efter en varje gång vi kört förbi förskolan nu när den är stängd. Och hemma nästan varje dag).

Men har man en massa syskon och bir nära andra barn blir det säkert annorlunda.

Ja lever man i Bullerbyidyll så låter det ju jättehärligt för barnen att vara hemma hela dagarna. Känns inte som att det är så vardagen ser ut för så många. Eftersom de flesta nyttjar barnomsorg är det där kompisar brukar finnas och ofta kan det ju vara bra att få leka med även kompisar och inte bara syskon (det är ju faktiskt två olika typer av relationer).
 
Fast jag lovar, med 15 timmar hinner barnet få ut mycket av sin vistelse, det är väl mer som du säger att det blir bökigt för dig som förälder.

Och ja, barn som inte går på förskola alls rekommenderas ofta att börja för att främja dess utveckling, men då räcker det oftast utmärkt med 15 timmar. Skulle man anse att det finns behov av fler kan man utöka tiden.

Men när en förälder går hemma är det ju tack och lov barnets behov som styr, inte vad som är bekvämast för den vuxna.

Det är inte alls barnets behov som gör att det är 15h/vecka. Påståendet att det begränsas till 15h för att det inte finns behov av mer var nästan skrattretande. Det handlar om kommunalekonomi.

Sen tycker jag oavsett inte att det går att säga att 15h är utefter vilket barn som helats behov. För en tvååring som inte gått på förskola innan uppfyller 15h i veckan med all sannolikhet barnets behov, och föräldern bör kunna ”fylla ut” utan problem.

För en femåring som gått tre-fyra år på förskola och har alla kompisar där när den får ett syskon kan man inte påstå att det är det barnets behov som styr att vistelsetiden begränsas till 15h i veckan.
 
Nu är jag väldigt off topic men som motvikt till alla "mitt barn älskar förskolan och hen skulle aldrig ha det lika bra/roligt/lärorikt hemma" så kan jag säga att jag HATAR hur stelbent synen är i Sverige för hur man "ska" ha sina barn.
Att förskolan förespråkas som det absolut bästa för ALLA barn och att det inte ens erbjuder alternativ "eftersom förskolan är bäst" (läs billigaste för kommunerna)

I vår kommun har det tagits beslut att de inte stödjer dagbarnsverksamhet och de vill helst inte heller se andra former av privat verksamhet (föräldrakoprativ eller likande) vilket gör att jag börjar känna mig helt maktlös när barnet faktiskt inte vill på förskolan.
Han vill vara hemma med oss och har alltid sagt det från det att han började när han va 1.5 (fyller 3 nu i september).
Vi ser till att han får vara hemma så mycket som möjligt (korta ner dagar, pusslar med mor och farföräldrar mm) och jag ser till att han får träffa kompisar utanför verksamheten trots att jag själv inte har något direkt behov av att vara social på min lediga tid, men han älskar att leka med kompisar och han utvecklas naturligtvis jätte mycket av det.
Jag är ju själv förskolelärare och hade gärna haft dagbarn om det var möjligt men alltså även i närliggande kommuner där de finns dagmammor så avråder barnomsorgspersonal föräldrar att söka dagmammor för att det inte är pedagogisk verksamhet. En släkting vart rådd att söka förskola till sitt barn av BVC läkare trots att läkaren inte har någon som helst info om vad föräldrarna kan erbjuda sina barn hemma "för det är ju på förskolan de blir folk av dom".

Förskolan kan vara jätte bra, missförstå mig inte men jag bara önskar att Sverige skulle vara lite mer öppen för att det faktiskt finns tillfällen är det inte är det bästa.
 
Säger vem? Du?
Om du läser på, så kommer du att hitta information om hur det blivit så, att man succesivt dragit ner på förskolevistelsen för barn vars föräldrar/förälder är föräldraledigt med ett "nytt" barn, arbetslösa m.m. Indragningarna sammanfaller med en ökad efterfrågan på barnomsorg, och att alla barn över viss ålder ska erbjudas barnomsorg, samtidigt som kommunernas budgetar inte räcker till.
Fiffiga politiker inser då att det finns fler platser att erbjuda, om man ändrar reglerna, så att exempelvis barnledighet för nytt barn, eller arbetslöshet, innebär en reducering av timmar för redan inskrivna barn.
Som politiskt aktiv, så har själv varit inblandad i den processen.
Personligen har jag gjort motstånd, men i vårt demokratiska system, så är det majoriteten som bestämmer.
 
Om du läser på, så kommer du att hitta information om hur det blivit så, att man succesivt dragit ner på förskolevistelsen för barn vars föräldrar/förälder är föräldraledigt med ett "nytt" barn, arbetslösa m.m. Indragningarna sammanfaller med en ökad efterfrågan på barnomsorg, och att alla barn över viss ålder ska erbjudas barnomsorg, samtidigt som kommunernas budgetar inte räcker till.
Fiffiga politiker inser då att det finns fler platser att erbjuda, om man ändrar reglerna, så att exempelvis barnledighet för nytt barn, eller arbetslöshet, innebär en reducering av timmar för redan inskrivna barn.
Som politiskt aktiv, så har själv varit inblandad i den processen.
Personligen har jag gjort motstånd, men i vårt demokratiska system, så är det majoriteten som bestämmer.

Nu pratade jag inte om nedskärningarna utan om att det överhuvudtaget erbjuds allmän förskola och förskola för barn vars föräldrar är hemma, där är det ju barnets behov som har satts i första hand tack och lov.

Det billigaste för kommunerna hade ju annars varit att inte erbjuda något.

Läs om läs rätt!
 
Nu pratade jag inte om nedskärningarna utan om att det överhuvudtaget erbjuds allmän förskola och förskola för barn vars föräldrar är hemma, där är det ju barnets behov som har satts i första hand tack och lov.

Det billigaste för kommunerna hade ju annars varit att inte erbjuda något.

Läs om läs rätt!
Nej.
Du ifrågasatte när jag hävdade att det där med 15 timmar handlade om kommunekonomi.
Du kanske blandade ihop olika inlägg.
 
Nej.
Du ifrågasatte när jag hävdade att det där med 15 timmar handlade om kommunekonomi.
Du kanske blandade ihop olika inlägg.

Nej, jag ifrågasatte inte, men det kan ju vara bra att tydliggöra om det handlar om eget tyckande eller fakta.

Det jag skrev var att den allmänna förskolan har tagits fram från första början utifrån barnets behov, inte för att föräldrarna ska vara lediga.

Sedan kom ni dragande med minimeringen av tiden och nedskärningarna, men de har jag aldrig påstått är grundade i något annat än just att spara pengar.
 
Nu är jag väldigt off topic men som motvikt till alla "mitt barn älskar förskolan och hen skulle aldrig ha det lika bra/roligt/lärorikt hemma" så kan jag säga att jag HATAR hur stelbent synen är i Sverige för hur man "ska" ha sina barn.
Att förskolan förespråkas som det absolut bästa för ALLA barn och att det inte ens erbjuder alternativ "eftersom förskolan är bäst" (läs billigaste för kommunerna)

I vår kommun har det tagits beslut att de inte stödjer dagbarnsverksamhet och de vill helst inte heller se andra former av privat verksamhet (föräldrakoprativ eller likande) vilket gör att jag börjar känna mig helt maktlös när barnet faktiskt inte vill på förskolan.
Han vill vara hemma med oss och har alltid sagt det från det att han började när han va 1.5 (fyller 3 nu i september).
Vi ser till att han får vara hemma så mycket som möjligt (korta ner dagar, pusslar med mor och farföräldrar mm) och jag ser till att han får träffa kompisar utanför verksamheten trots att jag själv inte har något direkt behov av att vara social på min lediga tid, men han älskar att leka med kompisar och han utvecklas naturligtvis jätte mycket av det.
Jag är ju själv förskolelärare och hade gärna haft dagbarn om det var möjligt men alltså även i närliggande kommuner där de finns dagmammor så avråder barnomsorgspersonal föräldrar att söka dagmammor för att det inte är pedagogisk verksamhet. En släkting vart rådd att söka förskola till sitt barn av BVC läkare trots att läkaren inte har någon som helst info om vad föräldrarna kan erbjuda sina barn hemma "för det är ju på förskolan de blir folk av dom".

Förskolan kan vara jätte bra, missförstå mig inte men jag bara önskar att Sverige skulle vara lite mer öppen för att det faktiskt finns tillfällen är det inte är det bästa.

Jag håller verkligen med dig om att barnomsorgen är för dåligt anpassad för olika individuella skillnader. Det är ges i mitt tycke för lite pengar till barnomsorgen, både till förskolor och till andra former av barnomsorg.

Lite allmän reflektion utifrån ditt inlägg:

Argumentet ”förskolan är bäst för alla” blir ju något av ett skenargument i samband med nedskärningar på annan barnomsorg.
Tyvärr är det här påståendet att ”barn har det bäst hemma med sina föräldrar” lika förgörande, eftersom det blir omotiverat att lägga pengar på barnomsorg om barnen ska vara så absolut lite som möjligt i barnomsorg. Varför ska offentliga medel bekosta barnomsorg om föräldrar vill anpassa scheman och flexa och på andra sätt hålla barnen hemma?

Vill vi ha barnomsorg måste den efterfrågas och prioriteras som fråga. Detta ämne är ju hyffsat komplext på samhällelig nivå. På enskild nivå är det såklart så att varje familj är unik, men offentliga lösningar kan inte anpassas utifrån enskilda individer och som enskild familj blir man då lätt maktlös. Det är dock okonstruktivt att påstå att ”barnen har det bäst hemma” som någon allmängiltig sanning, det påståendet kan aldrig förbättra barnomsorgen.
 
Jag håller verkligen med dig om att barnomsorgen är för dåligt anpassad för olika individuella skillnader. Det är ges i mitt tycke för lite pengar till barnomsorgen, både till förskolor och till andra former av barnomsorg.

Lite allmän reflektion utifrån ditt inlägg:

Argumentet ”förskolan är bäst för alla” blir ju något av ett skenargument i samband med nedskärningar på annan barnomsorg.
Tyvärr är det här påståendet att ”barn har det bäst hemma med sina föräldrar” lika förgörande, eftersom det blir omotiverat att lägga pengar på barnomsorg om barnen ska vara så absolut lite som möjligt i barnomsorg. Varför ska offentliga medel bekosta barnomsorg om föräldrar vill anpassa scheman och flexa och på andra sätt hålla barnen hemma?

Vill vi ha barnomsorg måste den efterfrågas och prioriteras som fråga. Detta ämne är ju hyffsat komplext på samhällelig nivå. På enskild nivå är det såklart så att varje familj är unik, men offentliga lösningar kan inte anpassas utifrån enskilda individer och som enskild familj blir man då lätt maktlös. Det är dock okonstruktivt att påstå att ”barnen har det bäst hemma” som någon allmängiltig sanning, det påståendet kan aldrig förbättra barnomsorgen.
Nä alltså det som händer är ju att det väldigt klassigt blir svart eller vitt. Det finns inget mitt imellan eller lagomt tyvärr.

I vår kommun ser det dock inte ut att ha kommit nån influensa som tyder på att människor anser att barn har det bäst hemma. Tror det är någon sån här extrem siffra hos oss, om de va 95% eller 98% av alla 4-5 som är inskriven på förskola gämfört med 85% i hela riket.

Traditionellt och historiskt från 40 och 50 talet är att "staten uppfostrar barnen bäst" (enligt p3 dokumentär skulle det vara en av anledningarna till alla barnhemsbarn under den tidsepoken) och vi har ju en förmåga att svänga från det ena extrema till det andra extrema innan det stabiliseras på nått mellanting. Och just nu går väl trenden åt det håll du beskriver, att man protesterar genom att hålla barnen hemma helt. Så kanske kommer vi fortsätta se en ordentlig minskning av barn på förskolan de kommande åren? Frågan är om staten i längden tjänar på det? Alltså klart att dom är glad av att kunna minska förskolor men någon måste ju ta hand om barnen även om de är hemma, hur löser människor det rent ekonomiskt?

Förlåt nu är vi helt OT men det är intressanta funderingar tycker jag.
 
Jag håller verkligen med dig om att barnomsorgen är för dåligt anpassad för olika individuella skillnader. Det är ges i mitt tycke för lite pengar till barnomsorgen, både till förskolor och till andra former av barnomsorg.

Lite allmän reflektion utifrån ditt inlägg:

Argumentet ”förskolan är bäst för alla” blir ju något av ett skenargument i samband med nedskärningar på annan barnomsorg.
Tyvärr är det här påståendet att ”barn har det bäst hemma med sina föräldrar” lika förgörande, eftersom det blir omotiverat att lägga pengar på barnomsorg om barnen ska vara så absolut lite som möjligt i barnomsorg. Varför ska offentliga medel bekosta barnomsorg om föräldrar vill anpassa scheman och flexa och på andra sätt hålla barnen hemma?

Vill vi ha barnomsorg måste den efterfrågas och prioriteras som fråga. Detta ämne är ju hyffsat komplext på samhällelig nivå. På enskild nivå är det såklart så att varje familj är unik, men offentliga lösningar kan inte anpassas utifrån enskilda individer och som enskild familj blir man då lätt maktlös. Det är dock okonstruktivt att påstå att ”barnen har det bäst hemma” som någon allmängiltig sanning, det påståendet kan aldrig förbättra barnomsorgen.
Nä alltså det som händer är ju att det väldigt klassigt blir svart eller vitt. Det finns inget mitt imellan eller lagomt tyvärr.

I vår kommun ser det dock inte ut att ha kommit nån influensa som tyder på att människor anser att barn har det bäst hemma. Tror det är någon sån här extrem siffra hos oss, om de va 95% eller 98% av alla 4-5 som är inskriven på förskola gämfört med 85% i hela riket.

Traditionellt och historiskt från 40 och 50 talet är att "staten uppfostrar barnen bäst" (enligt p3 dokumentär skulle det vara en av anledningarna till alla barnhemsbarn under den tidsepoken) och vi har ju en förmåga att svänga från det ena extrema till det andra extrema innan det stabiliseras på nått mellanting. Och just nu går väl trenden åt det håll du beskriver, att man protesterar genom att hålla barnen hemma helt. Så kanske kommer vi fortsätta se en ordentlig minskning av barn på förskolan de kommande åren? Frågan är om staten i längden tjänar på det? Alltså klart att dom är glad av att kunna minska förskolor men någon måste ju ta hand om barnen även om de är hemma, hur löser människor det rent ekonomiskt?

Förlåt nu är vi helt OT men det är intressanta funderingar tycker jag.
Det låter på dig @Sedna som att barnomsorgen i Sverige är beroende av att så många barn som möjligt går på förskolan och att det finns en fara med att föräldrar pusslar med sin vardag för att få umgås mycket med sina barn. Jag förstår inte alls den logiken.

Dels tänker jag att det inte är så många av oss som kan pussla så jättemycket i våra scheman. Många jobbar kontorstider eller åtminstone dagtid, och många jobbar 75-100%.

Dels tänker jag på den arbetskraftsbrist som SKL varnar för inom både skola, vård och omsorg. Det är redan nu stor brist på sjuksköterskor och socionomer (biståndshandläggare bland annat), och skolan samt förskolan hotas också av personalbrist. Fram till 2025 behöver ytterligare 124 000 anställas i kommun och landsting, och för att bekosta all ny personal behöver skatten höjas ordentligt. Gissningsvis kommer många kommuner snart se över hur man kan bedriva förskola med färre personal och mindre kostnader. T ex mindre tid för föräldralediga.

https://www.svd.se/skl-varnar-for-brist-pa-arbetskraft
 
Det låter på dig @Sedna som att barnomsorgen i Sverige är beroende av att så många barn som möjligt går på förskolan och att det finns en fara med att föräldrar pusslar med sin vardag för att få umgås mycket med sina barn. Jag förstår inte alls den logiken.

Dels tänker jag att det inte är så många av oss som kan pussla så jättemycket i våra scheman. Många jobbar kontorstider eller åtminstone dagtid, och många jobbar 75-100%.

Dels tänker jag på den arbetskraftsbrist som SKL varnar för inom både skola, vård och omsorg. Det är redan nu stor brist på sjuksköterskor och socionomer (biståndshandläggare bland annat), och skolan samt förskolan hotas också av personalbrist. Fram till 2025 behöver ytterligare 124 000 anställas i kommun och landsting, och för att bekosta all ny personal behöver skatten höjas ordentligt. Gissningsvis kommer många kommuner snart se över hur man kan bedriva förskola med färre personal och mindre kostnader. T ex mindre tid för föräldralediga.

https://www.svd.se/skl-varnar-for-brist-pa-arbetskraft
Det är redan stor brist på personal inom förskolan, pga för dåliga villkor och dålig lön. Chefer väljer dessutom att inte anställa utan istället använda sig av tillfällig vikarierande personal pga ekonomin istället för att ge barnskötare en fast tjänst för en skälig lön. Det finns (i vårat län/kommun) knappt några vikarier och det är stor omsättning på personal och chefer.
Att varna för personalbrist när cheferna väljer att (pga sina skäl..) inte anställa känns märkligt. Jag vet flera, inklusive mig själv, som i flera år fått gå på korttidsvikariat/timvikariat istället för att få en anställning - vilket gör att man söker sig till andra branscher tillslut där en säkrare anställning är möjlig.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Tänkte höra med er lite mer rutinerade föräldrar hur ni löser sommarsemestern med barnen? Fram till nu har jag kunnat lägga min semester...
2
Svar
31
· Visningar
1 923
Övr. Barn Vi tillbringar emellanåt en del tid tillsammans med barnens två kusiner och deras föräldrar. När vi gör det blir det uppenbart att vi...
2
Svar
23
· Visningar
2 355
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 049
Senast: mars
·
Skola & Jobb Haft 2,5 vecka av 4 veckors semester, och saknar verkligen jobbet nu. Mina kollegor, att ha något att faktiskt åstadkomma och att känna...
2 3 4
Svar
70
· Visningar
4 366
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp