Det här är både intressant och skitläskigt. Jag har ju i alla år gått runt med en känsla av att andra ser något hos mig som de inte gillar. Så jag har i princip gått runt och bett om ursäkt för min existens, d.v.s. hållit mig lite i bakgrunden och inte gjort mycket väsen av mig. Nu finns det ju andra förklaringar till att bl.a. mina familjerelationer skitit sig, men jag tar ändå på mig en skuld. Det känns så tvärsäkert att det är mig det är fel på, att jag är obehaglig eller jobbig på något sätt.
Och om folk nu tycker saker om en, vad baseras det på?
En av mina absolut bästa vänner sen många år är både asrolig, smart, snygg, godhjärtad och bara superhärlig! Hon mådde dåligt en period. När vi då var på krogen så blev hon så himla ledsen över att hon tyckte att alla bara tog kontakt med mig. Hon såg då direkt att hon måste vara ful eller ngt.
När jag då sa åt henne att hon inte direkt såg ut att vilja att någon kontaktade henne så fattade hon inget.. Tills hon såg sig i spegelväggen sur as fuck! Klart ingen vill kontakta en person som med kroppsspråk säger "back off".
Vi har nu gjort det här till en egen personlighet vid namn Siv. Siv som hatar allt och alla.
Och min vän som var så säker på att hon var vidrig på alla sätt har nu noll problem med att få kontakt med folk vid intresse.
Lite så tror jag det blir med dig med. Inte att du ser lika sur ut kanske. Det kan vara omöjligt.
Men att du iom din rädsla för relationer som spricker gör att du signalerar "nej, tack" till kontakt/relationsbyggande.
Och iom att du har svårt att släppa garden och blotta ditt inre sas så blir det ytliga kontakter.