Går det ens att bli frisk?

Det här är både intressant och skitläskigt. Jag har ju i alla år gått runt med en känsla av att andra ser något hos mig som de inte gillar. Så jag har i princip gått runt och bett om ursäkt för min existens, d.v.s. hållit mig lite i bakgrunden och inte gjort mycket väsen av mig. Nu finns det ju andra förklaringar till att bl.a. mina familjerelationer skitit sig, men jag tar ändå på mig en skuld. Det känns så tvärsäkert att det är mig det är fel på, att jag är obehaglig eller jobbig på något sätt.

Och om folk nu tycker saker om en, vad baseras det på?

En av mina absolut bästa vänner sen många år är både asrolig, smart, snygg, godhjärtad och bara superhärlig! Hon mådde dåligt en period. När vi då var på krogen så blev hon så himla ledsen över att hon tyckte att alla bara tog kontakt med mig. Hon såg då direkt att hon måste vara ful eller ngt.
När jag då sa åt henne att hon inte direkt såg ut att vilja att någon kontaktade henne så fattade hon inget.. Tills hon såg sig i spegelväggen sur as fuck! Klart ingen vill kontakta en person som med kroppsspråk säger "back off".
Vi har nu gjort det här till en egen personlighet vid namn Siv. Siv som hatar allt och alla.
Och min vän som var så säker på att hon var vidrig på alla sätt har nu noll problem med att få kontakt med folk vid intresse.

Lite så tror jag det blir med dig med. Inte att du ser lika sur ut kanske. Det kan vara omöjligt. :laugh:
Men att du iom din rädsla för relationer som spricker gör att du signalerar "nej, tack" till kontakt/relationsbyggande.
Och iom att du har svårt att släppa garden och blotta ditt inre sas så blir det ytliga kontakter.
 
När man mår dåligt är det så svårt att ifrågasätta hela tiden. Man behöver vara alert och kvicktänkt. Det är man inte när man är utmattad och/eller deprimerad. Man orkar helt enkelt inte ta tag i det för man känner sig i sånt underläge. Energin finns inte heller. Och med tanke på en del annat så faller det sig inte heller självklart för mig att kunna hantera det där.
Det är ju som sagt precis därför man inte kan vara för nere när man ska påbörja en sådan resa som terapi kan innebära. Man måste kunna orka agera. Och sen inte bara orka ifrågasätta utan orka med att kanske lära sig att se på sig själv på ett annat sätt än det man gjort hela sitt liv. Det krävs ganska mycket av en för att klara det.
 
Det är ju som sagt precis därför man inte kan vara för nere när man ska påbörja en sådan resa som terapi kan innebära. Man måste kunna orka agera. Och sen inte bara orka ifrågasätta utan orka med att kanske lära sig att se på sig själv på ett annat sätt än det man gjort hela sitt liv. Det krävs ganska mycket av en för att klara det.

Hur tycker du det ska lösas då?

Det kan ju vara så att man med stöttande och mer samtalsinrikting sas kan höja livskvalitet och nå ett något bättre mående, finna trygghet hos terapeuten och sen gå vidare med det tuffare arbetet.
Det vore väl väldigt dumt att skita i att hjälpa folk för att de direkt ska vara redo för väldigt tuffa saker när de redan är på botten? Och man kan få dem att må bättre eller tom bra.
 
En av mina absolut bästa vänner sen många år är både asrolig, smart, snygg, godhjärtad och bara superhärlig! Hon mådde dåligt en period. När vi då var på krogen så blev hon så himla ledsen över att hon tyckte att alla bara tog kontakt med mig. Hon såg då direkt att hon måste vara ful eller ngt.
När jag då sa åt henne att hon inte direkt såg ut att vilja att någon kontaktade henne så fattade hon inget.. Tills hon såg sig i spegelväggen sur as fuck! Klart ingen vill kontakta en person som med kroppsspråk säger "back off".
Vi har nu gjort det här till en egen personlighet vid namn Siv. Siv som hatar allt och alla.
Och min vän som var så säker på att hon var vidrig på alla sätt har nu noll problem med att få kontakt med folk vid intresse.

Lite så tror jag det blir med dig med. Inte att du ser lika sur ut kanske. Det kan vara omöjligt. :laugh:
Men att du iom din rädsla för relationer som spricker gör att du signalerar "nej, tack" till kontakt/relationsbyggande.
Och iom att du har svårt att släppa garden och blotta ditt inre sas så blir det ytliga kontakter.
Det som skiter sig för mig är att när jag börjat lära känna någon och fattat tycke för denne, så får jag panik att det ska skita sig, att personen ska upptäcka att jag egentligen bara är en rövhatt.

Min familj tyckte jag var olidlig när jag blev utmattad så de drog. Nästa gång jag råkade ut för en liknande situation, när jag var så stressad att det bara låste sig för mig, så gömde jag mig i ett hörn för att ingen annan skulle drabbas. Det sket sig rätt fett. Jag vet inte hur jag ska göra för att folk ska orka med mig när jag inte funkar. Det i sin tur skapar stress som gör att jag inte funkar. Så det går i cirklar.

Det är ju som sagt precis därför man inte kan vara för nere när man ska påbörja en sådan resa som terapi kan innebära. Man måste kunna orka agera. Och sen inte bara orka ifrågasätta utan orka med att kanske lära sig att se på sig själv på ett annat sätt än det man gjort hela sitt liv. Det krävs ganska mycket av en för att klara det.
Så jag borde inte fått någon hjälp alls när jag blev utmattad? Eller hur menar du?

Ingen som drabbas av utmattning blir frisk av bara sjukskrivning. Och medicin funkar inte alls mot just den biten.
 
Så jag borde inte fått någon hjälp alls när jag blev utmattad? Eller hur menar du?

Ingen som drabbas av utmattning blir frisk av bara sjukskrivning. Och medicin funkar inte alls mot just den biten.
Som sagt, det finns massor av olika mediciner att testa. Och nej, jag skriver inte att man inte ska bli hjälpt men det finns andra sätt än terapi för terapi kommer in först när man är såpass stabil att man klarar av förändringarna. Och jo, medicin fungerar faktiskt ofta..kanske inte hela vägen dock.

Mot utmattning kan mycket fungera, beror väl på ens situation.
 
Senast ändrad:
Som sagt, det finns massor av olika mediciner att testa. Och nej, jag skriver inte att man inte ska bli hjälpt men det finns andra sätt än terapi för terapi kommer in först när man är såpass stabil att man klarar av förändringarna. Och jo, medicin fungerar faktiskt ofta..kanske inte hela vägen dock.
Medicin fungerar bara mot depressionen, inte mot utmattningen.

Utmattning handlar om hjärnskada i frontalloben som inte kan medicineras. Det läker bara med tiden om man ger rätt förutsättningar för detta.
 
Det som skiter sig för mig är att när jag börjat lära känna någon och fattat tycke för denne, så får jag panik att det ska skita sig, att personen ska upptäcka att jag egentligen bara är en rövhatt.

Min familj tyckte jag var olidlig när jag blev utmattad så de drog. Nästa gång jag råkade ut för en liknande situation, när jag var så stressad att det bara låste sig för mig, så gömde jag mig i ett hörn för att ingen annan skulle drabbas. Det sket sig rätt fett. Jag vet inte hur jag ska göra för att folk ska orka med mig när jag inte funkar. Det i sin tur skapar stress som gör att jag inte funkar. Så det går i cirklar.


Så jag borde inte fått någon hjälp alls när jag blev utmattad? Eller hur menar du?

Ingen som drabbas av utmattning blir frisk av bara sjukskrivning. Och medicin funkar inte alls mot just den biten.
Rent krasst så är det väl så att ingen kan göra något för att folk ska orka med en förutsättningslöst när man inte fungerar. En nära vänskapsrelation eller släktskap är ingen garanti för det, förhoppningsvis ökar toleransen ju närmare relationen är - men det är ju aldrig en garanti. Så är det för alla. Förstår att det är femtioelva gånger svårare att hantera för dig, som har så jobbigt bagage så sett, men det är något som du måste försöka utsätta dig för. Förhoppningsvis går det enklare om du känner att du har ett fungerande skyddsnät runt dig i form av psykiatrin så småningom, men det kommer inte ändra sig om du inte utsätter dig för närmare relationer. :)
 
Rent krasst så är det väl så att ingen kan göra något för att folk ska orka med en förutsättningslöst när man inte fungerar. En nära vänskapsrelation eller släktskap är ingen garanti för det, förhoppningsvis ökar toleransen ju närmare relationen är - men det är ju aldrig en garanti. Så är det för alla. Förstår att det är femtioelva gånger svårare att hantera för dig, som har så jobbigt bagage så sett, men det är något som du måste försöka utsätta dig för. Förhoppningsvis går det enklare om du känner att du har ett fungerande skyddsnät runt dig i form av psykiatrin så småningom, men det kommer inte ändra sig om du inte utsätter dig för närmare relationer. :)
Det är just det som gör att jag tror att jag kommer att bli dömd till evig ensamhet. Ingen orkar med mig när jag inte orkar vara tillräckligt perfekt.
 
Det är just det som gör att jag tror att jag kommer att bli dömd till evig ensamhet. Ingen orkar med mig när jag inte orkar vara tillräckligt perfekt.
Köper inte det, om man ser till framtiden tror jag snarare att problemet är hur du själv tror/föreställer dig att andra bestämt måste uppfatta dig. Jag tror inte att det stämmer överens med verkligheten. Tror inte ens att dina tidigare, hemska upplevelser, bottnar i att du inte varit perfekt nog. Jag vet att du tolkar det så, men det är rimligare att anta att det beror på personernas tillkortakommande och olyckliga situationer snarare än att det varit något fel på dig. Grejen är väl att du _måste_ bryta mönstret med att se utgången av olika händelser som ett facit på hur det kommer bli framöver.
 
Köper inte det, om man ser till framtiden tror jag snarare att problemet är hur du själv tror/föreställer dig att andra bestämt måste uppfatta dig. Jag tror inte att det stämmer överens med verkligheten. Tror inte ens att dina tidigare, hemska upplevelser, bottnar i att du inte varit perfekt nog. Jag vet att du tolkar det så, men det är rimligare att anta att det beror på personernas tillkortakommande och olyckliga situationer snarare än att det varit något fel på dig. Grejen är väl att du _måste_ bryta mönstret med att se utgången av olika händelser som ett facit på hur det kommer bli framöver.
Jo, jag vet ju att sånt som hänt beror på annat än mig, men det hjälper inte att veta det. Jag är ändå rädd för att det kommer att hända igen och vill försöka förhindra det till varje pris.
 
Det är just det som gör att jag tror att jag kommer att bli dömd till evig ensamhet. Ingen orkar med mig när jag inte orkar vara tillräckligt perfekt.

Perfekt är det ingen som är och det behöver man absolut inte heller vara. Det man behöver vara, är äkta. Att klistra på en front, låtsas vara något man inte är funkar inte, för folk uppfattar inte den fronten som så äkta som man själv tror att den är.
 
Medicin fungerar bara mot depressionen, inte mot utmattningen.

Utmattning handlar om hjärnskada i frontalloben som inte kan medicineras. Det läker bara med tiden om man ger rätt förutsättningar för detta.
Har du det då? Skador i frontalloben? Jag har gjort en magnetröntgen och något med frontalloberna var galet, om dom var outvecklade eller vad dom nu var kommer jag inte ihåg och medicinering fungerar fint för mig iallafall.

Dock fungerar ju inte terapi för mig. Och vad jag läst så kan man visst behandla utmattning med medicin, det beror ju väldigt olika vad jag läst.

Depression och sådant tar ju dock på hjärnan, det sliter och förändrar och det är därför det är viktigt att behandla det snabbt.

Hur skulle just terapi fungera för utmattningen menar du? Jag förstår ju att man måste ha hjälp med att hitta vad det är som gör en utbränd men sen är det ju upp till en själv att förändra situationen som att byta jobb osv. Det är väl ofta nuet så att säga som behöver förändras vid utbrändhet, inte så mycket terapi som i att lära sig att hantera hur livet har varit.
 
Senast ändrad:
Perfekt är det ingen som är och det behöver man absolut inte heller vara. Det man behöver vara, är äkta. Att klistra på en front, låtsas vara något man inte är funkar inte, för folk uppfattar inte den fronten som så äkta som man själv tror att den är.
Jag vet, men visar jag mig tokstressad eller liknande, så orkar inte folk med mig. Så vissa saker måste döljas.

Har du det då? Skador i frontalloben? Jag har gjort en magnetröntgen och något med frontalloberna var galet, om dom var outvecklade eller vad dom nu var kommer jag inte ihåg och medicinering fungerar fint för mig iallafall.

Dock fungerar ju inte terapi för mig. Och vad jag läst så kan man visst behandla utmattning med medicin, det beror ju väldigt olika vad jag läst.

Depression och sådant tar ju dock på hjärnan, det sliter och förändrar och det är därför det är viktigt att behandla det snabbt.

Hur skulle just terapi fungera för utmattningen menar du? Jag förstår ju att man måste ha hjälp med att hitta vad det är som gör en utbränd men sen är det ju upp till en själv att förändra situationen som att byta jobb osv. Det är väl ofta nuet så att säga som behöver förändras vid utbrändhet, inte så mycket terapi som i att lära sig att hantera hur livet har varit.
Men inte fasen blir man röntgad för att få diagnosen utmattningsdepression. Det är en undersökning som inte görs mer än i forskningen, så jag har så klart inga bevis för hur jag ser ut i skallen.

Källa på att det går att behandla utmattning med medicin?

Stressrehab är en omfattande historia och inget jag kan redogöra för i sin helhet, men en kompis som gått på sånt har berättat om hur de jobbat med tankar, hur de skapat nya rutiner, att de gjort yoga o.s.v. Kost och motion är också viktiga delar (men hur ska man fixa bra mat när man inte ens orkar koka potatis?)

Jag vet varför jag blev utmattad och det var inte på grund av jobbet. Det finns mängder med orsaker till att man drabbas. Jag är inte den enda som drabbats av andra skäl än jobbet.
 
Jag vet, men visar jag mig tokstressad eller liknande, så orkar inte folk med mig. Så vissa saker måste döljas.


Men inte fasen blir man röntgad för att få diagnosen utmattningsdepression. Det är en undersökning som inte görs mer än i forskningen, så jag har så klart inga bevis för hur jag ser ut i skallen.

Källa på att det går att behandla utmattning med medicin?

Stressrehab är en omfattande historia och inget jag kan redogöra för i sin helhet, men en kompis som gått på sånt har berättat om hur de jobbat med tankar, hur de skapat nya rutiner, att de gjort yoga o.s.v. Kost och motion är också viktiga delar (men hur ska man fixa bra mat när man inte ens orkar koka potatis?)

Jag vet varför jag blev utmattad och det var inte på grund av jobbet. Det finns mängder med orsaker till att man drabbas. Jag är inte den enda som drabbats av andra skäl än jobbet.
Jag tror att stresshab är individanpassat och det hade lagts upp ett schema så att du hade fått hjälp att antingen koka potatis, eller det du hade klarat av att laga.
Det handlar ju en del om att skapa rutiner och saker i vardagen för hjärnan att släppa, så att den får en möjlighet att läka.
En del av den problematiken är ju att man har en tendens att lägga energi på saker man dels inte kan påverka, dels gör en hinderbana för sig själv.
För en del är tanken på att koka en potatis för utmattande. Mer utmattande en skala och stoppa den i varmt vatten på spisen. Då är det de man behöver ha hjälp med.

Vill bara hoppa in och inflika att jag ser en del hem både på FB och blocket som öppnar upp för främmande på julafton. Det handlar både om äldre och unga som är utan släkt av en eller annan anledning som välkomnas.
 
Jag vet, men visar jag mig tokstressad eller liknande, så orkar inte folk med mig. Så vissa saker måste döljas.

Där håller jag inte med. Vänner tål att man inte är på topp, de tål att man gnäller, att man brinner av, att man mår skit, att man ventilerar. Om inte, så är det inte några bra vänner.

Mina vänner gillar mig ändå, fastän de får se alla sidor av mig, även de som inte är "vackra", mina vänner tål att jag brinner av och är orättvist arg ibland, Precis som jag tål det från dem. Det är ju en stor del av vänskap tycker jag, att acceptera alla sidor hos sina vänner..

Jag skulle aldrig orka fejka mitt mående, för det -att gömma hur jag mår- gör bara att jag mår sämre.
 
Jag tror att stresshab är individanpassat och det hade lagts upp ett schema så att du hade fått hjälp att antingen koka potatis, eller det du hade klarat av att laga.
Det handlar ju en del om att skapa rutiner och saker i vardagen för hjärnan att släppa, så att den får en möjlighet att läka.
En del av den problematiken är ju att man har en tendens att lägga energi på saker man dels inte kan påverka, dels gör en hinderbana för sig själv.
För en del är tanken på att koka en potatis för utmattande. Mer utmattande en skala och stoppa den i varmt vatten på spisen. Då är det de man behöver ha hjälp med.

Vill bara hoppa in och inflika att jag ser en del hem både på FB och blocket som öppnar upp för främmande på julafton. Det handlar både om äldre och unga som är utan släkt av en eller annan anledning som välkomnas.
Det kanske finns olika stressrehab. Kompisen gick i grupp.

Jag har varit hänvisad till att klara mig själv så gott det går efter förmåga. Via jobbet har jag ju fått en del kunskap om just utmattning. Däremot har jag inte lyckats hantera allt som orsakade kraschen, vilket gör att depressionen hänger kvar.

Där håller jag inte med. Vänner tål att man inte är på topp, de tål att man gnäller, att man brinner av, att man mår skit, att man ventilerar. Om inte, så är det inte några bra vänner.

Mina vänner gillar mig ändå, fastän de får se alla sidor av mig, även de som inte är "vackra", mina vänner tål att jag brinner av och är orättvist arg ibland, Precis som jag tål det från dem. Det är ju en stor del av vänskap tycker jag, att acceptera alla sidor hos sina vänner..

Jag skulle aldrig orka fejka mitt mående, för det -att gömma hur jag mår- gör bara att jag mår sämre.
Den typen av vänner eller familjemedlemmar saknar jag tyvärr erfarenhet av. De som inte har pallat med mig har jag däremot träffat.

Så hur vet man om den person man funkar jättebra med när man mår okej, också pallar när man inte gör det?
 
@Magiana Jag har förstått att det är olika i olika landsting, men när jag har fått "ok" av läkare men väntetid har jag valt mig till privat. Så fort man kommer upp i en viss summa så behöver man inte betala längre.
Jag har gått till ett par olika privata psykologer (i olika omgångar), till kurator kopplat till skola/ högskola och vårdcentral.
Har fått många verktyg från de olika ställena, men den personen som jag trivdes bäst med var på vårdcentralen. Vi fick en bra relation och hon var bra på att pusha mig lagom. Tror det var viktigt för mig att känna att jag hittade någon som lyssnade och förstod mig, pushade utan att köra över mig.
Jag hoppas du hittar någon som kan hjälpa dig på samma sätt! Ge det ett par gånger, om det inte känns rätt- byt, det har du rätt till.
 
@Magiana Jag har förstått att det är olika i olika landsting, men när jag har fått "ok" av läkare men väntetid har jag valt mig till privat. Så fort man kommer upp i en viss summa så behöver man inte betala längre.
Jag har gått till ett par olika privata psykologer (i olika omgångar), till kurator kopplat till skola/ högskola och vårdcentral.
Har fått många verktyg från de olika ställena, men den personen som jag trivdes bäst med var på vårdcentralen. Vi fick en bra relation och hon var bra på att pusha mig lagom. Tror det var viktigt för mig att känna att jag hittade någon som lyssnade och förstod mig, pushade utan att köra över mig.
Jag hoppas du hittar någon som kan hjälpa dig på samma sätt! Ge det ett par gånger, om det inte känns rätt- byt, det har du rätt till.
Så skönt att det kan funka så också.

Tyvärr har jag inte haft samma flyt. Nu har jag varit utan hjälp i 6 månader för jag ville byta psykolog, men fick inte.
 
Men inte fasen blir man röntgad för att få diagnosen utmattningsdepression. Det är en undersökning som inte görs mer än i forskningen, så jag har så klart inga bevis för hur jag ser ut i skallen.
Jag blev röntgad under min utredning. Så uppenbart så kan man bli det och jag var då inte med i ett forskningsprojekt.
Källa på att det går att behandla utmattning med medicin?
Prata med en läkare om det istället, sen finns det en hel del att läsa om det på nätet överlag. Erfarenheterna och lösningarna på utmattning är inte likadan för alla. Folk läker på olika sätt och en del verkar bli hjälpta av medicin och vila och förändrade levnadsvanor medans andra behöver annat.

Stressrehab är en omfattande historia och inget jag kan redogöra för i sin helhet, men en kompis som gått på sånt har berättat om hur de jobbat med tankar, hur de skapat nya rutiner, att de gjort yoga o.s.v. Kost och motion är också viktiga delar (men hur ska man fixa bra mat när man inte ens orkar koka potatis?)
Låter mer som att du behöver en arbetsterapeut än en psykolog. Dom hjälper ju till med att skapa nya rutiner och leta efter det som i vardagen tar energi och som gör återhämtningen svårare.

Jag vet varför jag blev utmattad och det var inte på grund av jobbet. Det finns mängder med orsaker till att man drabbas. Jag är inte den enda som drabbats av andra skäl än jobbet.
Varför är du så stensäker på just den diagnosen? Jag har liknande problem som du har och jag har inte fått någon sådan diagnos. Mitt ursprungsproblem är autismen som orsakar mycket av allt annat jag har. Men klart att ha diagnoser som går att ”bota” är bättre att ha men tyvärr kan man ju inte välja sin diagnos utan det görs ju genom vården och utredningar och grejer.
 
Senast ändrad:
Min familj tyckte jag var olidlig när jag blev utmattad så de drog. Nästa gång jag råkade ut för en liknande situation, när jag var så stressad att det bara låste sig för mig, så gömde jag mig i ett hörn för att ingen annan skulle drabbas. Det sket sig rätt fett. Jag vet inte hur jag ska göra för att folk ska orka med mig när jag inte funkar. Det i sin tur skapar stress som gör att jag inte funkar. Så det går i cirklar.
Hur bra är du själv på att hantera medmänniskor som mår dåligt? Orkar du med dem?

Det kan ju verka som om en människa som mår dåligt behöver vara ifred när den agerar som du gör. Det kan vara därför folk "drar" - av hänsyn.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
999
Skola & Jobb Jag kommer antagligen bli uppsagd, enligt vad min arbetsgivare har sagt. I övrigt har jag inte fått mycket info om vad som kommer...
2
Svar
29
· Visningar
2 935
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 769
Senast: Sasse
·
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 051
Senast: Cattis_E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Hat
  • Boräntorna
  • Trött

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp