Graviditet och humörsvängningar

[Hot Shot]

Alltså nu börjar detta gå mig på nerverna, är i femte månaden och den senaste tiderna har mitt humör växlat något fruktansvärt, känns som att jag inte gör något annat än att lipa och tjura på min sambo.

Kom hem från jobbet idag kl 9 efter ett 24-timmarspass. det första jag möts av när jag öppnar dörren är ett kaos. Hunden har dragit ut en massa skräp från papperskorgen och en del från byrån plus att det ligger skor lite här och var. Detta kan jag ju inte klandra min sambo för iof. MEN, så är det disk kvar från gårdagen, sängen är inte bäddad, spisen är inte avtorkad, sambons sons rum ser för jävligt ut osv. Jag bryter ihop totalt och bara sätter mig och tjuter. Är så less på att alltid behöva tjata.

Var helt röd och svullen i ögonen när jag åkte iväg till barnsmorskan, ledsen och irriterad över att behöva åka dit själv, IGEN. Och senare i eftermiddag ska jag på föräldrainformation på Föräskringskassan, även dit ensam eftersom sambon är på jobbet.

Känner knappt igen mig själv emellanåt men ibland blir jag bara så less på allt. Jag vet ju att jag kommer gå och tjura ikväll när sambon kommer hem och att det kommer sluta i gråt. Sen efter får jag dåligt samvete för att jag är en tjurkärring och för att jag kanske överreagerat, även om det inte känns som så just nu.

Ville bara skriva av mig lite antar jag, känns lite bättre nu efter tre glassar och en halv chipspåse.

Hoppas verkligen att det kommer bli en jävligt söt unge efter dom här månadernas lidande...

 

[vansinnet]

Sv: Graviditet och humörsvängningar

Tycker inte att du överreagerar.
Jag har nog gnällt och skällt på min sambo för mindre under dom här månaderna.

Fast det är jobbigt med humörsvängningar, det är det. Ibland känner jag inte igen mig själv. Dessutom väldigt jobbigt när man går från överlycklig till djupt deprimerad sju gånger om dagen ungefär.
En klen tröst är väl att det går över så småningom.

 

[annax]

Sv: Graviditet och humörsvängningar

Jag hade också gnällt på min sambo om jag kom hem till det som du kom hem till. Hade nog gnällt även om jag inte vore gravid.

Jag har bett om ursäkt till min sambo många gånger under graviditeten - för att jag har överreagerat och skällt ut honom efter noter. Andra gånger har jag börjat tok-grina och känt att jag är hur patetisk som helst.

Det hör till liksom (tyvärr). Men jag tycker att det har hjälpt att ha i bakhuvudet att man är som man är av en anledning...och att det går över.

 

[havreflinga]

Sv: Graviditet och humörsvängningar

Är du säker på att det bara är hormoner? Jag hade nog tolkat det som att du är orolig för att ansvaret för städning ligger på dig, och att det måste ändras innan bebisen kommer.

Både jag och min man fick känslor som for iväg med oss under första graviditeten, men jag tror inte att det bara var hormoner. Det var funderingar och rädslor som behövdes pratas igenom innan bebisen kom.

Min mans rädslor handlade mycket om att inte vara en tillräckligt bra pappa. Mina rädslor handlade mest om det jag tror du känner; att huvudansvaret för bebisen skulle hamna på mig.