Bukefalos 28 år!

Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Jag dömer inte dig. Missförstå mig inte.

Jag bara menar att det egentligen inte spelar någon roll, om man ändå är av samma åsikt angående pengar och hur de spenderas. Om båda vill den andras väl så blir det ju bra hur man än gör. Då känns det för mig onödigt att börja räkna 50% på allt, ha olika konton till olika saker o.s.v.

Vi köper vad vi vill och vad vi har råd med, samtidigt som vi båda sparar pengar.
Har den andra lite pengar så är det den med mer pengar som betalar (eller den som har med sig plånboken...). Om min man plötsligt hade börjat spendera allt han har på bilar och noll på bostad, spar och oss, så tycker jag inte att problemet är egna konton, utan personens attityd. En sån person vill jag inte bo med, gemensamma konton eller ej.

Våra pengar är våra pengar, oavsett vilket konto dom finns på.

Fast det handlar inte om att räkna 50% på allt eller att man annars spenderar alla sina pengar på sina intressen utan att betala bostad, mat och sådana saker först utan det handlar om att kunna känna sig fri att köpa det man vill ha utan att behöva ta hänsyn till någon mer än sig själv för det som blir över. Det är ju inte så att min sambo skiter i om jag inte har pengar till mediciner t.ex. utan då hade han självklart betalat det men om det var en större summa så hade han ju velat ha tillbaka det när jag hade pengar igen. Eller att han sitter och äter en massa dyr mat medans jag knaprar på en morot. Det handlar om att bara för att man har valt att leva ihop så smälter man inte samman med den människan och blir en människa. Jag får ju inte samma intressen och samma åsikter som min sambo bara för att vi bor ihop utan jag har fortfarande mina intressen och han sina och vi har fortfarande våra respektive åsikter. Iallafall jag vill ha ett liv även utanför mitt förhållande. Min sambo varken kan eller ska fylla alla mina behov även om han uppfyller alla behov jag har på partnerfronten. Jag behöver andra människor i mitt liv också. Jag behöver mina vänner och jag behöver mina barn och på samma sätt behöver jag kunna känna att jag kan göra vad jag vill med mina pengar. Det är en frihet att kunna köpa den där 20000 kr sadeln utan att behöva diskutera det med någon annan än mig själv.

Förhållandet är inte mindre värt bara för att man inte har gemensam ekonomi. Jag har haft gemensam ekonomi i ett tidigare förhållande och jag verkligen avskydde det. Det kändes som om jag behövde be om lov som om jag var ett litet barn oavsett vad jag ville köpa. Jag hade ingen koll på ekonomin eller hur mycket pengar som fanns på kontot för jag visste ju inte om han hade handlat något nyligen. Nej, jag vill inte riskera att stå i affären och inte kunna betala för att min sambo precis har handlat något.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

För mig är det lite förvånande att man gärna kan skaffa barn med någon men inte är villig att dela ekonom med densamma.

Men vad har det med varandra att göra? Varför ska man ha gemensam ekonomi bara för att man har barn ihop? Det går precis lika bra att lägga en summa som täcker boende, mat osv. och barnens levnadskostnader och sedan ha sina egna pengar ändå. Varför skulle inte det gå menar du? Varför är det förvånande? Det är ju som att säga att man är förvånad över att två personer inte får exakt samma intressen och åsikter när de får barn.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Nu är jag förvisso singel men på den tiden jag hade sambo delade vi 50/50 på gemensamma kostnader (allt inom boendet) och 40(min del)/60 på matkontot, allt annat betalade vi var för sig.

Detta mest för att dåvarande sambon är samlare och en obotlig slarver så han drog på sig massor av onödiga kostnader som jag vägrade betala.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Men vad har det med varandra att göra? Varför ska man ha gemensam ekonomi bara för att man har barn ihop? Det går precis lika bra att lägga en summa som täcker boende, mat osv. och barnens levnadskostnader och sedan ha sina egna pengar ändå. Varför skulle inte det gå menar du? Varför är det förvånande? Det är ju som att säga att man är förvånad över att två personer inte får exakt samma intressen och åsikter när de får barn.

Jag håller med dig. Jag förstår inte varför det ska ifrågasättas överhuvudtaget, som det alltid görs i såna här trådar. Som om förhållandet liksom var mindre värt om man delar upp ekonomin - eller snarare mer värt om man inte gör det.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Nej, min point är att det inte spelar någon roll alls hur man gör. Det att man har gemensam ekonomi med ett gemensamt konto betyder inte att man har ett bättre förhållande än de som har helt separat ekomoni.

Grejen är att om man funkar bra tillsammans spelar det ingen roll hur man gör. Vi har som sagt någon blandform. Våra pengar är våra pengar, men på egna konton.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Grejen är att om man funkar bra tillsammans spelar det ingen roll hur man gör.

Men just en sådan kommentar gör på något vis hanteringen av ekonomin en värdemätare för hur bra förhållandet är. Det är den ju inte alls.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Som sagt, för mig är det det. Om min sambo har problem med droger, spel, rökning, alkohol eller för stor användning av pengar, så är det ett problem för oss båda.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Men den andre parten behöver ju inte ha några problem med pengar alls utan man vill ha separat ekonomi iallafall. Varför är det så fel enligt dig? Hur kan det vara en värdemätare för hur bra förhållandet är? Båda parter kanske har exakt samma tanke med sin ekonomi och bägge parter kanske slösar eller sparar exakt lika mycket men ser ändå ingen som helst anledning till att ha gemensam ekonomi.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Men vad har det med varandra att göra? Varför ska man ha gemensam ekonomi bara för att man har barn ihop? Det går precis lika bra att lägga en summa som täcker boende, mat osv. och barnens levnadskostnader och sedan ha sina egna pengar ändå. Varför skulle inte det gå menar du? Varför är det förvånande? Det är ju som att säga att man är förvånad över att två personer inte får exakt samma intressen och åsikter när de får barn.

Det finns par med barn som har så skilda ekonomier att den ena parten hyr bilen av den andra när denne skjutsar deras gemensamma barn...:crazy:
Och där den ena parten inte får följa med på semestern alternativt låna eftersom denne inte inte har råd att ta sig till resmålet.

Vi lägger nog annorlunda värderingar i begreppet gemensam ekonomi, i det fall du redogör för så anser jag att ekonomin är gemensam då ex.vis mat och barnens levnadskostnad täcks från ett gemensamt konto. Skild ekonomi är för mig där man inte har någon gemensam kassa och att ett köp av barnens täckbyxor betalas av ena föräldern och den andra genast får betala sin halva. Där viss mat bara är den ena förälderns eftersom det är denne som betalat den.
Och där tänker jag att det förvånande att väljer att skaffa barn med en partner som man inte vill ha en gemensam kassa med eftersom det för mig känns som att barnaanskaffandet är en större grej än den gemensamma kassan.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Det finns par med barn som har så skilda ekonomier att den ena parten hyr bilen av den andra när denne skjutsar deras gemensamma barn...:crazy:
Och där den ena parten inte får följa med på semestern alternativt låna eftersom denne inte inte har råd att ta sig till resmålet.

.

Haha, ja så har vi det inte i alla fall, jag tycker vi har det jättebra :D

kl

Precis som TinyWiny och Mandalaki nämnde så kan man faktiskt ha ett bra förhållande fast man inte har gemensam ekonomi. Exemplet med sadeln är en anledning att inte ha gemensam ekonomi, lägga en hel månadslön på en sadel, varför behöva ta upp det med sin partner? mer än att man är glad över sitt nya inköp och visar det såklart. Jag hade haft väldigt svårt för att behöva ta upp alla inköp till hästarna med maken, jag vill inte behöva be om något som jag själv har jobbat ihop? Känns lika märkligt för mig som skild ekonomi känns för vissa andra antagligen ;)

Likadant när maken kommer hem med sin nya storbildstv, fast vi redan har två fungerande, då är jag glad att jag slipper vara med och betala för den liksom. Och maken är ännu gladare att jag inte hindrat honom från att köpa den (fast gud vet att jag försökt)

Vi har inte lika tänk angående politik heller, och det har aldrig varit något problem. Vi röstar ju inte tillsammans utan man röstar på det man själv känner sig bekväm med.

Men däremot pratar vi ganska mycket om ekonomi, så man vet hur den andra har det, vi sitter ner och tar räkningarna tillsammans.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Du förklarar allt så otroligt bra så jag tror jag hänvisar mina svar till dina inlägg i fortsättningen.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Som sagt, för mig är det det. Om min sambo har problem med droger, spel, rökning, alkohol eller för stor användning av pengar, så är det ett problem för oss båda.

Men det är ju inte alls det jag menade. Jag menade att beslutet om gemensam vs delad ekonomi inte är någon värdemätare på förhållandet.

Det var bra att du formulerade det precis så som du gjorde i det första inlägget jag svarade på. Det gjorde det tydligt för mig vad det är jag vänder mig emot. Och det är just att ett jättebra förhållande skulle göra att man riskfritt har gemensam ekonomi. Min poäng är att man kan ha ett jättebra förhållande och ändå välja delad.

Att låta det där med "bra förhållande" avgöra att man har gemensam låter riskfyllt, inte minst för att det oftast är kvinnan som tjänar mindre.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Jag håller med. Att en totalt ihopblandad ekonomi skulle säga något om kvaliteten på förhållandet är en väldigt underlig idé. Samma mönster som att man är "mer" ihop om man är gifta än om man inte är det, och att man är "mer" ihop om man bor ihop än om man inte gör det.

Det finns helt enkelt en massa sådana där normer för vad ett "riktigt" och "bra" förhållande är.

Samtidigt som alla de där sakerna - boendeformen, civilstatusen och ekonomin - lika gärna kan användas för att dölja maktförhållanden, som för att utplåna dem.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Som sagt, för mig är det det. Om min sambo har problem med droger, spel, rökning, alkohol eller för stor användning av pengar, så är det ett problem för oss båda.

Flera av de där sakerna hade varit ett problem för båda oavsett om ni har gemensam ekonomi eller inte. Med separat ekonomi, blir en del av de sakerna inte ett problem för båda.

Det är intressant att du kopplar frågan om separat eller gemensam ekonomi till så pass problematiska situationer. Som om det är närvaro/frånvaro av uppenbara problem, det hela handlar om. Det går ju att tänka sig två personer som älskar varandra och som ser sig själva och den andra som självständiga individer som bör ha självständig makt över sitt respektive liv. Utan att det finns några som helst problem eller oenigheter kring pengar inblandat.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Det kan man. Men det spelar ingen roll. Det är min point.

Men. Om min sambo använder alla sina pengar till skit, så känns det ju som om jag måste uppfostra honom genom att kontrollera hans ekonomi. Det gör honom inte mindre egoistisk. Det döljer bara problemet då, tycker jag.

Sen kan man vara olika och vilja ha skild ekonomi eller helt gemensam utan att det spelar någon roll.

Vi har inte egna bankkonton för att kunna skydda oss från den andras slöseri, utan för att vi ändå delar lite hur som helst.

Jag menade aldrig att alla som har delad ekonomi har problem, eller att alla som har helt gemensam ekonomi automatiskt har dåliga förhållanden.

Eller, att alla med bra förhållanden alltid har gemensam ekonomi.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Flera av de där sakerna hade varit ett problem för båda oavsett om ni har gemensam ekonomi eller inte. Med separat ekonomi, blir en del av de sakerna inte ett problem för båda.
Ja, det var det jag menade. Dock har ju min man ett problem om han missbrukar nånting. Och mår min man dåligt mår jag dåligt. Oavsett om jag har massvis med pengar på kontot.

Det är intressant att du kopplar frågan om separat eller gemensam ekonomi till så pass problematiska situationer. Som om det är närvaro/frånvaro av uppenbara problem, det hela handlar om. Det går ju att tänka sig två personer som älskar varandra och som ser sig själva och den andra som självständiga individer som bör ha självständig makt över sitt respektive liv. Utan att det finns några som helst problem eller oenigheter kring pengar inblandat.
Nej, men det gör jag inte heller, vad jag säger är just det motsatta, att det inte spelar någon roll. Har man problem, så hjälper det inte att ha separat ekonomi. Som sagt har vi nån sorts blandning mellan delad och gemensam. Jag vet inte vad han har på sitt konto, men jag märker ju att han handlar mat och betalar för saker precis som jag. Sen gör han vad han vill med sina pengar. Och jag känner inte att jag behöver veta exat hur mycket han eller jag har satt på mat förra månaden.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Och det är just att ett jättebra förhållande skulle göra att man riskfritt har gemensam ekonomi. Min poäng är att man kan ha ett jättebra förhållande och ändå välja delad.

Man kan ha ett jättebra förhållande just för att man INTE blandar känslor med ekonomi.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

*kl

Har levt med "millimeterrättvisa".

Det var ingen höjdare.

Den jag lever med nu är lika kaos som jag och det är toppen :D
Det som måste betalas varje månad betalas och vissa månader kan vi åka på kurs med ponnyerna flera gånger och andra får vi vända på vartenda öre. Sista tiden har varit tuff för jag har varit sjukskriven mer än jag jobbat och han har knappt jobbat alls.

Men vi trollar med knäna så vi ändå kan ta dem väldigt oförutsedda veterinärräkningen på 8000kr osv.

Det löser sig förr eller senare.
 
Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?

Men. Om min sambo använder alla sina pengar till skit, så känns det ju som om jag måste uppfostra honom genom att kontrollera hans ekonomi. Det gör honom inte mindre egoistisk. Det döljer bara problemet då, tycker jag.

Om jag tyckte att min partner använder sina pengar till skit och att jag därför måste uppfostra honom, skulle det vara problemet. Min syn på honom, hans saker, att han behöver uppfostras och att det är jag som ska göra det - alla de sakerna är för mig sådant som betyder att jag är helt fel ute i min relation. (Pengar betyder inget i det sammanhanget, att jag ser mig som hans uppfostrare är problemet.)

I samma anda är det helt självklart för mig att ha olika konton: vi är två olika personer, helt enkelt.
 

Liknande trådar

Mat Jag skulle vilja bjuda någon på middag. Men jag vet inte hur man gör eller hur lyckat det är med tanke på att jag varken är bra på...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 433
Senast: hundtant
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 618
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 660
Senast: Nixehen
·
  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 763
Senast: Exile
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp