Hur länge har ni väckt era barn på morgonen?

[Inte_Ung]

Jag har aldrig rest så långt att jag behövt ställa om dygnet så jag vet inte hur jag skulle reagera. Men förmodligen hade det blivit jobbigare för mig att ställa om än för min man.

Jag vaknar också samma tid varje morgon, kl 04.00, efter att ha kört buss i många år.
Men jag kan kompensera med att sova middag för att fylla mitt sömnbehov.

Under många år, före bussarna, så pendlade jag i princip till USA och ställde då om tiden ofta.
Det blev till slut en vana där jag hade rutiner för hur det skulle fungera enklast.
Några sådana rutiner borde även gå att använda vid omställning av tid utan att resa.

 

[Inte_Ung]

Jag gissar att det hade varit samma problem som här när man tappar en timme vid vinter-/sommartid där man förlorar en timme. Inget problem åt andra hållet men även där justeras den inre klockan efter ett tag i förhållande till tiden där han är. Den inre klockan ställer ju om till slut men den är ju i förhållande till hur tiden är i respektive tidzon. Funkar man inte innan 09:00 så gör man inte det oavsett var på jorden man är. Det vill säga en kvällsmänniska blir inte en morgonmänniska bara för att man byter tidzon (även om man kan vara det ett tag beroende på till vilken tidzon man bytt tills den inre klockan ställt om, sen får man ju samma problem igen).

Det som man säkert vet skiljer mellan olika människor är längden på det biologiska dygnet.
Vissa har ett dygn på 23 timmar och andra på 25 timmar.
Naturligtvis så blir det ett problem att då leva med dygn på 24 timmar.
Men det borde ändå vara möjligt att flytta morgonen till ett tidigare klockslag.
Typ låtsas att kl 07:00 egentligen är kl 09:00.
Som med sommartid, men mer.

 

[Inte_Ung]

Fast så fungerar det inte för alla. För vissa är det extremt viktigt att belöningen är tätt inpå annars fungerar det inte. Framförallt för barn vars hjärnor inte är utvecklade till fullo. Lägg dessutom till någon form av problematik och du har en person som bara kan se nyttan av snabba belöningar.

Men då är ju det ett problem att jobba på.
Först kort, typ om en stund, och sedan allt längre fram i tiden.
Eftersom att den typen av framtidsplanering är nödvändig för att få ett vuxet liv att fungera.

Min teori om att sköta skolan och därmed också sömnen och uppvaknandet, är att man måste förstå livet för att kunna ta ansvaret.
Så om det inte fungerar så är det den förståelsen som man behöver jobba på.

 

[Tora]

Det som man säkert vet skiljer mellan olika människor är längden på det biologiska dygnet.
Vissa har ett dygn på 23 timmar och andra på 25 timmar.
Naturligtvis så blir det ett problem att då leva med dygn på 24 timmar.
Men det borde ändå vara möjligt att flytta morgonen till ett tidigare klockslag.
Typ låtsas att kl 07:00 egentligen är kl 09:00.
Som med sommartid, men mer.

En kvällsmänniska har mycket svårt att bli en morgonmänniska och tvärtom. Om samhället säger att klockan 12 är det nya klockan 8 på morgonen ja det fungerar ju. Men då har vi ju ställt om den av människor påhittade klockan. Den tid som skapas beroende på hur jorden snurrar är ju fortfarande densamma.

 

[Tora]

Men då är ju det ett problem att jobba på.
Först kort, typ om en stund, och sedan allt längre fram i tiden.
Eftersom att den typen av framtidsplanering är nödvändig för att få ett vuxet liv att fungera.

Min teori om att sköta skolan och därmed också sömnen och uppvaknandet, är att man måste förstå livet för att kunna ta ansvaret.
Så om det inte fungerar så är det den förståelsen som man behöver jobba på.

Ta dig själv som exempel. Du har mycket svårt att förstå det som ligger utanför dina ramar, hur du fungerar och de glasögon du använder för att se världen. Det är så din hjärna är byggd och det är absolut inget fel med det det är bara en variation av hur en hjärna kan fungera.

Samma med de som inte kan greppa en belöning som kommer långt fram i tiden. Det är för abstrakt i deras värld. Det är inget fel det är bara en variation av hur deras hjärna (främst deras belöningscentrum) fungerar.

Så att träna på det hjälper lika lite som det hjälper en kort person att träna på att bli lång. Det är något som kan ändras med tiden beroende på hur hjärnan växer. Det är dock fortfarande en genetisk förutsättning man har precis som längd. Detta är ett mycket vanlig problematik vid till exempel ADHD-diagnoser.

 

[Inte_Ung]

En kvällsmänniska har mycket svårt att bli en morgonmänniska och tvärtom. Om samhället säger att klockan 12 är det nya klockan 8 på morgonen ja det fungerar ju. Men då har vi ju ställt om den av människor påhittade klockan. Den tid som skapas beroende på hur jorden snurrar är ju fortfarande densamma.

Men det går faktiskt att ställa om mellan sommar- och vintertid.
Och tidszoner är ibland mycket breda så att solen går upp olika tider.

Med ett längre biologiskt dygn så borde ju varje klockslag oavsett tid på dygnet vara svårt.
Eftersom att klockan alltid är en timme för tidigt när det är dags att vakna.

Min sambo har ett tydligt längre dygn än planetens 24 timmar.
Det blir liksom senare och senare för att slutligen slå över i nästa dygn.
Att flytta fram morgonen en timme eller två hjälper då inte mer än någon dag, sedan så blir det för kort i alla fall.

Så det måste vara något annat när en ny tid faktiskt fungerar på längre sikt.
Melatonin kanske?
Det går att tillsätta.
Artificiellt morgonljus kan också hjälpa.

Jag tror på lösningar och inte på tvång.

 

[Inte_Ung]

Samma med de som inte kan greppa en belöning som kommer långt fram i tiden. Det är för abstrakt i deras värld. Det är inget fel det är bara en variation av hur deras hjärna (främst deras belöningscentrum) fungerar.

Men då är ju problemet av en helt annan sort.
Och jo jag förstår precis.
Men det måste ju ändå hanteras på något sätt.
Annars så kommer det att gå på tok.

Om vi tar sömnproblem utan ytterligare komplicerande omständigheter, så är de ju på ett sätt att hantera.
Annars så kanske det är själva komplikationen som behöver hanteras.
Och jag hanterar sådana komplikationer hos andra varje dag.
Det finns metoder för det.
Men då handlar det inte längre om bara sömn och vakenhet.

 

[Tora]

Men det går faktiskt att ställa om mellan sommar- och vintertid.
Och tidszoner är ibland mycket breda så att solen går upp olika tider.

Med ett längre biologiskt dygn så borde ju varje klockslag oavsett tid på dygnet vara svårt.
Eftersom att klockan alltid är en timme för tidigt när det är dags att vakna.

Min sambo har ett tydligt längre dygn än planetens 24 timmar.
Det blir liksom senare och senare för att slutligen slå över i nästa dygn.
Att flytta fram morgonen en timme eller två hjälper då inte mer än någon dag, sedan så blir det för kort i alla fall.

Så det måste vara något annat när en ny tid faktiskt fungerar på längre sikt.
Melatonin kanske?
Det går att tillsätta.
Artificiellt morgonljus kan också hjälpa.

Jag tror på lösningar och inte på tvång.

Som sagt det som ligger utanför det sättet du ser på världen är svårt att förklara för dig.

Du kommer med en massa förslag på lösningar som om vi inte provat olika sätt. Tror du att det bara är du som kan komma på olika sätt på lösningar. Det som är problemet här att du kommer med lösningar för att få personen att passa in i den ramen du tycker är korrekt. Det går inte riktigt på det sättet här. Precis som en blåögd inte kan bli brunögd. Det är en fysisk förutsättning. Så för att lösa problemet får man tänka utanför ramarna. Många gånger är lösningen enkel som till exempel att börja skolan en timme senare.

Observera att jag inte tänker på specifikt TS problem (för de kanske går att lösa med konventionella lösningar) utan mina egna där vi i flera år försökt att få det att fungera så bra som möjligt.

 

[Tora]

Men då är ju problemet av en helt annan sort.
Och jo jag förstår precis.
Men det måste ju ändå hanteras på något sätt.
Annars så kommer det att gå på tok.

Om vi tar sömnproblem utan ytterligare komplicerande omständigheter, så är de ju på ett sätt att hantera.
Annars så kanske det är själva komplikationen som behöver hanteras.
Och jag hanterar sådana komplikationer hos andra varje dag.
Det finns metoder för det.
Men då handlar det inte längre om bara sömn och vakenhet.

Jag upplever inte att du förstår med tanke på vad du skriver. Jag är dock helt övertygad om du tror att du förstår.

Ibland måste man bara inse att man inte förstår något och acceptera att så här är det, oavsett hur obegripligt det är för en själv. För mig som är inom normalvariationen är det inte svårt att komma i tid. Det kräver ingen ansträngning alls utan bara fungerar helt automatiskt utan att jag anstränger mig. Däremot kan det för någon vara extremt svårt och ibland faktisk i princip omöjligt. För mig är det helt obegripligt men det är något jag får acceptera att det helt enkelt är så för vissa.

 

[Inte_Ung]

Däremot kan det för någon vara extremt svårt och ibland faktisk i princip omöjligt. För mig är det helt obegripligt men det är något jag får acceptera att det helt enkelt är så för vissa.

Jag tror att vi har olika syn på lösningar.
Att acceptera att människor kommer att misslyckas i sina liv ligger inte för mig.
Jag letar i stället lösningar som underlättar och ibland faktiskt får saker och ting att fungera för andra människor med olika svårigheter.

Ditt sätt att se på saken är för mig att ge upp.
Det är att låta människor gå under.

 

[Inte_Ung]

Det som är problemet här att du kommer med lösningar för att få personen att passa in i den ramen du tycker är korrekt.

Det är den ramen som samhället fungerar efter.
För få ett bra och självständigt liv så är det i den ramen som man måste få plats.
Man måste passa tider, följa instruktioner och inrätta sig efter sina uppgifter.

Om man inte kan det så handlar det om så stora svårigheter att man blir beroende av andra och riskerar att ställa till det för sig själv på olika sätt.
Och det tycker du är lämpligt att acceptera?
Naturligtvis så finns det en gräns.
Men då är vi på en helt annan planhalva.

 

[Tora]

Jag tror att vi har olika syn på lösningar.
Att acceptera att människor kommer att misslyckas i sina liv ligger inte för mig.
Jag letar i stället lösningar som underlättar och ibland faktiskt får saker och ting att fungera för andra människor med olika svårigheter.

Ditt sätt att se på saken är för mig att ge upp.
Det är att låta människor gå under.

Mycket intressant slutsats du drar att det skulle vara att ge upp. Men det är svårt att se utanför sina egna förutsättningar och ramar. För mig kommer det naturligt att sätta mig in i andras problematik. Fördelen med det är att man sedan kan hitta lösningar utifrån individens förutsättningar inte efter vad jag tycker är rätt lösning.

 

[Tora]

Det är den ramen som samhället fungerar efter.
För få ett bra och självständigt liv så är det i den ramen som man måste få plats.
Man måste passa tider, följa instruktioner och inrätta sig efter sina uppgifter.

Om man inte kan det så handlar det om så stora svårigheter att man blir beroende av andra och riskerar att ställa till det för sig själv på olika sätt.
Och det tycker du är lämpligt att acceptera?
Naturligtvis så finns det en gräns.
Men då är vi på en helt annan planhalva.

Som sagt ibland är det svårt att se utanför sina ramar och vissa har svårare för detta än andra.

 

[Inte_Ung]

Som sagt ibland är det svårt att se utanför sina ramar och vissa har svårare för detta än andra.

Och vad är din lösning då?
När det behövs anpassningar så har man ju kommit till en helt annan nivå av svårighetsgrad.
Då är det osäkert om livet i framtiden kommer att fungera utan självständigt och utan stöd från samhället.
Det tycker jag är en helt annan diskussion än hur man får upp helt friska barn på morgonen och får iväg dem till skolan.
Olika typer funktionshinder är ju just hinder i olika funktioner.

 

[Inte_Ung]

Mycket intressant slutsats du drar att det skulle vara att ge upp. Men det är svårt att se utanför sina egna förutsättningar och ramar. För mig kommer det naturligt att sätta mig in i andras problematik. Fördelen med det är att man sedan kan hitta lösningar utifrån individens förutsättningar inte efter vad jag tycker är rätt lösning.

Då borde det ju vara lätt att lösa för dig.
Och vi har samma mål.

Vi har däremot olika inställningar till problemen.
Man äger sitt eget problem.
Ett barn med svårigheter kommer att få bära med sig dessa genom livet och behöver då så bra verktyg som möjligt för att klara sig utan hjälp som vuxen.
Vuxna som inte klarar sig själva är ett helt annat kapitel.

 

[Tora]

Och vad är din lösning då?
När det behövs anpassningar så har man ju kommit till en helt annan nivå av svårighetsgrad.
Då är det osäkert om livet i framtiden kommer att fungera utan självständigt och utan stöd från samhället.
Det tycker jag är en helt annan diskussion än hur man får upp helt friska barn på morgonen och får iväg dem till skolan.
Olika typer funktionshinder är ju just hinder i olika funktioner.

Som jag skrev tidigare så måste man se utanför ramen. Framförallt måste man se saker och ting ur en längre tidsplan än bara här och nu.

För min del var det att börja en timme senare. Det var en enkel lösning för familjen men en svår för skolan. Denna ändringen har ställt till en massa problem för skolan.

Men den resulterar i att barnet går i skolan och presterar mycket bra. Detta i sin tur kommer att göra att han kan få en ordentlig utbildning som gör att han kan välja ett yrke efter de förutsättningar han har. I slutänden en medborgare som tillför mycket till det samhälle han tillhör. Allt detta bara för att man en gång i tiden gjorde en anpassning som var jobbig då men som i slutänden blir fantastisk.

Alternativt om vi hade fortsatt med dina lösningar som faktiskt inte var lösningar. Bara för att de är dessa lösningar som finns. Han måste lära sig att anpassa sig till samhället. Så är det bara! Resultatet hade varit dålig skolgång, dålig möjlighet att välja arbete och i slutändan kanske missbrukare som får socialbidrag och kostar samhället pengar.

Så vilken typ av problemlösning tycker du verkar vara den mest effektiva? Den där man enligt dig gett upp eller den man envisas med att han måste minsann lära sig att anpassa sig till samhället?

 

[Tora]

Då borde det ju vara lätt att lösa för dig.
Och vi har samma mål.

Vi har däremot olika inställningar till problemen.
Man äger sitt eget problem.
Ett barn med svårigheter kommer att få bära med sig dessa genom livet och behöver då så bra verktyg som möjligt för att klara sig utan hjälp som vuxen.
Vuxna som inte klarar sig själva är ett helt annat kapitel.

Barnet behöver få en vettig chans att få ett fungerande vuxenliv utefter sina förutsättningar. Att få möjlighet att få göra val som gör att hen passar in i samhället på sina villkor.

 

[Skrottiskrott]

Nyfiken fråga från mig med väldigt morgonpigga småbarn: Ni som har morgontrötta och svårväckta tonåringar, var de morgontrötta även som yngre eller har de gått från att springa upp och hoppa på er kl 5 på morgonen till att knappt gå att väcka nu?

Bara nyfiken på framtiden.

 

[Lingon]

Nyfiken fråga från mig med väldigt morgonpigga småbarn: Ni som har morgontrötta och svårväckta tonåringar, var de morgontrötta även som yngre eller har de gått från att springa upp och hoppa på er kl 5 på morgonen till att knappt gå att väcka nu?

Bara nyfiken på framtiden.

De börjar ofta sova längre när de börjar skolan. Sen i tonåren sover de länge!

 

[Grazing]

Och vad är din lösning då?
När det behövs anpassningar så har man ju kommit till en helt annan nivå av svårighetsgrad.
Då är det osäkert om livet i framtiden kommer att fungera utan självständigt och utan stöd från samhället.
Det tycker jag är en helt annan diskussion än hur man får upp helt friska barn på morgonen och får iväg dem till skolan.
Olika typer funktionshinder är ju just hinder i olika funktioner.

Fast nu är vi ju inte tonåringar med enorma sovbehov resten av livet som tur är. Det blir lättare när man vuxnas till när det gäller den biten. Sen så ändras ju livet efterhand, att behöva hjälp att vakna på morgonen under tonåren är ingenting som sätter standarden sen för resten av livet.

Att ha svårt att komma upp till skolan är verkligen ingenting som är avgörande eller har med funktionsnedsättningar att göra.

Jag kunde sova så djupt på mornarna att papps inte övht fick upp mig, jag vaknade inte helt enkelt när jag behövde upp kl 6 för att hinna till bussen, det gick verkligen inte att väcka mig helt enkelt. Jag slutade dock på den skolan då det ju faktiskt inte gick att komma upp i tid och började i en skola närmre mig så tiderna blev mer normala. Att gå upp kl 7 gick otroligt mycket lättare, det var aldrig ett problem sen.

Jag har efter det aldrig haft svårt i vuxen ålder att vakna i tid oavsett om jag behöver upp kl 5 eller 6 eller när du nu än är, aldrig försovit mig till ett utsläpp och fordring, aldrig försovit mig till jobb, aldrig missat när hunden behöver ut osv. Men som tonåring så gick jag inte att väcka tidigt på morgonen oavsett när jag gick och la mig på kvällarna.