Sv: Hur mkt hasttid har man egentligen nar man har barn??
Men du, du frågar dessa frågor på ett Svenskt furum fullt av Svenskar boende i Sverige.
Vilka referenser och erfarenheter tror du att vi har om inte just Svenska om hur det är att ha barn och häst i Sverige?
Det behövs oftast mycket mera än att hålla ett öga.
3-4 barn i krypåldern behöver ett anpassat utrymme med roliga leksaker i om en person skall kunna passa dem på egen hand.
Du har 2 själv.
Det är definitivt redan händerna fulla för dig.
Hur skall du då kunna hålla reda på en eller 2 till?
Jag har inte påstått att det är fel.
Utan bara att det kostar.
Och att det är dåligt att ta från den gemensamma tiden med familjen till det.
Jag har hållit med Ramona om att med Nanny på dagtid är en bra idé.
Varför läser du inte vad jag skriver och försöker att fårstå vad jag menar.
Jag har haft 3 barn och drivit eget stall samtidigt.
Det innebär att jag - faktiskt - är ganska så insatt i problematiken OCH att jag ju bevisligen klarade av att göra båda sakerna.
Jag försöker att peka på fallgroparna.
Vad som kan bli fel.
En annan sak.
Varför vill du alltid ha och göra något annat än just det som du har och gör?
Jag minns när du ville bli gravid till varje pris.
Då så var inte hästarna tillräcklit roliga i stället.
Försök att vara nöjd med stunden och vad du har i nuet.
Jaha. Den vanliga bollkastningen mot mig da.
Jag forsokte beskriva min situation sa noga jag kunde sa att folk kanske kunde forsoka leva sig in i den pa ett relativt objektivt satt. Aven i Sverige ser ju forutsattningarna olika ut, en del har hasten pa fullskotsel, andra pa egen gard, kollektiv, losdrift etc. En del jobbar deltid, andra heltid. En del ar ensamstaende, andra sambor. En del har massor av familj runt sig, andra ingen alls. Osv.
Jag hade ALDRIG tankt mig att ge upp hastarna, inte ens under de fyra ar jag forsokte bli gravid. Aven om jag kanske kande mig lite uppgiven ibland och tyckte livet var emot mig, men det ar val ratt naturligt? Hastarna fanns liksom alltid med som en sjalvklar del av livet, liksom katterna och hunden. Enda gangen jag skulle ge upp dem vore om mina barn var allergiska, eller av ekonomiska skal.
Jag laser allt som alla skriver, och forstar verkligen att det kommer att bli mycket framover, tidsbegransningar, andrade prioriteringar etc. Men jag tycker att det ar ratt elakt att pasta att jag forsoker "slippa undan" barnen eller att jag "jagar det som jag inte har". Det ar frackt, rent utav.
Jag var ute efter andras erfarenheter, och att doma av svaren i den har traden sa verkar det som om barn och hastar inte gar att kombinera. Sa det var ett ratt intressant perspektiv som jag skall fundera vidare pa. Men samtidigt har jag sett manga exempel dar det funkar, sa summa summarum ar val att det ar individuellt.
Det kanns ratt meningslost att fortsatta diskutera faktiskt.
Jag inser verkligen vardet av att umgas med min partner, vi har ett mycket starkt forhallande och har lange haft en oppen dialog om hur vart liv kommer att forandras efter barnen kommit och hur vi kan varda vart liv tillsammans. Jag har verkligen inte for avsikt att vara borta varenda vardagkvall - det har jag gjort tillrackligt klart flera ganger tidigare i den har traden. Maken stottar mitt hastintresse fullt ut och inser vardet i att jag far behalla min hobby om an inte i samma utstrackning som tidigare (forsta steget ar ju att salja en hast, och som det ser ut aker fullblodet nasta helg). Vi har mycket god ekonomi och kan betala for hjalp - nodvandigt da vi inte har familj i narheten. Hasten star pa fullservicestall sa det finns inget behov att aka dit varje dag eller ens varje vecka... Jag kommer inte att jobba de narmaste fem aren, minst, och vi har planerat att barnen skall ga minst 3h/dag pa dagis fran 2 ars alder fram till skolstart.
Nu ar ju allt detta hypotetiskt trots allt. Jag gick in i vecka 24 idag, det ar alltsa ratt langt kvar - mycket kan handa - och man far bara hoppas att allt fortsatter att ga bra.
Jag aterkommer val med en uppdatering om 6-12 manader sa far vi se hur det gick......
