Hur svårt är det att säga "tack"?

Bukefalos 30 år!

Skickade en liten, men dock, överraskningspresent till min systerdotter som är 19 år och bor själv. Enligt min syster har hon fått den redan innan påsk, men se skriva ett litet "tack" på Whatsapp har hon inte bemödat sig att göra.
Jag kanske är känslig men det känns inte bra då jag ville överraska och göra henne glad och så bryr hon sig tydligen inte ett smack. Slut på överraskningspresenter från moster nu!

Är det bara hon, eller är det ett vanligt beteende nuförtiden?
Tror det är vanligt? Jag vet hur många gånger jag fått tack från yngre släktingar för saker de fått i julklapp osv (trots att deras föräldrar anser att de är väluppfostrade?). Känner att jag inte ägnar lika mycket energi åt att hitta någonting kul utan tar bara lite vadsomhelst.
 
Jag var ganska vimsig i den åldern. Jag tycker också att det hör till god uppfostran att höra av sig och tacka, men som ungdom och ung vuxen hade jag nog huvudet lite uppe i det blå och var allmänt distraherad. Jag har nog glömt mycket sådant i mina dagar. Så med unga personer kan jag tycka att man får se lite mellan fingrarna med sådant. De kan vara båda glada och tacksamma, och samtidigt glömma bort hälften av allt de borde.
 
Om jag ger någon rn present så är det för att jag vill göra någon glad, inte för att jag förväntar mig något tillbaka.

Visst är det trevligt med ett tack men iom att jag själv är ganska disträ och rörig när det gäller kontakt med andra människor så har jsg full förståelse för att det missas.
Hade inte blivit det minsta tvär över det.
 
Det är ohyfsat att inte tacka för en present. Men det är inte bara 19-åringar som virrar till saker eller glömmer av sådant vi vet att vi borde gjort.

Jag hade på ett så försynt sätt som möjligt antytt att "du har fått en present men missat att säga tack". Det hade jag gjort på det sätt som @monster1 föreslagit. Dvs messat att du bara skulle kolla om grejen kommit fram. Du tolkar det som att tigga ett tack. Jag tolkar det som en ganska finstämd och balanserad reprimand.
 
Hur vet jag att hon blev glad? Jag köpte presenten för att jag trodde hon skulle bli det, men om hon inte ens vill skriva ett enkelt "tack" så kanske hon inte bryr sig ändå. Varför ska jag då sätta energi och pengar och "iver" på att skicka en present och det möts av...Ingenting.
Nu är jag uppfostrad så att man tackar för saker och ting och tycker att det hör till artigheten att göra det. Kan vara så att om ni ska ses hyfsat snart att man hellre vill tacka personligen eller bara att personen hade mycket annat i livet just nu och det fallit lite i glömska. Jag vill inflika att om man är uppfostrad så säger ett tack ingenting om presenten. Jag har tackat för massor med presenter som inte alls är något jag velat ha. Jag blir glad för tanken om mig - att någon bemödar sig för mig, men inte för själva presenten som sådan.
 
Det är väl trist om detta blir något som skaver i er relation, när det kanske finns nån förklaring och hon kanske är tacksam. Hon kanske bara glömt? Slarvigt men mänskligt.
Det finns väl heller ingen särskilt tydlig koppling mellan att säga tack och att vara tacksam. Jag har nog sagt tack till många saker jag inte varit särdeles tacksam för, av artighet, helt enkelt. Att känna tacksamhet, är ju en annan sak. Här - inte i ditt inlägg, men i delar av diskussionen - uppfattar jag närmast ett krav på att den som fått något också ska känna tacksamhet. För egen del tycker jag att det är lite meningslöst att ha så bestämda förväntningar på andras känslor.
 
Nu är jag uppfostrad så att man tackar för saker och ting och tycker att det hör till artigheten att göra det. Kan vara så att om ni ska ses hyfsat snart att man hellre vill tacka personligen eller bara att personen hade mycket annat i livet just nu och det fallit lite i glömska. Jag vill inflika att om man är uppfostrad så säger ett tack ingenting om presenten. Jag har tackat för massor med presenter som inte alls är något jag velat ha. Jag blir glad för tanken om mig - att någon bemödar sig för mig, men inte för själva presenten som sådan.
Själva presenten var liten och inte alls dyr. Känner att det mest är överraskningsgrejen och själva tanken som jag saknar ett tack för.
Skickade samma sak till min syster, 19-åringens mamma, och hon blev jätteglad över att plötsligt ha ett litet paket i postlådan. Hon gillade också innehållet mycket - på riktigt.
 
Jag var ganska vimsig i den åldern. Jag tycker också att det hör till god uppfostran att höra av sig och tacka, men som ungdom och ung vuxen hade jag nog huvudet lite uppe i det blå och var allmänt distraherad. Jag har nog glömt mycket sådant i mina dagar. Så med unga personer kan jag tycka att man får se lite mellan fingrarna med sådant. De kan vara båda glada och tacksamma, och samtidigt glömma bort hälften av allt de borde.
Tänker att föräldrarna kanske kan hjälpa till att påminna, i alla fall när de är barn eller tweenies/unga tonår. Så kanske det blir så att man vet att det anses nice i alla fall?
(mina yngre släktingar har aldrig tackat eller nämnt presenter, inte när de var 7 och inte när de var 14 eller 16. Ett par gånger vid 20 hände det :) )
 
Men är inte det viktiga att hon blev glad? Det är väl inte för att få ett tack du ger presenter?
Hon kanske kommer tacka nästa gång ni ses eller hörs?
Fast man vet ju inte om de blev glada? Dvs om man ska försöka hitta på någonting annat eller bara fortsätta på liknande. (Fick höra på omvägar en gång att en yngre släkting hade uppskattat mina presenter mycket som yngre, men eftersom jag inte visste det då så ansträngde jag mig ändå mindre och mindre för att hitta ngt rätt.)
 
Fast man vet ju inte om de blev glada? Dvs om man ska försöka hitta på någonting annat eller bara fortsätta på liknande. (Fick höra på omvägar en gång att en yngre släkting hade uppskattat mina presenter mycket som yngre, men eftersom jag inte visste det då så ansträngde jag mig ändå mindre och mindre för att hitta ngt rätt.)
Jag tänker att man förmodligen får reda på det förr eller senare. Nästa gång man pratar tex?
 
Hon gillade också innehållet mycket - på riktigt.
Det är det som är roligast, om det är något som kommer till användning och om de tycker om saken, att få veta att de blev glada av presenten är det som gör det roligt att ge och där kan såklart ett tack vara en del men behöver inte vara det tycker jag.
 
Jag tänker att man förmodligen får reda på det förr eller senare. Nästa gång man pratar tex?
Eh nej faktiskt inte. Jag har inte frågat om presenten och den har inte nämnts. I mitt fall handlar det om julklappar och födelsedagspresenter och jag har på 25-30 år fått runt tre tack från två barn/ungdomar/unga vuxna (dessa tre hände när de var 20+ så föräldrarna har aldrig påmint eller tackat för annat än sin egen klapp, tänker jag förmoda.) och en gång någon som helst respons på hur klappen mottagits. (+ en gång på omvägar där det nämnts till annan person.)
 
Jag gör då och då tjänster åt vänner och släktingar (typ tech support, grafisk design m.m.) och det är vissa personer som aldrig säger tack. En familjemedlem t.ex. Men eftersom hon står mig nära och jag tycker om henne vill jag ändå hjälpa henne när hon ber mig. Det är helt enkelt ett val jag gjort. Tråkigt att inte få tack såklart, men kanske har hon bara glömt? Händer det fler gånger får man nog göra ett val, precis som jag gjort, om man vill fortsätta ge ändå eller sluta.
 
Det är det som är roligast, om det är något som kommer till användning och om de tycker om saken, att få veta att de blev glada av presenten är det som gör det roligt att ge och där kan såklart ett tack vara en del men behöver inte vara det tycker jag.
Det var ju mamman som gillade innehållet och tackade och nämnde gåvan -hon hade fått en likadan, inte ungdomen.

Jag hade varit glad om jag hade fått veta om det var ok paket eller om jag borde försökt hitta ngt annat. Iom att jag inte fått någon respons har jag inte skiftat typ av objekt (dvs jag slutade anstränga mig på riktigt när de var runt 7).
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp