Hur svårt är det att säga "tack"?

Bukefalos 30 år!

Eh nej faktiskt inte. Jag har inte frågat om presenten och den har inte nämnts. I mitt fall handlar det om julklappar och födelsedagspresenter och jag har på 25-30 år fått runt tre tack från två barn/ungdomar/unga vuxna (dessa tre hände när de var 20+ så föräldrarna har aldrig påmint eller tackat för annat än sin egen klapp, tänker jag förmoda.) och en gång någon som helst respons på hur klappen mottagits. (+ en gång på omvägar där det nämnts till annan person.)
Jag uttryckte mig generellt, inte om ditt specifika fall.
 
Det var ju mamman som gillade innehållet och tackade och nämnde gåvan -hon hade fått en likadan, inte ungdomen.

Jag hade varit glad om jag hade fått veta om det var ok paket eller om jag borde försökt hitta ngt annat. Iom att jag inte fått någon respons har jag inte skiftat typ av objekt (dvs jag slutade anstränga mig på riktigt när de var runt 7).
Jo jag förstod det , jag gjorde en liten utläggning bara om vad som gör det roligt att ge.
 
Jo jag förstod det , jag gjorde en liten utläggning bara om vad som gör det roligt att ge.
Jo exakt, men att den ena gillar det behöver ju inte betyda att den andra gör det :) Jag skulle inte skicka fler överraskningspresenter om jag inte vet om det var uppskattat eller ej. :) (dvs skulle skickat fler till mamman) det kan ju finnas folk som inte gillar överraskningar, vad vet jag. (julklappar och födelsedagspresenter är ju konvention så det går på auto)
 
Tänker att föräldrarna kanske kan hjälpa till att påminna, i alla fall när de är barn eller tweenies/unga tonår. Så kanske det blir så att man vet att det anses nice i alla fall?
(mina yngre släktingar har aldrig tackat eller nämnt presenter, inte när de var 7 och inte när de var 14 eller 16. Ett par gånger vid 20 hände det :) )

Ja, det ingår i en förälders uppdrag tycker jag. Men nu verkar ju personen bo själv, och ibland har ju inte föräldrarna ens informationen att någonting getts.

Min mamma påminde mig långt upp i ålder om när mormor fyllde år och att hon blir glad om jag hör av mig och säger grattis. Eller frågade om jag tackat för diverse saker. Att lära barn och ungdomar, och faktiskt också vimsiga unga vuxna, om vikten av att vårda sina relationer tycker jag är ett viktigt föräldrauppdrag.
 
Ja, det ingår i en förälders uppdrag tycker jag. Men nu verkar ju personen bo själv, och ibland har ju inte föräldrarna ens informationen att någonting getts.

Min mamma påminde mig långt upp i ålder om när mormor fyllde år och att hon blir glad om jag hör av mig och säger grattis. Eller frågade om jag tackat för diverse saker. Att lära barn och ungdomar, och faktiskt också vimsiga unga vuxna, om vikten av att vårda sina relationer tycker jag är ett viktigt föräldrauppdrag.
Jo, 19-åringen bor själv - långt ifrån sina föräldrar . De träffas några gånger per år, som det är nu, och jag träffar 19-åringen, typ, max en gång per år. ...så att hon väntar med att tacka tills vi ses känns inte ett dugg troligt.
 
Du ville överraska henne och göra henne glad skriver du, men du verkar lägga mest vikt på bristen av bekräftelse.

Det är okej att vilja ha bekräftelse, det är nog en ganska sund känsla som alla känner. Men problemet är inte att hon inte gav dig någon, utan att du inte kan hantera det konstruktivt.
 
Du ville överraska henne och göra henne glad skriver du, men du verkar lägga mest vikt på bristen av bekräftelse.

Det är okej att vilja ha bekräftelse, det är nog en ganska sund känsla som alla känner. Men problemet är inte att hon inte gav dig någon, utan att du inte kan hantera det konstruktivt.
Jasså det tycker du? Det får du göra.
 
Eh nej faktiskt inte. Jag har inte frågat om presenten och den har inte nämnts. I mitt fall handlar det om julklappar och födelsedagspresenter och jag har på 25-30 år fått runt tre tack från två barn/ungdomar/unga vuxna (dessa tre hände när de var 20+ så föräldrarna har aldrig påmint eller tackat för annat än sin egen klapp, tänker jag förmoda.) och en gång någon som helst respons på hur klappen mottagits. (+ en gång på omvägar där det nämnts till annan person.)
Oj! Är det inte fler som sagt tack? Det låter faktiskt lite ouppfostrat…..

Jag tycker själv det är roligare att köpa genomtänkte presenter till ett gäng barn/ungdomar som tackar mycket och ofta ❤️ Än de som inte gör det.

Såklart anstränger jag mig vid allas presenter, men det är mycket enklare till de som alltid visar att de uppskattar grejen
 
Skickade en liten, men dock, överraskningspresent till min systerdotter som är 19 år och bor själv. Enligt min syster har hon fått den redan innan påsk, men se skriva ett litet "tack" på Whatsapp har hon inte bemödat sig att göra.
Jag kanske är känslig men det känns inte bra då jag ville överraska och göra henne glad och så bryr hon sig tydligen inte ett smack. Slut på överraskningspresenter från moster nu!

Är det bara hon, eller är det ett vanligt beteende nuförtiden?
Jag blir så trött på folk som inte är artiga, det finns inget jag har svårare för på den fronten än folk som inte säger hej eller tack.
Ja både delar har blivit vanligare.
Att inte hälsa på sina grannar eller folk på jobbet och inte säga tack är så förbaskad oförskämt.
 
Senast ändrad:
Du ville överraska henne och göra henne glad skriver du, men du verkar lägga mest vikt på bristen av bekräftelse.

Det är okej att vilja ha bekräftelse, det är nog en ganska sund känsla som alla känner. Men problemet är inte att hon inte gav dig någon, utan att du inte kan hantera det konstruktivt.
Eh?
 
Jag blir så trött på folk som inte är artiga, det finns inget jag har svårare för på den fronten än folk som inte säger hej eller tack.
Ja både delar har blivit vanligare.
Att inte hälsa på sina grannar eller folk på jobbet och inte säga tack är så förbaskad oförskämt.
Att medvetet strunta i att hälsa på kollegor ( inte ens ett snabbt leende då) och att troligtvis glömma av att säga tack är inte på samma skala av artighet för mig. Kollegor som aldrig hälsar på en men hälsar på andra är riktigt illa för arbetsmiljön.

Det kommer alltid vara missar, vi är alla mänskliga. Ingen beter sig perfekt hela tiden.
 
Tycker du själv att det är en konstruktiv lösning att aldrig ge en överraskningspresent till henne igen för att du ska slippa den här situationen? Det finns jättemånga jättejobbiga situationer som man kan stöta på, att undvika dem är sällan en hållbar lösning. Livet blir väldigt litet och oroligt då.
Jag har varit med om jättemånga jättejobbiga situationer - mycket allvarligare än den här. Många jobbiga situationer kommer man inte undan, men det är väl korkat att utsätta sig för jobbiga situationer man kan låta bli att utsätta sig för. Jag menar...jobbigheter finns det väl tillräckligt av ändå. Jag är ingen självplågare.
 
Ingen säger att tjejen gjort rätt? Eller att TS inte får tycka att det var tråkigt att hon inte tackade? Men det finns enkla lösningar som kan påminna henne om att tacka nästa gång vilket är bra för båda. Sen skulle jag vänta ett tag med att skicka något mer men jag hade försökt igen om något bra att skicka dyker upp.
 
Att medvetet strunta i att hälsa på kollegor ( inte ens ett snabbt leende då) och att troligtvis glömma av att säga tack är inte på samma skala av artighet för mig. Kollegor som aldrig hälsar på en men hälsar på andra är riktigt illa för arbetsmiljön.

Det kommer alltid vara missar, vi är alla mänskliga. Ingen beter sig perfekt hela tiden.
Missar är okej men att säga hej och tack bidrar otroligt mycket till stämningen i alla relationer.

Jag blir uppriktigt ledsen på det här nya att inte ens se sina grannar eller kollegor.
Ett litet hej och ett litet tack är ord som påverkar otroligt mycket.
 
Jag blir så trött på folk som inte är artiga, det finns inget jag har svårare för på den fronten än folk som inte säger hej eller tack.
Ja både delar har blivit vanligare.
Att inte hälsa på sina grannar eller folk på jobbet och inte säga tack är så förbaskad oförskämt.

Jag tycker att det är väldigt stor skillnad på att ignorera någon ansikte mot ansikte och att av någon anledning (som motparten ofta inte vet något som helst om) inte aktivt höra av sig för att tacka.
 
Missar är okej men att säga hej och tack bidrar otroligt mycket till stämningen i alla relationer.

Jag blir uppriktigt ledsen på det här nya att inte ens se sina grannar eller kollegor.
Ett litet hej och ett litet tack är ord som påverkar otroligt mycket.
Ja, har någon sagt annat? Likväl kan det missas och jag kommer inte att döma ut någon som missat ett hej eller ett tack enstaka gånger för jag har garanterat gjort exakt samma sak. Sånt som jag ibland kommer på och mår dåligt över om någon tagit illa vid sig av... Vilket de nog oftast inte har då de delar samma synsätt att alla kan missa.


Mina grannar får göra vad de känner för när det gäller att hälsa eller inte såvida de inte är aktivt otrevliga.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp