Hur svårt är det att säga "tack"?

[Sel]

så du satt alltså barnvakt hos någon du samtidigt aktivt inte hälsade på.
Aja inte så intressant att diskutera vidare men jag tycker det är mycket otrevligt att inte hälsa.
Förekommer hos en del ungdomar i stallet med.
Dom säger varken hej eller hejdå.

Jag hälsadeom vi hade något med varandra att göra.
Ungdomarna i stallet är väl inte där för att umgås med dig, tänker jag.

 

[Lalinea]

Fast var går man förbi varandra? Jag förstår liksom inte hur logistiken ser ut?
Bor jag i ett enormt trapphus med fler än typ fem lägenheter villjag Verkligen inte att folk börjar se det som en vana att hälsa, det banar väg för obekväma och trånga situationer... och bor man som jag bor längsmed en gata med många hur och lägenheter är det ju just när folk är ute i trädgården som man"passerar" varandra och att då börja hojta är också tokigt.
Ser jag en granne på stan finns inte en suck att jag stannar upp eller hälsar om vi inte har en relation utöver just var vi bor...
Ute på landet passeerar man oftast varandra i bil.
En granne är en granne, vi är liksom inte kompisar. Sedan kan en granne Bli en kompis men det är en annan sak.

Om jag och han som har dörren intill kommer hem samtidigt nickar vi visst och vill han någonting stannar jag ju och lyssnar (jag drar till och med in hans soptunna, och han min. ) , men möts vi ute på gatan ser jag ingen anledning. Det blir ju jättejobbigt om vi inte ska kunna sitta ute på våra respektive uteplatser utan att det känns tvunget med interaktion.

Vi behöver ju inte trassla in oss fullständigt nu.
Du förstår nog vad jag menar om du tänker efter?
Passerar man en granne man känner igen, eller kliver in i stallet eller på kontoret säger man hej (i min värld)

 

[Lalinea]

Jag hälsadeom vi hade något med varandra att göra.
Ungdomarna i stallet är väl inte där för att umgås med dig, tänker jag.

Så om man inte umgås behöver man inte hälsa menar du?
Jag blir uppenbart förvånad över hur du tänker.
I ett stall är det extremt viktigt att man är trevlig mot varandra och ingen känner sig utanför.

 

[Sel]

Vi behöver ju inte trassla in oss fullständigt nu.
Du förstår nog vad jag menar om du tänker efter?
Passerar man en granne man känner igen, eller kliver in i stallet eller på kontoret säger man hej (i min värld)

Fast jag tycker verkligen att det är Jätteolika beroende på hur situationen ser ut. Kliver jag in på ett kontor med två medarbetare, ja (om de inte är fullt uppe i jobb). Går jag in i ett öppet landskap med tolv, nej. Passerar jag en granne jag är vänskaplig med, ja. Passerar jag en granne som bara är en granne, nej då tar jag inte initiativet.
Samma sak i stallet, och där tycker jag man har ännu större utrymme för att inte vilja socialisera med andra människor. Det är ju många människors flykt från just arbete, skola, familj och sociala intryck.

 

[Sel]

Så om man inte umgås behöver man inte hälsa menar du?
Jag blir uppenbart förvånad över hur du tänker.
I ett stall är det extremt viktigt att man är trevlig mot varandra och ingen känner sig utanför.

Nej det tycker jag faktiskt inte, om man inte hamnar uppi varandra. Vill personen bara dit för att koppla av och umgås med sin häst är det okej, det har ju ingenting med att man fryser ut någon annan att göra.
Edit: och absolut ingenting att göra med artighet.

 

[Milosari]

Och jag anser att det är ett märkligt beteende.
Går man förbi någon man känner igen tycker jag det hör till att man säger hej.

Men det är väl ändå upp till var och en? Jag är rätt extrovert och tycker det är jättetrevligt att småsnacka med mina grannar (om jag har tid). Jag är också ganska ansiktsblind och känner inte alltid igen dem.

Jag tänker att så länge man hälsar tillbaka är det gott nog? Tar ingen initiativ är nog båda nöjda med att inte socialisera.

 

[abc]

Skickade en liten, men dock, överraskningspresent till min systerdotter som är 19 år och bor själv. Enligt min syster har hon fått den redan innan påsk, men se skriva ett litet "tack" på Whatsapp har hon inte bemödat sig att göra.
Jag kanske är känslig men det känns inte bra då jag ville överraska och göra henne glad och så bryr hon sig tydligen inte ett smack. Slut på överraskningspresenter från moster nu!

Är det bara hon, eller är det ett vanligt beteende nuförtiden?

Vet inte om det är vanligare nu än förr, är nog väldigt individuellt hur man är. Men jag hade släppt det och inte retat mig på ett uteblivet tack. Hon kan ju mycket väl vara glad över gåvan men tacket har ramlat mellan stolarna. Man vet aldrig vad andra kämpar med som gör att det inte prioriterats. Själv tillhör jag dem som alltid tackar men minns när jag som barn va jätteblyg och tyckte det va svårt att tacka trots att jag va glad.

 

[Enya]

Fast var går man förbi varandra? Jag förstår liksom inte hur logistiken ser ut?
Bor jag i ett enormt trapphus med fler än typ fem lägenheter villjag Verkligen inte att folk börjar se det som en vana att hälsa, det banar väg för obekväma och trånga situationer... och bor man som jag bor längsmed en gata med många hur och lägenheter är det ju just när folk är ute i trädgården som man"passerar" varandra och att då börja hojta är också tokigt.
Ser jag en granne på stan finns inte en suck att jag stannar upp eller hälsar om vi inte har en relation utöver just var vi bor...
Ute på landet passeerar man oftast varandra i bil.
En granne är en granne, vi är liksom inte kompisar. Sedan kan en granne Bli en kompis men det är en annan sak.

Om jag och han som har dörren intill kommer hem samtidigt nickar vi visst och vill han någonting stannar jag ju och lyssnar (jag drar till och med in hans soptunna, och han min. ) , men möts vi ute på gatan ser jag ingen anledning. Det blir ju jättejobbigt om vi inte ska kunna sitta ute på våra respektive uteplatser utan att det känns tvunget med interaktion.

Jag tänker att man hälsar när man möter någon när man går ut från sin lägenhet, såsom jag bor tex. Eller i ett lägenhetshus en granne i trappan. Det gör jag alltid, ser inte det som märkligt eller påtvingat att säga hej till de som bor vägg i vägg så att säga när man möts direkt. Märker dock att vissa inte säger hej alls.

 

[Sel]

Jag tänker att man hälsar när man möter någon när man går ut från sin lägenhet, såsom jag bor tex. Eller i ett lägenhetshus en granne i trappan. Det gör jag alltid, ser inte det som märkligt eller påtvingat att säga hej till de som bor vägg i vägg så att säga när man möts direkt. Märker dock att vissa inte säger hej alls.

Har man någon gång haft obehagliga människor i samma trapphus eller helt enkelt inte vill påbjuda fler interaktioner som gör att man riskerar att bli fast i småprat (och då Verkligen uppfattas som fräck eller oartig för att man måste blåsa av folk) förstår jag helt att man låter bli. Jag skulle personligen inte bli förolämpad av endera.
Säger folk inte hej eller indikerar att de vill hälsa gör jag inte det heller, det tycker jag är rätt normalt och enkelt!

 

[Enya]

Har man någon gång haft obehagliga människor i samma trapphus eller helt enkelt inte vill påbjuda fler interaktioner som gör att man riskerar att bli fast i småprat (och då Verkligen uppfattas som fräck eller oartig för att man måste blåsa av folk) förstår jag helt att man låter bli. Jag skulle personligen inte bli förolämpad av endera.
Säger folk inte hej eller indikerar att de vill hälsa gör jag inte det heller, det tycker jag är rätt normalt och enkelt!

Jag blir inte förolämpad av att grannar inte säger hej heller, men å andra sidan tycker jag inte det är oartigt att visa att man inte kan prata en stund osv heller, skulle absolut inte ha problem att säga det om det vore så.

 

[Sel]

Jag blir inte förolämpad av att grannar inte säger hej heller, men å andra sidan tycker jag inte det är oartigt att visa att man inte kan prata en stund osv heller, skulle absolut inte ha problem att säga det om det vore så.

Det kan ju bli lite komplicerat, människor är svåra. Jag tänker att om man inte har stort självförtroende är det Mycket svårare att säga nej och dra sig ur en konversation som redan startat än att inte starta en alls - och en del människor snor snabbt hela handen om man ger lillfingret.
min närmaste granne är säkert en snäll och helylle person men redan vid typ andra samtalet tyckte han att det vore väl trevligt att kanske ta ett vinglas och hänga någon gång.
ABSOLUT INTE! Det är inte en relation jag vill ha med min granne. Fy fan så jobbigt. Sedan dess och han hintade att det vore trevlig att komma in och se djuren har jag varit jättekort i mina möten. Det är lättare att sätta gränsen från början än att behöva ta tillbaka den tycker jag.
Särskilt som yngre människa har jag full förståelse för att man inte tar den där kontakten från början.

 

[Sassy]

Nej för det är normalt folkvett att hälsa på människor man möter regelbundet.

Det är normalt folkvett att som vuxen människa inse att ens egen sanning inte är alla andra människors sanning.

 

[tott]

Rätta mig om jag har fel, men du har alltså hoppat direkt till ALDRIG MER pga ett (eventuellt) missat tack ca 2 v efter en present som mottagaren inte inte ens bett om att få?

Vi pratar inte om ett medvetet utnyttjande av en persons vänlighet, ett långvarigt ointresse eller ens en speciell eller dyr gåva? Utan om ett (eventuellt) missat kommunicerat tack till dig? Jag tänker att den svåra personen här kanske inte alls är systerdottern och hade nog tagit en liten paus för att fundera på var jag kände mig så förorättad att jag hamnar på nivån ALDRIG MER för typ... ingenting? Det är en rätt kraftig överreaktion enligt mig.

Se där blev det jag som blev boven igen. Intressant!
19-åringen har tidigare också visat sig vara dålig på att säga tack.

 

[Sel]

Se där blev det jag som blev boven igen. Intressant!
19-åringen har tidigare också visat sig vara dålig på att säga tack.

Jag tycker du ska kontakta henne och bara få det ur världen, så kan du ta ställning till om du vill skicka fler presenter eller inte sen.

 

[bettysmatte]

Själv tillhör jag dem som alltid tackar men minns när jag som barn va jätteblyg och tyckte det va svårt att tacka trots att jag va glad.

Det problemet hade jag också. Vi bodde t.ex. 15 mil ifrån farmor och farfar - som jag älskade - men jag minns hur vidrigt jag tyckte det var att prata i telefon (jag har fortfarande en svag telefonfobi). När man fick något skulle man prata med farmor och tacka. Jag blev alltid JÄTTEGLAD för det hon gav oss, men tacka var jättesvårt för mig.

 

[bettysmatte]

Se där blev det jag som blev boven igen. Intressant!
19-åringen har tidigare också visat sig vara dålig på att säga tack.

Men då är det ju karaktäristiskt ? Det var ju det jag frågade redan i något av de första inläggen - om det var vanligt för personen - och då svarade du:
"Tja vad ska jag säga? Svårt att svara på. Det är ju inte alla veckor eller år jag skickar nåt."

Då får du ju helt enkelt sluta med att skicka saker om det här med att inte tacka är en vana som du ogillar.

 

[sassiball]

Normalt folkvett.
Det är inget som kommer med födseln. Vissa får träna hårdare än andra på att få till det där, att få det sociala att fungera. Det är jättelätt att göra fel. Det ser ut som om det flyter på hur lätt som helst för vissa, medan andra kämpar.

Jag hade inte brytt mig om detta tack, antagligen något som kommit emellan bara.

Vill du ge presenter i fortsättningen - gör det. Vill du inte göra det - gör inte det

 

[tott]

Jag tycker du ska kontakta henne och bara få det ur världen, så kan du ta ställning till om du vill skicka fler presenter eller inte sen.

I morse hade jag ett tack på whatsapp. Hennes mor har sagt till henne. Vackert så...då fattar hon i alla fall att det var tokigt att inte tacka.

 

[tott]

Men då är det ju karaktäristiskt ? Det var ju det jag frågade redan i något av de första inläggen - om det var vanligt för personen - och då svarade du:
"Tja vad ska jag säga? Svårt att svara på. Det är ju inte alla veckor eller år jag skickar nåt."

Då får du ju helt enkelt sluta med att skicka saker om det här med att inte tacka är en vana som du ogillar.

Det ÄR inte alla veckor eller år jag skickar nåt! "Ungens" mormor, som jag nu har pratat med om det här, upplever också att hon är dålig på att säga tack. Därför vet jag mera nu.

 

[Roheryn]

Det kan ju bli lite komplicerat, människor är svåra. Jag tänker att om man inte har stort självförtroende är det Mycket svårare att säga nej och dra sig ur en konversation som redan startat än att inte starta en alls - och en del människor snor snabbt hela handen om man ger lillfingret.
min närmaste granne är säkert en snäll och helylle person men redan vid typ andra samtalet tyckte han att det vore väl trevligt att kanske ta ett vinglas och hänga någon gång.
ABSOLUT INTE! Det är inte en relation jag vill ha med min granne. Fy fan så jobbigt. Sedan dess och han hintade att det vore trevlig att komma in och se djuren har jag varit jättekort i mina möten. Det är lättare att sätta gränsen från början än att behöva ta tillbaka den tycker jag.
Särskilt som yngre människa har jag full förståelse för att man inte tar den där kontakten från början.

Precis det där har jag upplevt också - en granne som inte tyckte att det räckte med ett "hej" när vi passerade varandra i trapphuset (vilket jag normalt tycker är okej), utan dels skulle småprata och dels snart började komma med de där hintarna om att ta ett glas vin ihop. Jag behövde till slut bli otrevlig på riktigt för att bli av med honom!