Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[Alexandra_W]

Jo så har jag tänkt/tänker. Men ser vad ni skriver och inser att jag har en något skev bild förmodligen.
Jag tycker iaf inte synd om mig längre. Det är en framgång. En oerhört stor trigger till att dricka.
Men ändå tänker jag fel som i går kväll och natt. Läste på hemsidor som ändå ska vara säkra och ändå känns det rimligt med just den mängden alkohol. Även om det inte stått så ordagrant.

Det enda jag vill är att alla ska må bra. Jag mår inte lysande när detta tar över mer och mer.
Jag är hellre alkoholist som aldrig fokuserar på alkohol än en som inte är alkoholist och fullständigt upptagen med tankar som dessa.
Eller så är det just dessa tankar som gör en till en alkoholist. Ja ja. Oavsett vill jag inte ha sånt. Sådana tankar och sådana känslor. De har en tendens att bli till sanning efter ett tag och inte bara tankar.

Det är fantastiskt fint väder ute. Vi har fixat och donat och ska ut igen om ett tag. Bara äta lite först.

Missförstår jag dig, eller är du tveksam till om du är alkoholist?

 

[Alexandra_W]

Jag kan inte förklara hur jag tänker.

Uppenbarligen alldeles för lite hjälp. Det är som att sätta på ett plåster på ett köttsår utan att ens rengöra det ordentligt.

Vad är det du saknar i hjälpen?

Såhär för en utomstående (som levt flera år med en nykter alkoholist btw, och haft flera anhöriga med alkoholmissbruk som dock helt förnekat det in i döden) så verkar ditt största problem vara dig själv. Att du inte riktigt förlikat dig med att du verkligen behöver hjälp. Utan ibland är inne på att hjälp är bra men nästa stund funderar på hur du ska kunna dricka. Du verkar inte ens landat i att du HAR ett problem på riktigt? Möjligen ibland kan du gå med på att du har ett temporärt problem just nu. Men du verkar ändå inställd på att i en framtid ska du kunna dricka?

Om man ska jämföra med köttsåret så har du inte ens erkänt att du har ett stort, smutsigt köttsår?

Och det är ju inget unikt att vägra erkänna, det är ju en del av sjukdomen. Men innan dess finns det absolut ingen hjälp som kommer vara tillräcklig. För du är inte mottaglig.
Om du vore mottaglig hade du ringt din sponsor innan du surfade hur mycket du ska kunna dricka, eller skrev här om att dricka.

Och - att vägra acceptera är inte att vara dålig. Det är sjukdomen. Du är inte kass. Du är sjuk. Ganska svårt sjuk utifrån vad du skriver här.

 

[Enya]

Jag tänker så här:

Du skulle behöva upprepa några saker för dig själv tills du tror på dem ordentligt.
Du är alkoholist. Du har en beroendesjukdom. Du är inte misslyckad. Du behöver mer hjälp.
Upprepa, upprepa, upprepa tills det sitter och du tror på det. För det är verkligheten.

Sedan vad gäller dina tankar på alkohol och ditt sug. De kommer du ha under många år fram. många år. problemet är inte tankarna, de är inte farliga, inte suget heller. Du måste hitta strategier för hur du hanterar dem. Det är så du håller dig nykter. Frågar du vilken nykter rökare, missbrukare eller alkoholist som helst kan de berätta för dig om strategier som hjälpt dem att hålla tankar och sug på mattan, men att de funnits där länge efter de blev fria från själva beroendet. Tankar och sug är inte farligt, acceptera dem som en del av din sjukdom-det är ju vad de är ÄR, ta reda på strategier som fungerar för dig att hantera dem på, och använd de strategierna så fort tankar på alkohol och sug dyker upp, fokusera på det, så kommer tankar och sug bara vara del av ditt liv i bakgrunden för att allt mer suddas ut allt efter vad tiden går.

Sluta kämpa emot dina diagnos och börja hantera den med hjälp av sponsor, vården- mediciner, samtalsstöd osv. Det finns beroendehjälp att få, mycket bra beroendestöd att få, ta hjälp! Ta all hjälp du kan så kommer du att lyckas! Utan tvekan!

Att det är så jobbigt för dig nu är för att du inte ser dig som sjuk, du vill inte se dig som sjuk, du vill se dig som alla andra, kunna dricka som alla andra osv.

Det kan du inte. Det kommer du troligen aldrig någonsin att göra. Acceptera det. Det är enda sättet för att lyckas också.

 

[tott]

Jag kan inte förklara hur jag tänker.

Uppenbarligen alldeles för lite hjälp. Det är som att sätta på ett plåster på ett köttsår utan att ens rengöra det ordentligt.

Tänker du åtgärda hjälpdelen?

 

[Thaliaste]

Jag ska strax ta mina mediciner. Har inte packat upp den där än. Verkar vara ett mentalt motstånd. Det blir så tydligt då att jag är så misslyckad.

Har du tagit dina mediciner nu?

Vad mer specifikt är det som du känner dig misslyckad för? Att du inte kan hantera alkohol som du önskar att du kunde (dvs i rimliga mängder, kunna avstå och sluta när du borde etc) eller att tankarna på alkohol kommer och att du har svårt att bli av med dem trots att du helst vill vara nykter?

Och är det jobbiga med att acceptera att det är en sjukdom, att du känner dig dålig som inte klarar av det andra klarar, eller att sjukdomen innebär att du kanske aldrig mer kommer att kunna dricka vin?

Tänker att känslan av misslyckade är ett stort och brett begrepp, där vi alla här nog kan tro att du menar på olika sätt. Beroende på vad just du menar och känner, är nog avgörande för vad som blir rätt strategi för just dig.

 

[Otherside]

Men ändå tänker jag fel som i går kväll och natt. Läste på hemsidor som ändå ska vara säkra och ändå känns det rimligt med just den mängden alkohol. Även om det inte stått så ordagrant.

Vad är det för hemsida som menar att det är säkert att dricka 2 flaskor vin - dessutom samtidigt som man är ensam ansvarig för en bebis?!?

Sen, det där "alkoholist" finns i så, så många skepnader. Det är farligt att tänka att -"Nämen SÅN är inte jag, så gör inte jag, alltså är jag ingen riktig alkoholist". Det finns tusentals olika varianter och alla är just alkoholism. Och ingen av dem är säkra eller rimliga eller nåt man vill vara.

 

[bettysmatte]

Vad är det för hemsida som menar att det är säkert att dricka 2 flaskor vin - dessutom samtidigt som man är ensam ansvarig för en bebis?!?

Sen, det där "alkoholist" finns i så, så många skepnader. Det är farligt att tänka att -"Nämen SÅN är inte jag, så gör inte jag, alltså är jag ingen riktig alkoholist". Det finns tusentals olika varianter och alla är just alkoholism. Och ingen av dem är säkra eller rimliga eller nåt man vill vara.

Vilka hemsidor det är undrar jag verkligen också! Det finns ju inte en susning att det någonstans skulle vara okej att häva i sig två flaskor vin på en enda kväll!!

 

[skiesabove]

Två flaskor vin är otroligt mycket. Inte ens när jag festade som hårdast som ung student klarare jag det, då var det minneslucka och fruktansvärd baksmälla efteråt. Två flaskor är alkoholförgiftning. Och kan man tåla det eller ens funderar på det så är man en väldigt ihärdig drickare.

Nuförtiden dricker jag typ en halvflaska i månaden och blir ganska bladig på det.

Och du som alkoholist tål inte alkohol alls. Det märks ju, det märks på hur du skriver, när "alkohol-demonen" håller i rodret. Det betyder inte att du är en dålig människa, det betyder bara att du har ett beroende att kämpa med. Ring din sponsor, gå på möten. Drick inte, inte ens en droppe.

 

[Thaliaste]

Vad är det för hemsida som menar att det är säkert att dricka 2 flaskor vin - dessutom samtidigt som man är ensam ansvarig för en bebis?!?

Sen, det där "alkoholist" finns i så, så många skepnader. Det är farligt att tänka att -"Nämen SÅN är inte jag, så gör inte jag, alltså är jag ingen riktig alkoholist". Det finns tusentals olika varianter och alla är just alkoholism. Och ingen av dem är säkra eller rimliga eller nåt man vill vara.

TS skrev ju att det var en tolkning av det som stod. Eftersom det sedan tidigare har varit tydligt att hon antingen tål väldigt mycket mer än de flesta andra eller har fått en skev bild av vad "berusad" innebär (och båda alternativen är troliga konsekvenser av ett stort intag under lång tid), så skulle jag tippa på att det inte står uttryckligen en viss mängd utan något i stil med "okej att dricka så länge man inte känner sig berusad". Eftersom TS inte känner sig särskilt berusad efter 2 flaskor vin, har hon tolkat det som att den mängden borde vara okej. Samt att det i förlängningen blir ett rättfärdigande av att dricka "bara 1 flaska eller 1 glas" - det är ju då verkligen inget problem...

Jag hoppas att @karamelldrottningen insett att beroendedelen i hennes hjärna just nu gör allt för att få henne tillbaka till att bry sig mer om alkoholen än om sin bebis, och att hon gör allt för att kämpa emot. Nykterheten är viktigast just nu, så ta medicinen för ur barnets perspektiv betyder en nykter mamma allt!

 

[Thaliaste]

Och @karamelldrottningen, om det inte uttryckligen är så att man inte bör ta medicinen och amma så hade jag övervägt att fortsätta amma även när jag tar medicin, om amningen hjälper dig att hålla dig nykter. Är lite rädd för att medicinen gör att du slutar amma och att du då tänker att du kan dricka lite eftersom du inte ammar...vilket vore en mycket dålig idé. Vad som är rätt väg för ditt nyktra jag, behöver du nog vara väldigt ärlig mot dig själv med, och om du har möjlighet, resonera om med t ex sponsor och läkare.

 

[Vinur]

Jag jämförde med ren sprit. Och då blir ju inte vin lika mycket.
Men det är såklart inte bra. Var mer en generell fundering.
Läste på om detta på olika sidor för mer klarhet och minska sug men det fick snarare motsatt effekt och jag fastnar i hur mycket och vad för dricka. Och hur man ska tolka olika information.
När tanken var att distansera mig mer från sånt.
Det gör mig frustrerad när jag försöker göra och tänka rätt då blir det bara error ändå.
Jag ska strax ta mina mediciner. Har inte packat upp den där än. Verkar vara ett mentalt motstånd. Det blir så tydligt då att jag är så misslyckad.

Mina gränser för vad som är allvarligt i min problematik har också flyttat sig på samma sätt som dina gjort. Jag kan inte längre se att mina problem är allvarliga.

Det som hjälpt mig är att jag tagit fram en lista tillsammans med min läkare, så att jag kan "bocka av mina symtom". Förbi en viss gräns får jag acceptera att det är allvarligt och lyssna på andra. Att ta emot hjälp när du både känner att du inte behöver det, men också att du inte förtjänar det är oerhört svårt. Jag jobbar på det varje dag.

 

[karamelldrottningen]

Jag läser men orkar just nu inte svara på nått.
Är så less på livet just nu. Vet inte vad jag ska hitta på ikväll.
Har varit igång idag med allt möjligt och mått bra. Nu känns allt så dötrist och meningslöst igen.
Livet bara försvinner och snart är döden här.
Jag vill leva. Att det ska vara så svårt. Fattar inte.

 

[Tantan]

Jag vill tillägga att du är en person med en beroende-/missbruksproblematik. Din identitet är inte alkoholist. Du är en helt vanlig människa som alla andra, men med ett beroende. Du är också mamma, hästhästägare och företagare. Och mycket mer.

Jag personligen ogillar alkoholist som begrepp, det (riskerar att) stigmatiserar och blir en identitet som är svår att bli av med. Det kan också vara svårt att identifiera sig med, alkoholist när jag var liten var ”gubbarna på bänken”. Inte medelklassmammor som däckar i soffan.

 

[LadySara]

Jag läser men orkar just nu inte svara på nått.
Är så less på livet just nu. Vet inte vad jag ska hitta på ikväll.
Har varit igång idag med allt möjligt och mått bra. Nu känns allt så dötrist och meningslöst igen.
Livet bara försvinner och snart är döden här.
Jag vill leva. Att det ska vara så svårt. Fattar inte.

Men alltså, du skriver vet inte vad du sja hitta på ikväll? Vara med din dotter hemma i lugn och ro. Som de flesta småbarnsföräldrar gör.

Du vill leva skriver du? Vad exakt menar du Att leva är? Festa ? Dricka alkohol? Då är du farligt fel ute.

Att leva är som småbarnsförälder att ta hand om sitt barn och dess behov i första hand.

 

[bettysmatte]

Jag läser men orkar just nu inte svara på nått.
Är så less på livet just nu. Vet inte vad jag ska hitta på ikväll.
Har varit igång idag med allt möjligt och mått bra. Nu känns allt så dötrist och meningslöst igen.
Livet bara försvinner och snart är döden här.
Jag vill leva. Att det ska vara så svårt. Fattar inte.

Hitta på? Personligen ligger jag på soffan under dunfilt, stearinljus på bordet och brasa i kaminen. Tittar på Världens Barn-galan och njuter av lugn och stillhet...

 

[Sel]

Lägg barnet och njut av det tillfälliga lugnet? Träna lite tricks med hunden så att hen inte känner sig bortglömd kanske?

 

[FeatherCloud]

Jag läser men orkar just nu inte svara på nått.
Är så less på livet just nu. Vet inte vad jag ska hitta på ikväll.
Har varit igång idag med allt möjligt och mått bra. Nu känns allt så dötrist och meningslöst igen.
Livet bara försvinner och snart är döden här.
Jag vill leva. Att det ska vara så svårt. Fattar inte.

Hm. Jag kan på ett sätt minnas att jag kände liknande när min äldsta var nyfödd. Som att all min frihet var borta och jag var fast i något som kändes låst och svårt... Det var en förlossningsdepression som talade.
Ikväll däremot. Mina barn och jag har bakat pizza, sett på film, fuldansat i badrummet, kramats och pussats och läst och nu sitter jag i mörkret för att stora ska somna. Senare ska jag smyga ner och se en stund på tv innan jag också lägger mig. Jag är helt slut, men det är tiden med mina barn som är livet.

 

[Krålus]

Hitta på? Personligen ligger jag på soffan under dunfilt, stearinljus på bordet och brasa i kaminen. Tittar på Världens Barn-galan och njuter av lugn och stillhet...

Ungefär samma här minus ljus och brasa.

 

[tott]

Men alltså, du skriver vet inte vad du sja hitta på ikväll? Vara med din dotter hemma i lugn och ro. Som de flesta småbarnsföräldrar gör.

Du vill leva skriver du? Vad exakt menar du Att leva är? Festa ? Dricka alkohol? Då är du farligt fel ute.

Att leva är som småbarnsförälder att ta hand om sitt barn och dess behov i första hand.

Amen på den!

 

[et_flickan]

Jag ligger i sängen och försöker lägga envis tvååring samtidigt som jag kollar på Netflix. Icke glamorösa fredagar nuförtiden men ack så välbehövliga. Lugn och ro och framförallt tyst är det bästa jag vet efter en hetsig fredag på jobbet när alla skulle handla verkade det som. Det behöver inte vara mer än såhär, detta är livet.