"Jag gillar inte barn"

[Petruska]

Jag har också fått tusen frågor om jag inte vill ha (fler) barn. Alla möjliga har frågat sånt.

Men det som du @kimmis87 beskriver har jag i princip sluppit helt.

 

[Petruska]

Så långt har jag aldrig tänkt. Jag kan däremot lätt tänka mig motsatsen: att man vill få barn för att ge dem ett bättre liv än man själv hade.

Jag brukar tolka det ytligare, som att man känner sig dum inför barn eftersom de beter sig lite oförutsägbart. Ibland måste man ju löjla sig lite för att få med ett barn på tåget och det kan kännas svårt för en del att bjuda på det.

För mig hänger min säkert urusla hemmapsykologi ihop med att jag så länge jag kan minnas har tänkt att folk som är väldigt stränga kring barn, nog växte upp så. Den enda evidensen.är väl iofs jag själv. Jag hade MYCKET toleranta och barnkära vuxna runt mig som barn, och jag är själv sådan till den grad att det är pinsamt, nästan.

 

[Hedinn]

Alla här som sagt att barn är äckliga har motiverat det med ett beteende; snor, kladd, osv. Ingen har någonsin syftat till deras personlighet eller identitet så jag fattar inte varför det ska tolkas in hela tiden? lyssna på vad folk menar.

Jag tolkar ju precis som det skrivs. Skriver någon ”barn är äckliga” tolkar jag det just så, det BLIR mot personen med den formuleringen. Syftar man enbart på ett beteende går det ju utmärkt att skriva att man tycker att beteendet är äckligt och helt utelämna delen att någon ÄR äcklig. Varför skriva något annat än det man menar?

 

[mandalaki]

För mig hänger min säkert urusla hemmapsykologi ihop med att jag så länge jag kan minnas har tänkt att folk som är väldigt stränga kring barn, nog växte upp så. Den enda evidensen.är väl iofs jag själv. Jag hade MYCKET toleranta och barnkära vuxna runt mig som barn, och jag är själv sådan till den grad att det är pinsamt, nästan.

Jag har faktiskt varit barnkär så länge jag kan minnas. Mamma sa det redan när jag var liten: du är så barnkär. Jag kanske trodde på det

Trots det har jag inga barn. Man kan tydligen vara barnkär utan att försöka få egna. Det kanske är lättare att vara allmänt barnkär om man inga har.

 

[SiZo]

Helt obegripligt att folk orkar tjata om det. Har de inte nog med sina egna barn? Det låter nästan som om de tar ens livsstil utan barn som kritik.

Min erfarenhet är att det kommer från folk som inte är så lyckliga i sitt föräldraskap faktiskt.

Jag har också fått tusen frågor om jag inte vill ha (fler) barn. Alla möjliga har frågat sånt.

Men det som du @kimmis87 beskriver har jag i princip sluppit helt.

Var glad för det! Det är ju jättemärkligt att behöva försvara sina livsval på det sättet, tänk om jag skulle göra likadant mot folk som inte har hundar

Nu har iaf mina föräldrar slutat tjata, och på senare år upplever jag att omgivningen är mer öppen för att alla inte vill ha barn. Jag skulle dock kunna tänka mig barnbarn, men den ekvationen är ju lite svår att få ihop utan barn

 

[mandalaki]

Min erfarenhet är att det kommer från folk som inte är så lyckliga i sitt föräldraskap faktiskt.

Då kanske det faktiskt kan bero på att de är lite avundsjuka på dig?

 

[Millicent]

Ja det är klart du skulle ta illa upp för det är rätt elakt att säga det till någon. Om du lagade mat till mig som jag tyckte var äcklig skulle jag aldrig säga det till dig. Om du frågade om jag tyckte om skulle jag säga att det kanske inte riktigt föll mig i smaken eller att jag har svårt för ingrediens X fast jag inombords tycker det är vidrigt. Det handlar om artighet och respekt för medmänniskor och att jag ju absolut inte vill såra dig.

Jag skulle aldrig säga att ett barn är äckligt och syfta till dens person, däremot kan deras beteende vara äckligt och det är ju ganska övergripande för mindre barn överlag, de kladdar osv, inte så mycket man kan göra något åt och det är inte deras fel eller ett dåligt beteende från deras sida, men jag måste ju inte gilla det för det.

Bara för att man vet att något är naturligt betyder inte det att man måste vara bekväm med det, folk är olika. Om det växer bort, när isåfall? jag är 31 nu, det har inte växt bort för mig än.

Jag har aldrig hört om eller varit med om att någon någonsin har sagt till ett barn att den är äcklig på ett övergripande sätt, det vore fruktansvärt.

Men det här är ett diskussionsforum, till för att diskutera. Precis inga barn far illa av att någon här säger att barn beter sig äckligt för de läser inte här. Ser ingen anledning till att bli sekundärkränkt å deras vägnar.

 

[Angel]

Jag kan inte påstå att jag är speciellt förtjust i barn generellt men jag har inga större problem med tysta, väluppfostrade och snälla barn som inte kräver uppmärksamhet konstant.

Jag har valt att inte skaffa några barn, jag gillar lugnt och ro och vill inte behöva höra andras skrikande ungar när jag tex åker tåg eller köar i mataffären. Blir vansinnigt irriterad på ”toleranta” föräldrar som låter sina snorungar sparka på stolsryggar och sjunga bamse i kollektivtrafiken samtidigt som dom blåser snorbubblor och torkar av sig på sätet. Men det är lättare att använda hörlurar och ta sin handsprit och sätta sig någon annan stans än att ha för mycket åsikter.

Har heller ungefär noll intresse för vad andra människors barn gör men normala människor i min ålder har barn så det är klart de flesta pratar om dom. Frågar någon rakt ut vad jag tycker om barn så svarar jag ärligt men annars är jag nog bara generellt ointresserad.

Jag har fantastiska föräldrar så dom har då absolut inte orsakat några aversioner utan det är nog helt enkelt så att barn beter sig som barn och det upplever jag som att det inkräktar på mitt personliga utrymme samt att det verkar urtråkigt med hela livspaketet som följer med när man väljer att skaffa barn.

 

[Petruska]

Jag har faktiskt varit barnkär så länge jag kan minnas. Mamma sa det redan när jag var liten: du är så barnkär. Jag kanske trodde på det

Trots det har jag inga barn. Man kan tydligen vara barnkär utan att försöka få egna. Det kanske är lättare att vara allmänt barnkär om man inga har.

Jag var också barnkär som liten! Nu har jag ju för all del ett barn, men tanken att jag inte skulle ha haft något, är inte alls väsensfrämmande för mig. Allt enligt devisen, det blir som det blir och blev som det blev.

Ser jag mig om, ser jag ingen tydlig koppling mellan hur barnkära folk verkar vara, och om de har barn och i så fall hur många.

 

[Exile]

Jag tolkar ju precis som det skrivs. Skriver någon ”barn är äckliga” tolkar jag det just så, det BLIR mot personen med den formuleringen. Syftar man enbart på ett beteende går det ju utmärkt att skriva att man tycker att beteendet är äckligt och helt utelämna delen att någon ÄR äcklig. Varför skriva något annat än det man menar?

Men folk skriver det ju med motivationen kladd osv så det är ju beteendet man syftar på, det är ju uppenbart?

Om jag sitter i soffan och du kommer och fiser mig i ansiktet så säger jag att fyfan vad äcklig du är och det är uppenbart att jag syftar till vad du gör och inte vem du är. Jag säger ju inte fyfan vad äckligt det där du gjorde just var.

Det är okej att du feltolkar, det kan man ofta göra. Men när nu en förklaring kommer på vad (jag i det här fallet) menade, säg inte emot då när du uppenbarligen inte förstått vad jag faktiskt vill förmedla.

 

[Badger]

Ja?
Annars hade vi inte varit kompisar. Precis som att de kan säga samma sak till mig.
Det har även hänt, du är sämst, detta smakar skit, kan vi köpa pizza?

Äter jag hos folk jag bara känner ytligt säger jag bara nej tack. Känslan att det är äckligt finns kvar, jag har bara inget behov av att uttrycka den.

Eh oj!? Ok, jo det blir säkert ett speciellt urval. Kanske åldersrelaterat.

Jag har aldrig faktiskt hört folk använda den typen av språk gentemot det som någon just nu gör eller just nu bjuder på.

Inte heller -detta du bjuder på smakar skit ska vi köpa pizza har jag någonsin hört. Jag skulle inte ens säga det till min man eller min mamma eller mitt barn.

-oj det blev inte så gott, ska vi beställa pizza, till mannen. (men det har inte hänt, det har hänt att vi bestämt oss för att inte laga samma sak igen)
-mamma, då äter jag och går hem och beställer pizza senare (aldrig hänt dock).
-väninna, äter eller låtsas äta. Dessutom finns alltid någonting man kan äta vanligen så man inte svälter och jag går ändå inte hem till folk för att bli försedd med mat utan för att ha kul. (så det har faktiskt heller aldrig hänt att jag inte kunnat äta eller inte tyckt om)

Men jag är oftast inte så (när vi nu ändå använder kraftuttryck och sådant, annars hade det inte passat) hysterisk när det gäller mat att jag känner äckel.

Men visst använder vi äcklig och hatar, om mat som man åt någon annan gång någon annanstans eller helst inte vill äta i framtiden. Typ ugh små hela orensade ålar på smörgås var riktigt äckligt.

eller om någonting någon, kanske hypotetisk person som inte är där som man inte känner, gjorde förut eller kanske kan komma att göra framöver. Typ oj en gång såg jag en person göra...

 

[Hedinn]

Men folk skriver det ju med motivationen kladd osv så det är ju beteendet man syftar på, det är ju uppenbart?

Om jag sitter i soffan och du kommer och fiser mig i ansiktet så säger jag att fyfan vad äcklig du är och det är uppenbart att jag syftar till vad du gör och inte vem du är. Jag säger ju inte fyfan vad äckligt det där du gjorde just var.

Det är okej att du feltolkar, det kan man ofta göra. Men när nu en förklaring kommer på vad (jag i det här fallet) menade, säg inte emot då när du uppenbarligen inte förstått vad jag faktiskt vill förmedla.

Jag förstår fullt ut vad du vill förmedla, jag tycker ändå att det gör stor skillnad för hur man uttrycker sig.

 

[tanten]

Säger folk i din omgivning att barn är äckliga? Jag har nog mest läst det på Buke...

När man är i en bubbla så kan enstaka företeelser ta mycket energi och uppmärksamhet.
Som den gravida som plötsligt ser barnmagar överallt.

Jag kan tänka mig att om 30 personer sagt att barnet är gulligt sött eller något annat positivt och sedan kommer en som säger att barn generellt inte är speciellt trevliga - ja, då tar den enda kommentaren allt fokus. Och blir personlig.

Själv var jag spyless på alla bekanta som så uppfordrande pratade om barn med mig i unga år. Jag deklarerade att jag inte var intresserad.

Sedan kom jag att skaffa ett barn trots allt och ni kan ju bara gissa hur många kommentarer som glatt konstaterade att jag ändrat mig. Dvs att de hade rätt - barn är meningen med livet.
Lagom kul det första åren när jag dessutom var skamsen, och osäker på min roll som mamma.

 

[Bison]

Eh oj!? Ok, jo det blir säkert ett speciellt urval. Kanske åldersrelaterat.

Jag har aldrig faktiskt hört folk använda den typen av språk gentemot det som någon just nu gör eller just nu bjuder på.

Inte heller -detta du bjuder på smakar skit ska vi köpa pizza har jag någonsin hört. Jag skulle inte ens säga det till min man eller min mamma eller mitt barn.

-oj det blev inte så gott, ska vi beställa pizza, till mannen. (men det har inte hänt, det har hänt att vi bestämt oss för att inte laga samma sak igen)
-mamma, då äter jag och går hem och beställer pizza senare (aldrig hänt dock).
-väninna, äter eller låtsas äta. Dessutom finns alltid någonting man kan äta vanligen så man inte svälter och jag går ändå inte hem till folk för att bli försedd med mat utan för att ha kul. (så det har faktiskt heller aldrig hänt att jag inte kunnat äta eller inte tyckt om)

Men jag är oftast inte så (när vi nu ändå använder kraftuttryck och sådant, annars hade det inte passat) hysterisk när det gäller mat att jag känner äckel.

Men visst använder vi äcklig och hatar, om mat som man åt någon annan gång någon annanstans eller helst inte vill äta i framtiden. Typ ugh små hela orensade ålar på smörgås var riktigt äckligt.

eller om någonting någon, kanske hypotetisk person som inte är där som man inte känner, gjorde förut eller kanske kan komma att göra framöver. Typ oj en gång såg jag en person göra...

I mitt umgänge är det inga konstigheter. Ingen blir kränkt eller stött.

 

[Badger]

Ja men exakt? Du säger till din son att man säger inte så till andra för det vore elakt och att han ska ignorera det. Du säger inte till din son att varför berättar du om det här för mig? det är fel och du borde inte yttra dig.

Nej det stämmer inte alls helt. Jag tycker det är ok att han säger det till mig, inom familjen, hans mamma. Men jag skulle absolut inte tycka det vore ok att han sa det till de andra barnen i klassen hela tiden. Även om det barnet inte hörde. Det skulle kunna starta upp mobbing.

Jag tycker nog också att när man använder ord standardmässigt så förstärker det ens egna upplevelser och ens äckel och hat växer inom en, när man sedan får bekräftelser från andra på tex ett forum så kan hat och äckel också växa inom en. Och det gör ju kanske ingenting om det gäller brysselkål iofs, kanske inte heller gentemot barn, men ett mer allmänt accepterat hat mot barn, äldre, handikappade el dyl kan kännas som ett hårdare samhälle.

Sedan var ju ursprungssatsen i den här tråden att uttrycka hat och äckel om andras barn inför barnet och dess förälder. Så om jag råkat svara på en fråga gällande om man får eller inte får säga att man hatar barn i forumtrådar om att hata äckliga barn så var det inte meningen. Självklart tycker jag det är tillåtet att diskutera barnhat och äckel såhär. Men det måste ju också vara tillåtet att ta upp den andra sidan, annars blir det inte en diskussion alls.

 

[kryddelydd]

Eh oj!? Ok, jo det blir säkert ett speciellt urval. Kanske åldersrelaterat.

Jag har aldrig faktiskt hört folk använda den typen av språk gentemot det som någon just nu gör eller just nu bjuder på.

Inte heller -detta du bjuder på smakar skit ska vi köpa pizza har jag någonsin hört. Jag skulle inte ens säga det till min man eller min mamma eller mitt barn.

-oj det blev inte så gott, ska vi beställa pizza, till mannen. (men det har inte hänt, det har hänt att vi bestämt oss för att inte laga samma sak igen)
-mamma, då äter jag och går hem och beställer pizza senare (aldrig hänt dock).
-väninna, äter eller låtsas äta. Dessutom finns alltid någonting man kan äta vanligen så man inte svälter och jag går ändå inte hem till folk för att bli försedd med mat utan för att ha kul. (så det har faktiskt heller aldrig hänt att jag inte kunnat äta eller inte tyckt om)

Men jag är oftast inte så (när vi nu ändå använder kraftuttryck och sådant, annars hade det inte passat) hysterisk när det gäller mat att jag känner äckel.

Men visst använder vi äcklig och hatar, om mat som man åt någon annan gång någon annanstans eller helst inte vill äta i framtiden. Typ ugh små hela orensade ålar på smörgås var riktigt äckligt.

eller om någonting någon, kanske hypotetisk person som inte är där som man inte känner, gjorde förut eller kanske kan komma att göra framöver. Typ oj en gång såg jag en person göra...

Ditt inlägg är intressant - och jag tycker om ditt resonemang.

Och jag tror egentligen att hela den här diskussionen handlar om språkbruk, vad man uppfattar som normalt eller stötande sätt att uttrycka sig.

Jag är van vid att man väljer sina ord.
Man säger inte "du är en idiot!" till folk. Eller "Du är dum i huvudet".
Man säger inte "vilken äcklig mat du lagade"
Man säger inte "vilka fula kläder du har". Eller "vad dåligt ditt hår blev när du var hos frissan".

Man kan tänka alla de sakerna men man säger dem inte och man skriver dem inte till andra människor.
De flesta gånger man tänker de sakerna, behöver man inte säga något alls.

Det finns ganska många oförskämdheter man inte säger till folk - varken till dem man känner väl eller till personer man är ytligt bekant med eller som är rena främlingar.
Och ju mindre väl man känner människor, desto mindre laddade formuleringar använder man.

Så som jag är fostrad.

Sedan kan man vara rak och låta bli att linda in saker, det vore välgörande om folk slutade linda in saker till oigenkännlighet, eller om folk slutade tolka in saker som inte sägs eller skrivs.

Men så fort det är olika människor som försöker kommunicera så kan det finnas olika språkbruk med i bilden.
Där en del personer använder uttryck som äckel, hat, idiot eller andra ganska starka ord. Och de som då är vana vid ett mildare språk kan övertolka det som skrivs.

Ungefär som jag tycker att @cirkus gjort som skriver om att människor "känner ett behov" av att "vräka ur sig".
Tråden ställer en fråga, människor svarar. Inte nödvändigtvis för att de känner ett behov av att uttrycka sin åsikt utan för att de svarar på en fråga som någon annan ställt.

 

[Bison]

Ditt inlägg är intressant - och jag tycker om ditt resonemang.

Och jag tror egentligen att hela den här diskussionen handlar om språkbruk, vad man uppfattar som normalt eller stötande sätt att uttrycka sig.

Jag är van vid att man väljer sina ord.
Man säger inte "du är en idiot!" till folk. Eller "Du är dum i huvudet".
Man säger inte "vilken äcklig mat du lagade"
Man säger inte "vilka fula kläder du har". Eller "vad dåligt ditt hår blev när du var hos frissan".

Man kan tänka alla de sakerna men man säger dem inte och man skriver dem inte till andra människor.
De flesta gånger man tänker de sakerna, behöver man inte säga något alls.

Det finns ganska många oförskämdheter man inte säger till folk - varken till dem man känner väl eller till personer man är ytligt bekant med eller som är rena främlingar.
Och ju mindre väl man känner människor, desto mindre laddade formuleringar använder man.

Så som jag är fostrad.

Sedan kan man vara rak och låta bli att linda in saker, det vore välgörande om folk slutade linda in saker till oigenkännlighet, eller om folk slutade tolka in saker som inte sägs eller skrivs.

Men så fort det är olika människor som försöker kommunicera så kan det finnas olika språkbruk med i bilden.
Där en del personer använder uttryck som äckel, hat, idiot eller andra ganska starka ord. Och de som då är vana vid ett mildare språk kan övertolka det som skrivs.

Ungefär som jag tycker att @cirkus gjort som skriver om att människor "känner ett behov" av att "vräka ur sig".
Tråden ställer en fråga, människor svarar. Inte nödvändigtvis för att de känner ett behov av att uttrycka sin åsikt utan för att de svarar på en fråga som någon annan ställt.

Håller med helt och fullt.
För att förtydliga mitt matexempel så är det kompisar emellan, bra kompisar. Där vi uppskattar varandras lite råa ärlighet.
Allting handlar om situation och umgänge. Att vi kan vara ofärskämda mot varandra vid vissa tillfällen betyder inte att vi är det mot alla, alltid.

 

[Exile]

Nej det stämmer inte alls helt. Jag tycker det är ok att han säger det till mig, inom familjen, hans mamma. Men jag skulle absolut inte tycka det vore ok att han sa det till de andra barnen i klassen hela tiden. Även om det barnet inte hörde. Det skulle kunna starta upp mobbing.

Jag tycker nog också att när man använder ord standardmässigt så förstärker det ens egna upplevelser och ens äckel och hat växer inom en, när man sedan får bekräftelser från andra på tex ett forum så kan hat och äckel också växa inom en. Och det gör ju kanske ingenting om det gäller brysselkål iofs, kanske inte heller gentemot barn, men ett mer allmänt accepterat hat mot barn, äldre, handikappade el dyl kan kännas som ett hårdare samhälle.

Sedan var ju ursprungssatsen i den här tråden att uttrycka hat och äckel om andras barn inför barnet och dess förälder. Så om jag råkat svara på en fråga gällande om man får eller inte får säga att man hatar barn i forumtrådar om att hata äckliga barn så var det inte meningen. Självklart tycker jag det är tillåtet att diskutera barnhat och äckel såhär. Men det måste ju också vara tillåtet att ta upp den andra sidan, annars blir det inte en diskussion alls.

Då är vi nog eniga ändå vad det gäller att uttrycka sig. Det jag vänder mig emot är att någon ens faktiskt skulle ha sagt att de hatar barn eller att barn (som person) är äckliga. Det känns som att det är något vissa bara fått för sig för de tolkat vad som sagts på ett visst sätt.

Självfallet "får" man inte säga till något barn eller dens förälder att man hatar barn, men jag tvivlar också starkt på att det hänt och har det det så är det ju knappast vanligt förekommande utan det var väl något enstaka rikspucko.

 

[Energi]

Då är vi nog eniga ändå vad det gäller att uttrycka sig. Det jag vänder mig emot är att någon ens faktiskt skulle ha sagt att de hatar barn eller att barn (som person) är äckliga. Det känns som att det är något vissa bara fått för sig för de tolkat vad som sagts på ett visst sätt.

Självfallet "får" man inte säga till något barn eller dens förälder att man hatar barn, men jag tvivlar också starkt på att det hänt och har det det så är det ju knappast vanligt förekommande utan det var väl något enstaka rikspucko.

Fast jag har ju sagt tidigare i tråden att det har hänt mig. Du behöver inte tvivla på det, har inte så mycket anledning att hitta på en sådan sak.

 

[Lovisaleonora]

Jag ser framför mig hur den här tråden barkar men jag önskar ändå att vi kan hålla en något sånär god ton trots en fråga som tenderar att göra folk upprörda.

Jag har läst tråden om att fatta beslut i barnfrågan, och ser att många skriver att de ogillar barn, hatar, blir äcklade osv. Jag har såklart sett det här tidigare också men det blev så övertydligt i den tråden att jag har svårt att svälja liknande uttalanden.

Jag vänder mig direkt till din överskrift. Jag gillar inte barn. Jag gör inte det. Det är massor jag inte gillar. Rövhattar, homofober, hustrumisshandlare.

Jag gillar inte barn. Hur kan det INTE vara OK för dig?