"Jag gillar inte barn"

[Voeux]

Okej, jag vet inte varför tråden inte dyker upp när du söker. I slutet av tråden skriver någon "Jag tycker egentligen att barn som grupp är äckliga fortfarande". Sen orkade jag inte leta längre ifall någon mer skrivit liknande.

Mycket möjligt att jag tolkar in för mycket! Jag är nog ganska lättkränkt och tar personligt när folk hatar barn pga har ju barn och märker ofta att hen (och jag) anses vara ivägen när vi är på till exempel restaurang eller i mataffären. Där läser jag in att det är pga att hen är just ett barn, med ett ibland jobbigt beteende.

Ah, då har jag missat!

Jag tänker att det är en fråga om gott beteende oavsett vad en person känner inför barn så anser jag att alla har ansvar att bete sig artigt och vänligt mot barn. De är en del av vårt samhälle som alla andra och ska få befinna sig på offentliga platser som alla andra utan att få blickar eller suckar. Dessa otrevliga människor får ta sig i kragen, eller börja handla mat över nätet och gå ut på middag efter kl. 22 om de prompt vill undvika att springa på barn.

Sånt beteende har jag inte särskilt mycket tolerans för. Om en person däremot i ett samtal mellan två vuxna säger att den inte gillar barn eller "Nej fy!" ser jag inte så allvarligt på.

 

[cirkus]

Jag ser framför mig hur den här tråden barkar men jag önskar ändå att vi kan hålla en något sånär god ton trots en fråga som tenderar att göra folk upprörda.

Jag har läst tråden om att fatta beslut i barnfrågan, och ser att många skriver att de ogillar barn, hatar, blir äcklade osv. Jag har såklart sett det här tidigare också men det blev så övertydligt i den tråden att jag har svårt att svälja liknande uttalanden.

Jag funderar på hur det kan vara helt okej att säga sådana saker? Alltså jag har svårt att se att ingen skulle reagera om jag sa att jag hatar gamla människor för de är så äckliga. Men när det gäller barn så är det helt okej? Missar jag något eller kan någon förklara det här fenomenet?

Jag har också läst dessa trådar och jag har reagerat precis som du. Jag begriper inte varför varenda tråd om barn/icke barn fylls av dessa aversioner. Sen finns det några som kan uttrycka sig helt okej varför de väljer bort barn, men just dessa som så tydligt måste visa sin aversion har jag väldigt svårt att begripa mig på, varför är det så nödvändigt?

 

[nightcrawler]

Generellt så ogillar jag barn starkt oavsett ålder. Jag gillar bara vissa individer och dom är få. Barn irriterar mej. Äckliga? Nä, bara såna där snoriga saker. Men vem är inte äcklig om man går och snorar. Däremot om folj håller på att tjata på mej om att jag måste tycka om barn och man inte kan ogilla barn och jag kommer ångra mej om jag inte skaffar osv, då fräser jag ifrån med att jag hatar barn och dom är äckliga med mera även om jag inte tycker det. Då får dom vackert ta det.

 

[Mia_R]

Jag kan förstå irritationen i affärer och på restauranger då en del föräldrar släpper sina små monster fria att härja vilt och överlåter ansvaret, eller det bristande ansvaret på alla andra. Det är inte restaurangpersonalens sak att se till att ungarna inte försvinner, springer skrikande runt borden och stör andra gäster mm. Likaså blir jag väldigt irriterad när ungar sparkar boll eller cyklar runt i affärer, gräver i lösgodiset medan föräldern står bredvid utan att reagera osv.

Däremot så har jag full förståelse för att även ungar blir trötta och inte alltid har sina bästa dagar och de föräldrar som gör så gott det går att hantera situationen, de jag inte gillar är just de som har noll koll utan låter dem härja fritt.

 

[Voeux]

Jag har också läst dessa trådar och jag har reagerat precis som du. Jag begriper inte varför varenda tråd om barn/icke barn fylls av dessa aversioner. Sen finns det några som kan uttrycka sig helt okej varför de väljer bort barn, men just dessa som så tydligt måste visa sin aversion har jag väldigt svårt att begripa mig på, varför är det så nödvändigt?

Frustration som måste få en ventil någonstans? P.g.a allt barntjat, barnprat, "du kommer ångra dig" osv. Jag hade blivit fullkomligt tokig om det tjötades så i all oändlighet på mig kring något som jag verkligen inte vill och ja, någonstans kommer ju frustrationen att pysa ut tillslut. På en snyggt eller mindre snyggt sätt.

 

[Migo]

Jag är inte överdrivet förtjust i människor överlag och barn räknas in där.

Sen finns det vissa grejer som barn som grupp har gemensamt som jag tycker är äckligt/obehagligt/jobbigt.
Men det är inte samma sak som att jag tycker barn är äckliga.

Sen är jag inne på det @niphredil skrev.
Jag uttryckte mig helt klart hårdare och mer aggressivt som yngre.
Ung, dum och omogen helt enkelt.

Precis så!

 

[Petruska]

Jag tror nog också att det handlar om att folk, särskilt kvinnor, som uttrycker sig distanserat kring barn och föräldraskap, möter väldigt mycket "barnpropaganda" liksom.

Trådar som på olika vis handlar om barn, verkar generera väldigt extrema argument väldigt lätt här på buke tex.

Jag tänker på när någon skriver att hon blivit oplanerat gravid och inte vet vad hon ska göra: chockerande många tycker rakt av att hon ska föda barnet. Utan att egentligen veta något alls om kvinnan.

Jag reagerade också på inlägget om att barn är äckliga. (Att blöjor är äckliga är en annan sak. Begagnat toapapper är också äckligt.)

Men som sagt, för mig kan det där vara en motreaktion, och det är då en motreaktion mot en norm som är väldigt stark både på buke och i samhället i allmänhet.

(Sen har jag faktiskt ingen förståelse för det fenomen jag nästan bara möter på buke: att andras barn skulle vara till stort besvär till exempel på restauranger och tydligen särskilt på resor.)

 

[transmission]

Jag var en sådan som nog skrev "hatar" och "äcklig" om barn när jag var yngre. Idag skulle jag aldrig uttrycka mig så. Jag är fortfarande inte överdrivet förtjust i barn, men har insett att det inte har med själva barnet att göra, utan förväntningarna som finns på mig bara för att jag råkar vara kvinna. Finns det barn med på fest, fikastunden, vadfansomhelst så ska vi kvinnor samlas runt barnet och diskutera allt som har med barn, förlossning osv att göra och förväntas älska det. Jag tror inte det är speciellt gynnande för någon. Papporna/männen i min sällskapskrets beter sig inte alls såhär.

Att aktivt välja bort barn ses fortfarande som provocerande av många av någon anledning och det får nog andra att bita tillbaka, och i dagens samhälle uppelever jag att vi är rätt bra på att använda starka ord till förbannelse. Jag säger hatar om väldigt många grejer till exempel.

Annars är barnen vår framtid och jag tycker nog föräldrar är det modigaste som finns, skräcken över att något ska kunna hända ens barn skulle jag aldrig kunna leva med och är en av anledningarna till att jag själv nog inte kommer skaffa barn.

 

[cirkus]

Frustration som måste få en ventil någonstans? P.g.a allt barntjat, barnprat, "du kommer ångra dig" osv. Jag hade blivit fullkomligt tokig om det tjötades så i all oändlighet på mig kring något som jag verkligen inte vill och ja, någonstans kommer ju frustrationen att pysa ut tillslut. På en snyggt eller mindre snyggt sätt.

Ja kanske är det så. Jag tycker det är rätt trist och att nivån på diskussionen blir så låg.

 

[Petruska]

Sen lutar jag nog åt att barn, i alla fall bebisar och förskolebarn, är så pass lika att uttryck som "jag gillar barn" resp "jag gillar inte barn" är ganska rimliga. Jämför vi med vuxna, så är det väldigt många saker barn i det åldersspannet har gemensamt, som är typiska barnegenskaper.

 

[Lingon]

Jag gillar inte barn per automatik bara för att de är barn. De barn jag gillar, gillar jag ju för att de är härliga individer.

Men jag kan nog (trots att jag har barn) sälla mig till kategorin människor som är inte förtjusta i barn. Mitt eget barn är underbart! Men jag tycker ofta att ändras barn är jobbiga. Inte för att barnen är extra jobbiga barn utan för att de är barn. En del är jobbiga på riktigt för föräldrarna antingen missat i uppfostran (slappa), har en helt annan syn på barnuppfostran än jag (en del anser att barn får störa bara för att de är barn) eller har tagit med sitt barn till fel plats vid fel tillfälle.

 

[kryddelydd]

Jag tror också att man menar främst yngre barn som ju i sin natur är rätt så jobbiga ibland eller ofta.

Klart man "får" ogilla barn, jag tänker att gör man det så gör man, inte så mycket att göra något åt. Det som skaver för mig är nog mest att känna ett sådant behov av att berätta det.

Jag kanske har en extra tråkig omgivning för jag möter det en hel del i mitt vardagliga liv. Även när mitt barn är med.

du tror inte att det upplevda behovet att berätta är situationsbundet?

Jag brukar inte gå omkring och berätta att jag inte gillar förskolebarn.
Men nu när du startar en tråd i ämnet så berättar jag.

 

[Lingon]

Ah, då har jag missat!

Jag tänker att det är en fråga om gott beteende oavsett vad en person känner inför barn så anser jag att alla har ansvar att bete sig artigt och vänligt mot barn. De är en del av vårt samhälle som alla andra och ska få befinna sig på offentliga platser som alla andra utan att få blickar eller suckar. Dessa otrevliga människor får ta sig i kragen, eller börja handla mat över nätet och gå ut på middag efter kl. 22 om de prompt vill undvika att springa på barn.

Sånt beteende har jag inte särskilt mycket tolerans för. Om en person däremot i ett samtal mellan två vuxna säger att den inte gillar barn eller "Nej fy!" ser jag inte så allvarligt på.

Fast en föräldrar borde lära sig att uppfostra sina barn att uppföra sig ordentligt.

 

[Voeux]

Fast en föräldrar borde lära sig att uppfostra sina barn att uppföra sig ordentligt.

Ja, men det är en annan sak än att ogilla barn generellt.

 

[kryddelydd]

Fast en föräldrar borde lära sig att uppfostra sina barn att uppföra sig ordentligt.

Ja, men det är det många som misslyckas med, tyvärr.

 

[nyponros]

Jag vet inte om jag kommer svara annorlunda den dagen jag får barn (vi hoppas att den kanske kommer), men jag upprörs inte av att människor säger att de inte tycker om barn. Det är ju märkligt att gå runt och säga det om ingen frågar, men diskuteras barnfrågan, om man vill skaffa eller inte och orsaken till det ser jag inget konstigt i att skriva eller säga att man inte vill ha för att man inte tycker om barn. Hata är ju ett väldigt starkt ord, det känns onödigt, men jag skulle inte lägga så stor vikt vid det.

Som några skrivit är det väldigt vanligt att behöva försvara sitt val att inte vilja ha barn, eller varför man inte skaffat än etc. Många människor har så himla svårt att förstå att det inte är meningen med livet för alla. Och jag kanske är knäpp, men jag har inte så svårt att förstå att man kan tycka att småbarn är lite äckliga heller. Inte personen som sådan, men små barn har ju av självklara orsaker inte samma "vett och etikett" inbyggt som vuxna . Alla barn jag känner ( och jag tycker väldigt mycket om dem) kladdar, smutsar ner, kräks, snorar, dregglar etc i olika grad upp till en viss ålder. Man får tycka att det är äckligt, tycker jag. Men frågan är ju om man behöver gå runt och säga det om ingen frågar.

 

[Voeux]

Ja kanske är det så. Jag tycker det är rätt trist och att nivån på diskussionen blir så låg.

Ja, det håller jag helt med om. Jag tror bara jag ser lite mellan fingrarna med det eftersom jag förstår att barnpressen kan vara frustrerande.

 

[Badger]

Ah, då har jag missat!

Jag tänker att det är en fråga om gott beteende oavsett vad en person känner inför barn så anser jag att alla har ansvar att bete sig artigt och vänligt mot barn. De är en del av vårt samhälle som alla andra och ska få befinna sig på offentliga platser som alla andra utan att få blickar eller suckar. Dessa otrevliga människor får ta sig i kragen, eller börja handla mat över nätet och gå ut på middag efter kl. 22 om de prompt vill undvika att springa på barn.

Sånt beteende har jag inte särskilt mycket tolerans för. Om en person däremot i ett samtal mellan två vuxna säger att den inte gillar barn eller "Nej fy!" ser jag inte så allvarligt på.

Mjo och jag råkar också tycka att det är ok att säga till barn, artigt och vänligt om de gör saker de kanske inte vet att de inte borde. Om man tillåter sig det så kanske man också känner att man inte behöver titta argt och hjälplöst även på barn som "ännu inte förstört någonting".

 

[Raderad medlem 6459]

@Voeux Under åren har det skrivits mycket hemskt om barn på Buke. Man hatar dem, de är äckliga etc etc. Tänk på att trådar försvinner, blir borttagna etc.

 

[Lingon]

Jag tycker inte att det är konstigare när nån säger att de inte gillar barn än om de sagt att de inte gillar hundar. Alla kan inte tycka om allt och det är högst frivilligt att skaffa barn liksom det är att skaffa hund. Hata och äckliga däremot väldigt starka ord och borde undvikas både när det gäller barn och hundar.