Igår tex, hade jag en längre konversation vid en hotellfrukost med en bebis, gissningsvis 8-9 månader gammal. Jag måste säga att jag tycker att den konversationen hade väldigt mycket gemensamt med andra konversationer jag har haft i mitt liv med personer i samma åldersspann. De konversationerna är mycket mer inbördes lika, än tex de jag har med personer runt 50-årsåldern.Men det är väl inte primärt åldern som man grupperar dem efter. Utan att de har en rad beteendemönster, nivå på kommunikation och kognitiva funktioner osv. som gör det relevant att betrakta dem som en grupp av människor som man upplever och förhåller sig till på likartat sätt.
Precis som @Petruska skrev.
Nu tycker jag att det är mysigt att konversera krypande bebisar, så det gör mig absolut inget att de är lika varandra. Det är inte för deras unika individualitet som jag tycker det är mysigt. Däremot är det ju lite unikt i den meningen att de flesta människor växer ur den fasen ganska fort. Vill en konversera bebisar får en passa på medan personer är bebisar, så att säga.