Kan man bo i Malmö?

[LadyCovergirl]

@Petruska @Halfrek
Jag tycker att det är beklämmande när man helt enkelt inte tror på de som faktiskt har sett problem på nära håll.
Och nej, det är inte bara på jobbet jag ser kriminalitet. Det skrev jag också i mitt första inlägg, att jag ser kriminalitet även civilt.
För övrigt så har jag inga problem att röra mig uniformerat i min hemkommun. Jag gör det inte gärna i Malmö.

 

[mandalaki]

Självklart, men det finns grader av skit.
Jobbade och bodde innan i Stockholm, såg en del skit där med men inte i närheten av vad jag gör nu. Sen har klimatet ändrats allmänt, men tycker fortfarande det är värre i Malmö.
Hör såklart av grejor som händer närmare där jag bor, men det är på en nivå som jag kan leva med.

Skulle du fråga en massa vanliga Malmöbor som inte jobbar i din bransch så skulle de flest antagligen inte ha sett någon skit alls, deras vardag rullar på precis som i andra städer.

Men jag underskattar inte allvaret i gängbrottsligheten i Malmö. För de som bor i de mest utsatta områdena (jag kan inte Malmö men tydligen är Lindängen ett sådant, och enligt en kille som intervjuades i Kvällsposten häromdagen så handlar de senaste skjutningarna om makten över knarket på Lindängen) är det fruktansvärt att deras ungar växer upp med grov kriminalitet framför sina ögon och ser det som en möjlig karriär.

 

[MissFideli]

Jag raljerar inte, jag menar det på fullt allvar. Jag tycker alltid det är skitkonstigt när t ex poliser beskärmar sig över brottslighet. De jobbar ju inte med något annat. De träffar bara de som begår brotten och de som utsätts för brotten. De allra flesta av oss är trots allt inte kriminella och utsätts oftast inte för annat än typ bilinbrott. Jobbar man med kriminalitet ser man bara just det utsnittet av verkligheten och då bör man vara medveten om att det finns en större bild också.

Då är "vår" polis i norra Stockholm annorlunda. Här går de runt i Täby centrum ibland, åker runt och tittar i områden, pratar med folk... skapar kontakter med ungdomar osv. Här jobbar de inte bara med kriminella och offer, utan över förebyggande med folk som inte är kriminella. Jobbar Stockholmspolisen annorlunda då?

 

[mandalaki]

Då är "vår" polis i norra Stockholm annorlunda. Här går de runt i Täby centrum ibland, åker runt och tittar i områden, pratar med folk... skapar kontakter med ungdomar osv. Här jobbar de inte bara med kriminella och offer, utan över förebyggande med folk som inte är kriminella. Jobbar Stockholmspolisen annorlunda då?

Det finns nog liknande förebyggande arbete i alla tre storstäderna, alltså poliser som jobbar i utsatta områden så som du beskriver.

 

[Daisy]

Jag raljerar inte, jag menar det på fullt allvar. Jag tycker alltid det är skitkonstigt när t ex poliser beskärmar sig över brottslighet. De jobbar ju inte med något annat. De träffar bara de som begår brotten och de som utsätts för brotten. De allra flesta av oss är trots allt inte kriminella och utsätts oftast inte för annat än typ bilinbrott. Jobbar man med kriminalitet ser man bara just det utsnittet av verkligheten och då bör man vara medveten om att det finns en större bild också.

Men man märker ju skillnad på brottsligheten. Det har alltid funnits banditer, skillnaden är ju att nu har ju var och varannan unge kniv eller vapen och drar sig inte för att använda grejorna, tvärtom. Och dom bryr sig inte om du eller jag stryker med av misstag och det är väl det som jag tycker är skillnaden.

Vet inte heller är det som gör att färre verkar vilja hjälpa till, att dom är rädda att dras in i nåt. Har hört i flera fall där personer som blivit rejält misshandlade och inte fått hjälp med att ringa ambulans, folk har bara gått förbi utan att bry sig och det är ganska skrämmande.

 

[Halfrek]

@Petruska @Halfrek
Jag tycker att det är beklämmande när man helt enkelt inte tror på de som faktiskt har sett problem på nära håll.
Och nej, det är inte bara på jobbet jag ser kriminalitet. Det skrev jag också i mitt första inlägg, att jag ser kriminalitet även civilt.
För övrigt så har jag inga problem att röra mig uniformerat i min hemkommun. Jag gör det inte gärna i Malmö.

Jag är på intet sätt en naiv viol angående problemen i Malmö, jag har som sagt bott här i snart tjugo år, har vänner som jobbar inom polisen och jag ser också kriminalitet på nära håll.

Däremot så lät det i mina öron högst osannolikt med beväpnade gäng med pickadollen i byxlinningen skulle kunna gå omkring utan att någon larmar, speciellt med tanke på att Triangeln i stängdes ner vid larm om en hotfull person för inte alltför länge sedan. Om nu @Lovisaleonora sett detta så har hon väl gjort det, det kan jag omöjligt veta.

Det jag skulle önska i rapporteringen om Malmö är en mer balanserad bild, som det är nu är det rena skräcktillvaron som målas upp, något jag inte känner igen.

 

[Babouti]

Jag raljerar inte, jag menar det på fullt allvar. Jag tycker alltid det är skitkonstigt när t ex poliser beskärmar sig över brottslighet. De jobbar ju inte med något annat. De träffar bara de som begår brotten och de som utsätts för brotten. De allra flesta av oss är trots allt inte kriminella och utsätts oftast inte för annat än typ bilinbrott. Jobbar man med kriminalitet ser man bara just det utsnittet av verkligheten och då bör man vara medveten om att det finns en större bild också.

Det där med poliser som beskärmar sig över brottslighet. Jag träffar en hel del poliser i mitt yrke och de berättar om den förändring i brottsligheten och klimatet bland kriminella som skett. Det är t ex otroligt enkelt att få tag i vapen i dag vilket har lett till att så många fler kriminella är beväpnade. Riskerna både för polis och civila har definitivt ökat. Jag tycker nog att man kan få förfasa sig över det även om man jobbar med kriminalitet på ett eller annat sätt.

 

[Daisy]

Då är "vår" polis i norra Stockholm annorlunda. Här går de runt i Täby centrum ibland, åker runt och tittar i områden, pratar med folk... skapar kontakter med ungdomar osv. Här jobbar de inte bara med kriminella och offer, utan över förebyggande med folk som inte är kriminella. Jobbar Stockholmspolisen annorlunda då?

Känns som det har gått för långt här. Det var väl en 10år sen drygt som jag började höra om att folk gav sig på ambulanser och dom började kräva poliseskort i vissa områden så det har ju gått utför ett tag.

 

[supersonic]

Bodde i Malmö i ca fyra år efter att killen och jag flyttade ihop. Han är född och uppvuxen i stan och lärde mig vilka områden jag skulle undvika när det blev mörkt. När jag jobbade på ett ställe i Malmö åt jag och två kollegor ofta lunch tillsammans, gärna på Rosengård (de har bästa falafeln!). Någon gång körde vi till Seved och då sa båda till mig att vara försiktig och aldrig vara där själv, jag har dock aldrig upplevt något men vet att just det området har/haft mycket problem med langning.
Sambon och jag flyttade ut när vi fick barn och kommer inte att flytta tillbaka.
Mina föräldrar flyttade ut när jag var liten, oroade av utvecklingen redan då. Min mamma säger idag att hon aldrig kommer varken bo eller arbeta i Malmö igen.
Jag har en nära vän som jobbar som polis och valt att flytta ifrån Malmö och längre upp i landet. I det fallet beror det mest på den tunga arbetsbördan i kombination med små barn eftersom partnern också är polis så de gick i princip om varandra.
Jag har en släkting som tillhörde ett tungt beväpnat gäng i Malmö på 80- talet, så problemet är ju inte nytt precis.

 

[lil-sis]

Det finns nog liknande förebyggande arbete i alla tre storstäderna, alltså poliser som jobbar i utsatta områden så som du beskriver.

I Uppsala också.

Dvs finns det bara tillräckligt med resurser lär det väl pågå överallt där behov finns.

 

[mandalaki]

Men man märker ju skillnad på brottsligheten. Det har alltid funnits banditer, skillnaden är ju att nu har ju var och varannan unge kniv eller vapen och drar sig inte för att använda grejorna, tvärtom. Och dom bryr sig inte om du eller jag stryker med av misstag och det är väl det som jag tycker är skillnaden.

Vet inte heller är det som gör att färre verkar vilja hjälpa till, att dom är rädda att dras in i nåt. Har hört i flera fall där personer som blivit rejält misshandlade och inte fått hjälp med att ringa ambulans, folk har bara gått förbi utan att bry sig och det är ganska skrämmande.

Det där med poliser som beskärmar sig över brottslighet. Jag träffar en hel del poliser i mitt yrke och de berättar om den förändring i brottsligheten och klimatet bland kriminella som skett. Det är t ex otroligt enkelt att få tag i vapen i dag vilket har lett till att så många fler kriminella är beväpnade. Riskerna både för polis och civila har definitivt ökat. Jag tycker nog att man kan få förfasa sig över det även om man jobbar med kriminalitet på ett eller annat sätt.

Ja, tillgången på vapen har ökat, det verkar klarlagt. Och det förstår jag om poliser eller andra beskärmar sig över, det gör jag med. Det är fruktansvärt att de här individerna har så lätt att beväpna sig.

Men det jag brukar reagera mot är bilden av att den här grova kriminaliteten finns överallt och alltid. Och "ni skulle bara veta hur mycket skit jag ser". För mig är det rätt självklart att man gör det om man jobbar med det. Som om en kardiolog som ser hjärtinfarkter stå som spön i backen. Så klart, hen jobbar ju bara med folk med hjärtsjukdom. Eller, förresten - en ortoped som starkt avråder från att rida för att hen ser hur mycket olyckor ridningen orsakar. Men hen ser ju aldrig de som har ett helt hästliv utan allvarliga skador.

 

[Mineur]

Jag är uppväxt i Malmö och har aldrig känt mig otrygg där. Varken familj eller vänner har några negativa upplevelser såvitt jag vet, förutom en och annan stulen cykel.

Visst finns det områden jag undviker, och jag skulle inte promenera hem från stan ensam efter midnatt, men så resonerar jag i alla städer jag besöker eller bor i. Sedan är det ju jättetråkigt med den här gängkriminaliteten, men jag tänker ändå att det är rätt osannolikt att man skulle råka hamna i vägen för något dylikt.

Staden jag bor i nu har också en massa problem med gängkriminalitet och "dåliga" områden som ligger mitt i stan, men jag känner mig inte otrygg här heller. Det är en storstad liksom, och man får väl tyvärr räkna med lite sådana problem ifall man bosätter sig i en sådan.

 

[Flixon]

Det här med polisen, många av de jag känner säger att de helt enkelt inte vill bo där de jobbar, oavsett var de jobbar. Det är säkert ännu vanligare bland de som jobbar i tungt kriminella områden, jag har inga problem att föreställa mig det jobbiga i att göra husrannsakan hemma hos någon ena dagen, och sen träffa vederbörande på Ica med ens familj nästa dag.

För övrigt har jag bott i Malmö en period, och jobbar i Malmö idag. Har inga problem att röra mig genom staden, oavsett vad klockan är. Men jag höjer absolut vaksamheten ett snäpp, jämfört med i Lund.

 

[Petruska]

Men man märker ju skillnad på brottsligheten. Det har alltid funnits banditer, skillnaden är ju att nu har ju var och varannan unge kniv eller vapen och drar sig inte för att använda grejorna, tvärtom. Och dom bryr sig inte om du eller jag stryker med av misstag och det är väl det som jag tycker är skillnaden.

Vet inte heller är det som gör att färre verkar vilja hjälpa till, att dom är rädda att dras in i nåt. Har hört i flera fall där personer som blivit rejält misshandlade och inte fått hjälp med att ringa ambulans, folk har bara gått förbi utan att bry sig och det är ganska skrämmande.

Var och varannan unge bär kniv eller vapen? Du tycker inte att du överdriver liiiiite?

 

[MJLee]

Det jag tyckte var intressant var att när den sk Södertälje ligan sprängdes så var det inte särskilt många som tillhörde den inre kretsen sas utan det var många som hängde på ytterkanten, ffa många ungdomar som inte ens var straffmyndiga eller fick rejäla straffrabatter pga låg ålder.

Tyvärr känns det ibland som rättsväsendet i Sverige inte riktigt hängt med i utvecklingen. Vad som hände mannen som anmälde trippelmordet och polisens handläggande är naturligtvis en orsak till att 'vanliga' medborgare inte vill blanda sig i. Spontant känns det som rättsväsendet måste börja med att skapa ett större förtroende allmänt bland befolkningen utan det så kommer gängen att härja fritt och brottsligheten att öka. Att människor vågar anmäla och vittna är själva grunden i brottsbekämpning och fällande domar. Särskilt i socioekonomiskt utsatta områden måste polisen på något sätt komma att ses som en vän och allierad inte 'grisar' fienden osv. Det här är naturligtvis otroligt mycket lättare sagt än gjort och har inte alltid fungerat i länder med mycket mer och allvarligare brottslighet än i Sverige. Men någonstans måste man börja.

Personligen tror jag att gamla tiders kvarterspoliser inte var att förakta. Även socialen måste börja göra mer, när förtvivlade föräldrar (främst mammor) anmäler att deras söner tänker åka till Syrien för att ansluta sig till ISIS, eller har blivit medlem i ett gäng så räcker det inte med familjesamtal.

Jag tror mycket på att kapa huvudet av hydran, visst kommer det att växa ut på nytt så småningom men under tiden kan man skada 'kroppen' mer. Dessutom är den stora majoriteten av svenskar inte utsatta för brottslighet, förutom cykelstölder som fortfarande är det i särklass vanligaste brottet som begås i landet. Och med lägst uppklarningsprocent.

 

[Seabaz]

Jag blir helt när jag läser inlägg som typ "jag känner mig trygg och är ute kvällstid. Ah, just de, någon sköts förvisso ihjäl inte långt från här för inte så länge sen"

 

[Zoya]

Jag blir helt när jag läser inlägg som typ "jag känner mig trygg och är ute kvällstid. Ah, just de, någon sköts förvisso ihjäl inte långt från här för inte så länge sen"

Det kallas normalisering.

 

[Petruska]

Det kallas normalisering.

Eller så är det inte konstigare än att inte fundera på om det skett någon olycka där vi kör bil.

Att någon har blivit utsatt för brott, behöver ju inte alls betyda att det är troligt att även jag drabbas. Det är också så att de som själva är kriminella är mycket brottsutsatta.

 

[Caoimhe]

Jag blir helt när jag läser inlägg som typ "jag känner mig trygg och är ute kvällstid. Ah, just de, någon sköts förvisso ihjäl inte långt från här för inte så länge sen"

Fast alltså, vad tjänar det till att gå runt och känna sig rädd och otrygg? Av alla de rapporter jag har sett så är det liksom inte vanliga Malmöbor som blir ihjälskjutna, utan gängmedlemmar.

Det känns oerhört underligt för mig att jag ska gå och känna mig otrygg i mitt bostadsområde bara för att en gängkriminell råkade köra förbi här och då blev ihjälskjuten av en annan gängmedlem. Ska man resonera så så finns det ju ingen stans som man kan bo, för sinnessjuka saker kan hända över allt.

Jag VÄGRAR att begränsa hela mitt liv för att EN knäpp sak har hänt i området. Om det gör mig knäpp/galen/naiv, so be it.

 

[Zoya]

Eller så är det inte konstigare än att inte fundera på om det skett någon olycka där vi kör bil.

Att någon har blivit utsatt för brott, behöver ju inte alls betyda att det är troligt att även jag drabbas. Det är också så att de som själva är kriminella är mycket brottsutsatta.

Är inte det lite märkligt tycker du? Att man inte tycker att gängmord medelst automatvapen i ens närhet är konstigare än en bilkrock i ens närhet? Nog är det normalisering vi pratar om då.

Ju mer skit det händer, desto mindre bryr vi oss. Ser jag t ex en flashnotis om att det varit en skjutning och sedan ser att det hände i t ex just Malmö så rycker jag mest på axlarna eftersom det är så vanligt numera. Så var det ju inte för t ex 10 år sedan. då förfasades man mycket mer om dylikt hände.