Kompromissa om boendeort

[Voeux]

Apropå diversitet så pratade jag med en vän nyss om boenden, och han sa att de måste tänka på rasism och sånt när de ska köpa hus. Hans sambo är svart och således även deras barn. Jag svarade att vi också måste tänka på sånt. Våra barn kommer se ut som Village of the damned. Vi måste se till att de inte får fel inflytande

 

[a1agnlju]

Jag håller inte med. Bara för att man tycker annorlunda behöver man ju inte kalla det skevt.

TS krav är orimliga för den prislappen i de områdena menar jag och hon vill inte se det. Det är det som är skevt. Dåligt valt uttryck av mig dock.

 

[Badger]

Nej det fattar väl alla att det inte funkar så men men kan ju önska att efter motgångar får man lite flyt.

Alltså jag har haft skitlite pengar i mitt liv också. Jag har haft så lite att jag inte kunnat köpa mat utan levt på havregryn som fanns på jobbet Och ännu värre saker så jag har också kämpat i mitt liv.

Och nu sparar du som sjutton och räknar hårt på kläder till barn osv. Kan du räkna om och lätta av?

Ni har en hel del sparat på banken och sparar det mesta av era löner varje månad?

När du väl har ditt hus kan du sluta spara och börja leva?
Hur är det det går till när man lever sedan?
Vad är liksom planen för hur man "lever"?

(I realiteten är det ju som nu fast med annat kakel att skrubba, så det blir nog inte roligare om man inte redan nu börjar göra det roligare. Eller är det att vännerna är så fancy och surmulna att man inte kan bjuda hem dem till en lägenhet?)

Skulle det inte kunna gå att tänka, vi bor här i tre år till (typ, kanske, om vi inte råkar hitta något) och lätta upp lite på sparandet för att minska ekonomiska pressen. Om du inte klarar sparandet psykiskt längre men har en väg ut så är det nog i längden billigare att ta den vägen ut.

Om det är där problemet ligger? Helt enkelt spara ett par tusen mindre i månaden?

(Jag pluggade så första året, med halva studiemedlet, för att jag tyckte det var det kloka att göra. Men blev övertygad om att jag skulle låna hela istället och det var så väldigt mycket bättre, en jättepress släppte.)

 

[BernT]

Och nu sparar du som sjutton och räknar hårt på kläder till barn osv. Kan du räkna om och lätta av?

Ni har en hel del sparat på banken och sparar det mesta av era löner varje månad?

När du väl har ditt hus kan du sluta spara och börja leva?
Hur är det det går till när man lever sedan?
Vad är liksom planen för hur man "lever"?

(I realiteten är det ju som nu fast med annat kakel att skrubba, så det blir nog inte roligare om man inte redan nu börjar göra det roligare. Eller är det att vännerna är så fancy och surmulna att man inte kan bjuda hem dem till en lägenhet?)

Skulle det inte kunna gå att tänka, vi bor här i tre år till (typ, kanske, om vi inte råkar hitta något) och lätta upp lite på sparandet för att minska ekonomiska pressen. Om du inte klarar sparandet psykiskt längre men har en väg ut så är det nog i längden billigare att ta den vägen ut.

Om det är där problemet ligger? Helt enkelt spara ett par tusen mindre i månaden?

(Jag pluggade så första året, med halva studiemedlet, för att jag tyckte det var det kloka att göra. Men blev övertygad om att jag skulle låna hela istället och det var så väldigt mycket bättre, en jättepress släppte.)

Nej vi kan inte minska sparande eftersom att priserna skenar så då är det inte läge att minska sparandet.

 

[BernT]

Tag tycker segmentet i 10-14mij klassen av villor är relativt oförändrad. Det är snarare 3milj segmentet som gått upp till 6milj. Iaf där vi bor.

Jo fast ni hinner ju ”bara” spara till er 1,3 milj på tre år. Om ni både gör en värdeökning på bostad och spar så har ni ju mer pengar?

Skillnaden blir ju att ni då är inne på bostadsmarknaden, är en relativt trygg och trogen kund för banken samt att ni har ökat värdet på era investerade pengar. Som ni har det nu ”konsumerar” ni 15000kr i månaden på boendet istället för att investera 13000kr och betala ränta på 5000kr. Det är stor skillnad.

Mvh Miks

Nackdelen med att köpa något tillfälligt att bo i och hoppas att bo ihop en förmögenhet med är att vi kan ju ändå då inte skaffa fler barn. För köper vi något tillfälligt och skaffar barn betyder det minst 20k efter skatt i inkomstbortfall vilket betyder 250k mindre att spara per år och eftersom det handlar om två år (graviditet sjukskriven och sen föräldraledig) betyder det en halv miljon mindre sparat.

Det är därför jag vill att om vi köper ska det inte vara för att göra bostadskarriär (ett system jag hatar) utan för att bo och leva. Köper vi något där vi tänker att vi blir kvar länge så gör det ju inget om vi inte kan spara maximalt under graviditet och föräldraledigt. För då har vi redan vår bostad och behöver inte tänka på att hetsa ihop så mycket som möjligt som kontantinsats.

Jag förstår faktiskt inte er som säger skaffa barn ändå. Förstår ni inte hur mycket inkomst som försvinner? Hur otroligt mycket svårare det blir att komma in på marknaden för oss då? Det är skitsvårt redan nu, att skaffa ett till i nuvarande situation är ju verkligen bara att göra alla olyckliga.

Att köpa något på spekulation och bo där i 2-3 år och sen sälja och sen skaffa barn är inte aktuellt, då är jag 34 och min sambo 40. Vi är för gamla då. Min sambo vill inte börja om så sent och det måste jag ju respektera.

Så det handlar liksom inte bara om ett bostadsköp utan det är rätt avgörande för allt annat i livet också. Det är ju därför jag tycker det är jobbigt och jag blir ledsen över hela situationen.

 

[bettysmatte]

Nackdelen med att köpa något tillfälligt att bo i och hoppas att bo ihop en förmögenhet med är att vi kan ju ändå då inte skaffa fler barn. För köper vi något tillfälligt och skaffar barn betyder det minst 20k efter skatt i inkomstbortfall vilket betyder 250k mindre att spara per år och eftersom det handlar om två år (graviditet sjukskriven och sen föräldraledig) betyder det en halv miljon mindre sparat.

Det är därför jag vill att om vi köper ska det inte vara för att göra bostadskarriär (ett system jag hatar) utan för att bo och leva. Köper vi något där vi tänker att vi blir kvar länge så gör det ju inget om vi inte kan spara maximalt under graviditet och föräldraledigt. För då har vi redan vår bostad och behöver inte tänka på att hetsa ihop så mycket som möjligt som kontantinsats.

Jag förstår faktiskt inte er som säger skaffa barn ändå. Förstår ni inte hur mycket inkomst som försvinner? Hur otroligt mycket svårare det blir att komma in på marknaden för oss då? Det är skitsvårt redan nu, att skaffa ett till i nuvarande situation är ju verkligen bara att göra alla olyckliga.

Att köpa något på spekulation och bo där i 2-3 år och sen sälja och sen skaffa barn är inte aktuellt, då är jag 34 och min sambo 40. Vi är för gamla då. Min sambo vill inte börja om så sent och det måste jag ju respektera.

Så det handlar liksom inte bara om ett bostadsköp utan det är rätt avgörande för allt annat i livet också. Det är ju därför jag tycker det är jobbigt och jag blir ledsen över hela situationen.

Det är ju ett val du/ni måste göra. Vilket är viktigare för er? Det "perfekta" huset, eller ett barn till?

 

[Badger]

Nej vi kan inte minska sparande eftersom att priserna skenar så då är det inte läge att minska sparandet.

Om alternativet är livet totalt på vänt så kan ni ju det, speciellt om det även innebär att bli deprimerad eller något liknande och då förlora i inkomster. Men jag tror ju på som de säger att köpa en mellanlandning först.

 

[Kiwifrukt]

Nackdelen med att köpa något tillfälligt att bo i och hoppas att bo ihop en förmögenhet med är att vi kan ju ändå då inte skaffa fler barn. För köper vi något tillfälligt och skaffar barn betyder det minst 20k efter skatt i inkomstbortfall vilket betyder 250k mindre att spara per år och eftersom det handlar om två år (graviditet sjukskriven och sen föräldraledig) betyder det en halv miljon mindre sparat.

Det är därför jag vill att om vi köper ska det inte vara för att göra bostadskarriär (ett system jag hatar) utan för att bo och leva. Köper vi något där vi tänker att vi blir kvar länge så gör det ju inget om vi inte kan spara maximalt under graviditet och föräldraledigt. För då har vi redan vår bostad och behöver inte tänka på att hetsa ihop så mycket som möjligt som kontantinsats.

Jag förstår faktiskt inte er som säger skaffa barn ändå. Förstår ni inte hur mycket inkomst som försvinner? Hur otroligt mycket svårare det blir att komma in på marknaden för oss då? Det är skitsvårt redan nu, att skaffa ett till i nuvarande situation är ju verkligen bara att göra alla olyckliga.

Att köpa något på spekulation och bo där i 2-3 år och sen sälja och sen skaffa barn är inte aktuellt, då är jag 34 och min sambo 40. Vi är för gamla då. Min sambo vill inte börja om så sent och det måste jag ju respektera.

Så det handlar liksom inte bara om ett bostadsköp utan det är rätt avgörande för allt annat i livet också. Det är ju därför jag tycker det är jobbigt och jag blir ledsen över hela situationen.

Men då kanske ni måste landa i vad som är viktigast för er? Det boende ni vill ha eller ytterligare ett barn? Om ni inte kan tänka er ett annat boende än de som kommit upp u tråden, oavsett anledning, är det viktigare än att skaffa ytterligare ett barn? Ja, då kanske ni ska fokusera på det och det barn ni redan har och att bo kvar i ert nuvarande boende tills ni har råd? Är det barnet som är viktigare (det ofödda, för ert befintliga barn måste ju vara viktigare än boende oavsett) så måste ni i så fall sänka era krav så ni har råd med både och. Och du skulle nog tjäna på att sluta se er som lastgamla, för det är ni verkligen inte. Att du säger att ni är för gamla för att få barn är också respektlöst mot de som är ännu äldre än er och vill ha barn eller har fått barn som äldre.

Jag är uppväxt på landet där folk generellt får barn tidigare än i en storstadsregion. Inte ens alla mina klasskompisar har barn än, även om en del har både tre och fyra. Men långt ifrån alla har barn! Och vi är äldre än du. Jag tror definitivt inte att alla som idag inte har barn aldrig kommer skaffa heller, men de är inte uråldriga även om du verkar tro att efter 30 är man redo att dö.

Men som sagt, allt i livet handlar ju om att kompromissa och det verkar vara det som ni har problem med. Ni borde absolut sätta er och komma fram till vad som är viktigast för just er. Jag har valt bort ganska mycket lyx till förmån för att ha häst, liksom. Allt i livet handlar ju om vad man helst av allt vill och då får man kanske även välja bort något annat.

 

[Lickety]

Nackdelen med att köpa något tillfälligt att bo i och hoppas att bo ihop en förmögenhet med är att vi kan ju ändå då inte skaffa fler barn. För köper vi något tillfälligt och skaffar barn betyder det minst 20k efter skatt i inkomstbortfall vilket betyder 250k mindre att spara per år och eftersom det handlar om två år (graviditet sjukskriven och sen föräldraledig) betyder det en halv miljon mindre sparat.

Det är därför jag vill att om vi köper ska det inte vara för att göra bostadskarriär (ett system jag hatar) utan för att bo och leva. Köper vi något där vi tänker att vi blir kvar länge så gör det ju inget om vi inte kan spara maximalt under graviditet och föräldraledigt. För då har vi redan vår bostad och behöver inte tänka på att hetsa ihop så mycket som möjligt som kontantinsats.

Jag förstår faktiskt inte er som säger skaffa barn ändå. Förstår ni inte hur mycket inkomst som försvinner? Hur otroligt mycket svårare det blir att komma in på marknaden för oss då? Det är skitsvårt redan nu, att skaffa ett till i nuvarande situation är ju verkligen bara att göra alla olyckliga.

Att köpa något på spekulation och bo där i 2-3 år och sen sälja och sen skaffa barn är inte aktuellt, då är jag 34 och min sambo 40. Vi är för gamla då. Min sambo vill inte börja om så sent och det måste jag ju respektera.

Så det handlar liksom inte bara om ett bostadsköp utan det är rätt avgörande för allt annat i livet också. Det är ju därför jag tycker det är jobbigt och jag blir ledsen över hela situationen.

Men vad ska du göra då? Utöver att tycka att allt är pissigt och vara ledsen.

Du måste ju välja en väg framåt på något vis. Du lär ju inte tycka att det är mindre otrivsamt av att sitta kvar i samma sits och vara missnöjd ju längre tiden går.

Det är ju ett faktum att du inte kan få vad du vill har du själv konstaterat. Men du kan ju hitta en väg framåt för att få så mycket som möjligt som du vill.

 

[BernT]

Men då kanske ni måste landa i vad som är viktigast för er? Det boende ni vill ha eller ytterligare ett barn? Om ni inte kan tänka er ett annat boende än de som kommit upp u tråden, oavsett anledning, är det viktigare än att skaffa ytterligare ett barn? Ja, då kanske ni ska fokusera på det och det barn ni redan har och att bo kvar i ert nuvarande boende tills ni har råd? Är det barnet som är viktigare (det ofödda, för ert befintliga barn måste ju vara viktigare än boende oavsett) så måste ni i så fall sänka era krav så ni har råd med både och. Och du skulle nog tjäna på att sluta se er som lastgamla, för det är ni verkligen inte. Att du säger att ni är för gamla för att få barn är också respektlöst mot de som är ännu äldre än er och vill ha barn eller har fått barn som äldre.

Jag är uppväxt på landet där folk generellt får barn tidigare än i en storstadsregion. Inte ens alla mina klasskompisar har barn än, även om en del har både tre och fyra. Men långt ifrån alla har barn! Och vi är äldre än du. Jag tror definitivt inte att alla som idag inte har barn aldrig kommer skaffa heller, men de är inte uråldriga även om du verkar tro att efter 30 är man redo att dö.

Men som sagt, allt i livet handlar ju om att kompromissa och det verkar vara det som ni har problem med. Ni borde absolut sätta er och komma fram till vad som är viktigast för just er. Jag har valt bort ganska mycket lyx till förmån för att ha häst, liksom. Allt i livet handlar ju om vad man helst av allt vill och då får man kanske även välja bort något annat.

Men herregud jag tycker VI är för gamla för barn då. Jag skiter väl i om andra är 10 eller 100 när de skaffar barn. Bryr mig noll om när andra väljer att skaffa barn. Vi vill inte ha barn efter en viss ålder och att jag känner så spelar noll roll för någon annan.

 

[Badger]

Nackdelen med att köpa något tillfälligt att bo i och hoppas att bo ihop en förmögenhet med är att vi kan ju ändå då inte skaffa fler barn. För köper vi något tillfälligt och skaffar barn betyder det minst 20k efter skatt i inkomstbortfall vilket betyder 250k mindre att spara per år och eftersom det handlar om två år (graviditet sjukskriven och sen föräldraledig) betyder det en halv miljon mindre sparat.

Det är därför jag vill att om vi köper ska det inte vara för att göra bostadskarriär (ett system jag hatar) utan för att bo och leva. Köper vi något där vi tänker att vi blir kvar länge så gör det ju inget om vi inte kan spara maximalt under graviditet och föräldraledigt. För då har vi redan vår bostad och behöver inte tänka på att hetsa ihop så mycket som möjligt som kontantinsats.

Jag förstår faktiskt inte er som säger skaffa barn ändå. Förstår ni inte hur mycket inkomst som försvinner? Hur otroligt mycket svårare det blir att komma in på marknaden för oss då? Det är skitsvårt redan nu, att skaffa ett till i nuvarande situation är ju verkligen bara att göra alla olyckliga.

Att köpa något på spekulation och bo där i 2-3 år och sen sälja och sen skaffa barn är inte aktuellt, då är jag 34 och min sambo 40. Vi är för gamla då. Min sambo vill inte börja om så sent och det måste jag ju respektera.

Så det handlar liksom inte bara om ett bostadsköp utan det är rätt avgörande för allt annat i livet också. Det är ju därför jag tycker det är jobbigt och jag blir ledsen över hela situationen.

Så vidga ert sökområde till det här Kortedala då tex, som ni tidigare tyckt var utsatt. Kanske finns några fler områden som är helt normala, dvs varken utsatta eller lyxiga, som kan fungera och ligger 2 mil från den här snubben. Och som någon sa, se om ni kan förhandla ned det till en mil, bara kolla att det inte finns någon risk att ni får samma matvaruaffär(och spårvagnslinje) och kan överväga att måla om någon vägg och byta blandare, så kanske ni är hemma.

 

[BernT]

Så vidga ert sökområde till det här Kortedala då tex, som ni tidigare tyckt var utsatt. Kanske finns några fler områden som är helt normala, dvs varken utsatta eller lyxiga, som kan fungera och ligger 2 mil från den här snubben. Och som någon sa, se om ni kan förhandla ned det till en mil, bara kolla att det inte finns någon risk att ni får samma matvaruaffär och kan överväga att måla om någon vägg och byta blandare, så kanske ni är hemma.

Fast Kortedala är utsatt

 

[Badger]

Fast Kortedala är utsatt

Ok, jag har ingen aning. Kollade bara snabbt och det är inte på listan över särskilt utsatta i alla fall och ingen verkade direkt ha ngt illa att säga om det. Men skolan är kanske dålig.

 

[Kiwifrukt]

Men herregud jag tycker VI är för gamla för barn då. Jag skiter väl i om andra är 10 eller 100 när de skaffar barn. Bryr mig noll om när andra väljer att skaffa barn. Vi vill inte ha barn efter en viss ålder och att jag känner så spelar noll roll för någon annan.

Jag förstår att du menar så men när du skriver om hur gamla/fattiga ni är fast ni verkligen inte är varken det ena eller det andra så blir det väldigt fel uppfattning.

 

[Samba]

Fast Kortedala är utsatt

Men du behöver ju inte bo vid Kortedala torg. Kortedala är stort.

 

[vemsomhelst123]

Fast Kortedala är utsatt

Kortedala är inte med på någon lista över utsatta områden. Och en del fd utsatta områden har stigit rejält i pris senaste åren. Så det är ju ett sätt att kunna bo lite billigare och sälja lite dyrare om några år. Kortedala består vad jag vet av till stor del medelsvenssons.
Jag vill inte bo i Kortedala, för jag vill bo i stan, men då får vi kompromissa med lägenhet istället pga har inte råd med hus i Landala egna hem eller Örgryte…

 

[vemsomhelst123]

Nackdelen med att köpa något tillfälligt att bo i och hoppas att bo ihop en förmögenhet med är att vi kan ju ändå då inte skaffa fler barn. För köper vi något tillfälligt och skaffar barn betyder det minst 20k efter skatt i inkomstbortfall vilket betyder 250k mindre att spara per år och eftersom det handlar om två år (graviditet sjukskriven och sen föräldraledig) betyder det en halv miljon mindre sparat.

Det är därför jag vill att om vi köper ska det inte vara för att göra bostadskarriär (ett system jag hatar) utan för att bo och leva. Köper vi något där vi tänker att vi blir kvar länge så gör det ju inget om vi inte kan spara maximalt under graviditet och föräldraledigt. För då har vi redan vår bostad och behöver inte tänka på att hetsa ihop så mycket som möjligt som kontantinsats.

Jag förstår faktiskt inte er som säger skaffa barn ändå. Förstår ni inte hur mycket inkomst som försvinner? Hur otroligt mycket svårare det blir att komma in på marknaden för oss då? Det är skitsvårt redan nu, att skaffa ett till i nuvarande situation är ju verkligen bara att göra alla olyckliga.

Att köpa något på spekulation och bo där i 2-3 år och sen sälja och sen skaffa barn är inte aktuellt, då är jag 34 och min sambo 40. Vi är för gamla då. Min sambo vill inte börja om så sent och det måste jag ju respektera.

Så det handlar liksom inte bara om ett bostadsköp utan det är rätt avgörande för allt annat i livet också. Det är ju därför jag tycker det är jobbigt och jag blir ledsen över hela situationen.

Men om ni köper något som bör öka i värde så sparar ni ju i boendet istället. Vi levde 6 månader typ utan inkomst och sen 6 månader på en inkomst vårat barns första år. Vi har sparade nog 3-400000 på det året bara genom att bo även om vi inte stoppade pengar på sparkontot.

 

[Voeux]

Jag tror det är omöjligt att försöka få @BernT att känna annorlunda. En känsla är ju något man har, och svårt att bli av med. Känns vissa områden inte bra så kommer de inte kännas bra, oavsett om vi andra tycker att de är toppen. Känns det inte bra att skaffa barn senare så gör det inte det. Jag hade känt mig pressad och ännu mer frustrerad om jag fortsatte få förslag som uppenbarligen inte känns bra för mig. Jag tolkar det som att @BernT behöver mer tid att smälta läget innan något beslut tas och mer tid att grubbla på egen kammare. Förr eller senare kommer bitarna att falla på plats även om det är efter att denna tråd dött ut.

 

[vemsomhelst123]

Nackdelen med att köpa något tillfälligt att bo i och hoppas att bo ihop en förmögenhet med är att vi kan ju ändå då inte skaffa fler barn. För köper vi något tillfälligt och skaffar barn betyder det minst 20k efter skatt i inkomstbortfall vilket betyder 250k mindre att spara per år och eftersom det handlar om två år (graviditet sjukskriven och sen föräldraledig) betyder det en halv miljon mindre sparat.

Det är därför jag vill att om vi köper ska det inte vara för att göra bostadskarriär (ett system jag hatar) utan för att bo och leva. Köper vi något där vi tänker att vi blir kvar länge så gör det ju inget om vi inte kan spara maximalt under graviditet och föräldraledigt. För då har vi redan vår bostad och behöver inte tänka på att hetsa ihop så mycket som möjligt som kontantinsats.

Jag förstår faktiskt inte er som säger skaffa barn ändå. Förstår ni inte hur mycket inkomst som försvinner? Hur otroligt mycket svårare det blir att komma in på marknaden för oss då? Det är skitsvårt redan nu, att skaffa ett till i nuvarande situation är ju verkligen bara att göra alla olyckliga.

Att köpa något på spekulation och bo där i 2-3 år och sen sälja och sen skaffa barn är inte aktuellt, då är jag 34 och min sambo 40. Vi är för gamla då. Min sambo vill inte börja om så sent och det måste jag ju respektera.

Så det handlar liksom inte bara om ett bostadsköp utan det är rätt avgörande för allt annat i livet också. Det är ju därför jag tycker det är jobbigt och jag blir ledsen över hela situationen.

Men det kommer ju inte bli lättare ju längre ni väntar tror jag, om det inte händer något oförutsett. Skillnaden mellan dig och de som budar över er är ju sannolikt att de som budar över köpt och bott någon annanstans. Det är ju inte omöjligt för er att göra samma sak, men lite tråkigt förstås att ni inte gjorde det för några år sen så ni kan köpa det ni vill ha nu.

 

[vemsomhelst123]

Jag tror det är omöjligt att försöka få @BernT att känna annorlunda. En känsla är ju något man har, och svårt att bli av med. Känns vissa områden inte bra så kommer de inte kännas bra, oavsett om vi andra tycker att de är toppen. Känns det inte bra att skaffa barn senare så gör det inte det. Jag hade känt mig pressad och ännu mer frustrerad om jag fortsatte få förslag som uppenbarligen inte känns bra för mig. Jag tolkar det som att @BernT behöver mer tid att smälta läget innan något beslut tas och mer tid att grubbla på egen kammare. Förr eller senare kommer bitarna att falla på plats även om det är efter att denna tråd dött ut.

Nä det tror inte jag heller. Men jag tror att det är bra att berätta hur verkligheten faktiskt sett ut för oss andra, att ingen bara kan traska ut till drömhuset på dagens bostadsmarknad, utan att vägen dit oftast har varit längre. Den marknaden behöver man ju förhålla sig till. Jag är själaglad att jag fick rådet att köpa något så fort jag kunde av mina föräldrar.