En god affär trots kompromiss med boende?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag skulle ha svårt att byta bort ett älskat boende för ett som inte känns toppen :)

Sedan, om jag läser dig rätt och ni har barnplaner inom en inte alltför avlägsen framtid (?), så tänker jag att det kan vara smart att vara strategisk kring det också. Till exempel - hur länge vill ni kunna vara föräldralediga? Vilket boende(kostnad) klarar ni då? Var finns de förskolor och skolor ni är intresserade av? Är ni beredda att byta förskola vid en kommande flytt? Osv.
 
Det största hindret anser jag vara den höga hyran. Får inte lägenheten den utvecklingen man räknar med (och är anledningen till att man flyttar just dit) är det pengar man aldrig får tillbaka.
Men jag bor o andra sidan inte i en storstad, både hyran och lönen speglar det.

Jag har flyttat en del och kan vara relativt obrydd, däremot så i vissa lägenheter känner man ju "aldrig i livet". Jag är inte alls så fäst i min lägenhet som jag bor i idag, jag visste att det var en "övergångslägenhet". Nu har jag bott här i tre år och har trivts rätt bra om jag får säga det själv. Men ska snart flytta.
 
Jag hade avstått. Är rätt dött och har varit en del stök där. Visst är kajen fint men många lägenheter ligger vända så de knappt får dagsljus.

Jag bodde i Solna i 7 år. Lägenheten var härlig och kommunikationerna bra men jag var aldrig hemma där just pga området. Hela min själ längtade bort från den massiva trafiken. Så för mig är området absolut viktigt, jag vill kunna vistas utanför min bostad utan att längta bort.
Är verkligen Hornsbergs strand dött? En av mina bästa kompisar bor där och trivs superbra, bla för att det händer mkt där under sommaren.
 
Hur kommer det sig att den som vill byta med er inte vill göra vinst på en miljon? :)

Jag upplever att det är svårt att få igenom en ombildning ända in i mål, baserat på vänners erfarenhet. Dessutom är det ett område jag helst skulle undvika så långt som möjligt, det är mörkt, väldigt tättbebyggt och stökigt under sommarmånaderna.

Sannolikt p.g.a att ombildningen är långt bort och de behöver större boende nu p.g.a andra barnet på väg (är triangelbyte) med tredje part med mycket hög hyra, som gissningsvis är singelhushåll och vill till mindre billigare (vår).

Men ja, håller helt med om att ombildningar är väldigt svåra att få i hamn!
 
Jag skulle ha svårt att byta bort ett älskat boende för ett som inte känns toppen :)

Sedan, om jag läser dig rätt och ni har barnplaner inom en inte alltför avlägsen framtid (?), så tänker jag att det kan vara smart att vara strategisk kring det också. Till exempel - hur länge vill ni kunna vara föräldralediga? Vilket boende(kostnad) klarar ni då? Var finns de förskolor och skolor ni är intresserade av? Är ni beredda att byta förskola vid en kommande flytt? Osv.

Håller helt med. Det måste vi också tänka till kring!
 
Hur kommer det sig att den som vill byta med er inte vill göra vinst på en miljon? :)

Jag upplever att det är svårt att få igenom en ombildning ända in i mål, baserat på vänners erfarenhet. Dessutom är det ett område jag helst skulle undvika så långt som möjligt, det är mörkt, väldigt tättbebyggt och stökigt under sommarmånaderna.
Hur kommer det sig att den som vill byta med er inte vill göra vinst på en miljon? :)

Jag upplever att det är svårt att få igenom en ombildning ända in i mål, baserat på vänners erfarenhet. Dessutom är det ett område jag helst skulle undvika så långt som möjligt, det är mörkt, väldigt tättbebyggt och stökigt under sommarmånaderna.

Man kanske inte får lån? Vill bo i hyresrätt? Ser chansen att få ett boende mer inne i stan än på en kaj som än flådig är ganska stel och apdyr?
 
Sen är hyran saftig. Frågan är hur mycket den avgiften skulle ligga på sen. Hälften? Eftersom det är hyfsat nytt har föreningen antagligen höga lån. Den där miljonen tjänar man oftast på sikt, vi köpte för tio år sedan, sålde efter åtta år och hade en Bra utveckling men inte i en sån rakethastighet. Hade vi sålt när marknaden var på topp hade vi gjort en vinst på dubbla köpepriset, nu blev det en ökning med 2/3 på åtta år. Galet mycket, men definitivt osäkert att spekulera på kortare sikt.

Och nu när jag läst hela tråden: vi var emot ombildning, vi och husets ensamstående pensionär. Det ombildades och vi fick hoppa på eftersom vi hade råd och inte kunde hitta nytt boende i närheten med så kort varsel. Det var en sinnessjukt bra affär ekonomiskt, men tämligen ångestskapande. Och jag drömmer om att hitta en hyresrätt den dagen jag är klar med bo-på-landet-projektet, slippa alla konstanta renoveringar, byten av grannar, statushets mm. Jag står i bostadskö och fortsätter med det, jag älskar hyresrätten och dess bekvämlighet. Skillnaden på Södermalm på tio år är enbart negativ, det är extremt köpstarkt, vilket innebär att de icke-köpstarka tvingats därifrån. Att alla barn i klassen hade två sammanboende vuxna hemma säger något om vad det krävdes i inkomst i området. INGET barn med ensamstående förälder. Jättetryggt, jättesegregerat, jättemultikulti och fint men ändå ett litet elit-reservat.
 
Mitt problem är just att denna diskussion tycks gälla vissa mer än andra. Jag ställde frågan varför denna diskussion inte dykt upp på 19 sidor i tråden om boende långt från grannar, men har inte fått något svar. Om det nu handlar om att uttrycka sig priviligerat utan reflektion så bör det tämligen även gälla gårdar på landet och andra priviligierade boendesituationer såsom villor och hus. Men där har jag inte sett ett ord om det. Jag ställer mig frågan varför. I övrigt håller jag med dig.
Det har visst tagits upp i den tråden.
 
Gällande diskussionen om privilegium, eftersom jag tjötat så i tråden om att jag är priviligerad, så vill jag bara tillägga att bostadsmarknaden har fungerat för mig precis som för alla andra. Jag har ställt mig i bostadskö på uppmaning av ingen annan än mig själv, och stått i den där förbaskade kön i tillräckligt många år för att tillslut få en hyresrätt utanför stan efter frenetiska intresseanmälningar. Sedan har jag bytt min hyresrätt laglig väg för att hamna i innerstan. Hyresmarknaden fungerar ju turvis så att det (oftast) inte finns några gräddfiler. Nu spar vi pengar varje månad för att få ihop till vår insats och har som sagt inte fått något startkapital från någon förälder. Sedan finns det andra privilegier som ständigt påverkar faktorer i våra liv, men hyresmarknaden fungerar som tur är lika för oss alla.
 
Det är inte för inte det finns ett Instagramkonto vid namn Freakshow_hornsberg :p

Det är faktiskt gräsligt. Boende som bygger grindar för att freda sig fepn förortskids. Restaurangägare som trakasseras. Jag har jobbat där i flera år, det finns bra lunchställen men det är gräsligt deprimerande. Grindar, grindar, grindar och grindar. Bekant bor ut mot vattnet, fin utsikt men fick jag välja och idealet är någon form av estetik: NJET.
 
Det var väl Stockholm som föll hårdast sist det brakade?



Ja alltså så säger folk alltid. "Du skulle köpt längre tillbaka" men grejen är ju att du inte vet när det vänder. Personerna i mina exempel (ja, det är flera) köpte vid olika tidpunkt men bodde ungefär lika länge (fem år). Det som var ett säkert köp för tio år sedan visade sig inte vara en vinstaffär för den som köpte för fem år sedan.

Du köper ju på en marknad, och vet ingenting om den framtida. Hur vet du att du köpte dyrt när alla priser var likadana?
Stockholm är där det märks först och tydligast oavsett vart tränsen går -upp ner.
Nej jag vet inte framtiden men följer politiken. Bostadsmarknaden är ju i första hand en politisk fråga.
Du får ingen vinst förrän du säljer. Så är det med allting. Aktier mm. Många säger att de gjort en vinst fast fe inte gjort ett skit. Vinsten kommer vid försäljning inte innan
 
Vad lång tråden var helt plötsligt.
Har du kommit fram till något @Voeux ?

Vi har en visning bokad på lördag, och kommer sannolikt att boka in en till i samma hus samtidigt. Men magkänslan säger nej så med största sannolikhet lägger vi ner det och siktar på att köpa direkt i stället.

Jag har också kommit fram till att jag tyvärr kommer att lämna Buke, åtminstone en god tid framöver. Det är inte en ny tanke utan jag har känt de senaste åren att jag helt enkelt inte upplever att jag kan vara mig själv här inne utan att ständigt kritiseras, pikas och läxas upp. Jag har tyvärr inte den toleransen längre utan känner att jag måste sätta en gräns för mig själv. Det kanske är lika för precis alla här inne, och att min upplevelse inte skiljer sig, och då kanske det är så att nätforum helt enkelt inte passar mig längre. Jag får konstruktiv feedback om min person i andra sammanhang och känner att uppläxningar och gliringar från andra vuxna människor helt enkelt inte har en plats i mitt liv längre. Så jag känner att jag måste dra ett kritstreck runt mig och säga ”hit med inte längre”, packa min priviligierade lilla kappsäck och bege mig till sammanhang där jag inte ständigt känner mig kritiserad. Det kanske är någon som tycker att det är larvigt, eller oförståeligt, men jag känner inte att jag behöver berättiga beslutet för någon annan än mig själv.
 
Senast ändrad av en moderator:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hemmet Vi har ett knarrigt golv. Nej, det är inte charmigt, det börjar gå mig på nerverna till den grad att jag håller på att få fullkomligt...
2
Svar
20
· Visningar
1 711
Senast: Voeux
·
Hemmet På grund av lite specifika frågeställningar så väljer jag att skapa en egen tråd i stället för att kapa husköpar-tråden. Som ni vet så...
2 3 4
Svar
79
· Visningar
7 159
Senast: QueenLilith
·
Hemmet Sitter här och funderar på min boendesituation, vad som är mest strategiskt... snäll buke, hjälp mig tänka <3 Jag har länge drömt om...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
15 300
R
Hundavel & Ras Hej alla, förlåt för ännu en rastipstråd! Hoppas det finns någon där ute som orkar läsa :) Jag känner att det börjar bli dags för mig...
2
Svar
22
· Visningar
5 525
Senast: LaMagia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp