Bukefalos 28 år!

Kromfohrländer

makarontanten

Trådstartare
Jag har inga planer just nu på att skaffa en hund till,men någon gång i framtiden kommer det att bli en valp:)

För att göra en lång historia kort,så köpte jag min blandras jag har idag lite impulsartat. Absolut ett underbart köp,men vi har haft extrem otur med träningen/kurser. Jag har inte riktigt kunnat göra det jag vill med hunden pga alla problem som dykt upp under vår resa.

Hennes allergiutrednigar och en långvarig sjukdom på henne,samt en bruten fot och anda problem som dykt upp i mitt liv har stoppat mig ett flertal gånger från att kunna boka in mig på kurser jag velat gå med henne. Nu är hon 5,5 år och det känns lite tråkigt att börja satsa på något nu:(. Pga av medicineringen på henne,så räknar jag inte med att hon kommer bli så jättegammal heller.Tråkigt men sant,men jag antar att bla kortisonet tar en del:(.

Men iallafall. Nästa hundköp vill jag göra helt rätt med att planera ordentligt. jag vill hitta en ras som passar mig,en ras som frisk och som tilltalar mig utseendemässigt. Råkade häromdagen,av en slump,komma in på en sida om Kromfohrländer.

Jag fastnade för utseende och den verkar vara det jag vill ha enligt beskrivningen. Den ska vara lättlärd,snabb och smidig,men inte enormt krävande motionsmässigt( tillhör sällskapsraserna i grupp 9). Den är lite vaktig,dock ej skällig. Liten till ingen jaktlust alls. Ganska förarbunden och inte så intresserad(reserverad) av främlingar. Lagom storlek (jag vill inte ha en alltför liten hund),samt inte en massa päls som behöver klippas/trimmas och badas i tid och otid.

Men hur väl stämmer beskrivningen? Jag har aldrig träffat någon Kromfohrländer och aldrig hört talas om rasen innan jag kom över denna sida på nätet. Känner ni någon sådan,har ni en själva? Hur är de egentligen? Jag har lite svårt att bara lita på en sida på nätet,så det skulle vara kul med era egna erfarenheter. Kan det vara min nästa ras?:laugh:
 
Sv: Kromfohrländer

Puttar upp tråden och undrar om ingen känner igen rasen?

Att rasen inte är jättevanlig har jag förstått,men någon liten hund borde det väl finnas runt om i landet? Ingen som ens har sett någon och vet hur den tex betett sig vid hundmöten eller hur den har vart mot främlingar/ägaren vid dessa situationer?
 
Sv: Kromfohrländer

Jag såg ett gäng komfohrländer på utställning på Gotland. Verkar vara ganska godmodiga hundar av det jag såg. Överlag var det iof väldigt lite liv runt ringarna, så jag vet inte om det var för att alla var väluppfostrade. ;)

Själv hade jag svårt för utseendet, men smaken är ju som baken. :D Jag skulle nog om jag var du försöka hitta en uppfödare som verkar bra och sen hålla span om de ska på utställning framöver, eller om du kan få komma och hälsa på för att se vad det är för hundar...
 
Sv: Kromfohrländer

Jag har länge haft ett gott öga till rasen och sagt att ska jag ha något annat än dsg så ska det vara en kromfohrländer. Lite samma typ av hund, fast större och något mer förarbunden. Jag känner tyvärr ingen närmare, men har läst mycket om rasen och tittat och hälsat på hundar på utställning och jag säger fortfarande att "ska jag ha något annat än dsg ska det vara en kromfohrländer". :) :love:
 
Sv: Kromfohrländer

Tack för svar:)

Jag tycker de ser charmigt ovårdade ut;). Rätt lik jackrussel till utseendet.

Men oavsett utseendet så verkar den vara en hund jag skulle trivas väldigt bra med. Jag gillar att kunna ha hunden lös och att den då varken verkar benägen att rusa efter vilt eller gå fram till främligar verkar ju perfekt.

Att den är vaktig spelar inte så stor roll,så länge den inte skäller i tid och otid(vilket jag läste att den inte gör). Jag har inga barn och bor i lägenhet,skällande raser känns inte bra.

Kräver inte alltför mycket varken menatalt eller motionmässigt. Passar också utmärkt till mig,med ett nattjobb om man vill sova lite när man har jobbat och inte har så mycket energi just de dagarna. Kanske någon agilitykurs, lite lydnad och någon långpromenad. Inte alltför jobbigt att uppnå:)

Storleken är perfekt. De flesta raserna inom sällskapshundar är ju så små,jag föredrar lite större,även om inte denna är någon bjässe heller.

Pälsen. Har idag en långhårig hund som jag klipper ca 1 gång i månaden pga allergi och att hon är så varm i allt sitt underull. Tycker päls är fint,men denna rasen verkar ha lite mer lagom av den varan och behöver tydligen varken trimmas,badas regelbundet eller klippas. En kortare päls drar dessuom in mindre skit. Lycka :)

Stämmer beskrivningen borde allt kunna vara perfekt med denna rasen. Naturligtvis ska jag kolla upp uppfödare noggrant (vill inte ha en allergihund igen!),men som jag skrev,så är det långt ifrån köp än. Vill bara samla så mycket information det går att få innan:laugh:
 
Sv: Kromfohrländer

Finns en i närheten av mig som har två kromis-tikar :) görsöta hundar. Brukar rejsa runt lösa på fotbollsplanen, bryr sig inget nämnvärt om de andra människorna som finns där (vilket min son tyckte var myyycket upprörande :D).
 
Sv: Kromfohrländer

Finns en i närheten av mig som har två kromis-tikar :) görsöta hundar. Brukar rejsa runt lösa på fotbollsplanen, bryr sig inget nämnvärt om de andra människorna som finns där (vilket min son tyckte var myyycket upprörande :D).

Härligt:). Precis som det ska va då (förutom att din lille son blev ledsen;)). Jag gillar ju att gå i skog och mark,och då vill jag kunna ha hunden lös utan att de stör omgivningen på något sätt eller drar iväg på egna strövartåg
 
Sv: Kromfohrländer

Lite OT men menar du på allvar att du tycker det är bortslösat på en 5,5 år "gammal" hund att gå kurser för att det är för sent att satsa på den hunden..?

Jag vill bara påpeka att hundlivet inte automatiskt blir som du vill ha det bara för att du skaffar en ny hund av en annan ras. Och jag vet, för jag har själv en 7årig tik som gått på kortison i flera år och sen skaffade jag en mer "lämpad" hund förra sommaren. Om det är något jag fått ut av det så är det att inte räkna ut den första hunden, du har troligtvis ÅR kvar av den. Varför inte använda dem? ;)
 
Sv: Kromfohrländer

Det finns ett nordiskt forum för Kromfohrländer. Jag var in där och frågade runt lite för några år sedan när jag var intresserad av rasen och jag fick väldigt bra och trevliga svar från hjälpsamma ägare. Prova det så kanske du hittar någon Kromis nära dig så du får bilda dig en bättre uppfattning.
 
Sv: Kromfohrländer

Lite OT men menar du på allvar att du tycker det är bortslösat på en 5,5 år "gammal" hund att gå kurser för att det är för sent att satsa på den hunden..?

Jag vill bara påpeka att hundlivet inte automatiskt blir som du vill ha det bara för att du skaffar en ny hund av en annan ras. Och jag vet, för jag har själv en 7årig tik som gått på kortison i flera år och sen skaffade jag en mer "lämpad" hund förra sommaren. Om det är något jag fått ut av det så är det att inte räkna ut den första hunden, du har troligtvis ÅR kvar av den. Varför inte använda dem? ;)

Nja,bortslösat och bortslösat. Men jag hade velat gå valpkurs,jag hade velat spåra,lite agility och gå lydnadskurs. Allt "sket" sig ,då varenda gång jag anmälde mig eller hade tanke på det,så dök det upp att jag inte kunde vara med. Min älskade hund är en ganska "lat" individ som inte riktigt kämpar på några långa stunder,hon tröttnar fort och därför känns det inte så roligt att just börja med en massa kurser nu när hon ändå börjar bli lite äldre och inte har ett intresse som varar mer än en 10 minuter.

Vi håller oss lite mer på vardagslydnad,lite "tramsspår" med godis och gömma saker i skogen. Hon verkar fullt nöjd med detta,varav jag känner att jag vill ha lite mer "go" och motivation i en "piggare" ras nästa gång.

Som jag skrev i första inlägget,så är det inte aktuellt med en ny hund nu,utan nu vill jag satsa på den jag har så länge det går. Vad som kanske inte framkom ordentligt, är att min nuvarande har haft en del problem med hälsan (pga allergin),varav jag inte räknar med att hon kommer leva hur länge som helst. Vi tar dagen som den kommer lite mer och njuter av det. Lever hon tills hon blir gammal är jag bara superglad. Jag älskar henne som en själsfrände:love:
 
Sv: Kromfohrländer

Men igen, hon är bara 5,5 år? Det är inte "äldre". Och att hon inte orkar koncentrera sig så länge är en träningssak. Klart du kan gå kurser i lydnad och börja med agility om du vill det! Se det som genrep inför nästa hund om inte annat. :)
 
Sv: Kromfohrländer

Men igen, hon är bara 5,5 år? Det är inte "äldre". Och att hon inte orkar koncentrera sig så länge är en träningssak. Klart du kan gå kurser i lydnad och börja med agility om du vill det! Se det som genrep inför nästa hund om inte annat. :)

Men det är väl inte konstigt att det inte är så inspirerande med en 5,5 årig hund med diverse hälsoproblem som dessutom inte verkar uppskatta seriös träning?

Jag vet inte hur det är med just TS hund, men det är inte alls säkert att koncentrationen är en träningssak. Jag har sett hundar som trots mycket träning (spår och lydnad) aldrig riktigt uppskattat det och tröttnat efter 10 min.

Jag förstår inte din reaktion riktigt. Det är ju inte så att TS tänker avliva eller ens omplacera hunden h*n har nu för att skaffa ny.
 
Sv: Kromfohrländer

Min reaktion (?) förklarar jag redan i mitt första inlägg. Jag sitter i samma sits som TS fast jag redan har skaffat den andra hunden, jag vill tipsa TS om att inte lägga alla sina önskemål på is bara för att hunden som finns inte uppfyller alla önskemålen. Jag fastnade själv i tankefällan att "den hunden är det ingen ide att göra ng seriöst med".

Min gamla tröga hund uppskattar inte heller direkt att träna lydnad, så därför är jag glad att jag faktiskt satsade en agilitykurs på henne trots allt för det ÄLSKAR hon. :-)
 
Sv: Kromfohrländer

Jag hittade rasen precis som du, av en slump på en sida på internet. Läste om den, nästan bestämde mig med en gång att detta var nog en ras för mig!

Och ja, nu sitter han här brevid mig, nästan 7 månader :) (Jo självklart kollade jag upp mer, häsade på uppfödare osv innan jag faktiskt bestämde mig)

Min är en otrolig trevlig kille! Han är allt jag trodde han skulle vara. Dock är han inte det minsta reserverad (än?) utan vill gärna hälsa på alla. Liten fegis om det är mörkt ute men go och glad på nya ställen. Han är lättlärd och snabb och gillar verkligen att springa! Kromisar är helt otroliga på att hoppa (gärna rätt upp i luften!) Och agility är väl paradgrenen ;)

Nu har vi inte hunnit med så mycket mer än valpkursen, utställning och ett litet smakprov på viltspår men han visar god vilja på allt och vill hemskt gärna vara med mig. Kanske till och med lite väl mycket ibland ;)

Nästan alla kromisar jag har träffat har varit trevliga hundar. Dock har jag även stött på den reserverade typen och denne var inte trevlig på en fläck. Och jo, hundar blir väl vad man gör de till, men man kan ju vara medveten om att det finns där.

Jag har också en "gamling" här hemma som inte vart de minsta intresserad av aktivitet om den inte gick ut på att gå ut i skogen. Nu får gamlingen grädden (ut i skog och mark) och ynglingen får träningen. Därimot måste jag ju erkänna att sen vi fick en till familjemedlem blev gamling helt plötsligt mer intresserad av träningen, och mig... lite konkurans kanske!
 
Sv: Kromfohrländer

Men igen, hon är bara 5,5 år? Det är inte "äldre". Och att hon inte orkar koncentrera sig så länge är en träningssak. Klart du kan gå kurser i lydnad och börja med agility om du vill det! Se det som genrep inför nästa hund om inte annat. :)

Nu var det egentligen inte meningen att denna tråden skulle handla om min nuvarande hund. För att saken ska komma ur "världen" i denna tråd,ska jag dock ge en utförligare beskrivning av hennes problem.

Hon har som skrivet,alltså till att börja med en allergi mot dammkvalster,förrådskvalster samt en pollenallergi från ett träd som "blommar" på hösten. Minns inte vad trädet hette nu.

Hon går på hyposensibilitering,samt kortison,och har med medicineringen inga problem med klåda. Hon har också ett blåsljud i hjärtat,men inte så allvarligt att det behöver medicineras. Blåsljuden märks inget av på hälsan,men vetrinären kollar henne noga varje gång och säger att det kan bli värre med åldern (= eventuell avlivning för hundens bästa).Många hundar får tydligen problem med detta i äldre år,och på min har det redan börjat.

Vetrinären har förklarat för mig att på grund av allergin och kortisonet (som gör huden skör) är hon extra känslig för att få bakteriella hudinfektioner. Detta får hon med jämna mellanrum,även om det var länge sedan nu. Oftast kan jag mota "Olle i grind",med hjälp av att smörja henne med alsolsprit på utslagen när de kommer. Utslaget/utslagen brukar då försvinna på ett par dagar. Men när det är extra blött ute,som det oftast är tex på hösten,med fuktig luft,rötmånad och en del regn,så kan det hända att de blommar upp mer. Det är då en antibiotikakur som gäller för henne. Hon får alltså en hel del mediciner i sin stackars kropp,inte bara kortison.

På grund av kortisonet har hon också lite vatten samlat i kroppen. Inte så att hon är "tjock",men ändå att hon är lite tyngre än vad hon skulle vara i normala fall. Därav vill jag inte slita nödvändigt på lederna med tex agility. Som jag också skrev är hon en ganska "lat" individ. Hon tycker det är roligt att träna lite vardagslydnad och enklare övningar,men efter 10 minuter tröttnar hon och börjar nosa runt och fixa med annat istället,helt utan att bry sig om jag står där med leksaker,godis eller busar runt. Hon har varit sådan i hela sitt liv,så detta beror inte på medicin eller hälsan.

Som avslut på detta,så har hon vart nära avlivning ett par gånger pga hennes alla problem,men så länge hon mår bra (och det är jag noga med att både hålla koll på själv,frågar vetrinär och alla bekanta som kan lite hund),vill jag behålla henne. En mer charmig och go hund har jag aldrig träffat. Som jag skrev,jag lever med henne och tar en dag i taget. Den dagen inte livsgnistan finns,hennes problem ökar eller att hon behöver gå på mer mediciner, så tycker jag det är humanare att ta bort henne. Jag TROR därför inte att hon kommer leva så länge,men poängterar att jag inte vet alls. Jag är glad för varje dag,men har hela tiden i baktanken att det kan gå fort.
 
Sv: Kromfohrländer

Det finns ett nordiskt forum för Kromfohrländer. Jag var in där och frågade runt lite för några år sedan när jag var intresserad av rasen och jag fick väldigt bra och trevliga svar från hjälpsamma ägare. Prova det så kanske du hittar någon Kromis nära dig så du får bilda dig en bättre uppfattning.

Tack för tipset,ska se om jag kan hitta dit:)
 
Sv: Kromfohrländer

Vad härligt att höra och grattis,det låter som du hittat rätt:laugh:

Nu är ju din hund inte så gammal än,men tycker du att min beskrivning (av det jag läst) stämmer in på rasen?

Undrar också lite över två saker.

Ensamhetsträning: Du skriver att din valp vill vara med dig nästan för mycket(vilket kan vara utpräglat för rasen,då den enligt beskrivning vill vara med sin husse/matte hela tiden). Hur har du upplevt att hunden är när den är ensam hemma? Har det vart svårt (svårare än "normalt") att träna den till detta? Nu har jag själv förmånen hemma att sambon och jag jobbar olika tider,så vi är sällan borta,men de nätter jag jobbar,sticker sambon ca två timmar tidigare än vad jag kommer hem.

Uppfostran: Jag läste att den behöver en mycket stark ledare iallafall första tiden. Jag vet att jag är lite "för mjuk" i dagens läge (får träna på detta;)) och undrar hur du är. Är du mycket bestämd mot din hund,eller hur upplever du att hunden är i detta syfte. Är den benägen att vilja ta över och är vädigt viljestark?:laugh:
 
Sv: Kromfohrländer

Uppfostran: Jag läste att den behöver en mycket stark ledare iallafall första tiden. Jag vet att jag är lite "för mjuk" i dagens läge (får träna på detta;)) och undrar hur du är. Är du mycket bestämd mot din hund,eller hur upplever du att hunden är i detta syfte. Är den benägen att vilja ta över och är vädigt viljestark?:laugh:

Att vara en stark ledare innebär inte att man måste vara hård. Snarare trygg och tydlig. Träna på att ha och ta initiativ. Om ägaren i alla vardagliga situationer låter hunden leda (bestämma när ni ska gå ut, vad ni ska göra, vilken väg ni ska gå, när ni ska äta osv) kan man inte förvänta sig att den ska låta människan bestämma vem man ska slåss med, vad och när man ska jaga osv. Det gäller alla hundar. Men ett vacklande ledarskap kan ge större problem i vissa raser än andra. Om människan ibland låter hunden leda och ibland insisterar på att ha kommandot blir hunden otrygg och då kan diverse dominansfrågor dyka upp.
 
Sv: Kromfohrländer

Jag tycker att beskrivningen stämmer väl med hur min är. Nu har han börjat lyfta lite smått på benet och även ifrågasätta lite om matte verkligen alltid vet bäst? ;)

Lillkillen är min första valp ska sägas, så just den biten är jag också ny på! Men just ensamhetsträningen har gått bra, dock så har han ju sällskap av gamling. Men jag övar honom även på att vara helt själv och jag tycker inte han är svårare än vad mina omplaceringar har varit.

Jag är väldigt bra på att vara konsekvent i vardagen, men det skall erkännas att jag kan vara lite velig i träningen. Jag har också en förmåga att jag gör ett stort NONO, rädda hunden ur vissa lägen. Detta gör jag helt omedvetet, vilket kanske inte är super när man har en hund som lätt blir åt det nervösare hållet och redan är "mattig". Men jag övar mig, och jag lär mig nog så småningom!

Än så länge har jag inte märkt något "ta över" från hans sida, men han ifrågasätter. Och som du sa, han är bara 7 mån, det kanske kommer mer, kanske inte. Och det är ju en helt naturlig egenskap egentligen, hästen brukar fråga samma sak titt som tätt ;)

Det är nästan lite roligt för vi var visst lika med våran första hund. Min gamlig köpte jag utan att tänka över det ett dugg. Totalt ovan hundägare var jag och köpte en riktigt arg och rädd hund på ca 3 år. Min hundvana kompis brukar säga att det som "räddade" mig är att jag inte blir rädd. Men det ska erkännas att jag har gråtit över den hunden!

Man är bara människa och gör så gott man kan!
 
Sv: Kromfohrländer

Jag har en Kromfohrländer i familjen. Tycker inte om främlingar (alls) men är väldigt mysig med familjen. Noll och absolut ingen jaktlust och är väldigt ägarbunden. Noll pälsvård. Skälla kan de däremot mycket väl göra. Medräknat de andra två jakt och vakthundarna i familjen så är det kromfohrländern som skäller mest - om än inte överdrivet.

Tyvärr är de rätt korkade och svårtränade också. Dom är charmiga när de yr fram som små studsbollar men det är rena familjehundar/sällskapshundar. Svårt att göra något annat än leka och promenera med dem. Inget ont med det iofs.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
7 403
Hundavel & Ras Jag tänkte mig att skaffa en hund i framtiden, men det är verkligen inte lätt att välja. Jag växte upp med en Newfoundland som liten...
2 3
Svar
52
· Visningar
6 519
Senast: AnneB
·
Hundavel & Ras Hej! Jag planerar att skaffa en ny hund efter flera år utan. Jag är en väldigt aktiv person som är ute och tränar mycket. Planerna är...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
8 806
Senast: Roheryn
·
Hundträning Jag har upptäckt att min hund, som inte alls är en vaktig ras, har börjat bete sig lite vaktigt mot/för mig. Han vaktar mig mot barnen...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
12 901

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp