Min man var otrogen

[MJLee]

Ja, han vill att allt ska bli som vanligt igen. Det vill jag med egentligen. Eller rättare sagt, att det aldrig hände. Too late liksom.

Jag har inga problem att sova i normalfallet. Men nu ligger jag bara och stirrar in i väggen större delen av natten. Jag känner ju att jag är på väg mot mani, eller nån slags mixed state. För trots att jag inte sover är jag inte trött. Jag är rätt energisk men kan inte ta för mig något.

Vårdteamet kan inte skriva ut medicin. Jag har ringt mottagningen som ringer mig imorgonbitti.

Jag önskar verkligen att han kunde stanna hemma och vabba. Men det är nästan mer stressande att hans jobb ringer varannan timme och tjatar, än att han åker in och jobbar ett pass. Han vabbar idag i varje fall. Alltid nåt.

Säg åt honom att antingen sätta mobilen på ljudlöst, alt att han går iväg och svarar och sedan inte berättar för dig att de ringt. Du ska inte behöva stressas av att mannens idiot AG beter sig som svin. Han stannar hemma och vabbar och sköter hushållet. Punkt. Och om han verkligen vill fortsätta så måste han prioritera dig och lilleman över jobbet. Inte som tvärtom vilket det verkar varit alldeles för ofta tidigare.

Jag tycker att han måste sätta dig i främsta rummet just nu. Du och lilleman är hans enda prioritering. Inte det jäkla jobbet. Håll ut, håll ut, försök att inte tänka på framtiden, fast det är fruktansvärt svårt. Andas. Andas. Din hjärna behöver varva ner och just nu kan den inte det, vilket är helt förståeligt.

Vi är ju alla så olika. Kanske det kan bli bättre av att skrika, gråta. Få ut en del av skiten? Och jo, du får visa känslor inför lilleman. Känner du att panikångesten tar över, då lämnar du över honom till maken så de kan gå därifrån vid behov. Tänk på en sak, du har ansvar inte bara för lilleman utan även dig själv. Det är då ett elände att du är allergisk. Annars är att gråta i en mjuk, varm kattpäls otroligt skönt. De dömmer inte. De säger inte vad du ska göra. Bara spinner och är där. Ja, kanske inte myror i tassarna, Maja

Kramar från mig och bruna pälsbollen.

 

[QueenLilith]

Nu börjar det likna en bekännelsetråd över andras otrohet och just att ge sin egen erfarenhet som grund för råd - har vi inte avfärdat det för flera sidor sedan?

TS liv är hennes liv och andra skitstövlar till makar har ingen relevans för hennes situation. Det hjälper inte TS.

Släpp era egna erfarenheter om elände och koncentrera er på att stötta TS.

Men alltså lägg av. Vad är det för inlägg att slänga ut. Det kanske finns andra som läser med och otroligt många hittar stötta av att läsa andras situationer då man lätt kan känna sig otroligt ensam när man står i den situationen. Desutssom offentligt forum vart folk pratar om saker och du skall bestämma vad andra skall skriva eller inte I en otroligt tråkig ton. Nä du. Du kan ju scrolla vidare om folks råd stör dig så mycket. Kanske TS kommer tillbaka sen o läser och känner det hjälpte henne. Eller också någon annan kanske känner det hjälper dom.

 

[sthu]

Utan att försvara det han gjort:
Han försöker skapa en vardag igen. Han försöker verkligen. Men han har sina egna problem (jag vill inte outa honom för mycket där). Han får hjälp. Jag får hjälp.

Ja, jobbet har tagit och tar väldigt mycket. Nu är det en mycket speciell situation på hans jobb som olycklig nog sammanfaller med våra problem. En kollega har jobbar tre dygn i sträck, det är liksom inte bara min man som ställer upp.

Jag har bestämt mig för att ändå prova igen. Ja, trots två otroheter i bagaget. Det finns omständigheter som jag inte skrivit om av privata skäl.

 

[MJLee]

Utan att försvara det han gjort:
Han försöker skapa en vardag igen. Han försöker verkligen. Men han har sina egna problem (jag vill inte outa honom för mycket där). Han får hjälp. Jag får hjälp.

Ja, jobbet har tagit och tar väldigt mycket. Nu är det en mycket speciell situation på hans jobb som olycklig nog sammanfaller med våra problem. En kollega har jobbar tre dygn i sträck, det är liksom inte bara min man som ställer upp.

Jag har bestämt mig för att ändå prova igen. Ja, trots två otroheter i bagaget. Det finns omständigheter som jag inte skrivit om av privata skäl.

Vad bra att du har bestämt dig. Nu kanske lite av din ångest över ett så stort och livsomvälvande beslut är taget försvinner. Men jag tror att parterapi och enskild terapi för er båda är ett måste. Vill du prata finns jag. Bara PM mig (tänker att det är bättre att du tar första steget och har kontroll så du inte behöver känna någon press).

Jag antar att ni alla tre behöver återgå till vardagen så gott det går, så kanske biljetterna är en bra idé ändå. Jag tycker fortfarande att du ska sjukskriva dig på deltid. Du behöver tid att ta en paus efter den enorma chocken och traumat du har gått igenom. Jag tror inte du är redo att gå in och jobba på 100% just nu. Ta tid för återhämtning. Påta i trädgården. Sy, gosa katter och lilleman. Låt dig leva i stunden. Njut av lillemans och Majas upptåg, sätt dig i solen (om du är en av dem som gillar sol), blunda och lev här och nu. Tack och lov ska det ju inte bli så varmt. Ät gott, precis det du vill ha. Njut av det bra i livet.

Och du, jag tycker fortfarande att din man prioriterar bort er alldeles för mycket och du måste kräva att han omprioriterar. Du och lilleman är det viktigaste i hans liv! Det är inte hans ansvar att AG inte tar det ansvar de ska göra. Herregud de får väl ta in vikarier vid behov. Inte pressa de anställda bortom all vett och sans. Nu förstår jag att det är svårt. Men han måste anmäla AG för att de uppenbarligen har ignorerat allt arbetsmiljöansvar.

Men först och främst, få tabletter så du kan sova!

 

[Scata]

Utan att försvara det han gjort:
Han försöker skapa en vardag igen. Han försöker verkligen. Men han har sina egna problem (jag vill inte outa honom för mycket där). Han får hjälp. Jag får hjälp.

Ja, jobbet har tagit och tar väldigt mycket. Nu är det en mycket speciell situation på hans jobb som olycklig nog sammanfaller med våra problem. En kollega har jobbar tre dygn i sträck, det är liksom inte bara min man som ställer upp.

Jag har bestämt mig för att ändå prova igen. Ja, trots två otroheter i bagaget. Det finns omständigheter som jag inte skrivit om av privata skäl.

Om du känner att du vill fortsätta och ge han en tredje chans, så är det så. Det finns det ingen som ska ha åsikter om.
Bara det är Din vilja och inte en eftergift (nu tror jag inte det, men ville ändå få med min tanke).
Det är Du som sitter vid rodret nu
Han får jobba med sig själv, åka med i din båt och göra sitt bästa för att förtjäna sin familj.

För mig kändes ändå konsertfrågan som en chans att göra dig glad? Du gillar ju konsterter.
Men han kanske inte har lärt sig att känna av dig riktigt än, men jag hoppas att det är något han jobbar på.

 

[Zinfernia]

@sthu Jag vet inte om jag kan uttrycka mig på rätt sätt här. Jag vill verkligen inte trampa dig på tårna, you do you, och du ska såklart göra det som känns rätt för dig.

Det jag funderar på är om du kan bygga någon sorts om-det-skiter-sig-grund för dig själv? Jag tänker det som en ren försäkring inför framtiden och inte som att ert förhållande på något sätt redan är utdömt. Det bästa är givetvis om det inte kommer att användas alls men OM något sker så kanske det kan ge lite allmän trygghet, inte bara när livet är rörigt utan också i lugna vardagen? Ni kommer förmodligen ha en tuff tid framför er och konflikter har en tendens att bli värre än nödvändigt när just trygghet saknas och ovisshet tar överhanden.

Typ ett separat sparande för dig och sonen, en plats i bostadskö, en pärm med kontaktuppgifter till trevliga Bukare som här i tråden erbjudit sig vara stöd för dig och liknande.

 

[Bulldoozer]

@sthu Jag vet inte om jag kan uttrycka mig på rätt sätt här. Jag vill verkligen inte trampa dig på tårna, you do you, och du ska såklart göra det som känns rätt för dig.

Det jag funderar på är om du kan bygga någon sorts om-det-skiter-sig-grund för dig själv? Jag tänker det som en ren försäkring inför framtiden och inte som att ert förhållande på något sätt redan är utdömt. Det bästa är givetvis om det inte kommer att användas alls men OM något sker så kanske det kan ge lite allmän trygghet, inte bara när livet är rörigt utan också i lugna vardagen? Ni kommer förmodligen ha en tuff tid framför er och konflikter har en tendens att bli värre än nödvändigt när just trygghet saknas och ovisshet tar överhanden.

Typ ett separat sparande för dig och sonen, en plats i bostadskö, en pärm med kontaktuppgifter till trevliga Bukare som här i tråden erbjudit sig vara stöd för dig och liknande.

+ 1 (inte då riktat till ts utan allmänt)

Detta borde alla ha i åtanke att man inte står på bar backe om nåt händer. Jag vet att jag kommer klara mig om vi skulle separera för jag har jobb, sparande osv. Sen skulle det ändå vara otroligt mycket praktiska saker som blir mer eller mindre svåra att lösa vilket är oundvikligt.

Min man sa för x antal år sen: "Du behöver inte mig" och jag kontrade med att "näe men det är väl jättebra att jag inte behöver dig utan är med dig för att jag vill". Han är personen i mitt liv men shit happens och det bra att veta att om nåt händer så är iallafall inte ekonomin det första man måste bekymra sig för. Däremot står jag icke i en bostadskö men är flyttbar och måste inte bo i nåt specifikt område.

 

[sthu]

Jag har ekonomisk trygghet för mig själv, och boende är inga problem. Behöver jag nytt så finns det. Det jag saknar är psyke, och det kan ingen annan ge mig.

 

[bettysmatte]

Utan att försvara det han gjort:
Han försöker skapa en vardag igen. Han försöker verkligen. Men han har sina egna problem (jag vill inte outa honom för mycket där). Han får hjälp. Jag får hjälp.

Ja, jobbet har tagit och tar väldigt mycket. Nu är det en mycket speciell situation på hans jobb som olycklig nog sammanfaller med våra problem. En kollega har jobbar tre dygn i sträck, det är liksom inte bara min man som ställer upp.

Jag har bestämt mig för att ändå prova igen. Ja, trots två otroheter i bagaget. Det finns omständigheter som jag inte skrivit om av privata skäl.

Jag tänker att om det ska funka så måste din man nog söka alla tänkbara jobb och komma ifrån sitt nuvarande. Jag tror liksom inte på att arbetsgivaren kommer att förändra sig nämnvärt, och ett nytt jobb för honom är nog jätteviktigt om ni ska kunna blicka framåt.

 

[sthu]

Jag tänker att om det ska funka så måste din man nog söka alla tänkbara jobb och komma ifrån sitt nuvarande. Jag tror liksom inte på att arbetsgivaren kommer att förändra sig nämnvärt, och ett nytt jobb för honom är nog jätteviktigt om ni ska kunna blicka framåt.

Han söker för fullt. Men pga omständigheter kan han inte ta vad som helst. Jag tänker inte gå in på varför. Men han söker allt som kan tänkas passa.

 

[sthu]

Men vi har lång väg kvar. Han gick ner i källaren nu, för att spela lite. Inget konstigt, klart han får spela.

Men nu, typ en kvart senare, går min hjärna på högvarv. Vad gör han egentligen där nere? Har han tagit upp kontakten igen, planerar han nåt, vad händer? Jag vet att det bara är att gå ner så ser jag att han sitter och spelar Heartstone eller nåt, och Wordfeud med mig. Men ändå. Inte svartsjuka, tror jag, utan mer en enorm oro och osäkerhet. Jag tror mycket kommer av att jag inte sovit ordenligt på flera dagar.

Psyk ringer upp imorgon bitti. Ska be om samtalskontakt och sovpiller. Enligt sköterskan jag pratade med sist fanns det typ Atarax, Lergigan och Propavan kvar. Och det har jag testat förr med ungefär samma effekt som sockerpiller. Alimemazin i droppform funkade för några år sen, men jag får nog erkänna att jag fick över föreskriven dos. Och mådde skit dagen efter.

 

[MJLee]

Men vi har lång väg kvar. Han gick ner i källaren nu, för att spela lite. Inget konstigt, klart han får spela.

Men nu, typ en kvart senare, går min hjärna på högvarv. Vad gör han egentligen där nere? Har han tagit upp kontakten igen, planerar han nåt, vad händer? Jag vet att det bara är att gå ner så ser jag att han sitter och spelar Heartstone eller nåt, och Wordfeud med mig. Men ändå. Inte svartsjuka, tror jag, utan mer en enorm oro och osäkerhet. Jag tror mycket kommer av att jag inte sovit ordenligt på flera dagar.

Psyk ringer upp imorgon bitti. Ska be om samtalskontakt och sovpiller. Enligt sköterskan jag pratade med sist fanns det typ Atarax, Lergigan och Propavan kvar. Och det har jag testat förr med ungefär samma effekt som sockerpiller. Alimemazin i droppform funkade för några år sen, men jag får nog erkänna att jag fick över föreskriven dos. Och mådde skit dagen efter.

Första gången jag tog theralen i droppform somnade jag, stående, i tunnelbanan och kommer inte ihåg så mycket mer än att jag kom hem på något sätt. Har du prövat zolpidem eller imovane? Imovane smakar urrk i munnen dagen efter, men kan hjälpa på kvällen.

Edit: Googlade lite snabbt. zolpidem/imovane kan tas tillsammans med benzo som är ångestdämpande för att ge maximal effect.

 

[sthu]

Första gången jag tog theralen i droppform somnade jag, stående, i tunnelbanan och kommer inte ihåg så mycket mer än att jag kom hem på något sätt. Har du prövat zolpidem eller imovane? Imovane smakar urrk i munnen dagen efter, men kan hjälpa på kvällen.

Nä, de vill inte skriva ut nåt som kan vara beroendeframkallande. Trots att jag inte har någon historia av beroende på något sätt. Tar inget starkare än kaffe.

 

[Emtherlia]

Du väljer den väg du känner att du vill gå. Den vägen du väljer idag går alltid att avvika ifrån, bara för att du väljer att fortsätta försöka så behöver du inte känna att du inte får ändra dig längre fram.

Sen kan det kanske vara bra att ha en fundering på var din gräns går, så din gräns inte flyttas fram för långt. Om vissa saker inte ändras eller om ytterligare svek sker, när är gränsen nådd?

Ansvaret för att arbeta på och för relationen ligger på din partner. Det är upp till honom att bevisa att han tar ansvar för sina svek och att han ger dig det du behöver för att kunna och vilja fortsätta i relationen.

Du förtjänar att respekteras, du förtjänar trygghet, du förtjänar kärlek.

 

[QueenLilith]

Utan att försvara det han gjort:
Han försöker skapa en vardag igen. Han försöker verkligen. Men han har sina egna problem (jag vill inte outa honom för mycket där). Han får hjälp. Jag får hjälp.

Ja, jobbet har tagit och tar väldigt mycket. Nu är det en mycket speciell situation på hans jobb som olycklig nog sammanfaller med våra problem. En kollega har jobbar tre dygn i sträck, det är liksom inte bara min man som ställer upp.

Jag har bestämt mig för att ändå prova igen. Ja, trots två otroheter i bagaget. Det finns omständigheter som jag inte skrivit om av privata skäl.

Hoppas det löser sig för er bara du som kan bestämma hur du vill leva ditt liv och ingen annan.

Kanske ni kan ta hjälp av terapeut för framtiden och hur ni kan hantera det när det händer igen. Om ni tex skall leva i öppet förhållande och ta steg för att skydda dig själv mot sjukdomar. (Detta för att han verkar göra som han vill och säga förlåt I efterhand. Har han koll på sjukdoms status med sina sexuella partners etc?). Menar verkligen detta på bästa viset och inte för att klanka ner. Men det kommer hända igen. Så om ni kan hitta något sätt att få er förhållande att fungera som funkar för båda.

 

[Libbsticka]

Men vi har lång väg kvar. Han gick ner i källaren nu, för att spela lite. Inget konstigt, klart han får spela.

Men nu, typ en kvart senare, går min hjärna på högvarv. Vad gör han egentligen där nere? Har han tagit upp kontakten igen, planerar han nåt, vad händer?

Jag förstår det. Det är ju inte konstigt eftersom han visat att han är kapabel att leva dubbelliv och ni har ju inte arbetat igenom problemen än. Jag tycker du ska berätta för honom vad som händer i dig och hur mycket det påverkar dig. Han behöver vara med och bära den oron. Även förstå

Ett tips är att be om föräldrarådgivning genom bvc. Ni har rätt till det eftersom ni har ett litet barn. Det har varit en av de bästa saker jag och min man har gjort tror jag. Jag trodde vi hade en stark relation när vi gick in i de samtalen men det avslöjade mycket. Det hjälpte även för att komma vidare i det egna måendet och avslöjade vad vi som individer behövde jobba på separat.

Angående sömnen vill jag fortsätta rekommendera mindfullness. Jag vet att det verkar flummigt. Jag var otroligt negativt inställd till det innan jag såg vilket effektivt verktyg det är för att bryta ångest och komma ner i känsla. Fem sinnen övningen jag tipsade om använder trauma klienter för att bryta flashback och dissociation. Jag jobbade innan med kvinnor i full kris som bodde på skyddat boende och mindfullness hjälpte dem att sova. När jag jobbat med människor i kris tycker jag mig sett att mindfullness hjälpt lika bra som mediciner för ångest och sömn.

 

[bettysmatte]

Jag förstår det. Det är ju inte konstigt eftersom han visat att han är kapabel att leva dubbelliv och ni har ju inte arbetat igenom problemen än. Jag tycker du ska berätta för honom vad som händer i dig och hur mycket det påverkar dig. Han behöver vara med och bära den oron. Även förstå

Ett tips är att be om föräldrarådgivning genom bvc. Ni har rätt till det eftersom ni har ett litet barn. Det har varit en av de bästa saker jag och min man har gjort tror jag. Jag trodde vi hade en stark relation när vi gick in i de samtalen men det avslöjade mycket. Det hjälpte även för att komma vidare i det egna måendet och avslöjade vad vi som individer behövde jobba på separat.

Angående sömnen vill jag fortsätta rekommendera mindfullness. Jag vet att det verkar flummigt. Jag var otroligt negativt inställd till det innan jag såg vilket effektivt verktyg det är för att bryta ångest och komma ner i känsla. Fem sinnen övningen jag tipsade om använder trauma klienter för att bryta flashback och dissociation. Jag jobbade innan med kvinnor i full kris som bodde på skyddat boende och mindfullness hjälpte dem att sova. När jag jobbat med människor i kris tycker jag mig sett att mindfullness hjälpt lika bra som mediciner för ångest och sömn.

Jag skulle också vilja tillägga angående sömnen att något som verkligen har hjälpt mig är Progressive Muscle Relaxation. Tekniken med att spänna och slappna av olika muskler/muskelgrupper i taget har funkat fantastiskt för min stundtals dåliga "klimaktierie-sömn". Till exempel denna:

 

[Palermo]

Hoppas det löser sig för er bara du som kan bestämma hur du vill leva ditt liv och ingen annan.

Kanske ni kan ta hjälp av terapeut för framtiden och hur ni kan hantera det när det händer igen. Om ni tex skall leva i öppet förhållande och ta steg för att skydda dig själv mot sjukdomar. (Detta för att han verkar göra som han vill och säga förlåt I efterhand. Har han koll på sjukdoms status med sina sexuella partners etc?). Menar verkligen detta på bästa viset och inte för att klanka ner. Men det kommer hända igen. Så om ni kan hitta något sätt att få er förhållande att fungera som funkar för båda.

Du vet inte vad som kommer att hända, eller inte hända. Hur det blir, beror naturligtvis på hur @sthu och mannen hanterar situationen nu och varandra, nu och framåt.

Jag önskar mig inte @sthu s situation, verkligen inte, den där oron är förtärande. Men i så här omskakade lägen händer ibland väldigt intressanta saker mellan människor. Relationskriser är inte roliga, men de processer som kan chockas igång av kriser kan vara väldigt spännande. Och bra. För båda. Efter ett tag.

 

[Tantan]

Utan att försvara det han gjort:
Han försöker skapa en vardag igen. Han försöker verkligen. Men han har sina egna problem (jag vill inte outa honom för mycket där). Han får hjälp. Jag får hjälp.

Ja, jobbet har tagit och tar väldigt mycket. Nu är det en mycket speciell situation på hans jobb som olycklig nog sammanfaller med våra problem. En kollega har jobbar tre dygn i sträck, det är liksom inte bara min man som ställer upp.

Jag har bestämt mig för att ändå prova igen. Ja, trots två otroheter i bagaget. Det finns omständigheter som jag inte skrivit om av privata skäl.

Då är det rätt för dig. Jag fattar varför, och hoppas ni löser omständigheterna och hittar ert sätt.

 

[Tantan]

Hoppas det löser sig för er bara du som kan bestämma hur du vill leva ditt liv och ingen annan.

Kanske ni kan ta hjälp av terapeut för framtiden och hur ni kan hantera det när det händer igen. Om ni tex skall leva i öppet förhållande och ta steg för att skydda dig själv mot sjukdomar. (Detta för att han verkar göra som han vill och säga förlåt I efterhand. Har han koll på sjukdoms status med sina sexuella partners etc?). Menar verkligen detta på bästa viset och inte för att klanka ner. Men det kommer hända igen. Så om ni kan hitta något sätt att få er förhållande att fungera som funkar för båda.

Fast ingen kan veta om det händer igen. Det är ingen naturlag likt jordens dragningskraft.