Min man var otrogen

[Tantan]

Din reaktion är för mig helt normal för man utsätts för svek. Har han någon sorts sex beroende med? (detta behöver du såklart inte svara på) men för mig är det HONOM som behöver bevisa saker för dig, inte andra vägen runt.
Tillit är något man förtjänar och han har svikit dig något enormt. Om du behöver kolla hans mobil för att må bra, så är det så det är. Att du skall gå runt och känna den där smärtan är ohållbart (been there done that).

I mitt förhållande har vi "öppen mobil" policy, dvs skulle man behöva kolla något i någons mobil så kan man det. Vi har varit ihop i 9 år. Vi går inte runt och kontrollera varandra, men jag har ingenting som min sambo inte får se och vice versa.
Edit: ingen av oss kollar konversationer etc man har med andra (har en syster som har en kontrollerande sambo, och fy fan vad hemskt det är att få höra om hur han rotat i hennes saker och privata konversationer). Men öppen telefon policy är helt normalt för mig

Folk som har något att dölja vill väldigt ofta inte visa sin mobil. (vill inte utlämna för mycket detaljer om tidigare förhållande, men ja varit med om sånt själv, så känner igen mig till 100% i ditt mående, för man mår så fruktansvärt dåligt man typ bara vill dö och man får panik över minsta lilla).

Om ni hade möjlighet att gå hos en DUKTIG terapeut som kan sex/porr beroende, (och inte förespråker sex beroende) så kan det hjälpa oerhört mycket. Där finns grupper vart man går hos varje sin terapeut och sedan får träffas "gemensam terapi" med varje sin terapeut. Och då får man redskap att hantera denna extremt svåra och extremt jobbiga situation, och ofta har även dessa grupp sessioner vart (om man vill) kan få träffa andra kvinnor som varit i liknande sits etc etc. Skall inte tjöta om detta, men bara en tanke så du kan få må bra igen. (kan säga dom flesta män absolut inte vill gå till sånt).


Som sagt behöver du inte svara på något av detta, bara en tanke som eventuellt kan hjälpa, fattar den kan kännas extremt övervällande med allt som händer för dig just nu, men bara något du kan ha en tanke på om du vill.

Att nästan förutsätta beroende känns fel i min värld.

 

[Fjordfrälst]

Att nästan förutsätta beroende känns fel i min värld.

Ja så behöver det ju inte alls vara

 

[QueenLilith]

Att nästan förutsätta beroende känns fel i min värld.

Känner bara lite "din poäng?" Med tanke på hur du tagit dig an tidigare i tråden så tycker jag ditt inlägg är 0% hjälpsamt för varken TS eller någon annan jag ställde en fråga. Efter som dessa händelser hänt två gånger väldigt tätt på varandra så kan ett beroende lägga bakom. Eller inte. Men vad spelar det för roll för dig? Om ett beroende lägger bakom så finns det hjälp att få för ts I situationen. (Eller någon annan i en liknande situation).

Känns som du har lite tråkigt och bara skall säga saker för att argumentera för att? Vad är syftet. Ja han kanske inte har ett beroende. And so what? Eller så kanske han har det och ts kan få hjälp I en oerhört jobbig situation. Vi andra kommer med tips och råd. Medans du bara skriva sånt här.... väldigt hjälpsamt inlägg. Not

 

[Lingon]

Jag har alltid varit trygg i att vi hittar på saker var och en för sig. Men nu fixar jag inte ens att han går ner i källaren för att spela. För tänk om han tar kontakt med henne igen? Eller nån annan? Jag kan ju inte gärna kräva att se hans telefon och historik liksom. Han har rätt till ett privatliv, även om vi är gifta. Precis som jag inte vill att han ska läsa mina privata grejer (inte för att jag har nåt, mitt privatliv försvann när vi fick barn...). Vill han läsa det här är det ju ett öppet forum liksom.

Det gör ont i hela mig. Att jag känner såhär, att han har fått fram en sån hemsk sida hos mig. Det gör fysiskt ont i mig.

Jag ska till läkaren imorgon förmiddag. Mina förhoppningar om hjälp är små. Jag får nog försöka härda ut på egen hand. Testar olika tricks och knep jag hittar på nätet men det är svårt när hjärnan går på högvarv.

Det är inte en hemsk sida hos dig. Det är en fullständigt logisk följd av att han flera gånger visat att han inte går att lita på. Han har ett stort och svårt jobb framför sig om han vill att du ska kunna känna tillit till honom igen. Jobbet är hans att göra. Inte ditt. Din reaktion är helt logiskt och baserar sig på verklig erfarenhet. Hemsk sida hos dig hade varit om du känt så här utan att han gett dig nån anledning till det.

 

[sthu]

Det jag menar är att det känns hemskt att ens tänka tanken. Vi har alltid varit öppna mot varandra innan, att låna varandras telefoner har varit självklart. Nu känns det som att jag snokar.

Han har blockerat henne, men en blockering går ju ta bort. Dessutom jobbar de ihop och måste ha kontakt..

Jag tror inte det handlar om nåt beroende. Han har gett en förklaring till varför och jag tror på den. Jag tänker inte återge den här.

 

[bettysmatte]

Det jag menar är att det känns hemskt att ens tänka tanken. Vi har alltid varit öppna mot varandra innan, att låna varandras telefoner har varit självklart. Nu känns det som att jag snokar.

Han har blockerat henne, men en blockering går ju ta bort. Dessutom jobbar de ihop och måste ha kontakt..

Jag tror inte det handlar om nåt beroende. Han har gett en förklaring till varför och jag tror på den. Jag tänker inte återge den här.

Och det är ju ett av skälen till att han 100% MÅSTE ha ett nytt jobb snarast. Han har ju, enligt dig, sagt att han är kär i henne. Då tänker jag att det funkar väldigt dåligt att han stöter på henne om och om igen. Det kan ju inte vara lätt för henne heller. Kanske byter hon jobb.

 

[sthu]

Och det är ju ett av skälen till att han 100% MÅSTE ha ett nytt jobb snarast. Han har ju, enligt dig, sagt att han är kär i henne. Då tänker jag att det funkar väldigt dåligt att han stöter på henne om och om igen. Det kan ju inte vara lätt för henne heller. Kanske byter hon jobb.

Fast varför ska han flytta på sig? Det kan väl lika gärna hon göra? Jag skiter i hur hon känner. Han har varit på samma plats i sex år, hon har varit där non månad.

 

[Bulldoozer]

Det jag menar är att det känns hemskt att ens tänka tanken. Vi har alltid varit öppna mot varandra innan, att låna varandras telefoner har varit självklart. Nu känns det som att jag snokar.

Han har blockerat henne, men en blockering går ju ta bort. Dessutom jobbar de ihop och måste ha kontakt..

Jag tror inte det handlar om nåt beroende. Han har gett en förklaring till varför och jag tror på den. Jag tänker inte återge den här.

Fast behöver du bekräftelse eller "snoka" för att inte få panik eller må dåligt så tycker jag han får hjälpa dig. Att du under en tid är "jobbig" på grund av hans val är bättre än att du ska misstro, ha panik och må dåligt. Ökad transparans närmaste tiden för att komma vidare är nog ett måste om inte du är en betydligt chillare person än vad jag är.

När jag upptäckte att min partner (för jättelänge sen) hade fört mig bakom ljuset så fick han en period helt enkelt bevisa för mig att jag kunde lita på honom. Ja, jag var "jobbig" men han hade undanhållit saker och fick helt enkelt stå ut med det tills jag kände att jag kunde lita på honom igen. Vi gick även på nån rådgivning. Vi kom så småningom vidare och jag tror att det var för att han förstod mitt behov av att kontrollera att han inte förde mig bakom ljuset igen. Sen måste man såklart kunna gå vidare och hamna i att man litar på sin partner igen om man ska ha en chans att rädda förhållandet men man kan inte tvinga sig själv att lita på någon som uppenbarligen bevisat sig opålitlig. Det är en process och tar tid.

Nu handlade det aldrig om otrohet men jag tänker att det kanske inte själva otroheten nödvändigtvis som är svårast att släppa utan sveket och att få tillbaka förtroendet. Jag tycker din reaktion är fullt förståelig i det här läget.

 

[bettysmatte]

Fast varför ska han flytta på sig? Det kan väl lika gärna hon göra? Jag skiter i hur hon känner. Han har varit på samma plats i sex år, hon har varit där non månad.

Men han trivs ju inte med arbetsgivaren i övrigt heller. Och att det inte funkar att han fortsätter att träffa den här personen regelbundet måste du väl ändå hålla med om? Han kan bara ta ansvar för sig själv, inte för henne. Att byta arbetsplats hade, tänker jag, varit ett vettigt steg i rätt riktning att visa dig att han verkligen är villig att göra en förändring.

 

[Palermo]

Känner bara lite "din poäng?" Med tanke på hur du tagit dig an tidigare i tråden så tycker jag ditt inlägg är 0% hjälpsamt för varken TS eller någon annan jag ställde en fråga. Efter som dessa händelser hänt två gånger väldigt tätt på varandra så kan ett beroende lägga bakom. Eller inte. Men vad spelar det för roll för dig? Om ett beroende lägger bakom så finns det hjälp att få för ts I situationen. (Eller någon annan i en liknande situation).

Känns som du har lite tråkigt och bara skall säga saker för att argumentera för att? Vad är syftet. Ja han kanske inte har ett beroende. And so what? Eller så kanske han har det och ts kan få hjälp I en oerhört jobbig situation. Vi andra kommer med tips och råd. Medans du bara skriva sånt här.... väldigt hjälpsamt inlägg. Not

Jag tycker också att det var märkligt att du tog upp beroende. En märklig sak att gissa på den info vi har. Innan du skrev tänkte jag för mig själv att nu nämner nog någon snart beroende. Och vips!

För mig är den teorin ett helt omotiverat sätt att patologisera.

 

[sthu]

Varit hos läkaren nu. Fått zopiklon att sova på.
Resten får jag hantera med samtalsterapi (dvs hjälp om en vecka).
Blir även sjukskriven i två veckor på heltid. Får se hur det känns, jag ville ha 50% att testa till en början men det tyckte inte läkaren.

Vi får se hur jag gör.

 

[sthu]

Men han trivs ju inte med arbetsgivaren i övrigt heller. Och att det inte funkar att han fortsätter att träffa den här personen regelbundet måste du väl ändå hålla med om? Han kan bara ta ansvar för sig själv, inte för henne. Att byta arbetsplats hade, tänker jag, varit ett vettigt steg i rätt riktning att visa dig att han verkligen är villig att göra en förändring.

Jag har inte sagt att det är bra på något sätt att de fortsätter träffas. Och ja, hans ag är lite konstigt. Men kunden är bra. Och det är inte så jävla lätt att byta heller.

 

[Palermo]

Men han trivs ju inte med arbetsgivaren i övrigt heller. Och att det inte funkar att han fortsätter att träffa den här personen regelbundet måste du väl ändå hålla med om? Han kan bara ta ansvar för sig själv, inte för henne. Att byta arbetsplats hade, tänker jag, varit ett vettigt steg i rätt riktning att visa dig att han verkligen är villig att göra en förändring.

Är det inte lite meningslöst att vi i tråden trycker på @sthu om hennes mans jobb? Mannen är ju inte i tråden. För mig ser det ut som ett märkligt skuldbeläggande av @sthu, och det är ju orimligt.

 

[bettysmatte]

Är det inte lite meningslöst att vi i tråden trycker på @sthu om hennes mans jobb? Mannen är ju inte i tråden. För mig ser det ut som ett märkligt skuldbeläggande av @sthu, och det är ju orimligt.

Jag vet faktiskt inte hur du resonerar. Nej, skulden ligger helt hos honom och det är HAN som måste byta jobb. Så länge han inte gör det kommer inte TS att få ro. Det är väl en rätt naturlig tanke sprungen från att hon känner ångest varje gång han går ner i källaren, och hon undrar om han gör det för att kontakta henne? Då får man väl samma ångest varje gång maken åker till sitt jobb? Vad gör han där med henne?

 

[Roheryn]

Jag vet faktiskt inte hur du resonerar. Nej, skulden ligger helt hos honom och det är HAN som måste byta jobb. Så länge han inte gör det kommer inte TS att få ro. Det är väl en rätt naturlig tanke sprungen från att hon känner ångest varje gång han går ner i källaren, och hon undrar om han gör det för att kontakta henne? Då får man väl samma ångest varje gång maken åker till sitt jobb? Vad gör han där med henne?

Ja, "skulden" ligger på maken och det är han som är ansvarig för sitt agerande. Men här i tråden blir det ju ett väldigt tryck på TS om att hennes man måste byta jobb, tror det är så @Palermo menar.

 

[Roheryn]

Det jag menar är att det känns hemskt att ens tänka tanken. Vi har alltid varit öppna mot varandra innan, att låna varandras telefoner har varit självklart. Nu känns det som att jag snokar.

Tänker att det ju inte blir snokande förrän du faktiskt snokar. Alltså - fortsätter ni att låna varandras mobiler osv som tidigare så är det ju inte snokande, medan om du sätter dig och letar igenom makens telefon så är det snokande (och förmodligen inte så hälsosamt för dig).

 

[Roheryn]

Fast varför ska han flytta på sig? Det kan väl lika gärna hon göra? Jag skiter i hur hon känner. Han har varit på samma plats i sex år, hon har varit där non månad.

Samtidigt så kan ju ingen tvinga henne att byta jobb. Du och din man kan komma överens om att han bör byta jobb - omedelbart eller på sikt - men henne har ni ju inget inflytande över.

 

[monster1]

Det jag menar är att det känns hemskt att ens tänka tanken. Vi har alltid varit öppna mot varandra innan, att låna varandras telefoner har varit självklart. Nu känns det som att jag snokar.

Han har blockerat henne, men en blockering går ju ta bort. Dessutom jobbar de ihop och måste ha kontakt..

Jag tror inte det handlar om nåt beroende. Han har gett en förklaring till varför och jag tror på den. Jag tänker inte återge den här.

Du är i kris fortfarande, det här har precis hänt (för andra gången dessutom) det är självklart att ditt förtroende och din tillit är på noll. Du måste ge dig själv tid, låta dig bearbeta det som hänt och känna alla känslorna hur jobbiga de än nu är. Det förtroende du kände för din man finns ju inte längre, vilket är helt rimligt. Hans agerande har ju också raserat den bild du hade av honom som person, nu måste det byggas upp en ny bild. Jag tänker att du måste ge dig själv tid och tillåtelse att känna det du känner i den tid det tar. Tyvärr går det ju inte att bara hoppa över den här delen, ibland kan man skjuta på den ett tag genom att ignorera känslorna och låtsas att allt är som vanligt, men det brukar ändå komma en period då man får ta sig igenom alla sina sorgekänslor kring situationen.
Men sparka inte på dig själv och dina känslor för vad du känner. Det är helt rimligt i den här situationen även om det såklart är jättejobbigt.

 

[Tantan]

Känner bara lite "din poäng?" Med tanke på hur du tagit dig an tidigare i tråden så tycker jag ditt inlägg är 0% hjälpsamt för varken TS eller någon annan jag ställde en fråga. Efter som dessa händelser hänt två gånger väldigt tätt på varandra så kan ett beroende lägga bakom. Eller inte. Men vad spelar det för roll för dig? Om ett beroende lägger bakom så finns det hjälp att få för ts I situationen. (Eller någon annan i en liknande situation).

Känns som du har lite tråkigt och bara skall säga saker för att argumentera för att? Vad är syftet. Ja han kanske inte har ett beroende. And so what? Eller så kanske han har det och ts kan få hjälp I en oerhört jobbig situation. Vi andra kommer med tips och råd. Medans du bara skriva sånt här.... väldigt hjälpsamt inlägg. Not

Jag ser inte att ”tips och råd” om hur stor skitstövel någon upplevs vara är så konstruktivt. Jag tror att man kan behöva prata med någon utomstående men jag ser inte heller den fysiska otroheten som det stora problemet. @sthu vill ge det en chans, och jag tycker inte det är konstigt. Folk är otrogna av så många anledningar och jag personligen är mer intresserad av det, men det är inte min ensak att rota i om inte @sthu vill ha det som en offentlig diskussion.
Jag tror man kan komma vidare i sin relation om båda önskar det och jobbar för det. Ibland kan man inte det och då är det så. Jag (återigen, jag) ser inte att @sthu behöver brottas med det, snarare hennes partner i så fall. Man är inte per automatik en skitstövel eller paria av att ha en affär, men man måste fundera över hur man vill att ens relationer ska se ut. Vill man avsluta göt man det. Vill man inte det har man kommunikation att jobba på. Relationer kan se ut på många sätt.

 

[Palermo]

Jag vet faktiskt inte hur du resonerar. Nej, skulden ligger helt hos honom och det är HAN som måste byta jobb. Så länge han inte gör det kommer inte TS att få ro. Det är väl en rätt naturlig tanke sprungen från att hon känner ångest varje gång han går ner i källaren, och hon undrar om han gör det för att kontakta henne? Då får man väl samma ångest varje gång maken åker till sitt jobb? Vad gör han där med henne?

Men det hjälper in ts att vi trycker på om hans jobb i inlägg till henne. Jag tror snarare att det skapar dåliga känslor hos henne.