Min man var otrogen

Posta ny tråd

Bukefalos 30 år!

Ramona skrev:
Jag är inte den som tycker att otrohet är hela världen alltid, men samtidigt är jag väldigt noga med vad som är trygghet och vad som är aktivt val. Jag är helt allergisk mot att någon ska vara tillsammans bara för att det är känt och enkelt. För många är det är lättare att vara lite missnöjd med det kända, än att inte veta någonting om det okända och ta steget. Finns mängder med par som kommit över en otrohet, men också många som fått ett uppvaknande till att allting inte är som det ska. Att din man tagit steget att skaffa en dejtingprofil och aktivt letat män att "testa på" tyder ju ändå på att han inte är helt nöjd med vad han har. Jag hade inte känt mig direkt uppskattad i den vetskapen.

Men som med alla kriser i livet så handlar det i slutändan om att man måste förlita sig på att man klarar sig själv. Man kan inte lita och kontrollera någon annan människa, men man kan lita på sig själv. Man kan förlita sig på att livet kommer bli bra för att man klarar av livet. Mitt råd är att ta kontroll över ditt liv och se till så att du kommer att klara dig. Att ens partner försvinner ur ens liv, innebär inte att hela livet blir upp och ner vänt, det innebär bara att er relation inte ser likadan ut. Men ditt jobb är detsamma, ditt hem är förhoppningsvis detsamma om du kan bo kvar och här behöver du se till så att du har kunskapen och alla möjligheter att behålla ditt liv såsom det ser ut. Då blir det inte lika jobbigt. Det enda som händer är att han inte finns i det på samma sätt längre.
Klicka för att se mer...
Mycket av det du skriver är sant, men samtidigt kan livet visst bli helt upp och ner vänt. Om man nu går så långt som att gå isär är det inte alls säkert att man kan behålla allt man har nu på en inkomst. Det är nog få förunnat ändå?
 
Jag vill bara säga att jag lider med dig. Har varit med om någonting liknande. Kom ihåg att det aldrig är ditt fel att han har varit otrogen! Du kommer att älta vad som har hänt, vad du har missat och vad du kunde ha gjort annorlunda men minns att det aldrig är ditt fel! Otrohet är ett aktivt val som han har tagit..
 
Men kanske dags att släppa sidospåret om plan B när TS sagt att hon inte vill ha den typen av råd? Nog för att detta är ett diskussionsforum men lite hänsyn kan man väl ta. Kanske t.o.m. går att bryta ut sidorspåret, då det i sig kan vara en intressant diskussion även om den inte passar i denna tråden (i mina ögon). @Mineur
 
Ramona skrev:
Jag är inte den som tycker att otrohet är hela världen alltid, men samtidigt är jag väldigt noga med vad som är trygghet och vad som är aktivt val. Jag är helt allergisk mot att någon ska vara tillsammans bara för att det är känt och enkelt. För många är det är lättare att vara lite missnöjd med det kända, än att inte veta någonting om det okända och ta steget. Finns mängder med par som kommit över en otrohet, men också många som fått ett uppvaknande till att allting inte är som det ska. Att din man tagit steget att skaffa en dejtingprofil och aktivt letat män att "testa på" tyder ju ändå på att han inte är helt nöjd med vad han har. Jag hade inte känt mig direkt uppskattad i den vetskapen.

Men som med alla kriser i livet så handlar det i slutändan om att man måste förlita sig på att man klarar sig själv. Man kan inte lita och kontrollera någon annan människa, men man kan lita på sig själv. Man kan förlita sig på att livet kommer bli bra för att man klarar av livet. Mitt råd är att ta kontroll över ditt liv och se till så att du kommer att klara dig. Att ens partner försvinner ur ens liv, innebär inte att hela livet blir upp och ner vänt, det innebär bara att er relation inte ser likadan ut. Men ditt jobb är detsamma, ditt hem är förhoppningsvis detsamma om du kan bo kvar och här behöver du se till så att du har kunskapen och alla möjligheter att behålla ditt liv såsom det ser ut. Då blir det inte lika jobbigt. Det enda som händer är att han inte finns i det på samma sätt längre.
Klicka för att se mer...
Hur kan det vara ett svar på inlägget du citerar? Hon skriver att hon inte vill att mannen ska vara med henne för bara för att. Ingenting handlar om det du drar igång om att vara ekonomiskt och praktiskt förberedd.

Du bortser helt från dimensionen känslor. För det första är @sthu fortfarande mer eller mindre i chock. Då är man inte mottaglig för Ta kontroll över ditt liv. Dessutom var det här två personer som trodde tillräckligt starkt på sin relation för att skaffa barn tillsammans. Med ett barn inblandat kommer ekvationen i ett helt annat läge känslomässigt. Du bortser från det.
 
Ibland är det bättre att man enbart håller käften istället för att komma med pekpinnar när katastrofen väl är här. Det @sthu behöver är att få råd hur hon ska komma vidare i den akuta situationen känslomässigt, samla sina tankar och ventilera, pekpinnar hjälper ingen, det är bara okänsligt.

@sthu Blockera för stunden om du känner att du inte orkar med en del inlägg. Det enda du behöver just nu är att andas och ta hand om dig och lilleman. Jag har tack och lov aldrig varit i din situation men förstår att det känns som marken öppnat sig under dina fötter. Andas, andas, andas och ventilera. Det är helt ok att bryta ihop, du är stark för att du måste och du har fått flera goda råd av många andra. :heart
 
Du får gärna skriva eller ringa mig också, @sthu.
Jag skriver ett hej på pm, utifall du vill ta kontakt. Men du behöver absolut inte bry dig om att svara eller skriva något av
Ramona skrev:
Och det är inte alls min mening och jag ber om ursäkt om mina inlägg upplevs som skuldbeläggande. Det är inte alls tanken och jag vet inte hur jag ska formulera mina tankar annorlunda. Jag har separerat ett par gånger och mig har det hjälpt att jag har kunnat vara trygg i att jag kommer att klara mig själv. Att mitt liv inte går under för att han inte finns i det längre. Att livet som jag vet ändå finns kvar och är stabilt, även utan honom.
Klicka för att se mer...
Alldeles oavsett hur man har planerat för att x,z,ö kan hända och om man har plan b, c och d så är ju en sådan här bomb, något som skakar om oss i grunden. Det är liksom så vi är funtade.
Allt har sin tid. I chockfasen är det inte hjälpsamt för, skulle jag drista mig till att säga, de flesta av oss, med den här typen av råd.
Nu handlar det om att möta TS där hon är mitt i ångest, vakuum, tankar och känslor som går om, ut, i varandra...
 
Jag föreslår att de som vill diskutera plan b, c, d etc gör det i en ny tråd så får ts fortsätta ha denna som stöd.

Jag förstår absolut behovet, jag är själv en sån med flera alternativplaner, men det är inte vad ts har behov av i stunden.
 
Jag bröt ut de första inläggen i diskussionen om "plan B" men raderade de som på något vis berörde TS eller hennes specifika situation eftersom det klargjorts flertalet gånger att en sådan diskussion varken är relevant, önskvärd eller hjälpsam just nu. Nog för att det är ett diskussionsforum och vi brukar hänvisa till att man får vara beredd på att trådar tar lite olika riktningar, men lite fingertoppskänsla kan man faktiskt ha - särskilt när det gäller såhär pass känsliga ämnen.

De som vill fortsätta diskutera värdet av en plan B rent generellt kan göra det här: https://www.bukefalos.se/threads/va...er-utbruten-fran-min-man-var-otrogen.1537838/

/Mod
 
sthu skrev:
Ingen av oss vill separera.
Ja, han har betett sig illa och sårat mig. Men jag tror vi kan ta oss igenom det. Allt hänger på honom nu, bortom min kontroll.
Klicka för att se mer...

Vad han bestämmer sig för är bortom din kontroll men mycket annat är väldigt mycket på din planhalva. Det kan ju vara så att det känns såhär för dig nu men inte imorgon, nästa vecka eller om ett halvår utan när du bearbetat kommer du känna annorlunda.
Ofta när man är i kris så vill man klamra sig fast vid det välkända och trygga men när din krisreaktion är över kanske du känner helt annat.
Sen måste du så småningom (när du klarar av att andas) komma fram till under vilka premisser som ert förhållande kommer fortsätta om ni bägge vill det. Vad behöver han göra för att du ska kunna få tillbaka tilliten? Det kommer att ta tid och det kommer antagligen inte vara lätt men det finns ju par som kommit ut på andra sidan starkare men det har nog krävts en del jobb i relationen tänker jag.

Det är ju stor risk för honom också om han vill vara kvar i förhållandet att du sätter punkt för det om du inte vill vara kvar längre när allt lagt sig.
 
Vad jag menade med att allt hänger på honom är att han måste bestämma vad han står. Efter det får vi ta ställning till om det är värt att jobba för förhållandet eller inte.

Jag träffade psykolog igår. Kändes bra att berätta för någon vad som hänt. Ska boka ett möte till nu i veckan. Förhoppningvis har det värsta släppt tills dess.

Velar fortfarande om jag ska jobba idag eller inte.
 

Liknande trådar

Välj ämne nedan

Ekonomi & Juridik Anläggning Hästmänniskan Gnägg Utrustning Hästvård Foder & Strö Hästhantering Träning Ridning Avel Tävling Distans Dressyr Fälttävlan Hoppning Islandshäst Körning Trav Western Övr. Grenar Hundhälsa Hundträning Hundavel & Ras Övr. Hund Katthälsa Övr. Katt Lantbruksdjur Däggdjur Övr. Djur Samhälle Juridik & Ekonomi Skola & Jobb Relationer Kropp & Själ Hemmet Trädgård & Växter Mat Kläder & Bli fin Fordon IT & Mobiler Kultur Fritid Tjatter Äldre Gravid - 1år Småbarn Övr. Barn Dagbok Hästnyheter Radannons Företag Bukefalos Bukefalosnyheter

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp