Inte mycket. Typ tre timmar sammanlagt. Jag är van vid åtta. Känner mig både medicin-bakfull och trött och ångestig.
Du gör dig själv en otjänst om du inte berättar för förr eller senare kommer det på ett eller annat sätt fram iallafall så det bästa är att ta det direkt och slippa "men varför sa du inget från början". Även om du kanske tror att dina föräldrar ser det som ett nerköp att du "skaffat en sån där man" är jag övertygad om att verkligheten blir nåt helt annat.
Fast man kanske inte är redo själv att prata om problemet, man får väll berätta när man själv önskar. Dessutom är det ju väldigt olika hur relationen ser ut, ibland är det mer stjälp än hjälp när närstående blir involverade. Sånt tänker jag att man vet bäst själv hur det fungerar.
Att inte berätta just nu, när det är så färskt, betyder ju att umgänget med föräldrarna blir en sorts paus. Det är inte helt fel.
Vad du personligen hade gjort/inte gjort är helt irrelevant här. Jag är säker på att @sthu gör sitt bästa i den här situationen utan att du behöver berätta att "du minsann hade gjort si eller så".
Då får vi väl anta att de visar sin dotter respekt och tar emot henne och sina barnbarn utan korsförhör. Sina funderingar hoppas jag att de kan hantera själva. @sthu är väl myndig sedan ganska länge.
Jag skriver inte om mig själv, vilket du, som vanligt missat utan helt generellt och det är mina tankar om situationen så sluta klaga på vad jag skriver.
Självklart, men eftersom detta är ett öppet forum får man ju dela sina tankar fritt.
Jaha, då verkar det ju lite märkligt att du använder ordval som "men personligen hade jag...".
De flesta av oss svarar i trådar utifrån egen erfarenhet och egen uppfattning. Det har säkerligen även du gjort flera gånger,
För mig handlar det om tajming. I en så här känslig tråd behöver man vara extra hänsynsfull och det tycker jag inte att @Spelberoende är när han direkt går på om att: "du gör dig själv en otjänst om du inte berättar", "jag personligen hade gjort så", samt "du kanske tror att dina föräldrar ser det som ett nerköp".De flesta av oss svarar i trådar utifrån egen erfarenhet och egen uppfattning. Det har säkerligen även du gjort flera gånger,
Jag försvarar ingen. Men tycker att regler bör gälla alla.
Jag skriver om hur jag skulle göra i många situationer, här på buke. Mig skäller man inte på så ofta.
Som sagt, samma regler bör gälla alla.
Så tagga ner.
Mina svar handlar om livserfarenhet, inte bara egen utan många andras som jag genom livet varit i kontakt med på ett eller annat vis och jag behöver ingen vuxenuppfostran som @Zinfernia m.fl. försöker med, gillar man inte inläggen så scrollar man bara förbi utan att svara på dom.
Om det är till någon tröst så hade jag inte heller berättat om något sådant här för föräldrar. Helt enkelt för att min mor bryr sig för mycket om mig, hon blir så orolig när jag inte mår bra att hon blir stressad och får mig att må ännu sämre. Där är det mycket bättre att reda ut allt själv och sedan säga "Jag är trött nu för det här och det här har hänt, men det är överstökat nu och allt har löst sig."
Alla hanterar vi saker olika och har olika behov etc. Du gör inget fel! Och du har noll skuld!
Skulden ligger INTE hos dig.
Instämmer med @Red_Chili jag hade aldrig berättat en sådan sak för min mamma. Och speciellt inte i ett känsligt, oavklarat skede. Hon hade fått veta när det var dags att flytta isär om det blev aktuellt att göra det, och då med en friserad version av den bakomliggande orsaken.
