Det låter lite som han vill att allt ska gå vidare som 'vanligt' och inte vill förändra er livssituation. Säg bara åt honom att han får vänta med att köpa biljetter tills ni vet hur ni går vidare.
Jag tycker att du ska fortsätta vara sjukskriven, men och andra sidan så fattar jag att det är bra för dig att komma iväg och tänka på annat, kanske tillfälligt, att alla tankar som snurrar dämpas. En lösning kanske är att vara sjukskriven på deltid? Då kommer du iväg från hemmet och kan andas lite, samtidigt som det inte tar på krafterna som ett heltidsjobb innebär. Börja med 75% sjukskrivning och trappa därefter ner successivt?
Och vet du, det absolut viktigaste nu är att du får sova. Sömnlöshet, extrem stress, ovanpå din diagnos är ett koncept för katastrof. Säg till vårdteamet att du behöver, tillfälligt, någonting i hästväg för att sova. Din make får vackert stanna hemma och vabba så du kan känna dig säker att lilleman blir väl omhändertagen när du sover. Du kommer att bli dåsig och med baksmälla möjligtvis yr av de tabletterna, det är ofrånkomligt. Men du måste får sova!!!
Jag vet inte om du har sömnproblem i vanliga fall? Men, ja de gamla metoderna. Så mörkt i sovrummet som möjligt, svalt, tystnad, eller om du sover bättre tex vågor som slår mot stranden eller liknande. Och, vilket är extremt mycket svårare att göra än att säga, försök tömma hjärnan. Kramar från mig och Megara.
