Mitt dag schema

Idag tänkte jag berätta lite hur mina dagar är. Eller ska vara för hade samtal imorse och gjorde som ett schema. Så tänkte jag skulle visa det och skriva lite om det och så! Så har en bild på som det är. Så som står där så är det bara äta och vila hela dagarna. Och ja jag vet att det behövs för kroppen ska bli frisk och allt sånt men ändå. För liksom innan allt dethär hände så var jag i stallet och cyklade oftast dit och var ute med hundarna och simmade och massa saker. Så gjorde liksom aktiva saker typ hela dagarna nu när det är sommarlov. Så tänk att gå från det till som på schemat! Jag tycker faktiskt inte att det är konstigt då ifall jag blir typ depprimerad. Men dom här säger att det är för om man inte får den näringen som kroppen behöver så funkar inte känslorna som dom ska heller. Men mina känslor har ju försvunnit NU efter att min kropp får mycket mer näring. Och hjärtat är inte sådär sjukt eller vad man ska säga som det var förut. Så kroppen är friskare nu men INTE hjärnan! Och den typ behandlingen jag ska göra är att jag ska följa dethär schemat. Men om jag säger att jag inte fattar hur det ska göra allt bra så säger dom bara att det tar tid och det är bara en del. Och just nu måste jag få rutiner och få normalt ätande typ. Men jag kan ju inte ha såna dagar föralltid så jag fattar inte varför jag ska ha så meningslösa dagar nu. Och fattar inte för dom säger att det är första steget typ och målet då är att jag ska må lite bättre och kunna vara hemma och gå i nån behandling typ. Men kommer ju inte må bättre sålänge jag ska göra ingenting så då får jag ju aldrig vara hemma. Men ja det är iallafall dethär jag ska följa nu. Och nu när jag har varit här så har jag sovit typ närsomhelst på dagen också och varit vaken sent på kvällen och tidigt på morgonen och så för kan typ inte sova normalt. Så tror inte det kommer gå så bra att följa detdär men jag har inte så mycket val så är bara att försöka ändå. Och sen så är det ju inte att varje dag ska vara exakt så för kanske ska träffa läkaren tillexempel nån annan tid eller som idag är det jätte dåligt väder så då ska jag inte vara ute. Så kan ändras liksom men då är det dom på sjukhuset eller mina föräldrar som ska bestämma det. Så jag får inte bestämma. Men ja det är väl det jag kan berätta om hur mina dagar ska vara!
 

Bifogade filer

  • IMG_20210802_074315294~2.jpg
    IMG_20210802_074315294~2.jpg
    237,2 KB · Visningar: 404

Vill bara försöka förklara en sak. Och det är att det om motion och det så har ni fel. Det är INTE att jag vill träna bort det jag äter och sånt! Utan det är för att det suger att vara här och bara sitta ligga sitta ligga hela dagen. Och jag tror faktiskt att om ni var vana att göra massa saker på dagarna och så kom nån och sa att nu får ni inte göra NÅNTING som ni brukar. Då skulle nog ni också ha viljat få göra nåt annat än bara sitta. Men INTE för det är monstret som vill det utan för jag är van att röra på mig mycket bara! Fattar att det kan vara så för många att dom vill röra på sig för att inte gå upp i vikt och så men är inte så för mig. Och sen också så ifall det var så att hjärnan inte kan bry sig om annat om kroppen inte mår bra och det så undrar jag varför jag isåfall mår sämre och sämre varje dag fast att jag äter massor nu så kroppen får ju massa näring nu? För när jag först kom till sjukhuset och hjärtat var konstigt och allt det så brydde jag mig om ponnysarna och hundarna och mina föräldrar och allt sånt. Och jag hade inte dom tankarna om självmord och sånt. Utan att allt sånt har ju blivit sen EFTER att kroppen får näring och allt sånt. Alltså typ som att hjärnan mår sämre och fungerar mindre hela tiden FAST kroppen mår bättre. Och det borde vara tvärtom ifall det var anorexin som var det viktigaste? Så menar INTE att jag borde få göra bara som monstret vill. För fattar att det inte är bra och jag blev sjuk av det. Men att jag tror inte man kan skylla allt på monstret heller. Och fattar inte varför jag ska göra allt jag kan och gå mot monstret ifall jag blir mer och mer depprimerad och inte bryr mig om nånting och typ bara vill dö ändå. För spelar väl ingen roll om jag är tjock eller smal då ifall jag inte mår bra ändå. Och att man kan dö av anorexi ja det vet jag. Men det gör man av självmord också. Så ja NU kan jag inte göra det för jag är här och dom typ vaktar mig hela tiden. Men dom tankarna försvinner ju inte bara för jag inte kan nu. Så ifall jag går upp i vikt och sånt så kommer jag ju ändå inte få komma hem för då kanske jag gör som dom tankarna vill.
 
Vill bara försöka förklara en sak. Och det är att det om motion och det så har ni fel. Det är INTE att jag vill träna bort det jag äter och sånt! Utan det är för att det suger att vara här och bara sitta ligga sitta ligga hela dagen. Och jag tror faktiskt att om ni var vana att göra massa saker på dagarna och så kom nån och sa att nu får ni inte göra NÅNTING som ni brukar. Då skulle nog ni också ha viljat få göra nåt annat än bara sitta. Men INTE för det är monstret som vill det utan för jag är van att röra på mig mycket bara! Fattar att det kan vara så för många att dom vill röra på sig för att inte gå upp i vikt och så men är inte så för mig. Och sen också så ifall det var så att hjärnan inte kan bry sig om annat om kroppen inte mår bra och det så undrar jag varför jag isåfall mår sämre och sämre varje dag fast att jag äter massor nu så kroppen får ju massa näring nu? För när jag först kom till sjukhuset och hjärtat var konstigt och allt det så brydde jag mig om ponnysarna och hundarna och mina föräldrar och allt sånt. Och jag hade inte dom tankarna om självmord och sånt. Utan att allt sånt har ju blivit sen EFTER att kroppen får näring och allt sånt. Alltså typ som att hjärnan mår sämre och fungerar mindre hela tiden FAST kroppen mår bättre. Och det borde vara tvärtom ifall det var anorexin som var det viktigaste? Så menar INTE att jag borde få göra bara som monstret vill. För fattar att det inte är bra och jag blev sjuk av det. Men att jag tror inte man kan skylla allt på monstret heller. Och fattar inte varför jag ska göra allt jag kan och gå mot monstret ifall jag blir mer och mer depprimerad och inte bryr mig om nånting och typ bara vill dö ändå. För spelar väl ingen roll om jag är tjock eller smal då ifall jag inte mår bra ändå. Och att man kan dö av anorexi ja det vet jag. Men det gör man av självmord också. Så ja NU kan jag inte göra det för jag är här och dom typ vaktar mig hela tiden. Men dom tankarna försvinner ju inte bara för jag inte kan nu. Så ifall jag går upp i vikt och sånt så kommer jag ju ändå inte få komma hem för då kanske jag gör som dom tankarna vill.

Eller så kanske du ska ge det lite tid? Kroppen har inte förmågan att återställa sig över en natt, en vecka eller ens en månad. Benmassa kräver 6 veckor, jag tror dina organ behöver mer tid än så. Att du är i obalans psykiskt är ju en del av varför det har blivit så här. Du vet ju i obalans redan när du kom till sjukhuset, det är därför du hamnat i den situationen du är.

Kroppen är i akut behov av vila och återhämtning. Att det inte går att motivera en jakthund att läsa en bok framför brasan är sin sak, men en person kan en förklara för. Du måste vila för att bli bra. Du får göra allt det där du vill, när du har vilat ikapp dig. Det är trist, men tyvärr är det inte mer än att du behöver härda ut. Förhoppningsvis får du gradvis öka aktiviteten. Det finns ju massor du kan göra i vila - läsa, pussla, pyssla, samtala, skriva - massor.

Jag tror de flesta vet hur enerverande det kan vara att sitta understimulerad, men du klarar det här!
 
Vill bara försöka förklara en sak. Och det är att det om motion och det så har ni fel. Det är INTE att jag vill träna bort det jag äter och sånt! Utan det är för att det suger att vara här och bara sitta ligga sitta ligga hela dagen. Och jag tror faktiskt att om ni var vana att göra massa saker på dagarna och så kom nån och sa att nu får ni inte göra NÅNTING som ni brukar. Då skulle nog ni också ha viljat få göra nåt annat än bara sitta. Men INTE för det är monstret som vill det utan för jag är van att röra på mig mycket bara! Fattar att det kan vara så för många att dom vill röra på sig för att inte gå upp i vikt och så men är inte så för mig. Och sen också så ifall det var så att hjärnan inte kan bry sig om annat om kroppen inte mår bra och det så undrar jag varför jag isåfall mår sämre och sämre varje dag fast att jag äter massor nu så kroppen får ju massa näring nu? För när jag först kom till sjukhuset och hjärtat var konstigt och allt det så brydde jag mig om ponnysarna och hundarna och mina föräldrar och allt sånt. Och jag hade inte dom tankarna om självmord och sånt. Utan att allt sånt har ju blivit sen EFTER att kroppen får näring och allt sånt. Alltså typ som att hjärnan mår sämre och fungerar mindre hela tiden FAST kroppen mår bättre. Och det borde vara tvärtom ifall det var anorexin som var det viktigaste? Så menar INTE att jag borde få göra bara som monstret vill. För fattar att det inte är bra och jag blev sjuk av det. Men att jag tror inte man kan skylla allt på monstret heller. Och fattar inte varför jag ska göra allt jag kan och gå mot monstret ifall jag blir mer och mer depprimerad och inte bryr mig om nånting och typ bara vill dö ändå. För spelar väl ingen roll om jag är tjock eller smal då ifall jag inte mår bra ändå. Och att man kan dö av anorexi ja det vet jag. Men det gör man av självmord också. Så ja NU kan jag inte göra det för jag är här och dom typ vaktar mig hela tiden. Men dom tankarna försvinner ju inte bara för jag inte kan nu. Så ifall jag går upp i vikt och sånt så kommer jag ju ändå inte få komma hem för då kanske jag gör som dom tankarna vill.
Ibland suger livet. Det är bara att acceptera. Jag kan garantera dig att alla, eller åtminstone nästan alla, här har varit i situationer där de inte kan eller får göra något av det de vill. Det är en del i att vara människa.
Vi fattar att du är van att röra på dig men nu är du sjuk, mycket sjuk och då får man acceptera det och ge sig tid att bli frisk. I nuläget måste din kropp få bli frisk för det är den som är sjukast.
Återigen utforska andra delar av dig själv och lev på det ett tag så kommer du snart att kunna röra på dig igen.
Var snäll mot din kropp och låt den läka :heart
 
Tänker på viloperioden. Finns det någon hobby du tycker om som är lite klurig men inte kräver motion?

Jag hamnar i samma sits som du ganska ofta. Jag är van att vara i rörelse jämnt men år av diabetes, njursjukdom mm gör att jag har dagar då min kropp stänger ned. Jag hänger inte riktigt med i hjärnan är lättirriterad vill inget annat än att röra mig som vanligt men kroppen orkar inte.

Sitta rakt upp och ned är ibland ansträngande men jag brukar göra små projekt hemma. Har en jättefin gammal tavelram som jag slipat och målat om. Det har tagit tid men det är en sådan sak som får gå långsamt. Även målat om en byrå och lite småpyssel. Inget ansträngande. För mig har detta hjälpt. Se lite resultat när man ändå är stilla på med en ljudbok/podd och måla. Oftast tappar jag bort mig i ljudboken men det gör ingenting det hjälper till att koppla bort.

Det kommer bli bättre men det är jäkligt ansträngande att komma dit :heart
 
Eller så kanske du ska ge det lite tid? Kroppen har inte förmågan att återställa sig över en natt, en vecka eller ens en månad. Benmassa kräver 6 veckor, jag tror dina organ behöver mer tid än så. Att du är i obalans psykiskt är ju en del av varför det har blivit så här. Du vet ju i obalans redan när du kom till sjukhuset, det är därför du hamnat i den situationen du är.

Kroppen är i akut behov av vila och återhämtning. Att det inte går att motivera en jakthund att läsa en bok framför brasan är sin sak, men en person kan en förklara för. Du måste vila för att bli bra. Du får göra allt det där du vill, när du har vilat ikapp dig. Det är trist, men tyvärr är det inte mer än att du behöver härda ut. Förhoppningsvis får du gradvis öka aktiviteten. Det finns ju massor du kan göra i vila - läsa, pussla, pyssla, samtala, skriva - massor.

Jag tror de flesta vet hur enerverande det kan vara att sitta understimulerad, men du klarar det här!
Ja men alla dom sakerna man kan göra och bara sitta är tråkigt. Eller vissa saker typ pyssla med pärlor kan vara okej ett tag men inte hela tiden. Så när jag inte får göra nånting ändå så skulle jag hellre sova istället så kanske tiden går fortare men det får jag inte. Och när dom inte kan säga hur länge det kommer vara såhär så blir det ännu mer jobbigt.
 
Ibland suger livet. Det är bara att acceptera. Jag kan garantera dig att alla, eller åtminstone nästan alla, här har varit i situationer där de inte kan eller får göra något av det de vill. Det är en del i att vara människa.
Vi fattar att du är van att röra på dig men nu är du sjuk, mycket sjuk och då får man acceptera det och ge sig tid att bli frisk. I nuläget måste din kropp få bli frisk för det är den som är sjukast.
Återigen utforska andra delar av dig själv och lev på det ett tag så kommer du snart att kunna röra på dig igen.
Var snäll mot din kropp och låt den läka :heart
Fast det stämmer ju inte riktigt att kroppen är sjukast. För om det var det skulle jag väl inte vara på bup nu. Men fick byta till bup när hjärtat var bättre så alltså är det i min hjärna. Så jag känner mig inte sjuk i kroppen heller för mår ju bättre nu än när allting kom fram liksom. Men nu är inte hjärtat konstigt och jag svimmar inte och sånt och är inte på biva eller vad det heter. Så kroppen är inte lika sjuk längre fast ändå bestämmer dom som att den är mer sjuk nu.
 
Tänker på viloperioden. Finns det någon hobby du tycker om som är lite klurig men inte kräver motion?

Jag hamnar i samma sits som du ganska ofta. Jag är van att vara i rörelse jämnt men år av diabetes, njursjukdom mm gör att jag har dagar då min kropp stänger ned. Jag hänger inte riktigt med i hjärnan är lättirriterad vill inget annat än att röra mig som vanligt men kroppen orkar inte.

Sitta rakt upp och ned är ibland ansträngande men jag brukar göra små projekt hemma. Har en jättefin gammal tavelram som jag slipat och målat om. Det har tagit tid men det är en sådan sak som får gå långsamt. Även målat om en byrå och lite småpyssel. Inget ansträngande. För mig har detta hjälpt. Se lite resultat när man ändå är stilla på med en ljudbok/podd och måla. Oftast tappar jag bort mig i ljudboken men det gör ingenting det hjälper till att koppla bort.

Det kommer bli bättre men det är jäkligt ansträngande att komma dit :heart
Nej eller jag tycker göra saker av pärlor kan vara okej ett tag ibland. Och ibland lägga pussel. Men annars så är inte jag sån som gör såna saker så mycket och finns inte så mycket här heller. Såklart kan jag be mina föräldrar ta hit nåt men vet inte vad. Sen kom jag på en sak till också som jag typ gillar fast det är jätte konstigt och meningslöst. Men tycker typ det är skönt eller hur jag ska säga att sortera saker. Men inte så lätt att komma på såna saker heller! Men ja jag har inte så mycket såna intressen bara och dom sakerna jag har haft som intressen är nästan bara jobbigt nu.
 
Ja men alla dom sakerna man kan göra och bara sitta är tråkigt. Eller vissa saker typ pyssla med pärlor kan vara okej ett tag men inte hela tiden. Så när jag inte får göra nånting ändå så skulle jag hellre sova istället så kanske tiden går fortare men det får jag inte. Och när dom inte kan säga hur länge det kommer vara såhär så blir det ännu mer jobbigt.
Jag ber om ursäkt om du redogjort för det innan, men har du alltid tyckt att det varit tråkigt med saker som man sitter still och gör?

Sen fattar jag att det är jättetråkigt att vara inlagd, och tråkigt att inte kunna ha något datum att förhålla sig till. Men dessvärre så är det lite svårt med exakta datum när någon är sjuk.
 
Fast det stämmer ju inte riktigt att kroppen är sjukast. För om det var det skulle jag väl inte vara på bup nu. Men fick byta till bup när hjärtat var bättre så alltså är det i min hjärna. Så jag känner mig inte sjuk i kroppen heller för mår ju bättre nu än när allting kom fram liksom. Men nu är inte hjärtat konstigt och jag svimmar inte och sånt och är inte på biva eller vad det heter. Så kroppen är inte lika sjuk längre fast ändå bestämmer dom som att den är mer sjuk nu.
Jo kroppen är fortfarande sjukast. Att du är på BUP och inte annan vårdinrättning är för att din kropp blivit sjuk av en psykisk sjukdom, anorexi. Om du tänker på en kroppslig sjukdom så läggs folk in på IVA när tillståndet är direkt livshotande och när det direkt livshotande tillståndet är avvärjt så flyttas de till annan avdelning. Det är precis detsamma för dig. Att du inte riskerar att dö nu betyder inte att din kropp är frisk det betyder bara just att du inte riskerar att dö omedelbart. Det tar lång tid för kroppen att återhämta sig efter att ha blivit så körd i botten som din kropp blivit. Du måste acceptera det och dig själv den tiden att läka.
 
Jag ber om ursäkt om du redogjort för det innan, men har du alltid tyckt att det varit tråkigt med saker som man sitter still och gör?

Sen fattar jag att det är jättetråkigt att vara inlagd, och tråkigt att inte kunna ha något datum att förhålla sig till. Men dessvärre så är det lite svårt med exakta datum när någon är sjuk.
Ja det har jag. Eller ja inte SÅHÄR tråkigt som det är nu men har aldrig varit en som gör såna saker i flera timmar och sånt.
 
Fast det stämmer ju inte riktigt att kroppen är sjukast. För om det var det skulle jag väl inte vara på bup nu. Men fick byta till bup när hjärtat var bättre så alltså är det i min hjärna. Så jag känner mig inte sjuk i kroppen heller för mår ju bättre nu än när allting kom fram liksom. Men nu är inte hjärtat konstigt och jag svimmar inte och sånt och är inte på biva eller vad det heter. Så kroppen är inte lika sjuk längre fast ändå bestämmer dom som att den är mer sjuk nu.
Bara för att du inte är kvar på IVA innebär inte att kroppen inte är sjukast utan det betyder att du inte längre är bland dom ca 500 sjukaste i landet men du är fortfarande otroligt sjuk.

Går du för fort fram så är risken stor att du är tillbaka till IVA och får börjar om från början igen.
 
Jo kroppen är fortfarande sjukast. Att du är på BUP och inte annan vårdinrättning är för att din kropp blivit sjuk av en psykisk sjukdom, anorexi. Om du tänker på en kroppslig sjukdom så läggs folk in på IVA när tillståndet är direkt livshotande och när det direkt livshotande tillståndet är avvärjt så flyttas de till annan avdelning. Det är precis detsamma för dig. Att du inte riskerar att dö nu betyder inte att din kropp är frisk det betyder bara just att du inte riskerar att dö omedelbart. Det tar lång tid för kroppen att återhämta sig efter att ha blivit så körd i botten som din kropp blivit. Du måste acceptera det och dig själv den tiden att läka.
Men det spelar ju ingen roll ifall jag ger kroppen hur lång tid som helst att bli frisk så kommer jag ändå må dåligt. Och enda som händer är att jag mår sämre för VARJE dag och menar INTE kroppen då. Så ifall dom skulle säga typ imorgon att allt ser bra ut och jag får åka hem så skulle jag ta självmord så fort jag fick chansen typ känns det som. Men enda alla bryr sig om är anorexin och att jag ska gå mot monstret. Som att exakt ALLT jag gör som dom inte tycker är bra är för monstret säger det typ. Alltså att dom verkar tro det och skyller allt på det. Fast egentligen så är det ju deras överdrivna regler och sånt dom bestämmer som är andledningen att jag mår sämre men dom skyller ALLT på att det är anorexin. Så kommer ändå behöva följa det dom bestämmer för jag har INGET val och må sämre och sämre för dom bara bryr sig att jag ska gå upp i vikt. Så fattar inte då vad det spelar för roll om jag hade dött av hjärtinfarkt eller nåt sånt eller om jag dör av självmord sen. För dom verkar ju inte bry sig iallafall att jag inte ska ha dom tankarna utan det är också monstrets fel tycker dom och det är det ju inte.
 
Men det spelar ju ingen roll ifall jag ger kroppen hur lång tid som helst att bli frisk så kommer jag ändå må dåligt. Och enda som händer är att jag mår sämre för VARJE dag och menar INTE kroppen då. Så ifall dom skulle säga typ imorgon att allt ser bra ut och jag får åka hem så skulle jag ta självmord så fort jag fick chansen typ känns det som. Men enda alla bryr sig om är anorexin och att jag ska gå mot monstret. Som att exakt ALLT jag gör som dom inte tycker är bra är för monstret säger det typ. Alltså att dom verkar tro det och skyller allt på det. Fast egentligen så är det ju deras överdrivna regler och sånt dom bestämmer som är andledningen att jag mår sämre men dom skyller ALLT på att det är anorexin. Så kommer ändå behöva följa det dom bestämmer för jag har INGET val och må sämre och sämre för dom bara bryr sig att jag ska gå upp i vikt. Så fattar inte då vad det spelar för roll om jag hade dött av hjärtinfarkt eller nåt sånt eller om jag dör av självmord sen. För dom verkar ju inte bry sig iallafall att jag inte ska ha dom tankarna utan det är också monstrets fel tycker dom och det är det ju inte.
Jag förstår vad du säger men du måste förstå att först löser man det akut livshotande problemet i ditt fall att få kroppen hel efter allvarlig svält. I steg två får man ta tag i depressionen genom att du åter får träna.
Du kan inte träna nu alls du måste ge kroppen tid att bli frisk först. Det är livsfarligt för dig att förbruka energi på någonting förutom det mest basala som att andas och smälta maten. När du nått en nivå som gör att det inte är livsfarligt för dig att röra på dig (som sagt man sätter inte folk på totalvila om det inte är livsviktigt) då kan du försiktigt börja göra det igen men NU måste du ge kroppen tid att läka och bli hel.
Du måste även lära dig att hitta andra saker i livet än motion att leva på. Det funkar inte att vara så enkelspårig för plötsligt trillar du av ponnyn och bryter benet och då sitter du återigen där och är fysiskt inaktiv.
 
Bara för att du inte är kvar på IVA innebär inte att kroppen inte är sjukast utan det betyder att du inte längre är bland dom ca 500 sjukaste i landet men du är fortfarande otroligt sjuk.

Går du för fort fram så är risken stor att du är tillbaka till IVA och får börjar om från början igen.
Jag menar ju inte det heller att jag ska få göra ALLT som innan. Men om jag fick kanske gå en halvtimme om dagen eller nåt. Skulle ju inte dö av det precis eller bli jätte sjuk. Men skulle nog må sååå mycket bättre av det! Men det verkar inte som dom bryr sig utan dom vill BARA att jag ska gå upp i vikt verkar det som och att resten är inte viktigt alls.
 
Tv/dataspel? Jag tycker starstable är väldigt underhållande trots att jag är vuxen. Varje gång jag är sjuk spelar jag.
Kanske låter som jag är världens mest efterblivna men har aldrig spelat starstable. Och har inte spelat så mycket alls andra spel heller så jag är inte så inne i det liksom.
 
Jag menar ju inte det heller att jag ska få göra ALLT som innan. Men om jag fick kanske gå en halvtimme om dagen eller nåt. Skulle ju inte dö av det precis eller bli jätte sjuk. Men skulle nog må sååå mycket bättre av det! Men det verkar inte som dom bryr sig utan dom vill BARA att jag ska gå upp i vikt verkar det som och att resten är inte viktigt alls.
Du kanske inte dör av det men det kanske skapar permanenta skador på kroppen som gör att du om 5-10 år inte kan rida längre eller ägna dig åt annan träning. Vore det värt det för att få röra lite på dig nu?
 
Jag menar ju inte det heller att jag ska få göra ALLT som innan. Men om jag fick kanske gå en halvtimme om dagen eller nåt. Skulle ju inte dö av det precis eller bli jätte sjuk. Men skulle nog må sååå mycket bättre av det! Men det verkar inte som dom bryr sig utan dom vill BARA att jag ska gå upp i vikt verkar det som och att resten är inte viktigt alls.
Varför tror du att du skulle må bättre av att gå en halvtimme om dagen? Jag menar, jag skulle förstå intentionerna mer om du nämnde typ vara i stallet och borsta häst (som jag förvisso förstår blir ännu svårare att fixa om du är inlagd). Men det låter kanske som du vill åt motionen för sakens skull också?
 
Jag förstår vad du säger men du måste förstå att först löser man det akut livshotande problemet i ditt fall att få kroppen hel efter allvarlig svält. I steg två får man ta tag i depressionen genom att du åter får träna.
Du kan inte träna nu alls du måste ge kroppen tid att bli frisk först. Det är livsfarligt för dig att förbruka energi på någonting förutom det mest basala som att andas och smälta maten. När du nått en nivå som gör att det inte är livsfarligt för dig att röra på dig (som sagt man sätter inte folk på totalvila om det inte är livsviktigt) då kan du försiktigt börja göra det igen men NU måste du ge kroppen tid att läka och bli hel.
Du måste även lära dig att hitta andra saker i livet än motion att leva på. Det funkar inte att vara så enkelspårig för plötsligt trillar du av ponnyn och bryter benet och då sitter du återigen där och är fysiskt inaktiv.
Men typ en promenad är ju inte träning. Och tror inte nån dör bara av att få gå lite. Plus att man behöver röra på sig så inte skelettet blir svagare OCH det kan bli det av anorexi också. Så då har jag dubbelt dåligt skelett då som inte ens får hålla det starkt liksom. Tycker inte det verkar så smart. Fast sen så det att ramla av och bryta benet kommer iallafall inte hända för kommer inte rida mer ändå.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 226
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 065
  • Artikel
Dagbok Först så VARNING att dethär kan bli triggande om mat och ät störningar och sånt. Men jag vill bara få ut saker. Men många här vet nog...
Svar
14
· Visningar
1 209
Senast: Ajaj
·
  • Artikel
Dagbok En sak som jag inte fattar är varför det är så jävla mycket skillnad hur JAG ska tänka motför hur allaandra är OM MIG. Som några exempel...
2 3
Svar
59
· Visningar
2 325
Senast: IzeUnicorn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp