Länkar till en mycket vettig beskrivning av vad det egentligen innebär vid IVA vård. Från Facebook, inte av mig men den får delas enligt trådskaparen Jenny Silk
Jag brukar försöka hålla mig ifrån att vara upprörd på Facebook men just nu kan jag inte hålla käft. Det skrivs mycket, och folk är upprörda och tycker att ”våra äldre får bara ligga och dö”, att det är hemskt att Socialstyrelsen gått ut med hur man ska prioritera och så. Man tycker att det betyder att är man över 70 kommer man bara att få dö om man får covid-19. Man pratat om eutanasi.
Saken är den: I Sverige kommer inte alla att läggas i respiratorer. Och så har det alltid varit. Även om vi har 1000 lediga IVA-platser med respiratorer, 1000 IVA-läkare och 10 000 IVA-sjuksköterskor och IVA-undersköterskor som bara står och rullar tummarna i väntan på patienter. Varför? Jo, av en ganska simpel anledning – vi tycker inte om att plåga folk till döds!
Det är skitjobbigt att ligga på IVA! Trots intravenös näring och/eller sondnäring förlorar man 1-5% av sin muskelmassa per dygn man ligger nedsövd! Att ligga i respirator (en maskin som andas åt dig) är jobbigt för kroppen – den försöker ofta andas själv, vilket ger en extra påfrestning, och ofta behov av att sövas ner ännu djupare. Du är uppkopplad till allehanda maskiner och även om du är nedsövd så stressar allt det där dig – det är mer regel än undantag att man, efter att ha kommit från en IVA-avdelning, har ett rejält stresspåslag, mardrömmar och mår rent ut sagt för djävligt psykiskt.
Sedan, om allt går bra, så ska man ju ur respiratorn också. Och vi talar inte om en-två dagar i respirator utan två-tre VECKOR. Har man haft en apparat som andas åt en i två veckor så kan man inte bara koppla bort den – oavsett om man kan andas själv så måste man tränas ur den, och det är inte helt lätt det heller.
I Sverige så har vi principen att inte lägga en patient i respirator om det inte finns en rimlig chans att kunna få patienten ur respirator efteråt. Och det är ett medicinskt beslut, det vill säga ett beslut som tas av läkare. Det är samma sak om begränsade åtgärder, till exempel att inte göra hjärt-lungräddning vid hjärtstopp. Man försöker alltid ta beslut i samråd med patient och anhöriga men 'til syvende og sidst' är det ett läkarbeslut. Man kan själv, om man är mentalt frisk, besluta att man inte vill läggas i respirator eller få HLR – men man kan inte ta beslutet att man SKA läggas i respirator.
”Men varför får inte tant Agda läggas i respirator då?” Jo, tant Agda är 88 år, gravt dement, har hjärtsvikt och högt blodtryck och trots att personalen på hennes boende gör allt vad de kan (och lite till) så är hon lite underviktig, för hon äter dåligt. Visst, lägger vi tant Agda i respirator så överlever hon kanske själva tiden där, men så fort vi försöker få ut henne så dör hon. Och då har tant Agdas sista två-tre veckor i livet varit ett rejält ökat lidande för henne.
”Men förra året fick tant Agda lunginflammation och då lades hon minsann i respirator, och då överlevde hon!” Jo, men då hade tant Agda en bakteriell lunginflammation. Hon behövde lite andningsstöd i någon dag, medan antibiotikan kickade in. Hon behövde inte sövas, hon behövde inte tränas ur respirator eftersom hon låg där så kort tid. Läkaren bedömde att hon hade en bra chans att klara det – och då lades hon i respirator.
Men får tant Agda covid-19 (vilket vi ska jobba hårt på att undvika!), då kommer hon inte att klara en vårdtid på IVA nedsövd i respirator i två-tre veckors tid. Men tant Agda ska ha en god vård! Det behöver faktiskt inte ens betyda att tant Agda läggs in på sjukhus - många gravt dementa mår mycket bättre, både fysiskt och psykiskt, av att vara kvar i en miljö de känner igen, med personal de känner till. Men tant Agda ska inte ha ont, inte känna ångest eller andnöd – det är därför vi har palliativ vård.
Jag kan varmt rekommendera att läsa en twitter-serien av en ST-läkare på IVA, om just IVA-prioriteringar. Länk är ladg i kommentarerna nu.
Och tvätta händerna, håll avstånd och minska smittspridningen!