Bukefalos 28 år!

Om ni hade fått spola tillbaka tiden (utbildning)

Min ålder bryr jag mig inte om. :)
Desto mer min ekonomi som inte är helt stabil (skulder osv) som gör att jag känner att jag inte skulle "klara mig".

Kan man söka trots att man inte har alla kurser inlästa? :o

Tänkte bara att det är många som tänker "oj men om 3-4 år kommer jag ju vara si och så gammal" och ja, det blir man ju ändå. :D

Ah, ja ekonomin är ju en faktor såklart. Men lån + bidrag ligger på 10tk och sen kan man få merkostnadslån som jag tror ligger på några tusen. Och i alla fall jag har jobbat extra en del också och det gör ju stor skillnad på några tusen per månad. Dessutom kanske du inte skulle behöva bil om du inte jobbade på städet (har för mig att du åker runt till de olika ställena du städar på?) och där går det ju att kapa en del varje månad etc.

Är man van att få ut en lön varje månad kan det såklart vara knepigt att börja plugga igen. Men det är ju för en kort tid så kolla verkligen upp hur det är och vad du skulle klara!

Ja söka kan du alltid göra men du kommer ju inte komma in på programmet såvida du inte har alla kurser klara. :) Nu var det ett tag sen jag var inne i sök-svängen så tror det finns ett "kompletteringsfönster" på ansökningstiden där kurser osv ska vara klara (om man läser på vårterminen och ska söka in för höstterminen tex). Har inte så bra koll men det står bra på antagning.se tycker jag.
 
Jag har, som en del av er vet, haft en väldigt krokig väg från grundskolan till idag, men när jag ser tillbaka på det så blev det nog rätt bra ändå. Jag nådde till slut dit jag ville och jag är faktiskt glad att jag är här som 34-åring och inte som 24-åring. Mitt 24-åriga jag hade nog inte kunnat hantera det, så det var bra att jag fick växa upp i arbetslivet innan jag gav mig in i universitetsvärlden och sedan in i domstolsväsendet.
 
Ah, ja ekonomin är ju en faktor såklart. Men lån + bidrag ligger på 10tk och sen kan man få merkostnadslån som jag tror ligger på några tusen. Och i alla fall jag har jobbat extra en del också och det gör ju stor skillnad på några tusen per månad. Dessutom kanske du inte skulle behöva bil om du inte jobbade på städet (har för mig att du åker runt till de olika ställena du städar på?) och där går det ju att kapa en del varje månad etc.

Är man van att få ut en lön varje månad kan det såklart vara knepigt att börja plugga igen. Men det är ju för en kort tid så kolla verkligen upp hur det är och vad du skulle klara!

Gud tänkte gå tillbaka och ändra mitt inlägg pga äckligt hurtigt/nedvärderande men tiden för det hade gått ut. Så bortse från mina hurtfriska råd om din privatekonomi @pepp, förstår inte riktigt var min hjärna var när jag skrev.
 
Ja jösses vad jag känner igen mig!! Har doktorerat inom ett område, jobbat i fältet några år, tog en master inom ett annat område, jobbade med det i flera år, bytte sedan helt yrkesbana i några år. Nu är jag igång med en annan masterutbildning fast jag hunnit bli 52... Usch jag vet nog fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor!
Jag är lika högutbildad, men leker med tanken på att göra något helt annat. Ingenting jag gör bygger liksom vidare på det jag gjort innan, utan det är mer som att en grej verkar okej, sen en annan, sen ännu en annan. Det blir ingen direkt karriär av det, men jag försörjer mig.
 
Om ni hade fått spola tillbaka tiden och välja om utbildning och yrkesväg, hade ni fortfarande valt samma eller hade ni gjort annorlunda? Vad hade ni valt om ni hade fått välja idag? Ja, om man bortser från vänner man fått under studietiden och erfarenheter osv.

Själv sitter jag och tittar på gymnasiekurser att läsa in och kanske lite universitetskurser att ta framöver. Så jag funderade lite kring mina egna val tillbaka i tiden, och blev nyfiken på hur ni tänker!

Jag kan inte se att jag skulle gjort så mycket annorlunda. Jag jobbade i stall direkt efter nian. Därefter blev jag sjuk/skadad och pluggade mer anpassat gymnasie och jobbade en del i stall. Sen blev jag än sjukare och var långtidssjukriven ett tag.
Jag höll på med hästar som rehab/terapi typ och gled in på att jobba heltid med det, som tränare och gå som lärling/vara anställd hos tränare etc. Med min trasiga kropp och sömnproblem etc så har jag landat helt rätt i det jag gör idag. Det är något jag är bra på och som passar min kropp och mitt psyke. Och något som jag också tycker är förbannat kul. Nu får tränar-biten stå tillbaks ett tag lite grann. Jag jobbar bara med enstaka kunder. Fokus just nu ligger på ett företag jag och sambo startade för 1,5 år sedan ca. Vi importerar och säljer hästfoder och tillskott. Så det vi båda har med oss sen tidigare gör att vi kan flyta in i det här utan några enorma studie-ansatser. Vi har fått lära oss resten på vägen.
Framöver kommer jag förmodligen få mer tid till tränarbiten igen.

Hade jag varit frisk hade jag kanske velat åka till Tyskland och gå beridarutbildningen etc direkt skolan var klar.

Jag ville också bli veterinär och var som yngre lite besviken över att det inte blev så. Idag är jag det inte. Det hade inte passat min mentalitet inser jag idag.

Så jag är rätt glad och nöjd över de val jag gjort. Även om jag kanske hade velat göra vissa av dem tidigare. Men då var jag inte redo än.
 
Jag har dubbla examen på gymnasienivå och en kandidat- och yrkesexamen. Skolgången kan jag inte påstå att jag ångrar och inte heller valet av utbildningar jag gjort.

Det enda jag faktiskt ångrar och är besviken över att jag gjort är en rekrytering jag hoppade av för att jag fick ett annat jobb. Det var drömjobbet som jag hoppade av från, men sett till situationen jag befann mig i så var det ändå det rätta. Det blev rätt bra ändå, men det där "tänk om" finns kvar...
 
Rent utbildningsmässigt har min pluggkarriär varit spikrak. Humanistiskt på gymnasiet, humaniora på universitetet (med passande tvärvetenskapliga ämnen som komplement) och doktorerade i humaniora och jobbat nu som universitetslärare.

Däremot skulle jag nog välja en annan bana om jag fick gå tillbaka. Det kostade för mycket rent psykiskt med dåligt självförtroende, oro, osäkerhet som toppades med bipolär sjukdom.

Jag skulle kanske (men det vet man ju aldrig) mått bättre av en mer riktad utbildning, som hade ett tydligt mål och som gav mer konkret kunskap. Å andra sidan så kanske trots allt hamnat rätt med tanke på min tydliga riktning gällande just väl av utbildning.
 
Om ni hade fått spola tillbaka tiden och välja om utbildning och yrkesväg, hade ni fortfarande valt samma eller hade ni gjort annorlunda? Vad hade ni valt om ni hade fått välja idag? Ja, om man bortser från vänner man fått under studietiden och erfarenheter osv.

Själv sitter jag och tittar på gymnasiekurser att läsa in och kanske lite universitetskurser att ta framöver. Så jag funderade lite kring mina egna val tillbaka i tiden, och blev nyfiken på hur ni tänker!


Jag tog först en fil.kand och sedan en master inom ämnensområden som jag inte arbetade inom såvärst länge då tjänsterna var så osäkra. Kom hem efter utlandstjänst och extraknäckte hemma ett tag för att få pengar inför nästa utlandstur. Började fortbilda mig inom extraknäcket - tog två univ.examina, fick fast tjänst, och nu 8 år senare är jag igång med en annan univ.utbildning inom samma gebit men med en ny inriktning.

Jag skulle lätt kunna tänka mig att göra något annat och växla kurs i livet igen om jag skulle tröttna på detta. Men än så länge får jag den stimulans som gör att det känns givande att gå till jobbet och läsa mina kurser. :)
 
Om ni hade fått spola tillbaka tiden och välja om utbildning och yrkesväg, hade ni fortfarande valt samma eller hade ni gjort annorlunda? Vad hade ni valt om ni hade fått välja idag? Ja, om man bortser från vänner man fått under studietiden och erfarenheter osv.

Själv sitter jag och tittar på gymnasiekurser att läsa in och kanske lite universitetskurser att ta framöver. Så jag funderade lite kring mina egna val tillbaka i tiden, och blev nyfiken på hur ni tänker!
Jag ångrar inte vad jag pluggade, eller hur yrkeslivet så långt artat sig. Däremot kan jag ångra att jag alltid varit så jäkla ordentlig och rädd för konsekvenser, inte sett möjligheter och varit för styrd av vad jag trott mig vara ”tvungen” till för att ge mig själv möjligheten att vara ung.
Om jag ändå skulle vänta till 25 med att plugga kunde jag ju lika väl gjort ngt skoj under tiden istället för att plikttroget jobba 7-16 och ta alldeles för stort ansvar för allting för en usel lön och outvecklande arbetsuppgifter. Eller bara vågat fucka upp lite ordentligt istället för att tuffa på som tåget jämt och ständigt. Annars kunde jag ju lika väl ha pluggat direkt.
 
Jag är långt ifrån klar med att utbilda mig, så känner jag nu.
Jag började med att ta en kandidat, det jobbar jag inte alls inom nu, men jag har nytta av utbildningen i mitt arbete. Nu har jag läst in pedagogik och är legitimerad lärare, det tänkte jag fortsätta bygga på.

Jag har fortfarande 6 terminer CSN kvar, skulle nog kunna plugga heltid lite till faktiskt.
 
Jag kan ångra att jag inte reste/ bodde utomlands nåt år innan jag började plugga. Valde en utbildning som jag ju visst var intresserad av men framförallt som min omgivning tyckte skulle passa mig. Ångrar inte att jag utbildade mig, men hade nog idag valt en något längre utbildning inom samma bransch. Dock siktar jag tids nog på att bli chef och då spelar nog utbildningsvalet inte någon större roll.

Kan ibland leka med tanken att jag skulle pluggat till något så jag kunde jobbat inom privata sektorn. Hade nog egentligen passat mig bättre än nuvarande (hälso och sjukvård) och tror att det hade gett mig mer tillbaka.
 
Jag hade satsat på något mer konstnärligt, typ trädgårdsdesigner, inredare, stylist, mode eller liknande.
Är konstnärlig och kreativ och ägnar ganska stor del av min fritid med sånt.
Författare hade jag också kunnat tänka mig.

Jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin och har gjort det i 11 år. Trivs väldigt bra med det.
Frånsett några är som rekryterare och konsultchef på bemanningsföretag (vård) har jag jobbat inom vården som undersköterska, barnsköterska och sjuksköterska (färdig 97) sen jag var 18 år. Är 51 idag.
Jag trivs och är nöjd, men jag hade nog inte nog inte gjort samma val idag.

Är nöjd ändå med dom arbetsplatser jag jobbat på.
Har väldigt bred erfarenhet och jobbat inom thoraxkirurgi, onkologi (både barn och vuxna), äldrevård, operation och uppvak (där man är efter operation) och nu psykiatri, både allmänpsykiatri och psykoser.

Just det, jobbade som servitris och barnflicka i USA 89-90 och mitt första jobb som sjuksköterska var på uppvaket i England 97.
Är väldigt nöjd med att ha bott utomlands i alla fall.
Hade planer på att jobba inom bistånd, men det blev aldrig av. Det ångrar jag lite grann.
 
Om ni hade fått spola tillbaka tiden och välja om utbildning och yrkesväg, hade ni fortfarande valt samma eller hade ni gjort annorlunda? Vad hade ni valt om ni hade fått välja idag? Ja, om man bortser från vänner man fått under studietiden och erfarenheter osv.

Själv sitter jag och tittar på gymnasiekurser att läsa in och kanske lite universitetskurser att ta framöver. Så jag funderade lite kring mina egna val tillbaka i tiden, och blev nyfiken på hur ni tänker!
Då hade jag provat en helt annan bana. Jag tittade faktiskt på möjligheten för ett antal år sen, men ansåg att jag skulle vara "för gammal" för en ny karriär när jag var färdigutbildad, så jag struntade i det.
Jag skulle gärna ha läst arkitekt, jobbat några år och sen fortsatt med vidarekunskaper i byggnadsantikvarieämbetet :)
 
Jag hör till dem som nog hade gjort något helt annat.

Typ, programering eller nåt. Gärna för dataspel (sitta och skriva kod) hade nog varit suveränt för mig. Men pga påtryckningar från andra, och idiotiska vägval tidigt så blev det inte så.
 
Jag hade, som jag ser på det idag, valt samma universitetsutbildning men jag hade valt en annan väg för att skaffa det arbete jag ville ha. Jag valde Pol.mag. programmet eftersom jag är intresserad av samhället i stort, hur det är uppbyggt och tycker att politik är intressant. Under tiden jag studerade sommarjobbade jag på lantbruk för att dryga ut ekonomin. Ett otroligt dåligt val med facit i hand, eftersom det arbetet sedan hindrade mig i många år att lyckas skaffa något annat arbete. Jag fick nämligen en stämpel på mig som var otroligt svår att tvätta bort.

Nu när jag efter många om och men (fick ta en omväg som arbetslös/vikarie under 1 år) jobbar med något jag tycker är roligt, handläggare på myndighet, så känner jag att min utbildning faktiskt var rätt. Jag trivs så bra i den här miljön.
Men jag var bitter i många år över utbildningen, just att ha läst i 4 år, tagit csn - lån och sedan försöka försvara mig när jag ofta fick frågan varför jag hade det yrke jag hade (djurskötare). Jag tyckte om mitt arbete som djurskötare också , men just att jag inte fick chansen att ens prova något annat gjorde mig ledsen i många år.

Det var en otroligt tuff läxa att lära sig, att det inte lönar sig att försöka arbeta, vara ekonomisk mm under tiden jag studerade. Bra ekonomi har jag alltid haft, men jag skulle kostat på mig att vara arbetslös en period tidigare i livet, just för att skaffa andra erfarenheter och referenser som man behöver för att skaffa ett arbete som man vill ha.
 
Jag hade, som jag ser på det idag, valt samma universitetsutbildning men jag hade valt en annan väg för att skaffa det arbete jag ville ha. Jag valde Pol.mag. programmet eftersom jag är intresserad av samhället i stort, hur det är uppbyggt och tycker att politik är intressant. Under tiden jag studerade sommarjobbade jag på lantbruk för att dryga ut ekonomin. Ett otroligt dåligt val med facit i hand, eftersom det arbetet sedan hindrade mig i många år att lyckas skaffa något annat arbete. Jag fick nämligen en stämpel på mig som var otroligt svår att tvätta bort.

Nu när jag efter många om och men (fick ta en omväg som arbetslös/vikarie under 1 år) jobbar med något jag tycker är roligt, handläggare på myndighet, så känner jag att min utbildning faktiskt var rätt. Jag trivs så bra i den här miljön.
Men jag var bitter i många år över utbildningen, just att ha läst i 4 år, tagit csn - lån och sedan försöka försvara mig när jag ofta fick frågan varför jag hade det yrke jag hade (djurskötare). Jag tyckte om mitt arbete som djurskötare också , men just att jag inte fick chansen att ens prova något annat gjorde mig ledsen i många år.

Det var en otroligt tuff läxa att lära sig, att det inte lönar sig att försöka arbeta, vara ekonomisk mm under tiden jag studerade. Bra ekonomi har jag alltid haft, men jag skulle kostat på mig att vara arbetslös en period tidigare i livet, just för att skaffa andra erfarenheter och referenser som man behöver för att skaffa ett arbete som man vill ha.
Vad tråkigt, vadå för stämpel?
 

Liknande trådar

Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
11 823
Senast: tott
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 726
Senast: MML
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 944
Senast: Whoever
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 172
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp