Politik-ångest

[parellikusken]

Men är inte din ångest beroende på vilka partier som sitter i regeringen?
Är den verkligen partipolitiskt neutral?

Nej, men tråden var inte tänkt att handla om partipolitik.

Men fine, kör på!

 

[Inte_Ung]

Nej, men tråden var inte tänkt att handla om partipolitik.

Men fine, kör på!

Jag tycker nog att det känns som att en del av din ångest handlar om just partipolitik.
Och då kan man nog inte hantera den som en fråga separerad från partipolitik.
Jag brukar hantera min ångest med att bryta ner den i små hanterbara bitar.
Och sedan så försöker jag göra mig av med en liten bit i taget.

Jag äter en livsuppehållande medicin som tyvärr har ångest som biverkning.
Så jag praktiserar den metoden varje morgon mellan kl 04.00 - 06.00, då det går över av sig själv.

 

[Palermo]

Det är inte alla politiska partier som är grundade i folkrörelsen.
Och väldigt många politiker som inte heller är det.

Precis. Men tanten är det och arvet är levande.

 

[Grazing]

Jag tycker nog att det känns som att en del av din ångest handlar om just partipolitik.
Och då kan man nog inte hantera den som en fråga separerad från partipolitik.

Det är väl klart att man kan hantera ångesten om det ändå oavsett. Som tex det som står i tråden angående att engagera sig och omge sig med mer rätt personer som ger en hopp så man inte blir så starkt påverkad när man ser dom andra osv. Finns en hel del sätt att hantera det på utan att för den sakens skull diskutera politiken.

 

[Inte_Ung]

Precis. Men tanten är det och arvet är levande.

Ja och det gör att det blir olika mellan de olika partierna.
Så att vissa partier blir mer personberoende än andra.
Sedan så kan partier ha personer som blir ordentligt tongivande.
Typ Palme och Fälldin.

 

[Inte_Ung]

Det är väl klart att man kan hantera ångesten om det ändå oavsett. Som tex det som står i tråden angående att engagera sig och omge sig med mer rätt personer som ger en hopp så man inte blir så starkt påverkad när man ser dom andra osv. Finns en hel del sätt att hantera det på utan att för den sakens skull diskutera politiken.

Jag tror faktiskt inte att det går särskilt bra att hantera ångesten utan att hantera de olika sakfrågorna.
Och sakfrågorna ligger på olika partier.
Dessutom så finns en risk att ångesten bygger på missförstånd.

Nu verkar den här ångesten bygga på vilka partier som är del i Regeringen.
Och då blir det ju automatiskt partipolitiskt.

 

[Scata]

Det är för mig ganska klart varför det är relevant, politken som är nu är otroligt rå mot väldigt många och risken att se och läsa sådant som gör en upprörd minskar ju en hel del om det är andra partier i regeringen. Nu när den här regeringen sitter så är det ett problem på många sätt. Denna regeringen är iallafall för mig associerad med otroligt mycket ångest.

Det är ju bra att du identifierat din ångest med just de styrande (just nu).
Men då blir det till slut att diskutera politik och det var något som ts inte ville. För mig blev det då väldigt underligt i kontexten.

Nu har jag läst halva tråden och jag har förstått att ts tycker som du, dvs det är de styrande som ger ångest. Då vet man ju iallafall om orsaken.
Att sen få bort det som skapar ångesten är ju svårt om man inte avhåller sig helt från media eftersom det ÄR mycket politik på agendan nu och mer blir det i.o.m. valår 2026.

 

[Enya]

Jag tror faktiskt inte att det går särskilt bra att hantera ångesten utan att hantera de olika sakfrågorna.
Och sakfrågorna ligger på olika partier.
Dessutom så finns en risk att ångesten bygger på missförstånd.

Nu verkar den här ångesten bygga på vilka partier som är del i Regeringen.
Och då blir det ju automatiskt partipolitiskt.

Nu är jag inte @parellikusken så jag kan egentligen inte svara för hur hon menar, men jag tänker själv att det är skillnad på att diskutera politik och parti som i "30 kr litern i dieselpris gynnar inte mig"-nivå och att diskutera politik lite mer övergripande om vem som sitter i regeringen för tillfället, och varför det ger ångest.

 

[MJLee]

Jag har ju politikångest över hur det ser ut i hela världen. Trump, Ukraina, Gaza, Sudan. Den allt snabbare miljöförstörelsen och klimatförändringarna. Visst är det mycket som händer i Sverige som ger mig panik ibland, inte bara hur det påverkar mig personligen utan med att samhället vi lever i som blivit så hårt och kallt. Försökte förklara Sverige idag för min mamma som flyttade utomlands 1985 och inte kan förstå hur det är samma land. Solidaritet med varandra är inte något som existerar i dagens Sverige. Inte ens greed is good 1980-talet var så självupptagna och likgiltiga som idag.

Nu låter jag som den gamla tant jag är, men det som oroar mest är att ungdomar som alltid varit de som gått i bräschen för förändring och empati med de som har det sämre. De unga som ville förändra samhället till något där alla även de som är en förlustaffär för samhället ändå är värda respekt och ett bra liv, finns inte längre. Arga unga män verkar nu vara majoriteten och den sk manosphere är så fruktansvärt toxisk. Memememe generationen som föraktar politiken och vad som är ännu värre, demokratin är närmast nihilistiska. De som faktiskt engagerar sig, som Greta Thunberg hånas.

Om jag tänker för mycket på det så blir jag helt förlamad och går och läser hockeyforum.

 

[Inte_Ung]

Nu är jag inte @parellikusken så jag kan egentligen inte svara för hur hon menar, men jag tänker själv att det är skillnad på att diskutera politik och parti som i "30 kr litern i dieselpris gynnar inte mig"-nivå och att diskutera politik lite mer övergripande om vem som sitter i regeringen för tillfället, och varför det ger ångest.

Visst.
Men jag tror inte att det går att hantera så.
Eftersom att det sitter ihop.
Alla vet vilket parti som man syftar på med "Sänk bensinpriset".

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/G3b61J/sd-sank-dieselpriset-med-10-kronor-per-liter

 

[Inte_Ung]

De som faktiskt engagerar sig, som Greta Thunberg hånas.

Problemet är att inte ens Greta Thunberg bryr sig om något annat än sig själv.
Hon är en bråkstake till salu för uppmärksamhet och pengar.
Hon ägnar sig åt att döva sin egen ångest och inte åt att rädda världen.

Så inte ens hon vill egentligen rädda världen.
Hon vill bara rädda sig själv.
Den totala egoismen har vunnit.

 

[Lingon]

Problemet är att inte ens Greta Thunberg bryr sig om något annat än sig själv.
Hon är en bråkstake till salu för uppmärksamhet och pengar.
Hon ägnar sig åt att döva sin egen ångest och inte åt att rädda världen.

Så inte ens hon vill egentligen rädda världen.
Hon vill bara rädda sig själv.
Den totala egoismen har vunnit.

Hon har blivit för extrem. Hon hade kunnat göra så mycket gott. Det började bra! Men så spårade hon ur.

 

[Inte_Ung]

Hon har blivit för extrem. Hon hade kunnat göra så mycket gott. Det började bra! Men så spårade hon ur.

Nja, Greta har sina egna problem.
Först så handlade det om att inte svälta ihjäl sig själv.
Och inte om att "rädda världen".
Utan om att "rädda sig själv".

 

[Rumpnissen]

Jag har ju politikångest över hur det ser ut i hela världen. Trump, Ukraina, Gaza, Sudan. Den allt snabbare miljöförstörelsen och klimatförändringarna. Visst är det mycket som händer i Sverige som ger mig panik ibland, inte bara hur det påverkar mig personligen utan med att samhället vi lever i som blivit så hårt och kallt. Försökte förklara Sverige idag för min mamma som flyttade utomlands 1985 och inte kan förstå hur det är samma land. Solidaritet med varandra är inte något som existerar i dagens Sverige. Inte ens greed is good 1980-talet var så självupptagna och likgiltiga som idag.

Nu låter jag som den gamla tant jag är, men det som oroar mest är att ungdomar som alltid varit de som gått i bräschen för förändring och empati med de som har det sämre. De unga som ville förändra samhället till något där alla även de som är en förlustaffär för samhället ändå är värda respekt och ett bra liv, finns inte längre. Arga unga män verkar nu vara majoriteten och den sk manosphere är så fruktansvärt toxisk. Memememe generationen som föraktar politiken och vad som är ännu värre, demokratin är närmast nihilistiska. De som faktiskt engagerar sig, som Greta Thunberg hånas.

Om jag tänker för mycket på det så blir jag helt förlamad och går och läser hockeyforum.

Fattar precis.
Förutom det här med unga, jag tycker att man ser väldigt olika delar. Delsa grupper av unga som du beskriver, arga unga män, fokus på att tjäna pengar, extremt individualiserat. Men sen tycker jag också att man kan se motsatsen. Den syns ju inte lika mycket för algoritmerna och kapitalismen vinner inte på den, men en mycket mer solidarisk rörelse med demokrati, miljö och människor som drivkraft. Eller så är det önsketänkande från mig .

Jag kan tycka att det som jag värderar, som jag tycker är sunt, det anses vara extremt idag. Men för 30 år sedan var det mer eller mindre vanlig sossepolitik som majoriteten höll med om. Och den förändringen skrämmer mig oerhört, hur otroligt trångsynta människor är som inte ser det. Ungefär som i den här tråden. Att personer som för ovanlighetens skull, står upp för grundläggande, rimliga värderingar, anses vara extrem. Det är riktigt, riktigt hemmablint.

Gillar du att läsa? Böcker som hjälpt mig är ex. Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad, Vad ska vi ha samhället till av Birger Schlaug och En jord för alla : Ett manifest för mänsklighetens överlevnad av Johan Rockström m.fl.

 

[Inte_Ung]

Förutom det här med unga, jag tycker att man ser väldigt olika delar. Delsa grupper av unga som du beskriver, arga unga män, fokus på att tjäna pengar, extremt individualiserat. Men sen tycker jag också att man kan se motsatsen. Den syns ju inte lika mycket för algoritmerna och kapitalismen vinner inte på den, men en mycket mer solidarisk rörelse med demokrati, miljö och människor som drivkraft. Eller så är det önsketänkande från mig .

Det finns ju olika sätt att försöka rädda världen på.
Min äldsta är lärare för att "Rädda världen en unge i taget".
Mellan är åklagare för att bekämpa kriminaliteten.
Yngsta är snart civilingenjör för att försöka lösa energifrågan.
Och jag har satsat i princip alla mina pengar på en solcellsanläggning som skall ge fossilfri el till mig och andra.

Man får helt enkelt göra vad man kan.
Men att ställa sig och skrika och bråka tror jag inte på.
Att lösa problem är vad jag tror på.

 

[Midsommarblomster]

Jag har inte hunnit läsa hela tråden, men arbetar delvis med politik och är medlem i mitt parti med avsikt att engagera mig mer så snart livet lugnar ner sig lite för mig.

Något jag märkt av är att personer som inte tycker som jag oftast inte har en dålig människosyn utan är övertygade om att deras politik är bäst för flest. De flesta vill väl, sen har det absolut skett en kulturförändring där vi accepterar ett hårdare språk och medias arbete bidrar till polarisering. Men jag kan i varje fall finna tröst i det ibland, att det inte är många människor som är onda. Men en del är oupplysta, vilse, rädda? Vi kan vända den skutan och jag är (snaaaart) på bollen.

Vi får en hel del hat i vårt jobb. Men vi är inte en utsatt grupp och har därför betydligt lättare att skratta bort det över fikat. ”Leif är igång igen”, typ.

 

[Grazing]

Det är ju bra att du identifierat din ångest med just de styrande (just nu).
Men då blir det till slut att diskutera politik och det var något som ts inte ville. För mig blev det då väldigt underligt i kontexten.

Nu har jag läst halva tråden och jag har förstått att ts tycker som du, dvs det är de styrande som ger ångest. Då vet man ju iallafall om orsaken.
Att sen få bort det som skapar ångesten är ju svårt om man inte avhåller sig helt från media eftersom det ÄR mycket politik på agendan nu och mer blir det i.o.m. valår 2026.

Som sagt, det handlade om hur man hanterar ångesten som det ger. Det innebär inte att man måste diskutera politiken. Som sagt så minskar oron och ångest säkerligen om man omger sig och engagerar sig i andra sidan politiken, det finns många sätt som gör att man kan läsa och se utan att det bidrar till ångest och oro. Ångesten och oron kommer ofta när ena delen får för mycket plats och man ser inte det andra, det kan man göra något åt.

Väldigt väldigt få saker i livet som ger en ångest är möjlig att ta bort och slippa ifrån, det är inte så livet fungera. Det gäller att hitta saker och ting och taktiker som gör att det som ger en ångest minskar. Så att när man utsätts för det inte går upp så i stress och varv.

Det finns absolut ingen mening med att diskutera politiken i den här tråden faktiskt. Det handlade om hur man hanterar ångesten som den här regeringen har en tendens att ge.

 

[Nepenthe]

Jag kan också känna när jag tänker politik att de inte bara ska gynna mig? Det jag röstar på.
Utan för de som redan har det tufft, för de som är sjuka, för minoriteter mm

För ska jag bara tänka på mig och jag så är det iaf inte samma politik som för dem jag nämner innan.

När jag pratar med endel bekanta har jag fått kommentarer som "men ja skiter väl i hur grannen har det?"
Och det är väl där jag känner att jag inte har något gemensamt med just de människorna.

Jag tycker vi har råd att tänka på alla.

Konstigt det där att de som redan har mycket mer än en annan alltid tycker de ska ha mer?

Ja, utsvävning kanske... men där grundar sig nog endel av min politik-ångest

 

[Grazing]

Jag tror faktiskt inte att det går särskilt bra att hantera ångesten utan att hantera de olika sakfrågorna.
Och sakfrågorna ligger på olika partier.
Dessutom så finns en risk att ångesten bygger på missförstånd.

Nu verkar den här ångesten bygga på vilka partier som är del i Regeringen.
Och då blir det ju automatiskt partipolitiskt.

Det går utmärkt att hantera sin ångest i livet utan att hantera sakfrågorna osv. Det handlar som sagt inte om politiken i den här tråden utan om ångesten som den nuvarande regeringen ger och hur man ska kunna läsa om vad som händer utan att få den här ångesten och oron.

Det handlar om att hitta strategier och ett liv som gör att man kan ta sig runt i nyheterna utan att få så mycket ångest över det. Att tex engagera sig och umgås med människor som ger en hopp och det blir väldigt konkret att det inte är kört. Det är nog det bästa nästan tycker jag.

 

[Grazing]

Jag kan också känna när jag tänker politik att de inte bara ska gynna mig? Det jag röstar på.
Utan för de som redan har det tufft, för de som är sjuka, för minoriteter mm

För ska jag bara tänka på mig och jag så är det iaf inte samma politik som för dem jag nämner innan.

När jag pratar med endel bekanta har jag fått kommentarer som "men ja skiter väl i hur grannen har det?"
Och det är väl där jag känner att jag inte har något gemensamt med just de människorna.

Jag tycker vi har råd att tänka på alla.

Konstigt det där att de som redan har mycket mer än en annan alltid tycker de ska ha mer?

Ja, utsvävning kanske... men där grundar sig nog endel av min politik-ångest

Min erfarenhet av dom som röstar åt det mer egoistiska hållet är att dom är okunniga och oengagerade när det gäller politiken, eller så vill dom inte andra väl helt enkelt.

Jag har vänner som röstar på M tex och dom är väldigt enkelspåriga, dom ser inte riktigt det dom inte behöver just nu och dom röstar på det som gynnar dom just nu väldigt kortsiktigt. Sen när dom fått problem av olika slag då håller dom minsann inte med den sidan av politiken längre.

Så väldigt många skulle jag säga röstar så pga att dom helt enkelt är lite egocentriska, jag har svårt att prata tex politik med dom bekanta för dom förstår inte och kan inte riktigt sätta sig in i varför vissa har problem eller är stressade för dom har ekonomi och ett liv som passar in i det moderata samhället, tills dom får problem och ingen hjälp finns.