Lektion i går på Skäcken.
Satt upp på en glad Skäck, så knepigt att hon verkligen kan vara två olika hästar beroende på om hon fäller eller inte?
Skrittade iväg på en Skäck utan varken installerad gas eller broms kändes det som. Det var verkligen *skänkel* 3... 2... 1... Skritt, superlångsam. *Skänkel* Noll reaktion. *Skänkel* 3... 2... 1... Aningen snabbare. *Broms* Står stilla 6-7 steg senare.
Dessutom väldigt stel kändes det som. Men liksom glad och förnöjsam, men mer inställd på att lulla runt.
Vi började i alla fall med att skritta ut. Skäcken är likt Bullen en klippa att vara ute och vimsa med men lite mer reaktiv och kan, när hon är pigg och taggad göra riktiga arab- svängningar och dra iväg. Nu var hon dock lullig så det var inget sånt. Försökte få henne att vakna upp lite men hon gick mest och drömde.
Väl inne i paddocken väckte jag upp henne lite med några korta travövergångar. Hon var fortfarande så där lullig av sig efter det men det tog inte 7 arbetsdagar att skicka signaler till henne längre

Vi red självständigt i både höger och vänstervarv och skulle göra en del böjda spår osv, det gick lite sådär segt och jäkligt så jag fick kämpa för att hålla henne igång någotsånär. Dessutom var den där stelheten inte den lättaste att rida igenom och hon gick endera som en giraff endera med huvudet liksom rakt ut och tiltat så att det såg ut som att hon skulle titta på något på marken.
Jag försökte bara hjälpa så mycket jag kunde med att få henne att lossna, plocka ihop alla hennes kroppsdelar som inte satt ihop och samtidigt hitta bjudning. Vet inte varför jag envisas med att i bland hamna i att lösa flera saker samtidigt, iaf på henne. Det funkar inte riktigt så på henne.
Vi började successivt trava och komma in på vår väg som återigen var de stora bågarna. Först skulle vi trava på ordentligt, typ i en lite överdriven arbetstrav och komma tillbaka till trav på de böjda ställena. Gick sådär för mig och Skäcken, jag tror att det blev svårt för henne eftersom hon inte riktigt var böjlig ännu och piloten red som en kratta och hade glömt att i bland är det bättre att ta en sak i taget i stället för att lösa allt samtidigt. Hursomhelst blev hennes framåtbjudning definitivt bättre där.
Efterhand fick vi även göra några fattningar. Bara som en liten igångrullning och inget spektakulärt.
Jag fattade på några ställen jag tyckte det passade men lyckades flera gånger få fel galopp i början och fick skärpa mig så det blev rätt.
Vi fortsatte sedan i galopp och in på volterna. Skäcken hade sin märkliga kantiga galopp tyvärr och jag satt uselt i den. Ridläraren sa att jag skulle slappna av i höfterna och jag typ "Åt vilket håll?

" Nåja, till slut bröt jag av och fattade igen och då kändes det bättre. Inte bra men bättre.
Nästa väg vi red på var tre serpentiner, hela tiden. Nu skulle vi trava med större skillnad på arbetstrav och kort trav och vi skulle när vi tyckte det passade gå in på lite volter. Det kunde vara var som helst. I toppen av mittenserpentinen inåt, på medellinjen utåt, i kortsidorna etc. Skäcken var definitivt lite piggare nu, och hade börjat plocka ihop sina kroppsdelar. Men tyvärr hade vi inte riktigt avslappningen i sidorna än så det blev aldrig någon bra form. Kände dock att den var supernära.
Jag valde att först etablera det här med gas och broms ännu lite tydligare nu när hon var med med och lite mer taggad och pigg - kändes aldrig som att jag "nådde fram" innan. Efter det gjorde jag en hel det volter på olika platser i serpentinen för att se om jag inte kunde få den där mjuka sidan som jag kände var nyckeln till form.
Hann inte riktigt dit innan nästa övning. Tillbaka på volterna igen. Vi red delvis självständigt där vi skulle variera traven så mycket vi kunde och även ca 4 gånger per varv komma ner till skritt och då handlade det om ett steg och sen iväg igen - som en lite mer överdriven halvhalt. Det gick bra och jag kände att nu äntligen har jag ordning på gas och broms. Fick påminna henne konstant om var spåret var för annars ramlade hon lite in dock, till slut kände jag att hon inte längre liksom ignorerade (?) min skänkel som höll om för att hålla henne ute på spåret utan började lyssna i stället och då kunde jag slappna av lite mer och hon slappnade av och det blev definitivt en trevligare upplevelse för oss båda.
Vi lade till lite fattningar och regeln var att vi aldrig fick galoppera ett helt varv, så det skulle hända grejer hela tiden. Den där skritt halvhalt grejen då och då, olika tempon i trav, och så fattningar, men aldrig fastna i något.
Nu jäklar tände Skäcken till och jag hade ordentligt med bjudning. Nu var hon även mycket lättare att sitta i galoppen på. Till slut rullade vi alla in i galopp och ökade och minskade volten, för att till slut komma ner i trav och trava på ungefär en 10 meters volt innanför. Skäcken gick superduper och var nu mjuk och fin, lätt att påverka och allmänt ridbar och bärig.
Efter det skulle vi trava av dem självständigt. Jag tänkte definitivt att det var typiskt att nu hade vi hamnat i ridning den lilla lilla stund som var över men jäklar vad fin hon kändes Skäcken!
En rätt bra lektion. Jag tror kanske att när jag rider henne nästa gång ska jag definitivt börja med att få henne så där fint bjudig - och skita i allt annat först. Dela upp men för henne är nog det bästa att börja med att få henne riktigt framåt för skänkeln.
Ridläraren tyckte hon var superfin i slutet i alla fall. Som sagt synd att det satt så långt inne bara. Och att piloten helt ärligt gjorde en ganska kass insats.
