Ridskolor och dess framtid

[Sofie.S]

Vad har ni för relation till ridskola?

Jag letar ponny till min dotter och funderingarna kring min egna relation/inställning till ridskola har uppmärksammats när jag läser hästannonser.
Jag stöter på många annonser där privatpersoner skriver ut att de inte säljer till ridskola/verksamhet. Och så finns det många annonser på ponnyer som säljs av ridskola då de inte passar/trivs i verksamheten.

Min dotter rider på ridskola och jag har nog aldrig riktigt känt mig bekväm eller tillfreds med den hästhållningen jag fått erfara.
Spiltor, tråkiga hagar, lite vistelse i hagen, mestadels lektioner i ridhus och inte i terrängen.
Bristande utrustning, som många gånger lappas ihop eller används trots allt.
Många av de ponnyer/hästar är importerade och relativt outbildade. Flertalet av de individer jag träffat nafsar/biter.

Vad krävs för att höja standarden på ridskolor?
Kommer ridskolor vara en koncept i framtiden?

 

[Ray]

Vad har ni för relation till ridskola?

Jag letar ponny till min dotter och funderingarna kring min egna relation/inställning till ridskola har uppmärksammats när jag läser hästannonser.
Jag stöter på många annonser där privatpersoner skriver ut att de inte säljer till ridskola/verksamhet. Och så finns det många annonser på ponnyer som säljs av ridskola då de inte passar/trivs i verksamheten.

Min dotter rider på ridskola och jag har nog aldrig riktigt känt mig bekväm eller tillfreds med den hästhållningen jag fått erfara.
Spiltor, tråkiga hagar, lite vistelse i hagen, mestadels lektioner i ridhus och inte i terrängen.
Bristande utrustning, som många gånger lappas ihop eller används trots allt.
Många av de ponnyer/hästar är importerade och relativt outbildade. Flertalet av de individer jag träffat nafsar/biter.

Vad krävs för att höja standarden på ridskolor?
Kommer ridskolor vara en koncept i framtiden?

Spiltor är ju egentligen inte tillåtet längre så det kommer nog försvinna helt på sikt.
Lektioner mestadels i ridhus är lite svårt att komma ifrån eftersom lektioner är på kvällen där det stora delar av året är mörkt i terrängen. De flesta ridskolor försöker nog vara ute så gott det går den årstid som tillåter det? Att försöka tillgodose trygg ridning ute är nog ett bra koncept för ridskolor om man inte redan satsat på det!

 

[clusia]

Det där med uteritter tycker jag är svårt ändå. Jag rider i en vuxengrupp på dagtid, alla är återfallsryttare med god ridvana. Vi skulle med andra ord kunna rida ut varje gång. Men sanningen är ju att vi betalar rätt mycket pengar för att utveckla våran ridning. Hade vi velat rida ut i större utsträckning hade vi kunnat rida på medryttarhäst för ett billigare pris.

Att rida ut i stora grupper på kvällstid i mörkret tror jag helt enkelt är för osäkert, i synnerhet med ovana barn.

 

[Ray]

Spånar vidare på att hästvälfärd är i ropet och diskuteras mycket även i ridskolevärlden. Det är absolut något som behöver jobbas på och det tar tid eftersom det dels finns lite pengar- vilket gör att utrustning kanske är svårt att inte lappa och laga, men mer grovfoder och mindre havre nog är något som alla ridskolor anammat. Det är ju en förändring som inte kostar.
Utevistelse är prioriterat men såklart beroende på tillgång till mark och även väder och markförhållanden. Det blir direkt en dyrare sak att förändra och kommer ta mer tid tror jag för de som har stadsnära verksamhet.

 

[__sofia__]

Det där med uteritter tycker jag är svårt ändå. Jag rider i en vuxengrupp på dagtid, alla är återfallsryttare med god ridvana. Vi skulle med andra ord kunna rida ut varje gång. Men sanningen är ju att vi betalar rätt mycket pengar för att utveckla våran ridning. Hade vi velat rida ut i större utsträckning hade vi kunnat rida på medryttarhäst för ett billigare pris.

Att rida ut i stora grupper på kvällstid i mörkret tror jag helt enkelt är för osäkert, i synnerhet med ovana barn.

När det är ljust ute på kvällen och torrt i marken så rider den lokala ridskolan en hel del på en äng i en av beteshagarna - både dressyr, hoppning (över stockar och andra små terränghinder) etc. Just för att kunna rida mer "seriöst" med instruktör som hjälper till att utveckla ridningen, men ändå inte behöva vara i ridhuset/paddocken hela tiden.

Det är också fixat skrittspår i skogen precis utanför anläggningen för framskrittning/avskrittning.

Dock är det svårt att få till ridning ute en stor del av året när det är mörkt och/eller blött.

 

[Linda_A]

Jag har också funderat mycket över detta. Sitter ju i styrelsen på en ridskola och har fått en bra insikt i hur svårt det är att få ihop allt. Ren krasst tror jag man får acceptera en nivå som känns okej när det gäller hästvälfärden, för riktigt bra är det för många ridskolor omöjligt att få till. Det finns såklart minimum som måste uppfyllas och man ska så klart sträva efter så bra som möjligt, men det finns en gräns för vad som går att lösa och fortfarande driva en ridskola.

Spiltor är jättesvårt att bygga bort, man förlorar ju platser om man inte har råd och plats att bygga till stallet. Vi har gjort om en del av våra till boxar, men fler går inte.

Vi försöker ha våra ute så länge som möjligt, men vi har blivit av med en hel del hagmark så det saknas platser. Och är det lerigt så måste de in tidigare så personalen hinner spola av dem innan lektionerna. Det handlar mycket om logistiken och hur man fördelar personaltimmarna bäst.

Uteritter är jättesvårt, flera ridvägar har försvunnit i och med byggnation. Däremot brukar vi kunna använda en äng på vår och sommar så de får den variationen.

 

[Ray]

@Linda_A vi gjorde om alla spiltor till ponnyboxar. Det begränsar vilken storlek på ponny man kan ha men en B ponny kan stå i en vanlig spilta omgjord till box i princip. Vi får plats med två hästar mindre men alla har fått box och det är toppen! Istället har vi färre inackorderade privathästar.

 

[Cambrie]

Vi har sålt flera ponnyer till ridskolor och för rätt individ är det ofta en supermatch. Hittills går alla de ponnyer vi sålt kvar efter flera år och är oerhört omtyckta. De ridskolor vi sålt till har alla god hästhållning, någon är mer inriktad på just hästhantering och uteridning, den har lösdrift, stora hagar och inget ridhus. Någon har mer traditionellt stuk men ridskolan idag är oftast inte vad den var för 25 år sedan, jag tycker det ofta rids ut av skötare under helger idag, hästarna går i hage varje dag med kompisar, de får tillräckligt vila, jobbar på kvällarna. Just ridhuset är jag inte så känslig med, vi har ridhus där vi har hästarna också, hästar är vanedjur och i ett ridhus med kompisarna är de ofta trygga, vet vad de ska göra. Våra tävlingsponnyer rids enbart ut någon gång i veckan under vintern, de trivs alldeles utmärkt i ridhuset (men har såklart möjlighet att gå i hagar hela dagarna också).

 

[Hoarfrost]

Min ridskola är halva mitt hjärta och jag har varit där i över 20år. Jag har även sett mycket aversioner från privatryttare vad gäller ridskolor och ridskoleelever. Det är lite som att man alltid blir sedd på som något sämre.
Det blir en lite underlig attityd liksom, jag förstår den inte riktigt och blir ganska ofta sårad av den.
För några år sedan blev jag medryttare på en mycket knepig individ eftersom ägaren tyckte det verkade vara en bra match. Fick sedan under de tre åren jag var medryttare höra flertalet gånger att "oj, har hon bara ridit på ridskola? och hon ska rida x? hur vågar du låta henne göra som du vill med x? jag hade aldrig..." eller "hon? men hon rider väl bara i skritt i paddocken" eller "var det du som red x i paddocken i går? va? men du är väl ridskoleryttare? vad fint det såg ut" eller "du vet att man kan rida även när det regnar, det måste man när man har häst"
Ridskolehästar är alltid avstängda pga ditten och datten, och man skulle aldrig sälja till ridskola för oj så hemskt det är med ridskolor där hästarna bara får harva runt på fyrkanten.

Därför tycker jag det är trist när alla ridskolor dras över en kam. Är det så att en ridskola bara har spiltor där hästarna inte får gå ut, ett för litet ridhus och oengagerade ridlärare, outbildade/ej färdiga för uppgiften hästar, eller att man ser att hästarna inte mår så bra antingen fysiskt eller psykiskt - så är det självklart inte bra. Men av de ridskolor jag sett och varit på (kanske 10-15 st) så är det inte så.
På de flesta ridskolor gör personal och alla som jobbar ideellt helt fantastiska saker med de medel de har.

Om jag ser till min ridskola som jag ju har mest erfarenhet av, så har vi precis som de flesta andra ridskolor taskigt med pengar. Vi har spiltor, vi har sadlar som i bland ser ut som hej kom och hjälp mig, vi har tyvärr lite stora grupper, etc.
Men för att väga upp spiltorna har vi (turligt nog) mycket hagmark, hästarna är ute väldigt mycket, när de är inne går de lektion och således står de inte stilla i spiltor så vansinnigt mycket. På vintern blir det svårare om marken frusit och hagen är hopplös och det ska vara -2 grader, blåsa och regna hela natten. Då kan hästarna få stå inne.
Sadlarna ser kanske för taskiga ut, men man ser alltid till att de är hela inuti och att de passar bra på hästen. Att det är hål överallt och lagat och lappat må så vara, bara det funkar för hästen.
Vi har ett ganska stort ridhus men även ganska många i gruppen, så fort det blir okej underlag i hagarna och i paddocken rider vi lektion ute. Min absoluta favorit är att rida lektion i hagen.
Hästarna är glada och positiva, bra i hull, och har trevlig inställning till det mesta. Några kan bli lite tjuriga och nafsa osv när de fäller/sätter päls eller annat - för de är hästar.

Jag tror att det viktigaste för att se bra/bättre ridskolor växa fram och utvecklas ligger i att det kanske behöver tryckas på högre upp (politiker?). De flesta gör som sagt fantastiska jobb med de medel de har. I framtiden ser jag att ridskolor så klart finns kvar, men hoppas att de kanske får mer medel och hjälp från de som faktiskt kan göra något åt det.
Min ridskola har efter flera års kamp hos politikerna fått till ett bygge av nytt stall. Det gamla är utdaterat, svårjobbat, och faller isär men har vårdats väldigt väl i flera årtionden.
Det nya stallet kommer innebära en helt ny standard och även en helt ny välfärd för både de som jobbar, de som rider där, och framförallt hästarna. Det är framtiden och det ser jag fram emot.

 

[Habina]

Min första uppfödning såldes till ridskola från den jag sålde till. Han jobbade där två år och sen fick jag möjlighet att köpa tillbaka honom (ridskolan gick i konkurs). Eftersom jag inte hade råd med två hästar på den tiden, så lånade jag ut honom till en ridskola. Det var verkligen win-win. De stod för alla kostnader, fick en oerhört omtyckt ridskolehäst (som var 139 cm hög men kunde bära 120 kg) och jag i gengäld fick rida min häst två dagar i veckan. Då var jag noga med att rida ut, så han fick variation.

Jag hade lätt sålt till ridskola om jag hade en individ som jag trodde passade. Jag vet att (de flesta) ridskolor är supernoga med sina hästar, eftersom det är deras inkomstkälla och hästarna hålls i normalhull och motioneras ordentligt. Sen tror jag hästarna uppskattar att få vara i en flock både i hage, stall och på lektionerna.

 

[Luff]

Jag känner inte alls igen mig i beskrivningen av ridskolor. Och då har jag ridit/varit på ganska många. Jag beskriver dock 90% av de större privatstallen på detta sätt. Brunte får 4 timmars utevistelse i en frimärkstor grusad hage utan vindskydd. Inga kompisar att klia. Rids 2-3 ggr i veckan i ridhus, 40 min. Ryttaren har ingen djupare kunskap om hästens hållbarhet och hästen går i fel form eller inte i form alls. Sadeln är dyr men sitter illa. "Vilodagarna" så "joɓbas" Brunte avsuttet på volten. 25 minuter runt runt. Kanske får Brunte en uteritt på lördagen på 3 kms inhägnade ridstigen, bara i skritt för Brunte blir tooookig annars och kan skada sig. Då Brunte rids på detta sätt så har han upprepade gånger behandlats för diffusa hältor. Ryttaren kan inte förstå varför Brunte är halt så ofta.
Eller finns det bra och dåliga privatryttare?

 

[Nytant]

Jag tror att det är väldigt svårt att förena och tillgodose alla parters intressen i modellen ridskola. Jag upplever det som att många av de inblandade aspekterna krockar med varandra. Större fokus på hästvälfärd (något jag menar inte bör tummas på) krockar med elever-som-konsumenter, urban utveckling och stadsplanering, lönsamhet och ekonomisk hållbarhet. Problemen inom förbundet måste också hanteras på ett strukturellt och organisatoriskt plan, allra minst utbildas bort, och det är också resurskrävande. Som jag förstått det så är det kommuner, ideellt engagerade, och hästarna som traditionellt subventionerat många ridskolor.

 

[Luff]

Jag tror att det är väldigt svårt att förena och tillgodose alla parters intressen i modellen ridskola. Jag upplever det som att många av de inblandade aspekterna krockar med varandra. Större fokus på hästvälfärd (något jag menar inte bör tummas på) krockar med elever-som-konsumenter, urban utveckling och stadsplanering, lönsamhet och ekonomisk hållbarhet. Problemen inom förbundet måste också hanteras på ett strukturellt och organisatoriskt plan, allra minst utbildas bort, och det är också resurskrävande. Som jag förstått det så är det kommuner, ideellt engagerade, och hästarna som traditionellt subventionerat många ridskolor.

Jepp, kommuner och ideella. Precis som med hockey. Dyra anläggningar. Ändå är det ungdomarna som vill rida som får betala dyrt varje gång. Och sällan har tillgång till omklädningsrum med duschar och som städas av kommunen. Ridskolor ska ha mer kommunala bidrag.

 

[Blyger]

Jag har även sett mycket aversioner från privatryttare vad gäller ridskolor och ridskoleelever. Det är lite som att man alltid blir sedd på som något sämre.
Det blir en lite underlig attityd liksom, jag förstår den inte riktigt och blir ganska ofta sårad av den.

Som om inga privatryttare börjat på ridskola


Generellt är ridskolor bra för att lära barn, skulle jag säga. Den jag växte upp på hade ok hästvälfärd. Några spiltor, men ute i stora hagar i flock varje dag. Vi red ut ibland när det var ok väder, det fanns en ridslinga ute. Några få sura hästar men inte majoriteten.
Lösdriften, mer rationell hästhållning skulle förhoppningsvis ge mer pengar över till andra delar. Det pratades om att en av stadens största ridskolor skulle bli lösdrift när den flyttar, men ägarna verkar tyvärr ha backat på det igen.
Där önskar jag kommunen kunde trycka på mer.

 

[Pinus]

Jag har ridit på tre olika ridskolor, alla med mycket olika förutsättningar. Den första är nog den bästa vad gäller hästvälfärd, en stor ridskola med möjlighet till uteritter. Där är hästarnas mående verkligen prio ett (trots tyvärr lite små utevistelseytor pga ridskolans läge i staden). Oerhört engagerad personal och elever! Här är hästarna viktiga arbetskollegor och allt måste stämma.

Den andra är en mindre som ligger extremt centralt. Dyrt markarrende och visst skulle lokaler och stall må bra av en uppfräschning generellt, men hästarna står i boxar och har rätt schysst utevistelse. Upplevde en del personal som mycket engagerad men fick också känslan av att det var viktigare att trycka in många elever i samma grupp än att ge kvalitativ utbildningstid. Hit kommer man och rider, allt runtom är lite mer bizniz. Personal sköter allt.

Den tredje (nuvarande) är en mycket mindre ridskola på landet där hästarna är ute länge varje dag i stooora hagar. Alla står på box. Finns inte så mycket pengar men det här hade till hundra procent varit mitt drömridskolestall som liten - det är stor frihet, alla hjälper till så gott man kan och det är så fin stämning. Utrustning hade man förmodligen kunnat lägga lite mer pengar på men man tar också hand om det som finns. Här fattar alla att vi måste hjälpas åt. Jag tror att den här typen av ridskola också lär en mer generellt om hästlivets alla sidor, vilket jag tycker är bra. Man tar in, släpper ut, mockar, fodrar... I regn och rusk och snö och allt.

 

[iNHALE]

Jag klarar inte att rida på ridskola av flera anledningar. En av anledningarna är att det på en hel del ridskolor finns minst en häst som inte borde vara där, som är sur, har problembeteenden och tydligt visar att den inte trivs med sin uppgift. När man då blir tilldelad den hästen måste man som elev tvinga igenom uppgiften trots att hästen säger nej väldigt tydligt, och det gör ont i mig. Att tving på en sadel på en häst som visar tydliga sadeltvångsbeteenden tex har jag mycket svårt att göra med gott samvete, men du måste göra det om du ska vara med på lektionen. Givetvis finns det massor med fantastiska ridskolor och måste hästar som trivs utmärkt med sitt liv där så ridskola som fenomen har jag inget emot och inte heller folk som rider på ridskola.

 

[Badger]

Vad har ni för relation till ridskola?

Jag letar ponny till min dotter och funderingarna kring min egna relation/inställning till ridskola har uppmärksammats när jag läser hästannonser.
Jag stöter på många annonser där privatpersoner skriver ut att de inte säljer till ridskola/verksamhet. Och så finns det många annonser på ponnyer som säljs av ridskola då de inte passar/trivs i verksamheten.

Min dotter rider på ridskola och jag har nog aldrig riktigt känt mig bekväm eller tillfreds med den hästhållningen jag fått erfara.
Spiltor, tråkiga hagar, lite vistelse i hagen, mestadels lektioner i ridhus och inte i terrängen.
Bristande utrustning, som många gånger lappas ihop eller används trots allt.
Många av de ponnyer/hästar är importerade och relativt outbildade. Flertalet av de individer jag träffat nafsar/biter.

Vad krävs för att höja standarden på ridskolor?
Kommer ridskolor vara en koncept i framtiden?

Väldigt bra, tycker de ridskolor som finns i trakten (rider på en har ridit på tre) har hög kvalitet, boxar, utevistelse (ok kanske inte hysteriskt roliga hagar vinterhalvåret men inte tråkigare än privatstallens), ridbanor inne, ute, uteritter. På sommarhalvåret framridning ute i "terrängen" runt stallet och tidig höst dygnet runt vistelse i riktigt stor hage för ponnies (den sparas vår). Inte sett någon lappad och lagad utrustning, men jag tycker det är rätt att lappa och laga istället för att köpa nytt så det kanske inte är bra. Stora ljusa luftiga stall, relativt nybyggda. Breda gångar, fönster ut från boxen för många hästar (ibland halv boxdörr öppen ut). Osäker på hur stor vikt hästarna lägger vid det men de privatstall jag sett har varit äldre, lägre i tak, mindre ytor, smalare gångar, mörkare, dammigare och lerigare gårdar ibland helt utan ljus, med mycket mindre ridhus.

Ser inga som helst problem med importerade ponnies och hästar, varför skulle det vara fel? De ponnies och hästar som varit några år i verksamheten är utbildade och känsliga.

Hästar med problembeteenden tycker jag nog att jag stött på i alla möjliga stall och platser. Det finns, vissa hästar kommer med problembeteenden som minskar, andra får väl mer problembeteenden och behöver kanske ny ägare.

 

[lizzie]

Min ridskola är halva mitt hjärta och jag har varit där i över 20år. Jag har även sett mycket aversioner från privatryttare vad gäller ridskolor och ridskoleelever. Det är lite som att man alltid blir sedd på som något sämre.
Det blir en lite underlig attityd liksom, jag förstår den inte riktigt och blir ganska ofta sårad av den.
För några år sedan blev jag medryttare på en mycket knepig individ eftersom ägaren tyckte det verkade vara en bra match. Fick sedan under de tre åren jag var medryttare höra flertalet gånger att "oj, har hon bara ridit på ridskola? och hon ska rida x? hur vågar du låta henne göra som du vill med x? jag hade aldrig..." eller "hon? men hon rider väl bara i skritt i paddocken" eller "var det du som red x i paddocken i går? va? men du är väl ridskoleryttare? vad fint det såg ut" eller "du vet att man kan rida även när det regnar, det måste man när man har häst"
Ridskolehästar är alltid avstängda pga ditten och datten, och man skulle aldrig sälja till ridskola för oj så hemskt det är med ridskolor där hästarna bara får harva runt på fyrkanten.

Och jag upplever precis motsatsen. Jag är medlem i en av Svergies största klubbar. Vi är nästan inga privatryttare kvar, utan det är bara ridskolan som gäller. Vi privatryttare verkar vara rena parian och bidrar inte med någonting till klubben (alltså ridskolan) utan är bara tärande för verksamheten.

Precis lika trist som det du upplevt. Alla delar behövs ju! Som ridskoleryttare kanske målet är att någon gång kunna skaffa egen häst. Och har man egen häst så behöver man ju hämta kunskap någonstans ifrån.

Jag personligen skulle inte ha något emot att sälja min häst till en ridskola då hästarna där oftast får tillräcklig mängd med motion, god omvårdnad och veterinärvård när så behövs. Allt för att de ska hålla så länge som möjligt. Dock är väl problemet att det inte är alla privathästar som fixar att byta ryttare så ofta som ridskolehästar behöver göra. En bra ridskolehäst är ju guld värd!

Jag upplever att ridskoleryttare oftast klarar ridningen bra. I alla fall efter ett gäng år som ridskoleryttare. Även om det kan vara svårt att själv planera ett ridpass eftersom det alltid är ridläraren som gör det. Däremot tycker jag ofta att det brister i hästhanteringen och stallskötsel. Ganska naturligt eftersom man inte går på ridskola för att lära sig mocka, eller hantera en stökig häst.

/Lizzie

 

[Hoarfrost]

Och jag upplever precis motsatsen. Jag är medlem i en av Svergies största klubbar. Vi är nästan inga privatryttare kvar, utan det är bara ridskolan som gäller. Vi privatryttare verkar vara rena parian och bidrar inte med någonting till klubben (alltså ridskolan) utan är bara tärande för verksamheten.

Precis lika trist som det du upplevt. Alla delar behövs ju! Som ridskoleryttare kanske målet är att någon gång kunna skaffa egen häst. Och har man egen häst så behöver man ju hämta kunskap någonstans ifrån.

Jag personligen skulle inte ha något emot att sälja min häst till en ridskola då hästarna där oftast får tillräcklig mängd med motion, god omvårdnad och veterinärvård när så behövs. Allt för att de ska hålla så länge som möjligt. Dock är väl problemet att det inte är alla privathästar som fixar att byta ryttare så ofta som ridskolehästar behöver göra. En bra ridskolehäst är ju guld värd!

Jag upplever att ridskoleryttare oftast klarar ridningen bra. I alla fall efter ett gäng år som ridskoleryttare. Även om det kan vara svårt att själv planera ett ridpass eftersom det alltid är ridläraren som gör det. Däremot tycker jag ofta att det brister i hästhanteringen och stallskötsel. Ganska naturligt eftersom man inte går på ridskola för att lära sig mocka, eller hantera en stökig häst.

/Lizzie

Håller med, alla delar behövs och jag är övertygad om att privatryttare och ridskoleryttare skulle kunna lära sig bra saker av varandra om det var lite mer öppen och trevlig miljö.
Jag tror att en ridskola/privathästanläggning där det fanns ett sånt tänk skulle kunna gagnas av båda delana.

Eftersom ägaren till den knepiga medryttarhästen gav mig helt fria tyglar med hästen, lärde jag mig otroligt mycket. Hur man hanterar en häst som är jättejätteknepig, nya sätt att tänka, hur man fångar en häst som låst sig i stress-mode i hagen, ett annat sätt att linda ben som är enklare, hur man säger farväl till en älskad häst.
I gengäld lärde jag ägaren massor. Hur man rider förbi bommar som utlöser kaos i hästens hjärna, hur man galopperar lugnt och avslappnat på just den hästen, hur jag lyckades bryta hästens tankebana innan det hann bli kaos i kropp och knopp. Vi hade ett riktigt härligt samarbete.

 

[QueenLilith]

Har en kompis som rider på ridskola. Hen kommenterade att hästarna ser ledsna ut. Vilket jag håller med om. Dom har det bra på den ridskolan jämfört med andra jag har sett, men riktigt bra blir det inte. Stora delen av hästarna är "kittliga" under magen och flera attackerar rakt av när dom skall hämtas i boxen och bits. Jag tror flera har magsår och har ont av olika orsaker. Inte så kul hästliv tyvärr jag vet dom vill det bästa för hästarna, men dom mår inte bra