Såg en hund på Crufts-sändningen

Bukefalos 30 år!

Om kriteriet nu är att den måste vara liten (och i synnerhet man vill ha blandis) så är det bra att ha facit
Fattar inte riktigt hur du tänker. Så kan du ge exempel?

Som sagt - små raser som varit små "i evigheter" har extremt liten risk för att bli srörre.
Korsningar mellan små raser has sama mikroiskopiska chans att bli stora.

Korsar man två storlekdmässigt o0lika raseer är det 50/50. Men varför sulle man köpa en sån om man var noga med att det skulle bli liten

Du argumenterar för extremer som inte har allmän gilitghet.
Så - ge exempel så jag kan begripa hur du tänker
 
Tycker vi verkligen rent generellt att en person som dömdes för något för 25 år sen ska ha en livstidsdom i allmänhetens ögon? Jag har så klart ingen aning om han har bättrat sig, men 25 år är väldigt lång tid.

Jag tycker det känns tveksamt att man kan gå till "toppen" och visa upp sig med en hund som i mina ögon ser väldigt osund ut. Även om hunden inte är vanvårdad så känns ögonen och hullet osunt..

Väldigt många som också ifrågasätter hur hundens ögon ser ut och jag välkomnar att folk börjar ifrågasätta dessa osunda ideal som döms fram. Det måste till att folk börjar vakna upp och fatta att hundar inte ska ha hur hängande ögon, platta nosar, korta ben mm som helst oavsett vad som önskas i "bubblan" av rasfolk.
 
Fattar inte riktigt hur du tänker. Så kan du ge exempel?

Som sagt - små raser som varit små "i evigheter" har extremt liten risk för att bli srörre.
Korsningar mellan små raser has sama mikroiskopiska chans att bli stora.

Korsar man två storlekdmässigt o0lika raseer är det 50/50. Men varför sulle man köpa en sån om man var noga med att det skulle bli liten

Du argumenterar för extremer som inte har allmän gilitghet.
Så - ge exempel så jag kan begripa hur du tänker
Det finns väldigt få raser där man kan vara säker på att få en hund under tre kilo (och då ofta förutsatt att man vänder sig till en seriös uppfödare) Och blandisar - well bara för att någon säger vilka raser man blandat behöver det inte vara sant.

Köpa hund har 34 raser som kommer fram med minsta storleken som urvalskriterie. De flesta av dem väger 3-6 kg.

Bieweier, engelsk toy, malteser, pomme och toy pudel får väga över tre kilo. Bolonkan och kanintaxen ska egentligen väga över tre kilo.

Papillon och phalene är ganska säkra (de ska vara runt 25 i manken, jag tror inte att de har en önskad vikt).

Chihuahua ska väga 1-3 kg, men väger ofta mer. En prazky eller russkiy toy som uppfyller rasstandard bör gå på mindre än 3 kg (även om målvikten är 2-3 kg) och en yorkshireterrier har en maxvikt på 3,2 kg.

Så min uppfattning är att om man väldigt inne på att man vill ha en pyttehund så är en omplacering bäst,
 
Jag tycker det känns tveksamt att man kan gå till "toppen" och visa upp sig med en hund som i mina ögon ser väldigt osund ut. Även om hunden inte är vanvårdad så känns ögonen och hullet osunt..

Väldigt många som också ifrågasätter hur hundens ögon ser ut och jag välkomnar att folk börjar ifrågasätta dessa osunda ideal som döms fram. Det måste till att folk börjar vakna upp och fatta att hundar inte ska ha hur hängande ögon, platta nosar, korta ben mm som helst oavsett vad som önskas i "bubblan" av rasfolk.
Man hade behövt införa ett veterinärbetyg åtminstone på större utställningar, som gör att hundar med hälsoproblem får rejäla avdrag från vad domarna dömer och därmed inte kan vinna över hälsosamma hundar.
Vinster och titlar verkar vara det enda som påverkar den typen av människor :(
 
Det finns väldigt få raser där man kan vara säker på att få en hund under tre kilo (och då ofta förutsatt att man vänder sig till en seriös uppfödare) Och blandisar - well bara för att någon säger vilka raser man blandat behöver det inte vara sant.

Köpa hund har 34 raser som kommer fram med minsta storleken som urvalskriterie. De flesta av dem väger 3-6 kg.

Bieweier, engelsk toy, malteser, pomme och toy pudel får väga över tre kilo. Bolonkan och kanintaxen ska egentligen väga över tre kilo.

Papillon och phalene är ganska säkra (de ska vara runt 25 i manken, jag tror inte att de har en önskad vikt).

Chihuahua ska väga 1-3 kg, men väger ofta mer. En prazky eller russkiy toy som uppfyller rasstandard bör gå på mindre än 3 kg (även om målvikten är 2-3 kg) och en yorkshireterrier har en maxvikt på 3,2 kg.

Så min uppfattning är att om man väldigt inne på att man vill ha en pyttehund så är en omplacering bäst,
Om man är väldigt inne på en pyttehund ska man omvärdera och köpa ett marsvin istället.
Att stötta avel av toyhundar är lika extremt som att stötta trubbnosavel.
 
Det finns väldigt få raser där man kan vara säker på att få en hund under tre kilo (och då ofta förutsatt att man vänder sig till en seriös uppfödare) Och blandisar - well bara för att någon säger vilka raser man blandat behöver det inte vara sant.

Köpa hund har 34 raser som kommer fram med minsta storleken som urvalskriterie. De flesta av dem väger 3-6 kg.

Bieweier, engelsk toy, malteser, pomme och toy pudel får väga över tre kilo. Bolonkan och kanintaxen ska egentligen väga över tre kilo.

Papillon och phalene är ganska säkra (de ska vara runt 25 i manken, jag tror inte att de har en önskad vikt).

Chihuahua ska väga 1-3 kg, men väger ofta mer. En prazky eller russkiy toy som uppfyller rasstandard bör gå på mindre än 3 kg (även om målvikten är 2-3 kg) och en yorkshireterrier har en maxvikt på 3,2 kg.

Så min uppfattning är att om man väldigt inne på att man vill ha en pyttehund så är en omplacering bäst,
Är det en grej att folk bestämt vill ha en hund under tre kilo? Varför? Jag förstår inte vad det skulle finnas för vettig anledning till det?

Det enda jag kommer på är om man vill vara säker på att kunna flyga med sin hund, men det kan man tryggt göra med många hundar i 3-6kg kategorin också. Höjden är nog en betydligt större utslagsfaktor än vikten där.

Jag har själv haft chihuahua, en tik just under 3kg. Min absoluta hjärtehund! Förstås smidig storlek, men jag ser inte att det hade haft några nackdelar om hon var ett snäpp eller två större? Tvärtom!

Chihuahua är en ras som egentligen ligger mig varmt om hjärtat, men det är uppenbart att den pyttiga storleken inte hjälper dem. För att inte tala om att de idag verkar bli mer och mer vanskapta och trubbnosiga (på tal om utställning och extrema uppfödare) :down:
 
Jag fattar verkligen inte heller. Pga algoritmer fick jag givetvis upp massor av inlägg om Cruftsvinnaren igår, och visst, det finns kritik. Men borde inte det här ge upphov till en mer allmän diskussion om hundutställningar? Eller är alla insatta + kritiska redan trötta på hela grejen och alla insatta + okritiska ointresserade av att ha den?

Hur ska man kunna argumentera för i första hand utställning, i andra hand renrasavel och kennelklubbar när det ser ut så här?

Eller är det jag som missförstår? Är hunden ful (förlåt - den är säkert en underbar hund som person) men sund?
 
Jag fattar verkligen inte heller. Pga algoritmer fick jag givetvis upp massor av inlägg om Cruftsvinnaren igår, och visst, det finns kritik. Men borde inte det här ge upphov till en mer allmän diskussion om hundutställningar? Eller är alla insatta + kritiska redan trötta på hela grejen och alla insatta + okritiska ointresserade av att ha den?

Hur ska man kunna argumentera för i första hand utställning, i andra hand renrasavel och kennelklubbar när det ser ut så här?

Eller är det jag som missförstår? Är hunden ful (förlåt - den är säkert en underbar hund som person) men sund?

Det finns ju en hel del som inte alls avlar efter utställningsmeriter utan arbetsmeriter, tävlingsmeriter eller trevliga sällskapshundar helt enkelt. Jag själv har ju border collie som man inte ens går ställa ut på nationella utställningar för det är en helt ointressant merit för rasen.
Jag har nu länge sagt att utställning skulle helt tas bort som meriterande för jag ser ingen mening med det när det extrem varianterna i en ras som oftast går vidare medans mellanmjölks hundarna döms ner fast de egentligen passar bättre in i rasstandarden.
 
Jag tycker att man istället för utställning borde ha exteriörbedömning av ett slag som mer liknar hästarnas (eller exteriörbedömningen i MT? Jag har dålig koll på den). Det vill säga, något du gör en gång för att kolla så att hunden är okej rasmässigt och "avelsgodkänd", där man också ser vilka bra och sämre sidor hunden har exteriört. Alla hundar som är okej i bedömning är också okej att avla på och valpkullar kan finnas på rasklubbens hemsida. Men inte mycket mer än det - inga titlar (mer än möjligtvis "godkänd exteriör" eller något sådant), ingen meritering mer än det, och inte det här extrema att man försöker skapa en så exteriört bra hund som möjligt utifrån en textbeskrivning av hur man vill att hundrasen ska se ut (det verkar ju vara så som alla extremfall kommer mer korta nosar, schäfrarna, feta labbar, extremt med hud etc).
 
Hur ska man kunna argumentera för i första hand utställning, i andra hand renrasavel och kennelklubbar när det ser ut så här?

Därför att det så klart inte ser ut så för alla och därför att det som inte är ok enligt dig är helt ok enligt mig.

Även bland oss som älskar utställning och renrasavel hittar du säkert en större majoritet som tycker att Cruftsvinnaren är osund än som tycker att showlabbar är osunda. Dvs man drar olika gränser.

Jag tycker inte det är bra att den hunden vann. Samtidigt kan jag inte rasen väl nog att bestämt säga att alla clumber spaniels ska se ut som den som skulle tävla agility. Speakern säger ju att den är en jättefin representant för den arbetande varianten. Ok, så rasen är uppdelad. Det brukar betyda att ingen av varianterna följer rasstandarden. Ser man till bilden i den svenska rasstandarden visar den en betydligt tyngre hund än den tiken. Däremot bryter ju Cruftsvinnaren uppenbarligen mot det som står om ögonen: "En aning synlig bindhinna, men utan överdrift, är acceptabelt. Ögonen skall vara fria från uppenbara ögonproblem."

Visst, man kan tycka att det är helt uppåt väggarna att vi har skapat skrivna regler för hur vissa djur ska se ut. Men vi har en massa sådana artificiella konstruktioner i samhället, det är så en kultur är uppbyggd. Vi skapar grupperingar och sätter namn på dem för att ha struktur i tillvaron och så skapas historia och traditioner.

Jag gillar historia och traditioner. Jag tycker det finns ett egenvärde i att avla på en ras för dess historia tillsammans med oss människor. Jag tycker vi ska arbeta oss bort från det mest extrema, men var man drar den gränsen kommer ju variera.
 
Därför att det så klart inte ser ut så för alla och därför att det som inte är ok enligt dig är helt ok enligt mig.

Även bland oss som älskar utställning och renrasavel hittar du säkert en större majoritet som tycker att Cruftsvinnaren är osund än som tycker att showlabbar är osunda. Dvs man drar olika gränser.

Jag tycker inte det är bra att den hunden vann. Samtidigt kan jag inte rasen väl nog att bestämt säga att alla clumber spaniels ska se ut som den som skulle tävla agility. Speakern säger ju att den är en jättefin representant för den arbetande varianten. Ok, så rasen är uppdelad. Det brukar betyda att ingen av varianterna följer rasstandarden. Ser man till bilden i den svenska rasstandarden visar den en betydligt tyngre hund än den tiken. Däremot bryter ju Cruftsvinnaren uppenbarligen mot det som står om ögonen: "En aning synlig bindhinna, men utan överdrift, är acceptabelt. Ögonen skall vara fria från uppenbara ögonproblem."

Visst, man kan tycka att det är helt uppåt väggarna att vi har skapat skrivna regler för hur vissa djur ska se ut. Men vi har en massa sådana artificiella konstruktioner i samhället, det är så en kultur är uppbyggd. Vi skapar grupperingar och sätter namn på dem för att ha struktur i tillvaron och så skapas historia och traditioner.

Jag gillar historia och traditioner. Jag tycker det finns ett egenvärde i att avla på en ras för dess historia tillsammans med oss människor. Jag tycker vi ska arbeta oss bort från det mest extrema, men var man drar den gränsen kommer ju variera.
Och det du skriver nu är ju precis det jag tycker är problematiskt. Uppenbarligen tycker Cruftsdomarna, alltså de som dömer en av världens största hundutställningar, att vinnarhunden är en bra representant för rasen. Så det spelar inte så stor roll vad jag eller du tycker. Jag läste nåt inlägg om att den ras som vinner Crufts ofta ökar i popularitet bland vanligt folk - så risken (om man nu vill se det så) är stor att clumberspaniel blir mer poppis, och den representant för rasen som folk då sett är den där med de hängande ögonen och massiva kroppshyddan.

Det sista du skriver är jag helt med på, men det mest extrema premieras uppenbarligen.
 
Och det du skriver nu är ju precis det jag tycker är problematiskt. Uppenbarligen tycker Cruftsdomarna, alltså de som dömer en av världens största hundutställningar, att vinnarhunden är en bra representant för rasen.

Ja, det är ett problem, speciellt när det är FCI-presidenten.

Tyvärr handlar det ju ofta också om politik på den nivån. Speciellt, om man får ha lite fördomar, när det handar om domare österifrån... Det går inte att komma ifrån och det är lika trist på utställningar som i andra bedömningssporter.

Dessutom brukar dessa domare vara bland de mest konservativa och motståndskraftiga mot direktiv som gäller hälsa.
 
Jag fattar verkligen inte heller. Pga algoritmer fick jag givetvis upp massor av inlägg om Cruftsvinnaren igår, och visst, det finns kritik. Men borde inte det här ge upphov till en mer allmän diskussion om hundutställningar? Eller är alla insatta + kritiska redan trötta på hela grejen och alla insatta + okritiska ointresserade av att ha den?

Hur ska man kunna argumentera för i första hand utställning, i andra hand renrasavel och kennelklubbar när det ser ut så här?

Eller är det jag som missförstår? Är hunden ful (förlåt - den är säkert en underbar hund som person) men sund?

Jag tror att det helt enkelt så normaliserat att debatten uteblir för att ingen är förvånad. De som står bakom "utställningstypen" är vana vid att det ser ut såhär och försvarar det av olika anledningar, de som är emot har sett det så många gånger förr att man inte orkar ta upp det en gång till? Men nä, det är ju svårt att argumentera för kennelklubbar och liknandes seriositet när det här är ansiktet utåt nästan hela tiden.

Själv tycker jag att det är helt sjukt hur man kan resonera i formerna av att "arbetstypen är inte rastypisk"? Givetvis att det bland de arbetande hundarna kan finnas spridning i exteriöra detaljer, färger osv som inte är idealiskt enligt rasstandard, men att säga att typen av hund som jobbar inte är korrekt (i de flesta fall för att arbetstypen är lättare och/eller inte lika tungt pälsad som utställningstypen) är ju att säga att rasstandard inte föreskriver den hund som hunden var till för? Hur kan man ens tycka att det är önskvärt? Borde man inte vara stolt över rasens ursprung och vilja att den ska vara så lik sin "funktion" som möjligt istället? :confused:
 

Liknande trådar

  • C-höfter i avel?
  • Vilken ras (ja, en sådan tråd!)
  • Ska jag välja en ny ras eller inte.
  • Framtida hundras?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Barmarksdrag/canicross
  • Rallylydnad

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp