När jag sålde ett hus för ca 10 år sedan så frågade jag mäklaren om friskrivningsklausul just för att jag hade liknande, nästan ”tvångstankar”, som TS. Hade under en period inte bott heltid i huset, som också var gammalt och med något eftersatt underhåll, och var livrädd att någon skulle få för sig att klaga. För mig, som också är en orolig person med mycket katastroftänk, kändes det som att huset var nästan fallfärdigt (om än mysigt)… Mäklaren sa att det minsann inte verkade vara så illa ställt med huset och avrådde starkt från friskrivning just på grund av värdeminskningen det skulle ge, och att köpare skulle kunna bli skeptiska och helt avstå. Hon rådde mig istället att skriva ned alla husets skavanker (som jag visste om) så noggrant och detaljerat jag kunde på den där blanketten man får. Det blev en väldigt lång lista med allt från att ”taket har läckt in på ett ställe och är halvdant lagat - behöver bytas inom relativt snar framtid” till ”fönstret i X-rum går inte att öppna”.Men hur många har rivit sitt hus från grunden och upp? I mina trakter används friskrivning nästan uteslutande om det är ett dödsbo, eller om det är uppenbart att huset håller på att falla ihop.
Min bestämda uppfattning är att en dolda fel-försäkring är galet mycket billigare än den värdeminskning en friskrivning innebär.
(Är tacksam över rådet, huset såldes för mer än jag någonsin kunnat tro.)