Livet har verkligen bestämt sig för att testa mig ordentligt det här året.
I måndags åkte jag och barnen i väg till storstan för ett par dagar med museibesök, god mat och tid tillsammans. Fick resan i julklapp.
Jag gjorde upp eld som vanligt på morgonen, vi gjorde oss klara och jag skulle precis låsa dörren när min pappa kommer springandes från bilen (han skulle skjutsa oss till flyget) och säger att det kommer eldflammor ur skorstenen!
Jag springer in för att se så det inte kommer eld ur pannan men där var allt som vanligt. När vi går ut igen för att se så har det slutat brinna ur skorstenen men det kommer tjock konstig rök.
Vi var redan lite sena till flyget så jag ringer fd sambo och kollar om han är i närheten på jobb och det var han tack och lov. Så vi åker och han kommer till gården strax efter.
Han går upp på taket och kollar skorstenen och det kommer då enbart tjock rök. Men precis när han ska gå ner igen så tar det sig och börjar brinna och lågor slår upp och ut från skorstenen. Så han ringer 112 och brandkåren kommer så småning om. Oturligt nog var det redan brand i närbelägen gruva så närmsta brandkår var redan upptagna.
Fd sambo skottar ner snö från taket ner i skorstenen och får tillslut hejd på elden innan brandkåren kommer.
De går runt och kollar överallt med värmekamera, kollar vinden flera gånger osv men konstaterar att vi haft tur tack vare fd sambo som gjort alla rätt.
Så när jag och barnen kliver på planet så vet vi inte om vi kommer ha ett hus att komma hem till. Men som tur var så får vi bra besked efter vi landat drygt en timme senare och vi kan andas ut.
Har aldrig varit så tacksam över att få komma hem till ett hus som denna vecka. Luktar fortfarande lite rök, men inte mycket, får torka sot från när brandmännen var ner med kedja i skorstenen och sotiga finger och skoavtryck runt om i huset. Men det är ett litet problem jämför med hur det kunnat vara.
Sotaren kommer på måndag så jag får inte elda förrän efter det. Tur att det blev vår och plusgrader över en natt från typ -25.
Känns som att överlever jag det här året så överlever jag allt…
Nu blir det total vila i några veckor för att återhämta mig från resan. Men det är det värt då vi hade riktigt trevligt och barnen är väldigt nöjda. Speciellt sonen som äntligen fick flyga för första gången i sitt 10-åriga liv. Lär dröja länge till en ev nästa gång vi kan göra något sånt här igen.