Första högtiden med bara mig och barnen. Även om vi inte firar påsk i någon större utsträckning så blev det ändå mysigt med några extra lediga dagar, god mat som barnen fick bestämma och hjälpa till att laga och leta påskägg.
Det var lugnt och skönt att bara få vara själva utan att ta hänsyn till en stressad och sur sambo som drar ner stämningen.
Barnen har varit ovanligt glada och spralliga och lekt väldigt bra tillsammans och hittat på saker.
Sonen vill nu alltid att jag ska ligga med honom i hans säng en stund på kvällen och kramas, det har han inte velat förut. Och dottern som snart fyller 16 och inte alls är mycket för närhet ville helt plötsligt att jag skulle ligga i hennes säng och klia henne på ryggen på kvällen innan hon somnade. Jag blev nästan tårögd

Träffade sonen inne i samhället en dag när han hade pappavecka, var inte planerat men jag råkade vara och handla precis när han slutade skolan. När han såg mig kom han och kramades och började gråta.
Tror inte alls de har det dåligt hos pappan men jag tror att där får de vara lite mer ”vuxna” och ta mycket eget ansvar och blir inte omhändertagna på samma sätt. Där kan de inte vara små och sårbara på samma sätt som hos mig.
De åker glatt till pappan när det är dags så det är absolut inga problem där.
Men det blir alltid jag som måste hantera sonens känslor när han kommer till mig. Han är väldigt känslosam och håller inte inne med något så det kan bli lite jobbigt när allt ska ut hos mig. Men samtidig är jag väldigt tacksam över att han vågar släppa ut sina känslor hos mig
