Separation

[corzette]

Håller helt med. Jag skulle aldrig komma på tanken att prata illa om pappan när barnen hör.
Jag försvarar till och med hans beteende om barnen klagar på att han inte lyssnar tex eller något annat.
Barnen har ingenting att göra med föräldrarnas osämja och ska hållas utanför det.

Jag förstår din vilja att inte tala illa om din exman... MEN curla inte hur han INTE lyssnar till dina barn.
Det ger fel signaler tycker jag. Det du gör då är ursäktar att han inte "tar hand om dem" som de vill att han gör.
Vilket kan leda till sämre självförtroende hos barnen. De VILL tro på det du säger men han går emot det (utan att veta om att du säger så) ...

Lär i stället barnen att ta upp deras frågor med sin pappa. Att de ska kunna ställa obekväma frågor även till honom. LÄR HONOM att vara en bättre pappa ... Inte ursäkta honom för andra för att han är en "dålig pappa"

Och förstår att han inte är en "dålig" pappa, men uppenbarligen kan han förbättra sej !

 

[TinyWiny]

Håller helt med. Jag skulle aldrig komma på tanken att prata illa om pappan när barnen hör.
Jag försvarar till och med hans beteende om barnen klagar på att han inte lyssnar tex eller något annat.
Barnen har ingenting att göra med föräldrarnas osämja och ska hållas utanför det.

Precis. Även om man är en rövhatt som partner har barnen rätt att skapa sin egen relation till sina föräldrar utan inblandning av den andre förälderns känslor. Man kan ju vara en rövhatt som partner men trots det vara en fantastisk förälder.

Jag tror få som precis har gått isär med allt vad det innebär har helt klart för sig hur de ska tänka kring de gemensamma barnens omkostnader och hur allt ska lösa sig praktiskt och ekonomiskt. Endel är extremt generösa direkt men ändrar sig sedan och för andra kan insikten att det är för barnens skull de kanske ska vara generösa mot sitt ex komma sedan när känslorna har svalnat men såklart är det inte så för alla heller. Jag tänker att det är endel av att vara människa. Även om man är den som lämnar och även om man gör det fult är det ju inte en känslolös separation ändå och många många blir egoistiska när de är sårade och även om man är den som lämnar kan man ändå vara sårad.

Hur som helst ska barnen aldrig blandas in i det här och hur man hanterar en separation från en partner ska inte behöva påverka relationen till barnen.

 

[monster1]

Nja. Det gör de nog inte utan hintar men bra att jag missförstod dig!

Nog förstår man som vuxet barn att det var väldigt obalanserat att hemma hos mamma var det knapert men henna hos pappa fanns det överflöd. Det lär man ju börja snappa upp redan i tonåren om det finns en sådan skillnad mellan hushållen.

 

[TinyWiny]

Nog förstår man som vuxet barn att det var väldigt obalanserat att hemma hos mamma var det knapert men henna hos pappa fanns det överflöd. Det lär man ju börja snappa upp redan i tonåren om det finns en sådan skillnad mellan hushållen.

Fast om det är så hoppas jag verkligen inte att något barn skyller på pappan! Du kan väl inte mena att ena föräldern ska kompensera den andre så båda har samma pengar? Vi har tack och lov inte underhållsskyldighet för ex i Sverige.

Jag vet inte hur det är nu men tidigare kunde man ansöka om något speciellt stöd från försäkringskassan om man hade låg inkomst och barnen bodde lika mycket hos båda föräldrarna just för att jämna ut den ekonomiska skillnaden. Det fanns för 10 år sedan iallafall men jag vet inte hur det fungerade eller om det finns nu.

 

[skiesabove]

Jag skulle aldrig gaslighta mitt barn i att det är ok att prata som hennes pappa gör ibland. Om hon vill kritisera honom så kommer jag INTE låtsas som det han gör är ok.

Sen så pratar jag inte med henne om de problemen jag hade med han än, hon är för liten för det. Det kan vänta tills hon är vuxen. Men hon är nog stor för att det skulle vara förödande för hennes utveckling om jag ursäktade hans beteende mot henne. Det finns ingen ursäkt för det. Det var ju därför jag gjorde slut, pga sättet han kommunicerade.

Istället stöttar jag henne i att säga ifrån, i att våga prata om hur hon känner, och på hennes nivå förklarar en del om hur olika människor kan bete sig olika.

Ibland tar jag även snacket med honom om att han måste skärpa sig med kommunikationen, jag har ju fått se hur det ser ut i sms:en ibland när dottern visar. Uppmuntrar till föräldrakurser osv (inte för att det ger något resultat).

Det är otänkbart för mig att jag skulle släta över och ursäkta hans skit när hon kommer till mig och är ledsen över hur han betett sig.

Obs: jag och barnets pappa är inte osams. Vi bråkar inte. Vi har bara väldigt olika åsikt om hur man får lov att bete sig mot andra människor.

 

[Askur2017]

Jag skulle aldrig gaslighta mitt barn i att det är ok att prata som hennes pappa gör ibland. Om hon vill kritisera honom så kommer jag INTE låtsas som det han gör är ok.

Sen så pratar jag inte med henne om de problemen jag hade med han än, hon är för liten för det. Det kan vänta tills hon är vuxen. Men hon är nog stor för att det skulle vara förödande för hennes utveckling om jag ursäktade hans beteende mot henne. Det finns ingen ursäkt för det. Det var ju därför jag gjorde slut, pga sättet han kommunicerade.

Istället stöttar jag henne i att säga ifrån, i att våga prata om hur hon känner, och på hennes nivå förklarar en del om hur olika människor kan bete sig olika.

Ibland tar jag även snacket med honom om att han måste skärpa sig med kommunikationen, jag har ju fått se hur det ser ut i sms:en ibland när dottern visar. Uppmuntrar till föräldrakurser osv (inte för att det ger något resultat).

Det är otänkbart för mig att jag skulle släta över och ursäkta hans skit när hon kommer till mig och är ledsen över hur han betett sig.

Obs: jag och barnets pappa är inte osams. Vi bråkar inte. Vi har bara väldigt olika åsikt om hur man får lov att bete sig mot andra människor.

Håller med och tycker det är viktigt även om man fortfarande lever tillsammans. Alla har vi med oss olika saker i bagaget på gott och ont.

Mina barn vet mycket väl att deras pappa växte upp helt utan att prata om några känslor och att han fortfarande övar på att vara en annan förälder än de han själv hade. Särskilt min dotter är hjälpt av att kunna säga det högt i bland: ”Men nu är det så uppenbart att du inte vet hur du ska fråga! Säg såhär istället…”
Eller ”Nu låter du precis som farmor!” Och då fattar han direkt…

Själv ältar jag känslor för mycket så till mig säger dem ”Jag behöver bara vara ledsen lite nu, kan man få vara det utan att du får panik?” När jag vill prata och reda i hur de mår och varför in absurdum…

 

[Askur2017]

Vad gäller TS dilemma med ekonomin och huruvida pappan bör ge extra underhåll för att kompensera för deras olika ekonomiska förutsättningar är jag kluven. Tycker i grunden att en separation måste få vara en frigörelse från varandra även ekonomiskt. Men är kluven då jag tycker det är ett samhällsproblem att kvinnor så ofta drar det kortaste strået.

Barnen ska inte bli lidande på den nivån att man inte är varm, mätt, hel och ren hos den ena föräldern naturligtvis. Men jag anser inte att barnen är lidande om de kan hitta på lite fler ”roligheter” som resor eller små utflykter i vardagen med förälder X men inte med Y. Där hoppas jag man kan vara glad att barnen får den vardagslyxen någon annanstans om den inte går att få hos en själv. Många barn får den inte alls…

Hade jag varit i TS läge hade jag förväntat mig att exet tog på sig ett större ekonomiskt ansvar när det ska inhandlas dyrare grejer, som vinterjackor eller betalas årsavgift på kostsamma aktiviteter till exempel. Alltså enskilda faktiska kostnader när de uppkommer. Men inte att det ska föras över ett allmänt tillskott till den mindre bemedlades hushållskassa varje månad, likt systemet de har i USA.

 

[Silvertjej]

Tycker också det är konstigt att när han ringer FK så säger de att han inte behöver betala även om det är ekonomisk skillnad och att jag är välkommen att ringa om jag vill.
Men på deras hemsida står det att underhåll kan bli aktuellt trots växelvis boende om den ekonomiska skillnaden är stor.

Det heter standardtillägg och är just det, ett tillägg för att barnen ska ha likvärdig standard hos båda föräldrarna. Kan dömas ut även vid växelvis boende. Det finns inte entydig praxis utan döms från fall av Tingsrätten.

Annars kan du kanske be honom betala till exempel för deras sport-/fritidsintressen? Det kan ju bli ganska dyrt med terminsavgifter, tävlingar och resor. Beroende på sport såklart.

 

[giovanna]

Jag skulle aldrig gaslighta mitt barn i att det är ok att prata som hennes pappa gör ibland. Om hon vill kritisera honom så kommer jag INTE låtsas som det han gör är ok.

Sen så pratar jag inte med henne om de problemen jag hade med han än, hon är för liten för det. Det kan vänta tills hon är vuxen. Men hon är nog stor för att det skulle vara förödande för hennes utveckling om jag ursäktade hans beteende mot henne. Det finns ingen ursäkt för det. Det var ju därför jag gjorde slut, pga sättet han kommunicerade.

Istället stöttar jag henne i att säga ifrån, i att våga prata om hur hon känner, och på hennes nivå förklarar en del om hur olika människor kan bete sig olika.

Ibland tar jag även snacket med honom om att han måste skärpa sig med kommunikationen, jag har ju fått se hur det ser ut i sms:en ibland när dottern visar. Uppmuntrar till föräldrakurser osv (inte för att det ger något resultat).

Det är otänkbart för mig att jag skulle släta över och ursäkta hans skit när hon kommer till mig och är ledsen över hur han betett sig.

Obs: jag och barnets pappa är inte osams. Vi bråkar inte. Vi har bara väldigt olika åsikt om hur man får lov att bete sig mot andra människor.

Håller helt med! Det är självklart att man inte ska svartmåla sitt ex inför barnen men jag skulle ALDRIG heller ursäkta ett svinigt beteende.
Jag vill lära mina barn att man inte ska acceptera när någon behandlar dem dåligt, det gäller även föräldrar.

Nu är inte mitt ex någon illasinnad människa och vi är goda vänner som gärna men han kan vara otroligt tanklös ibland när han öppnar munnen och då kan han såra barnen utan att mena det.
Då tar jag upp det med honom och jag skulle uppskatta om andra sa ifrån om jag går över gränsen också. Man lär sig så länge man lever och ibland är man inte medveten om hur saker landar hos andra om man inte får veta.

 

[hundtant]

Fast om det är så hoppas jag verkligen inte att något barn skyller på pappan! Du kan väl inte mena att ena föräldern ska kompensera den andre så båda har samma pengar? Vi har tack och lov inte underhållsskyldighet för ex i Sverige.

Jag vet inte hur det är nu men tidigare kunde man ansöka om något speciellt stöd från försäkringskassan om man hade låg inkomst och barnen bodde lika mycket hos båda föräldrarna just för att jämna ut den ekonomiska skillnaden. Det fanns för 10 år sedan iallafall men jag vet inte hur det fungerade eller om det finns nu.

Pengarna är ju för att barnen ska ha det bra, inte för att deras mamma ska ha det.

Med stor skillnad i inkomst kan jag tycka att det är gnidet att inte bidra till sina barns vardag.

 

[Tantan]

Pengarna är ju för att barnen ska ha det bra, inte för att deras mamma ska ha det.

Med stor skillnad i inkomst kan jag tycka att det är gnidet att inte bidra till sina barns vardag.

Samtidigt så har jag ett stort barn på heltid, får underhåll av exet på 2 223kr/månad. Det är ALLT hen betalar. Bara busskort är 880kr/månad, försäkring ca 350, telefon, cykel, kläder mm ska vi inte tala om. Det är standardbeloppet. Barnet har fått 1000kr i julklapp, allt annat är det jag som betalar. Fk har nån vision om att den andra föräldern ska självmant bidra till saker men det är inte fallet hos oss.

 

[Grazing]

Håller helt med. Jag skulle aldrig komma på tanken att prata illa om pappan när barnen hör.
Jag försvarar till och med hans beteende om barnen klagar på att han inte lyssnar tex eller något annat.
Barnen har ingenting att göra med föräldrarnas osämja och ska hållas utanför det.

Det där låter jättetokigt dock, om barnen inte upplever att han lyssnar på dom så bör man respektera deras upplevelse och inte få dom att tro att det är dom det är fel på.

Visst om pappan inte har gjort någonting fel eller konstigt och barnen inte bara får det dom vill ha och klagar därför så kan man ju såklart stå upp för pappan men inte när han missköter någonting.

Sen tycker jag att mycket är också mellan pappan och barnen, lyssna bör man ju alltid göra men det kan man göra utan att för den skull gå in på någons sida.

 

[Inte_Ung]

Hade barnen bott enbart hos mig skulle han enligt FKs beräkningsverktyg betala ca 7000kr per månad i underhåll.
Så jag föreslog 3000kr per månad vilket är mindre än hälften men han tänker inte betala.
Kan ju inte tvinga honom men jag måste erkänna att jag blir besviken på honom.

Jo det kan du.
Via tingsrätten.

https://lawline.se/answers/foralders-skyldighet-till-underhallsbidrag-vid-vaxelvist-boende

 

[Liten]

Jo det kan du.
Via tingsrätten.

https://lawline.se/answers/foralders-skyldighet-till-underhallsbidrag-vid-vaxelvist-boende

(TS har redan skrivit i tråden att hon inte tänkt dra det så långt som till rätten.)

 

[Inte_Ung]

(TS har redan skrivit i tråden att hon inte tänkt dra det så långt som till rätten.)

Då är det ett eget val och inte en brist på möjlighet.
Och så kan man ju göra.

 

[monster1]

(TS har redan skrivit i tråden att hon inte tänkt dra det så långt som till rätten.)

Förvisso men man kan ju stoppa in lagstiftningen under näsan på honom...

 

[Ajda]

Vad gäller TS dilemma med ekonomin och huruvida pappan bör ge extra underhåll för att kompensera för deras olika ekonomiska förutsättningar är jag kluven. Tycker i grunden att en separation måste få vara en frigörelse från varandra även ekonomiskt. Men är kluven då jag tycker det är ett samhällsproblem att kvinnor så ofta drar det kortaste strået.

Barnen ska inte bli lidande på den nivån att man inte är varm, mätt, hel och ren hos den ena föräldern naturligtvis. Men jag anser inte att barnen är lidande om de kan hitta på lite fler ”roligheter” som resor eller små utflykter i vardagen med förälder X men inte med Y. Där hoppas jag man kan vara glad att barnen får den vardagslyxen någon annanstans om den inte går att få hos en själv. Många barn får den inte alls…

Hade jag varit i TS läge hade jag förväntat mig att exet tog på sig ett större ekonomiskt ansvar när det ska inhandlas dyrare grejer, som vinterjackor eller betalas årsavgift på kostsamma aktiviteter till exempel. Alltså enskilda faktiska kostnader när de uppkommer. Men inte att det ska föras över ett allmänt tillskott till den mindre bemedlades hushållskassa varje månad, likt systemet de har i USA.

Jag delar dina åsikter.
Tycker inte exet ska kompensera något ekonomiskt.

 

[vemsomhelst123]

Jag delar dina åsikter.
Tycker inte exet ska kompensera något ekonomiskt.

Jag håller med. Ett alternativ är att ha kvar ett gemensamt konto för större utgifter där man sätter in en procentuell del av sin inkomst. Vet flera som har det så. Lite olika vad det ska räcka till men oftast dyrare klädinköp, aktiviteter och i vissa fall även julklappar/presenter. Så kan man lösa sånt när det behövs/passar utan att behöva vänta på att föräldrarna ska swisha hit och dit eller att det ska vara en specifik vecka.

 

[Kristall10]

Ibland känns det verkligen som att någon försöker få mig att fatta att jag inte ska bo kvar på gården…
Kom ut till detta igår. Fönstret i valackens box helt trasigt. Finns inget i närheten som skulle kunna ha sönder fönstret. Ser heller inga spår av att en fågel har flugit in.
Enda jag kan komma på är blåsten som varit. Men det har ju blåst värre förr utan att det gått sönder.
Blir så less…

Ska i alla fall få vvb och två värmepumpar installerade om två veckor. Ser fram emot att inte behöva elda för varmvatten!

 

[Silvertjej]

Förvisso men man kan ju stoppa in lagstiftningen under näsan på honom...

Det finns ingen direkt praxis utan avgörs från fall till fall via domstol.