Shettistråden!

[Cattis_E]

Jag uppfattar det som att @hemlig har en vagn som saknar svängel och att selen har draglinor (och kanske lös brösta?). Så att det är vagnen som inte passar den sele som är bra.
Annars håller jag med @Cattis_E om att syntetsele är ett utmärkt budgetalternativ för hemmakörning.

Ja, i så fall hade jag försökt få dit en svängel på vagnen i första hand.

 

[Blyger]

Jag skruvade på svängel på min, men det var ju ett enkelt jobb eftersom vagnen är i trä

 

[Kilauea]

Jag uppfattar det som att @hemlig har en vagn som saknar svängel och att selen har draglinor (och kanske lös brösta?). Så att det är vagnen som inte passar den sele som är bra.
Annars håller jag med @Cattis_E om att syntetsele är ett utmärkt budgetalternativ för hemmakörning.

Det stämmer bra. Det är för övrigt en syntetsele jag har.

Har tänkt försöka få till en svängel på egen hand på vagnen (en äldre rockard). Är ju svårare med att korta skaklar, men har en granne som kan svetsa så kanske kan få hjälp där.

 

[Kiwifrukt]

Här kan vi vara med!

Jag har en liten shettiskille född -11, som i dagarna fyller elva år. Köptes i januari -17 som sällskap till min större ponny när vi flyttade till eget stall, men försöker hålla igång honom också så gott det går. Hur motionerar ni era shettisar, tänker framför allt på er som inte har barn som kan rida dem/andra som rider? Jag har haft medryttare på min i princip sen han kom fram till hösten -19, men sen blev hon för lång. Tycker det är svårt att hitta någon som kan rida en så liten häst, han är dessutom ganska osäker och blir väldigt rädd om ryttaren tappar balansen och "tippar omkring" med överkroppen så det är ingen nybörjarponny. Dessutom tycker jag det ställer så mycket krav på hästkunniga föräldrar när det är så små barn så många sållas bort och den större ponnyn är inte alltid snäll i hagen, så det är nästan lättast att motionera honom själv. Vi promenerar och tömkör (han är tyvärr inte inkörd och väldigt bakskygg så han blev jätterädd när vi försökte vänja honom), och om jag får med mig sällskap så går han med när jag rider den större. Vad brukar ni hitta på med era?

 

[Blyger]

@Kiwifrukt jag tömkör (okej inte så ofta), kör med vagn (inte aktuellt för dig då), löshoppar, longerar, promenerar och springer/joggar med min som inte är ridbar (pga inte barnvänlig, inte för att han skadad alltså. Eller ja, min grabb kan "åka häst" men det är den ridning som blir).

Kl. Jag är så kär i min nya medryttare! Jag har ju det omvända problemet på min andra ponny; hon "går inte" att motionera utan ryttare. Men nu har vi hittat en liten tjej med supergullig mamma som kommer och rider 1-2 gånger i veckan

 

[ameo]

Här kan vi vara med!

Jag har en liten shettiskille född -11, som i dagarna fyller elva år. Köptes i januari -17 som sällskap till min större ponny när vi flyttade till eget stall, men försöker hålla igång honom också så gott det går. Hur motionerar ni era shettisar, tänker framför allt på er som inte har barn som kan rida dem/andra som rider? Jag har haft medryttare på min i princip sen han kom fram till hösten -19, men sen blev hon för lång. Tycker det är svårt att hitta någon som kan rida en så liten häst, han är dessutom ganska osäker och blir väldigt rädd om ryttaren tappar balansen och "tippar omkring" med överkroppen så det är ingen nybörjarponny. Dessutom tycker jag det ställer så mycket krav på hästkunniga föräldrar när det är så små barn så många sållas bort och den större ponnyn är inte alltid snäll i hagen, så det är nästan lättast att motionera honom själv. Vi promenerar och tömkör (han är tyvärr inte inkörd och väldigt bakskygg så han blev jätterädd när vi försökte vänja honom), och om jag får med mig sällskap så går han med när jag rider den större. Vad brukar ni hitta på med era?

Jag har medryttare som rider och/eller kör och ibland kör jag dem själv.

 

[Kiwifrukt]

Och här är han på bild.

 

[Cattis_E]

Här kan vi vara med!

Jag har en liten shettiskille född -11, som i dagarna fyller elva år. Köptes i januari -17 som sällskap till min större ponny när vi flyttade till eget stall, men försöker hålla igång honom också så gott det går. Hur motionerar ni era shettisar, tänker framför allt på er som inte har barn som kan rida dem/andra som rider? Jag har haft medryttare på min i princip sen han kom fram till hösten -19, men sen blev hon för lång. Tycker det är svårt att hitta någon som kan rida en så liten häst, han är dessutom ganska osäker och blir väldigt rädd om ryttaren tappar balansen och "tippar omkring" med överkroppen så det är ingen nybörjarponny. Dessutom tycker jag det ställer så mycket krav på hästkunniga föräldrar när det är så små barn så många sållas bort och den större ponnyn är inte alltid snäll i hagen, så det är nästan lättast att motionera honom själv. Vi promenerar och tömkör (han är tyvärr inte inkörd och väldigt bakskygg så han blev jätterädd när vi försökte vänja honom), och om jag får med mig sällskap så går han med när jag rider den större. Vad brukar ni hitta på med era?

Handhäst, löslongering, löshoppa. Sedan kör jag och släpar hem stockar. Hon rids av medryttare också, men ovanstående började vi med innan hon fick medryttare.

Tror nog det går att köra in, men det kommer att vara ett långsiktigt projekt i så fall.
Inkörningskurs om ett tag kanske?
Men först jobba med bakskyggheten och bygga förtroendet med miljö/toleransträning av olika slag?

Jag tycker överlag det låter som ni behöver jobba på trygghet och tolerans för saker så att han får mer tillit till dig.
Det är såklart bara min uppfattning från din text, men att utmana dem med allt möjligt är något jag gör ganska tidigt när jag tar över en häst och det brukar hjälpa mycket.

 

[Sryoqwe]

Här kan vi vara med!

Jag har en liten shettiskille född -11, som i dagarna fyller elva år. Köptes i januari -17 som sällskap till min större ponny när vi flyttade till eget stall, men försöker hålla igång honom också så gott det går. Hur motionerar ni era shettisar, tänker framför allt på er som inte har barn som kan rida dem/andra som rider? Jag har haft medryttare på min i princip sen han kom fram till hösten -19, men sen blev hon för lång. Tycker det är svårt att hitta någon som kan rida en så liten häst, han är dessutom ganska osäker och blir väldigt rädd om ryttaren tappar balansen och "tippar omkring" med överkroppen så det är ingen nybörjarponny. Dessutom tycker jag det ställer så mycket krav på hästkunniga föräldrar när det är så små barn så många sållas bort och den större ponnyn är inte alltid snäll i hagen, så det är nästan lättast att motionera honom själv. Vi promenerar och tömkör (han är tyvärr inte inkörd och väldigt bakskygg så han blev jätterädd när vi försökte vänja honom), och om jag får med mig sällskap så går han med när jag rider den större. Vad brukar ni hitta på med era?

När jag hade shettisar så blev det utöver körningen mycket jogging brevid cykel, hoppning vid hand och ibland gick de även som handhästar. Mina har ju dock varit väldigt okomplicerade från början och inte rädda av sig så det har funkat att göra allt möjligt med dem.
________________________

Inte svar direkt till dig:
Vi har ju nu efter en lång tids velande sålt den ena ponnyn. Var lite tveksam till att sälja då vi inte ville att ponnyn skulle få flytta runt pga att barnen växer ur honom. Men det verkar ha blivit jättebra, han får ha sin egna lilla ryttare och de verkar trivas med honom

Andra har också fått flytta, dock på foder, och det verkar också ha blivit väldigt bra. Plus att han får vara körponny också och inte bara ridponny, tror att han trivs bäst med det även om ridning också funkar. Är bara glad över att det verkar ha blivit så bra för bägge ponnyerna

 

[Kiwifrukt]

Handhäst, löslongering, löshoppa. Sedan kör jag och släpar hem stockar. Hon rids av medryttare också, men ovanstående började vi med innan hon fick medryttare.

Tror nog det går att köra in, men det kommer att vara ett långsiktigt projekt i så fall.
Inkörningskurs om ett tag kanske?
Men först jobba med bakskyggheten och bygga förtroendet med miljö/toleransträning av olika slag?

Jag tycker överlag det låter som ni behöver jobba på trygghet och tolerans för saker så att han får mer tillit till dig.
Det är såklart bara min uppfattning från din text, men att utmana dem med allt möjligt är något jag gör ganska tidigt när jag tar över en häst och det brukar hjälpa mycket.

Han är ändå ganska trygg med mig skulle jag säga bortsett från att han hatar när saker kommer bakom honom eller ligger an mot bakbenen. Sen gillar han inte när han rids och ryttaren tappar balansen och flaxar runt med överkroppen men det är ju inte direkt kopplat till mig utan till barnen som ridit honom som inte haft så bra balans.

Men det kanske går att träna bort?

 

[ameo]

Han är ändå ganska trygg med mig skulle jag säga bortsett från att han hatar när saker kommer bakom honom eller ligger an mot bakbenen. Sen gillar han inte när han rids och ryttaren tappar balansen och flaxar runt med överkroppen men det är ju inte direkt kopplat till mig utan till barnen som ridit honom som inte haft så bra balans.

Men det kanske går att träna bort?

Det är säkert inte omöjligt att träna bort, men det kräver nog en del arbete.

Jag körde in en 24-åring för några år sedan. Den ska ha varit väldigt bakskygg som yngre och var fortfarande en dam med lite nerv på ytan. Men... Så här såg det ut när hon drog däck första eller möjligen andra gången:

https://www.facebook.com/video.php?v=10152780564837404

 

[Cattis_E]

Han är ändå ganska trygg med mig skulle jag säga bortsett från att han hatar när saker kommer bakom honom eller ligger an mot bakbenen. Sen gillar han inte när han rids och ryttaren tappar balansen och flaxar runt med överkroppen men det är ju inte direkt kopplat till mig utan till barnen som ridit honom som inte haft så bra balans.

Men det kanske går att träna bort?

Kort svar ja, det tycker jag ska gå. Det handlar också om att göra trygg även i obehagliga situationer.

 

[Kilauea]

Här kan vi vara med!

Jag har en liten shettiskille född -11, som i dagarna fyller elva år. Köptes i januari -17 som sällskap till min större ponny när vi flyttade till eget stall, men försöker hålla igång honom också så gott det går. Hur motionerar ni era shettisar, tänker framför allt på er som inte har barn som kan rida dem/andra som rider? Jag har haft medryttare på min i princip sen han kom fram till hösten -19, men sen blev hon för lång. Tycker det är svårt att hitta någon som kan rida en så liten häst, han är dessutom ganska osäker och blir väldigt rädd om ryttaren tappar balansen och "tippar omkring" med överkroppen så det är ingen nybörjarponny. Dessutom tycker jag det ställer så mycket krav på hästkunniga föräldrar när det är så små barn så många sållas bort och den större ponnyn är inte alltid snäll i hagen, så det är nästan lättast att motionera honom själv. Vi promenerar och tömkör (han är tyvärr inte inkörd och väldigt bakskygg så han blev jätterädd när vi försökte vänja honom), och om jag får med mig sällskap så går han med när jag rider den större. Vad brukar ni hitta på med era?

Mycket promenader, både genom byn, på grusväg och i skog (stigar och ibland offroad).
Tömkör och planerar köra snart (ska tidigare vara inkörd men några år sen). Löshoppning, longering. Tränat lite att gå på olika underlag, tänkte prova gå på/under presenning mm också. Hon är dock väldigt stabil i grunden.

 

[Blyger]

Tränat lite att gå på olika underlag, tänkte prova gå på/under presenning mm också. Hon är dock väldigt stabil i grunden.

Känner igen det där med grundstabil!

Försöker utmana min lilla svarta med något läskigt ibland men hittills inte hittat det packade in hela honom i en presenning en gång utan att han brydde sig alls.

Lilla vita är antagligen minst lika stabil men gör inte något under hennes värdighet

 

[Kilauea]

Känner igen det där med grundstabil!

Försöker utmana min lilla svarta med något läskigt ibland men hittills inte hittat det packade in hela honom i en presenning en gång utan att han brydde sig alls.

Lilla vita är antagligen minst lika stabil men gör inte något under hennes värdighet

Jag "råkade" lägga min tröja halvt över hennes huvud en gång. Hon blev inte rädd, bara sur. Gav mig en arg blick och gick iväg .

Gå upp på en lastpall (med brädor så hovarna inte kan fastna) var liksom ett "jaha, vad gör vi det här för?".

 

[Cattis_E]

Misstänker att @ameo har mycket erfarenhet av detta. Men välkomnar även alla andras erfarenheter.

Mumma är galet brunstig. Oftast går brunsterna bra i min flock med två större valacker. De betäcker inte.
Däremot när hon blir såhär tokbrunstig retar hon gallfeber på den ena valacken.
Den andra (flock ledaren respekterar hon att han inte vill och kan säga ifrån mildare)
Hon backar verkligen in i honom med rumpan emellanåt.
I första läget lyfter han bara bakbenet och puttar henne eller biter efter. Men när han tröttnar sparkar han.
Idag uppvaktade hon till och med när han låg ned även om det räckte med att bita efter henne då.
Imorse såg det läskigt ut med sparkarna, även om hon aldrig fått sår eller andra synliga skador.

Vad ska jag göra?
Dela dem gör jag nog ändå några dagar eftersom ponnyleändet inte går att fånga utan att ta in alla just nu heller . Brunst och gräs. Egen mindre hage brukar hjälpa där.
Borde jag göra något mer tex ge munkpeppar?

 

[ameo]

Misstänker att @ameo har mycket erfarenhet av detta. Men välkomnar även alla andras erfarenheter.

Mumma är galet brunstig. Oftast går brunsterna bra i min flock med två större valacker. De betäcker inte.
Däremot när hon blir såhär tokbrunstig retar hon gallfeber på den ena valacken.
Den andra (flock ledaren respekterar hon att han inte vill och kan säga ifrån mildare)
Hon backar verkligen in i honom med rumpan emellanåt.
I första läget lyfter han bara bakbenet och puttar henne eller biter efter. Men när han tröttnar sparkar han.
Idag uppvaktade hon till och med när han låg ned även om det räckte med att bita efter henne då.
Imorse såg det läskigt ut med sparkarna, även om hon aldrig fått sår eller andra synliga skador.

Vad ska jag göra?
Dela dem gör jag nog ändå några dagar eftersom ponnyleändet inte går att fånga utan att ta in alla just nu heller . Brunst och gräs. Egen mindre hage brukar hjälpa där.
Borde jag göra något mer tex ge munkpeppar?

Betäck henne!

Nej, men... Jag vet faktiskt inte. Du kanske kan prova munkpeppar och se om det gör någon skillnad.

 

[Cattis_E]

Betäck henne!

Nej, men... Jag vet faktiskt inte. Du kanske kan prova munkpeppar och se om det gör någon skillnad.

Attans, trodde nästan du skulle ha erfarenhet .
Haha, förstod att du skulle säga det om betäckning.
Ska inte ha en häst till nu, och även om det slutar med att jag får ta bort islänningen till slut så vill jag nog ha en ridhäst till istället. Men tro mig, jag har tänkt tanken.
Men förhoppningsvis kan hon fortfarande ha föl om jag ändrar mig o fem år .
Hon är i egen hage någon vecka nu, infångandet brukar bli bättre efter egen hage ett tag.
Pigg och glad i övrigt så det är väl egentligen mest naturligt, men jag gillar inte när de sparkas.

 

[Kilauea]

Misstänker att @ameo har mycket erfarenhet av detta. Men välkomnar även alla andras erfarenheter.

Mumma är galet brunstig. Oftast går brunsterna bra i min flock med två större valacker. De betäcker inte.
Däremot när hon blir såhär tokbrunstig retar hon gallfeber på den ena valacken.
Den andra (flock ledaren respekterar hon att han inte vill och kan säga ifrån mildare)
Hon backar verkligen in i honom med rumpan emellanåt.
I första läget lyfter han bara bakbenet och puttar henne eller biter efter. Men när han tröttnar sparkar han.
Idag uppvaktade hon till och med när han låg ned även om det räckte med att bita efter henne då.
Imorse såg det läskigt ut med sparkarna, även om hon aldrig fått sår eller andra synliga skador.

Vad ska jag göra?
Dela dem gör jag nog ändå några dagar eftersom ponnyleändet inte går att fånga utan att ta in alla just nu heller . Brunst och gräs. Egen mindre hage brukar hjälpa där.
Borde jag göra något mer tex ge munkpeppar?

Jag skulle prova munkpeppar.

 

[Blyger]

Idag hoppade vi igen