Själmords förhindrade

Tranan

Trådstartare
1579989233130.png

Jag önska att jag aldrig mer får höra att någon har gått bort i onödan.
 
Jag tar sånt på allvar, och jag gör vad jag kan för att hjälpa, även om det är lite.
Även lite kan vara mycket i sammanhanget. Det är ju ändå begränsat vad man faktiskt kan göra, man känner sig ofta vansinnigt hjälplös... Men bara att finnas där och se, lyssna och ta personen på allvar tror jag i många fall gör en hel del trots allt.

Bland det värsta jag vet är när folk uttrycker sig i stil med ”det var bara ett rop på hjälp”. Det finns inget ”bara” i sammanhanget och det finns fasiken ingen människa som skär upp handlederna eller sväljer piller och alkohol i syfte att få uppmärksamhet, det är för att de mår så otroligt dåligt att de inte ser någon annan utväg. Det är inte mindre av ett självmordsförsök bara för att det inte är välplanerat... Och det tror jag är en del i att det inte tas på allvar, för att vi av nån idiotisk anledning tror att det handlar om uppmärksamhet.
 
I mitt jobb så händer det att man blir en ofrivillig åskådare och det är alltid lika tragiskt. Ibland kan man förstå varför man väljer den utvägen om de fått en dödsdom där det verkligen bara kommer gå åt ett håll. Ibland har någon förlorat allt och kommit in i en negativ tankespiral med allt vad det innebär och då tror jag att utgången hade blivit annorlunda om de fått rätt hjälp.
Jag är av den åsikten att om man vill ha hjälp så ska man få den och inte bara tas in till ”förvaring” på olika mottagningar.
Däremot så tycker jag det är bra att det uppmärksammas så de som går i självmordstankar förstår att det är okej att må dåligt (allting är inte lyckliga dagar och rosenskimrande) och att det finns hjälp att få.

En mening har satt sig i mitt minne ”mina problem är så små att de knappt räknas som problem men de gör lika ont för det!”. Så jämför man en person som lever i krig och en härifrån så har man olika problem men för individen kan det verkar stort och inget man ska förringa för det.
 
Jag har alltid självmordstankar och det som jag behöver är folk som finns där för mig. Soffor att sova i, människor som får m7g att tänka på annat och sånt.
Just vänner är det som förhindrar att jag begår självmord. Även vänner har räddat mig när jag begått självmordsförsök.
 
Jag har alltid självmordstankar och det som jag behöver är folk som finns där för mig. Soffor att sova i, människor som får m7g att tänka på annat och sånt.
Just vänner är det som förhindrar att jag begår självmord. Även vänner har räddat mig när jag begått självmordsförsök.
Det är lite så jag brukar tänka när vänner mår extremt dåligt. Jag kan inte få dem att må bra eller hjälpa dem på den nivå jag egentligen vill, men det jag kan göra är att se till att de omöjligt kan hamna i läget där de tänker att "ingen bryr sig" genom att tydligt visa hur mycket jag bryr mig.
 
Det är lite så jag brukar tänka när vänner mår extremt dåligt. Jag kan inte få dem att må bra eller hjälpa dem på den nivå jag egentligen vill, men det jag kan göra är att se till att de omöjligt kan hamna i läget där de tänker att "ingen bryr sig" genom att tydligt visa hur mycket jag bryr mig.
Ja, det är det man behöver. Jag har vänner jag kan ringa mitt i natten och komma till för att sova oss. Jag älskar dom.
 
Bland det värsta jag vet är när folk uttrycker sig i stil med ”det var bara ett rop på hjälp”. Det finns inget ”bara” i sammanhanget och det finns fasiken ingen människa som skär upp handlederna eller sväljer piller och alkohol i syfte att få uppmärksamhet, det är för att de mår så otroligt dåligt att de inte ser någon annan utväg. Det är inte mindre av ett självmordsförsök bara för att det inte är välplanerat... Och det tror jag är en del i att det inte tas på allvar, för att vi av nån idiotisk anledning tror att det handlar om uppmärksamhet.
Fast uppmärksamhet kan det mycket väl handla om, att vilja bli sedd. Och det är inget fel med det alls. Att vilja bli sedd och agera efter det är inget fel, man gör vad man kan för att få folk att se. Folk har jag märkt tar väldigt sällan ord på allvar och då får man göra vad som krävs för att visa sitt mående.

Dock så hade det varit uppskattat om folk inte såg uppmärksamheten som söks som en typ av idé att man vill att folk ska tycka synd om en och inget mer för det är det sällan det handlar om.
 
Fast uppmärksamhet kan det mycket väl handla om, att vilja bli sedd. Och det är inget fel med det alls. Att vilja bli sedd och agera efter det är inget fel, man gör vad man kan för att få folk att se. Folk har jag märkt tar väldigt sällan ord på allvar och då får man göra vad som krävs för att visa sitt mående.

Dock så hade det varit uppskattat om folk inte såg uppmärksamheten som söks som en typ av idé att man vill att folk ska tycka synd om en och inget mer för det är det sällan det handlar om.
Vad baserar du det på? Ingen jag känner har gjort något liknande i det syftet - tvärtom sker det i ensamhet och snarare att de försöker dölja vad de gjort i efterhand. Hade det varit för "uppmärksamhet" hade de ju gjort det inför folk på ett annat sätt. Jag tycker det är otroligt förminskande av måendet att säga att det görs i syfte att bli sedd, när det i själva verket görs för att de mår så fruktansvärt dåligt att de inte ser nån annan utväg. Det är extremt stor skillnad på de sakerna.
 
Vad baserar du det på? Ingen jag känner har gjort något liknande i det syftet - tvärtom sker det i ensamhet och snarare att de försöker dölja vad de gjort i efterhand. Hade det varit för "uppmärksamhet" hade de ju gjort det inför folk på ett annat sätt. Jag tycker det är otroligt förminskande av måendet att säga att det görs i syfte att bli sedd, när det i själva verket görs för att de mår så fruktansvärt dåligt att de inte ser nån annan utväg. Det är extremt stor skillnad på de sakerna.
Är där själv så jag baserar väl det på vad jag sett och vad jag själv gör. Träffat på många många som mig. Det finns inte en anledning till självskadande, det finns lika många anledningar som det finns folk som gör så. Dom flesta jag känner har någon gång visat för att få uppmärksamhet så folk ska se måendet.

Det är komplext det där, att dölja det gör man av många olika anledningar, är ju inte direkt så att man vill ha uppmärksamheten från vem som helst liksom.

Och det finns inget förminskande i att säga att många gör det för att få uppmärksamhet för det är så vården idag fungerar och så den fungerat i många år, syns det inte så finns det inte. Skadar man sig inte så är det fruktansvärt svårt att komma in i psykiatrin idag.

Det är inte bra alls att förknippa självskadebeteende med folk som har ett självmordstänk. Många som självskadar har inte alls självmordstankar men det kan lätt leda till värre måenden därför är allt självdestruktivt beteende viktigt att ta på allvar.
 
Senast ändrad:
Är där själv så jag baserar väl det på vad jag sett och vad jag själv gör. Träffat på många många som mig. Det finns inte en anledning till självskadande, det finns lika många anledningar som det finns folk som gör så. Dom flesta jag känner har någon gång visat för att få uppmärksamhet så folk ska se måendet.

Det är komplext det där, att dölja det gör man av många olika anledningar, är ju inte direkt så att man vill ha uppmärksamheten från vem som helst liksom.

Och det finns inget förminskande i att säga att många gör det för att få uppmärksamhet för det är så vården idag fungerar och så den fungerat i många år, syns det inte så finns det inte. Skadar man sig inte så är det fruktansvärt svårt att komma in i psykiatrin idag.
Fast då tycker jag nog att man får skilja på självskadebeteende och självmordsförsök. Om den allmänna uppfattningen är att det görs för uppmärksamhet spär det ju bara på texten längst ned till höger i på bilden i TS inlägg; "No one believes they'll ever do it".
 
Fast då tycker jag nog att man får skilja på självskadebeteende och självmordsförsök. Om den allmänna uppfattningen är att det görs för uppmärksamhet spär det ju bara på texten längst ned till höger i på bilden i TS inlägg; "No one believes they'll ever do it".
Men detta är precis det som är fel med allting tycker jag. Det är sånna som du som spär på att dom som gör det för att få "uppmärksamhet" inte mår lika dåligt som dom som gör det i något slags suicidsyfte.

Självskadebeteende är en nedgående spiral som lätt leder till självmordstankar. Måste man verkligen gå så långt som att göra riktiga försök för att få bli tagen på allvar?

Dom flesta hade inte ens behövt gå så långt som till självmordsförsök ifall folk slutade se ner på dom som skadar sig för "uppmärksamhet". Då kanske folk hade fått hjälpen i tid.

Det är aldrig så enkelt som att man antingen är suicidal eller inte liksom, det kommer och går sådant. Allting hänger mer eller mindre ihop, det är en otroligt lång process ner till "riktiga" självmordsförsök. Och därför om man uppmärksammar folk och tar folk på allvar och ger dom hjälpen innan så hade det räddat många.

Och oavsett vad, mår en person dåligt och vill ha hjälp så spelar det ingen roll på vilket sätt den mår dåligt på. Bara för att den inte är akut suicidal så betyder inte det att personen förtjänar mindre hjälp och stöd.
 
Senast ändrad:
Men detta är precis det som är fel med allting tycker jag. Det är sånna som du som spär på att dom som gör det för att få "uppmärksamhet" inte mår lika dåligt som dom som gör det i något slags suicidsyfte.

Självskadebeteende är en nedgående spiral som lätt leder till självmordstankar. Måste man verkligen gå så långt som att göra riktiga försök för att få bli tagen på allvar?
Då missförstår du mig. Vad jag sätter mig emot är att självmordsförsök skulle vara "ett rop på hjälp" och inte ett riktigt självmordsförsök.

Jag har på fullaste allvar fått frågan gällande en väns självmordsförsök "Var det på riktigt eller bara ett rop på hjälp?" och DET är ett synsätt som skrämmer mig, att man ens kan tänka tanken att det inte är "på riktigt".
 
Då missförstår du mig. Vad jag sätter mig emot är att självmordsförsök skulle vara "ett rop på hjälp" och inte ett riktigt självmordsförsök.

Jag har på fullaste allvar fått frågan gällande en väns självmordsförsök "Var det på riktigt eller bara ett rop på hjälp?" och DET är ett synsätt som skrämmer mig, att man ens kan tänka tanken att det inte är "på riktigt".
Det beror på hur man vill tolka det, jag ser inget fel med folk säger att det är ett "rop på hjälp" och att det inte var ett "riktigt" försök.

Jag ser det inte som nedlåtande eller en förminskning av mitt mående iallafall när folk frågar om det var "på riktigt" eller om det var för att få hjälp. Jag tolkar det inte som att folk tar lätt på det för att det "bara" var ett rop på hjälp. Jag upplever dock att folk blir väldigt lättade när det "bara" var ett rop på hjälp, för då finns det hopp.
 

Liknande trådar

Hemmet Jag har ett ganska litet badrum som jag skulle vilja ha en tvättmaskin till. Hade helt klart varit enklare platsmässigt med en toppmatad...
Svar
4
· Visningar
563
Senast: Dorinda
·
Juridik & Ekonomi Mitt körkort har gått ut idag och jag skickade in handlingar för nytt körkort i januari men missade att registrera inbetalningen. När...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
4 631
Senast: Zpunk
·
Skola & Jobb Jag har bytt arbetsgivare ett par gånger i livet och det har varit lite olika. En chef tycker jag var lite väl ful när hon mer eller...
2
Svar
34
· Visningar
1 915
Senast: RedQueen
·
Hemmet Jag har en luftvärmepump som jag har påslagen denna vinter. Den låter illa. Ofta när jag sitter vid datorn som är precis under den, så...
Svar
12
· Visningar
481
Senast: bettysmatte
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp