Sommar- & höstföräldrar 2026

[cherie]

@Wenniz Tänkt på er, hur går allt?

 

[Förgätmigej]

Väntans tider... Konstigt när man har ett satt datum. Var lika konstigt förra gången. Idag ska de dessutom ringa om exakt tid som jag ska infinna mig på måndag. Som mest bara helgen kvar här nu innan lillan kommer till vår familj Har haft en hel del sammandragningar senaste två dygnen och igår eftermiddag kom de var femte-var tionde minut under ett par timmar, trots vila osv. Då var jag rädd att något skulle dra igång De är ganska obehagliga nu med mycket tryck neråt, och ibland med känningar mot ryggen och tendens till mensvärk (ffa nattetid). Jag hoppas verkligen lillan väljer att stanna inne tills det planerade snittet, känns mycket tryggare så.

Du vet ju exakt datum åtminstone. En annan har ju aning fast jag kan tänka mig gör tiden långsammare tills det blir den planerade dagen.

 

[Malibu_Stacy]

Nu kommer en lång förlossningsberättelse, lägger den i spoiler för valbarheten men det händer inget läskigt.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Runt lunchtid på tisdagen fick jag som ett par minivärkar. Jag hade ingen aning om det var förvärkar, gaser i magen eller början på förlossningen. Nåväl, de försvann men runt 18-tiden på kvällen kom de tillbaka, fast lite starkare. Fortfarande dock så svaga att jag inte alls var säkert på om det verkligen dragit igång.

Vi förvarnade dock vår barnvakt om att det ev kunde behövas en utryckning under natten. Kvällen fortskred som vanligt, jag kunde vara ute och mocka och fixa för hästarna som vanligt. Värkarna var oregelbundna, ibland gick det en kvart emellan och ibland två minuter.

Framåt 22 började det bli mer stabilt med två-tre minuter mellan, men de var fortfarande inte särskilt intensiva i styrka. Vid 23 gick jag och la mig och då gick frekvensen ner till fem-åtta min emellan men styrkan hade tilltagit. Vid 00.15 kände jag ändå att nej, nu håller jag på att göra precis det jag och barnmorskan sagt att jag inte ska göra, dvs väntar. Vid mina tidigare förlossningar har jag bara hunnit vara på sjukhuset i 30 respektive 15 min och målet denna gång var att helt säkert hinna in. Så jag gick upp och ringde förlossningen, och förklarade läget och fick klartecken på att komma in. Så skönt, jag vill helst åka till sjukhuset i en annan region men då känns det än mer risk att bli "bortvisad" om det är mycket folk. Samma dag hade jag dessutom sett statistik från 2025 som visade att 3 juli var det årets topp vad gäller födslar. Nästa steg var att ringa barnvakten och sen installera henne så klockan var strax efter 01 när vi satte oss i bilen. Just då kom värkarna med 1-2 min emellan, men korta och inte så starka. När jag satte mig i bilen gick frekvensen ner till runt 5 min.

Vi kom fram till förlossningen vid 01.50, fick träffa en trevlig barnmorska som intygade att det var helt rätt att jag hade åkt in, när jag liksom ursäktade mig för att vi kom så tidigt. Jag fick efter en stund lägga mig på en säng för att kolla blodtryck och sånt under 20 min, och då avtog värkarna ännu mer. Men jag konstaterades vara 5 cm öppen och någon cm kvar av livmodertappen. Det var lugn stämning på sjukhuset, vi var tydligen de enda inne just då så personalen var glad att vi hade kommit. Vi fick vårt förlossningsrum och för första gången fanns det tid att diskutera smärtlindring på plats och jag utgick från lustgas men sa att hon kunde vänta med att sätta på den. Bm gav mig rådet att, om jag orkade, vara uppe och röra mig. Det är också det som känts bäst hemma så jag vankade på. Värkarna tilltog och när bm kom in några minuter senare bad jag henne sätta på lustgasen ändå. Trevligt att ha något att fokusera på, även om jag upplevde att jag blev sämre på att hantera smärtan mentalt när jag hade en "flyktväg". Dvs gasen tog bort udden, men å andra sidan var jag mindre avslappnad/fokuserad. Några min senare var bm inne igen och då konstaterade vi att värkarna hade tilltagit i styrka bara under den tid som gått sen jag kom till rummet och att hon fick skruva upp gasen ett snäpp. Jag fortsatte vanka, och nu började det bli tufft att ta värkarna upprätt så hängde över sängen. Mellan värkarna åt jag smörgås som personalen fixat, jag ville ha all möjlig energi. Efter ytterligare någon värk kom en jävlig en som fick mig att skrika till i masken, varpå min make fick order om att trycka på knappen (en av hans väldigt få uppgifter). Undersköterskan kom in och när jag sa att värkarna nu gjorde väldigt mycket ondare så ringde hon på bm. Jag tog mig upp på sängen, bm sa att jag bara kunde hänga på kroppen och jag tyckte att vadå, kommer hon nu? Men jodå, medan jag trycker på lite under nästa värk hör jag hur de ringer in en bm till för "nu kommer det en bebis". Nästa värk är jävlig, jag vrålar men bm säger att på nästa värk kommer hon och mycket riktigt, jag krystar under nästa värk och sen är huvudet ute. Ett litet vakum uppstår i väntan på sista värken men sen trycker jag på och får plötsligt upp en bebis på bröstet, 3205 g och 51 cm.

Ca 1 h och 20 min efter ankomsten till förlossningen var det klart, så det var definitivt inte för tidigt att åka in. Bm konstaterade att det verkligen var som jag hade sagt på telefon, att det är svårt att förutspå mitt förlopp för det går väldigt fort när det drar igång på riktigt.

Jag är jättenöjd med min förlossning, att jag lyckades avgöra när jag skulle åka in och allt fint bemötande av personalen. Jag är också förbaskat stolt över mig själv, och min insats. Nu denna gång när jag ändå hade tillgång till lustgas för en större del av förlossningen blev jag imponerad av att jag gångerna innan varit utan ända fram till krystfasen. Inte för att det är "bättre" att föda utan smärtlindring, absolut inte, utan bara imponerad av vad man kan klara när man måste.

Wow vilken fantastisk förlossning! Om jag kunde veta på förhand att det skulle gå så så hade jag aldrig tvekat på vaginal förlossning. Stort grattis till bebis

 

[Malibu_Stacy]

BM skickade remiss för snitt igår och inom en timme hade jag redan fått en kallelse i Kivra till möte med förlossningsläkare. Dock är datumet 31 Augusti så får ju vänta länge till innan jag vet om jag blir godkänd. Men tänker att få träffa läkare direkt ofta är ett bra tecken.

 

[cherie]

BM skickade remiss för snitt igår och inom en timme hade jag redan fått en kallelse i Kivra till möte med förlossningsläkare. Dock är datumet 31 Augusti så får ju vänta länge till innan jag vet om jag blir godkänd. Men tänker att få träffa läkare direkt ofta är ett bra tecken.

Det ska säkert gå bra! Visst är det Stockholm som gäller? Har för mig att de ligger i topp bland de regioner som beviljar snitt?

 

[Malibu_Stacy]

Det ska säkert gå bra! Visst är det Stockholm som gäller? Har för mig att de ligger i topp bland de regioner som beviljar snitt?

Ja precis, och det sjukhus jag valt är också väldigt snittvänliga

 

[Wenniz]

@Wenniz Tänkt på er, hur går allt?

Jag har mått lite pyton, dels får jag träffa psykolog nu 1 gång i veckan för jag har så kraftig rädsla att mitt barn ska dö i andnöd. Sviter från förlossningen tyvärr så sonens pappa får knappt vara ensam med barnet.

Vi har gått igenom förlossningen nu och ja, dom erkänner att bl.a. att man chansa lite på min sons (och mitt) liv tack vare den stora personalbristen och jag hade tur att jag orkade krysta ut honom på 15min för annars hade jag förmodligen inte orkat att genomföra förlossningen vilket dom var medvetna om att jag egentligen var för utmattad för att klara kryssningsfasen.
Finns massa luckor jag inte kommer få svar på också eftersom saker missades eller dom vet inte riktigt hur dom ska svara.

Har stora problem med mitt underliv fortfarande också som påverkar mig enormt. Dom erkänner i efterhand att dom skulle ha väntat med att sy ihop mig och tagit ned mig till OP dagen efter istället för att jag skulle sys i 3 omgångar för läkaren sprang emellan avdelningar.
Ska nästa vecka träffa läkare åter angående underlivssmärtorna då checken idag visade att jag har fortfarande inte läkt invändigt av okänd anledning.

Min förlossningsupplevelse är vilket som anmält nu.

 

[cherie]

Jag har mått lite pyton, dels får jag träffa psykolog nu 1 gång i veckan för jag har så kraftig rädsla att mitt barn ska dö i andnöd. Sviter från förlossningen tyvärr så sonens pappa får knappt vara ensam med barnet.

Vi har gått igenom förlossningen nu och ja, dom erkänner att bl.a. att man chansa lite på min sons (och mitt) liv tack vare den stora personalbristen och jag hade tur att jag orkade krysta ut honom på 15min för annars hade jag förmodligen inte orkat att genomföra förlossningen vilket dom var medvetna om att jag egentligen var för utmattad för att klara kryssningsfasen.
Finns massa luckor jag inte kommer få svar på också eftersom saker missades eller dom vet inte riktigt hur dom ska svara.

Har stora problem med mitt underliv fortfarande också som påverkar mig enormt. Dom erkänner i efterhand att dom skulle ha väntat med att sy ihop mig och tagit ned mig till OP dagen efter istället för att jag skulle sys i 3 omgångar för läkaren sprang emellan avdelningar.
Ska nästa vecka träffa läkare åter angående underlivssmärtorna då checken idag visade att jag har fortfarande inte läkt invändigt av okänd anledning.

Min förlossningsupplevelse är vilket som anmält nu.

Vilken tuff första tid Både att behöva bearbeta och hantera förlossningen samt de mentala och fysiska skadorna efteråt. Det är ju oftast fullt tillräckligt att bara landa i att bli förälder. Vad bra att du tar hjälp. Jag hoppas du snart ska må bättre både fysiskt och psykiskt så tiden med bebis blir enklare för er Det låter verkligen jättekämpigt allt du behövt gå igenom nu.

 

[cherie]

Du vet ju exakt datum åtminstone. En annan har ju aning fast jag kan tänka mig gör tiden långsammare tills det blir den planerade dagen.

Haha nä, väntan hade känts ännu längre förstås när man typ har ett intervall på 4 veckor där förlossningen kan dra igång när som

Jag som inte genomgått vaginal förlossning har så svårt att avgöra tecken på att nåt är på gång också. Har ju förstått nu att det jag har är förvärkar (eller är det samma som braxton hicks? Fattar inte) eftersom det nu gör ont i både mage och svank med mycket tryck neråt samt kommer ganska ofta, men inget är ju regelbundet öht. Så jag vet inte riktigt i vilket läge man ska ringa in när man har planerat snitt, antar när det blir mer regelbundna värkar för såna här oregelbundna förvärkar kan väl pågå i veckor?

 

[Malibu_Stacy]

Haha nä, väntan hade känts ännu längre förstås när man typ har ett intervall på 4 veckor där förlossningen kan dra igång när som

Jag som inte genomgått vaginal förlossning har så svårt att avgöra tecken på att nåt är på gång också. Har ju förstått nu att det jag har är förvärkar (eller är det samma som braxton hicks? Fattar inte) eftersom det nu gör ont i både mage och svank med mycket tryck neråt samt kommer ganska ofta, men inget är ju regelbundet öht. Så jag vet inte riktigt i vilket läge man ska ringa in när man har planerat snitt, antar när det blir mer regelbundna värkar för såna här oregelbundna förvärkar kan väl pågå i veckor?

Här säger de att man ska ringa in vid minsta känning. Sen kanske de inte gör något, eller tycker man ska komma in för en koll och evtl avbryta värkar medicinskt. De är verkligen noga med att man absolut inte ska gå runt och vänta för när det blir regelbundet kan det gå fort. I ditt ställe hade jag ringt in till förlossningen för att få råd. Förhoppningvis är allt lugnt och du inte behöver komma men be att checka av och kanske kan du få lite mer tips så du vet när det verkligen blir bråttom.

 

[cherie]

Här säger de att man ska ringa in vid minsta känning. Sen kanske de inte gör något, eller tycker man ska komma in för en koll och evtl avbryta värkar medicinskt. De är verkligen noga med att man absolut inte ska gå runt och vänta för när det blir regelbundet kan det gå fort. I ditt ställe hade jag ringt in till förlossningen för att få råd. Förhoppningvis är allt lugnt och du inte behöver komma men be att checka av och kanske kan du få lite mer tips så du vet när det verkligen blir bråttom.

Ja, jag är dålig på att söka vård vid behov så jag kanske ska ringa senare idag och rådfråga bara. Jag var ju hos BM i onsdags och lyfte det redan då (men har ju också intensifierats sen dess), och hon höjde inga ögonbryn. Nu har det varit lugnt här under morgonen och i natt vaknade jag bara två gånger med smärta, så jag avvaktar bara dagen och ser hur det utvecklar sig!

 

[Libbsticka]

När jG haft braxton higgs har bara magen blivit hård. Inget tryck nedåt

 

[cherie]

När jG haft braxton higgs har bara magen blivit hård. Inget tryck nedåt

Ja, jag tänker samma. När det börjar göra ont i samband med sammandragningar + tryck neråt kanske det mer är förvärkar.

 

[Malibu_Stacy]

Ja, jag tänker samma. När det börjar göra ont i samband med sammandragningar + tryck neråt kanske det mer är förvärkar.

Jag skulle tro det också!

 

[cherie]

Mycket lugnare med förvärkar idag så det har varit skönt. Tagit mina sista dopp för sommaren. Sitter nu och tittar på magen och slog mig plötsligt att detta är sista 1,5 dygnet jag är gravid i hela mitt liv. Sorgligt.

 

[Human]

@Human Det låter som att du haft en jättefin förlossning Vad mysigt att ni redan är hemma och att amningen börjat släppa! Låter som att hon fått ett namn också? Så skönt Lite avis på att få bebisgosa (och amma, jag hoppas så att det ska få vara lika smidigt som med storasyster)

Vi har det väldigt fint, även om nätterna är tuffa. Men jag älskar att ha en bebis igen, njuter extra av henne eftersom hon blir vår sista och känner mig ändå lugn med att alla jobbiga faser är just faser. Och jag som hatar att sitta still sitter just nu i soffan med en sovande bebis i famnen och vill faktiskt inte vara någon annan stans alls

Ett namn har det blivit, en liten H. Känns väldigt bra! Mellannamn måste vi snart diskutera igen men har just nu har paus. Det där namnet som du gillade, som din kollegas dotter fick, känns det inte aktuellt längre eller hur känner du?

Stort stort lycka till inför imorgon nu! Vilken häftig känsla att gå och lägga sig och veta att man ska få träffa sin bebis dagen efter

 

[Human]

Wow vilken fantastisk förlossning! Om jag kunde veta på förhand att det skulle gå så så hade jag aldrig tvekat på vaginal förlossning. Stort grattis till bebis

Tack! Och jag önskar verkligen att alla kunde få förmånen att ha mina förlossningar, men kan bara konstatera att jag haft tur i dels något genetiskt lotteri, dels med närhet till ett sjukhus med väldigt bra förlossningsavdelning.

 

[cherie]

Vi har det väldigt fint, även om nätterna är tuffa. Men jag älskar att ha en bebis igen, njuter extra av henne eftersom hon blir vår sista och känner mig ändå lugn med att alla jobbiga faser är just faser. Och jag som hatar att sitta still sitter just nu i soffan med en sovande bebis i famnen och vill faktiskt inte vara någon annan stans alls

Ett namn har det blivit, en liten H. Känns väldigt bra! Mellannamn måste vi snart diskutera igen men har just nu har paus. Det där namnet som du gillade, som din kollegas dotter fick, känns det inte aktuellt längre eller hur känner du?

Stort stort lycka till inför imorgon nu! Vilken häftig känsla att gå och lägga sig och veta att man ska få träffa sin bebis dagen efter

Vad himla mysigt det låter Bebisgos är det bästa goset! Så skönt också att kunna landa i att faser bara är faser. Förstår att det landar mer efter varje barn man får!

Jag har inte helt uteslutit min kollegas dotters namn, det seglade ändå upp igen för ett tag sen när vi inte lyckats landa i något annat namn som känns bra... Men helt ärligt känns inget namn helt toppen, så vi får se. Min partner är mer stressad än mig, för min del kan hon heta lillasyster ett tag men han vill gärna ha namnet kirrat inom första dygnet utanför magen tror jag! När visste ni?

Tack för lyckönskningar. Har haft en väldigt känslosam nattning av storasyster här ikväll. Hon som är så framåt och kavat och tar det mesta med en klackspark (inte alls är sentimentalt eller oroligt lagd) snyftade sig till sömn tätt i min famn. Så mkt tankar. Om snittet, om hur lillasyster kommer förändra livet, hur hon inte kommer få lika mkt av vår uppmärksamhet, att mitt sår kommer vara läskigt, hur det blir om det blir komplikationer och vi behöver åka till sjukhuset igen efter vi kommit hem, och att vara ifrån oss "det längsta hon någonsin varit". Min stora, lilla tjej Tur att vi bara har 10-15 min till sjukhuset så det är enkelt för pappa att åka hem redan imorgon och för henne att hälsa på så snart det går! Räknar med att vara kvar iaf två dygn.

Nu har jag bara ca 5 timmar kvar tills klockan ringer imorgon och vi sen ska bege oss till sjukhuset. Återkommer sen med uppdatering

 

[cherie]

Vaknade av att mitt vatten forsade ut Suck. Så vi åker mot förlossning så får vi se vad det blir av detta. Så snopet. Ville ju inte ha ett "akut snitt" och här trodde man att man var safe...

 

[cherie]

Nu ligger vi på förlossningen och planen är att invänta tiden för det planerade snittet imorgon, men sannolikt att jag får snittas först (hade eg den andra tiden för dagen). Jag har börjat få lite mer regelbundna värkar som gör ont men inte jättetätt. De håller koll med CTG - kurva och kommer ge bricanyl för att stanna av värkarbetet, om det behövs. Lillan hade tyvärr bajsat lite i fostervattnet så de håller lite koll på henne pga det också.