1) kontrollera att folk inte gör något tokigt lär man göra med alla nyanställda och sommarvikarier, ofta (svenska) ungdomar. Det ingår i jobbet att lära folk jobbet (jag har jobbat inom hemtjänsten, jag hade ofta folk med mig som var nya).
Nej det verkar vara en oerhört öm punkt för dig att hemtjänst som arbetsplats har en fruktansvärt stor personalomsättning och att många väljer att inte stanna, av olika anledningar. Kanske är det du som ska tagga ner lite för jag har aldrig diskuterat ditt jobb som enskild individ och du jobbar ju inte ens i hemtjänsten säger du. Jag jobbar också i politisk styrd organisation, som folk flyr ifrån. Jag trivs dock bra, men det säger ingenting om hur klimatet och miljön inom organisationen är i övrigt.
Du tänker inte att det är skillnad att gå och lära någon som har adekvat utbildning och rätt språkkunskaper än någon som inte har det? För brukaren/ omsorgstagaren.
Mycket handlar om att vi får vad vi är beredda att betala för. I skatt. Vill folk inte betala skatt och vill att vård inte ska kosta så blir det så.
Självklart. Men om personalen inte finns, vilket är den bittra verkligheten, är det bättre menar du med ingen personal alls? Eller att de få dom arbetar jobbar ihjäl sig och blir långtidssjukskrivna vilket har skett här där det faktiskt är språkkrav?
Tack för ditt svar! Det förstår jag absolut. Jag vänder mig dock mot att kalla det okej vård, vilka vissa verkar tycka. För mig kan det aldrig bli okej vård med en som inte kan göra en riktig omsorgsbedömning, ge och ta instruktioner och prata med brukaren så att hen kan förstå. Temporär och under ursäkt och kontroll från arbetsgivaren möjligtvis. En kortare period. Jag förstår nu, vilket var det jag ville, att när ni menar att acceptera ett bristfälligt språk, så menar de flesta av er eftersom inget annat finns till buds? Eller? För för mig är det så att det skulle aldrig kunna vara acceptabel vård med en som inte kan kommunicera, ibland på mer avancerad nivå, göra svårare omsorgsbedömningar, läsa, ge och ta instruktioner etc. Allt annat kallar jag möjligtvis förvaring. Men finns det inte personal så finns det inte. Skrämmande dock att någon i Sverige ska behöva ta emot den vården. Det skär i hjärtat.
Jag menar så men kan inte prata för andra, men jag har uppfattat flera så så det är möjligt. Det här är ju inget nytt tänker jag. Villkoren inom ffa hemtjänst har ju pratats om i alla fall så länge jag kunnat följa nyheter. Idag får du heller inte anställning utan att faktiskt ha utbildning utan det är vikarierna det handlar om, ungefär som att skolan ska ha behöriga lärare.
Nej de finns kvar. Vi har det. Alla måste jobba delat. Vissa offrar en semesterdag när de har delad tur.
Okej, trodde det var borttaget i fler kommuner, såg att det togs bort som schemalagd tur i min kommun 2015. Men som sagt, timvikarierna får fortfarande delade turer. Ordinarie personal verkar mest strida om hälsoscheman nu.
Det togs bort här också men återinfördes för ca 2 år sen.
gång - och då kom de två gånger om dagen.Hemtjänst och hemsjukvård är två olika organisationer under kommunernas vård & omsorgskontor. Hemtjänst är bistånd i form av service och personlig omvårdnad i den enskildes bostad eller motsvarande. Hemsjukvård omfattar alltifrån enkla avgränsade vårdåtgärder med flera dagars mellanrum till sjukvård med många besök och åtgärder per dygn för svårt sjuka patienter. Bara för att man har hemtjänst beviljat, innebär det inte att man är ansluten till hemsjukvården.Man måste skilja på hemtjänst och hemsjukvård dessutom. Jag tycker det är lite luddigt vilket det handlar om i en del inlägg.
Mina 90-åriga pappa hade hemtjänst en dryg vecka då han var skadad. Det båda mina föräldrar tyckte det jobbigaste var att det var nytt folk varenda
Inte unikt för dem, det är det normala för dem med hemtjänst. En del har full hemtjänst (7 ggr/dygn i min kommun) plus hemsjukvård plus matutdelning - hela tiden med olika människor. (OK, vissa återkommer, men med flera dagars mellanrum). Jättejobbigt för personal, ett helvete för patient/brukare och anhöriga.
Fast det är ju återigen utifrån vilken perspektiv man ska se, nysvenskan med bristfällig svenska som ska få ett jobb och komma in i samhället (och ut från hemmet), eller vårdtagaren som ska ha rätt till en säker och korrekt vård, utförd av någon som kan ge och ta instruktioner, omvärdera omsorg och motivera dem för brukaren och dennes anhöriga, kontakta andra instanser, instruera efterkommande arbetstagande om nya instruktioner etc. Tycker ändå att vårdtagaren har rätt till en säker och korrekt vård (därmed inte sagt att nysvenskar inte kan ha rätt medicinsk kunskap, men de behöver kunna språket för att göra detta arbete. När språket är fixat, för de flesta kan faktiskt lära sig ett annat språk på acceptabel nivå, trots fossilisering i uttal etc, är det fritt fram) Tror inte någon vill att ens anhörig tas om hand av någon med inte tillräcklig språkligkompetens (vilket påverkar ovanstående) för att någon annan ska komma in i samhället och ut från hemmet. Även om båda så klart är viktiga. Men inte på bekostnad av en säker vård. Den vårdtagandes behov måste gå först. Anser jag. Men andra har rätt till sin uppfattning.
Jag håller med i mycket i det du skriver. Däremot tillhör jag dem som inte tycker att arbeten med krav på gymnasieutbildning ska ha högre lön än arbeten med krav på högskoleutbildning, vare sig det gäller lärare eller socionomer till exempel. Och höja lönerna för alla... absolut skulle det kunna funka. Men det skulle bli väldigt hög skatt då och det är troligen en utopi.
Ja, det är alltid ur perspektiv. Men som problemet ser ut just nu, så är det alternativen "för få anställda" eller "för dålig svenska". Inget är bra, men troligtvis är "för dålig svenska" något mindre dåligt.
Ja, du har så rätt och det har vi tidigare konstaterat i tråden. Men nu handlade det om huruvida höjda löner skulle leda till att etablerade i Sverige skulle ta jobben och göra att de nysvenska inte skulle komma ut från hemmet och in i samhället.
