Subtila maktdemonstrationer? Eller bara lättkränkt person?

Bukefalos 30 år!

Jag skulle inte lägga någon större vikt vid det, och jag tror ärligt talat inte att den andra människan hade någon särskild "agenda" bakom sitt svar heller utan var helt enkelt lite snäsig och hade sedan ingen poäng med sitt svar så därmed "det får du lista ut själv." typ. 🤷‍♂️
 
Jag tycker inte att någon part gjorde något direkt fel, och skulle därför inte grunna så mycket mer om varför det blev som det blev. Ibland blir det lite skavigt och kommunikationssvårigheter mellan människor utan att någon gjort fel helt enkelt, och särskilt vanligt när man inte känner varandra.

Kommentaren om att "det du får fundera ut själv", hade jag tolkat som ett sätt att avsluta frågandet för att inte riskera att det hade kommit ytterligare följdfrågor på det svaret och att han inte ville riskera behöva gå in i en diskussion om huruvida han borde låta @Rosett gå före. Han känner ju inte TS och kan inte veta om den förklaring han skulle gett om han svarat på frågan skulle ha accepterats, eller om det skulle ha lett till fortsatta frågor.

Att bara svara ett kort "nej" hade åtminstone jag uppfattat som kort och snäsigt, så jag tycker nog inte att det hade varit så bra det heller.

Själv hade jag nog svarat "nej tyvärr, jag måste skynda mig" (om jag inte redan hade släppt förbi den andre, men då på mitt initiativ). Jag håller med om att även om frågan i sig bara är en rak fråga, så sätter den mig i en knepig social sits där jag känner att den som ställer den förväntar sig att jag ska svara ja. Jag skulle då önska att en sådan fråga ställs tillsammans med någon typ av förklaring till varför hens behov bör gå före mitt, t ex "jag har lite bråttom, skulle jag kunna få gå emellan så vore det verkligen schysst".

En rak fråga "du har så mycket, kan jag få gå före" hade jag nog tolkat som lite burdust och som att det lika gärna kan komma från en person som inte vill vänta på andra människor. Det är ju bara ett konstaterade, och säger ingenting om varför hen borde få gå före.
 
En rak fråga "du har så mycket, kan jag få gå före" hade jag nog tolkat som lite burdust och som att det lika gärna kan komma från en person som inte vill vänta på andra människor
Tror vissa kan tolka det som en insinuation eller dold kritik att man inte borde gå dit med så stora mängder burkar samtidigt för det skapar (olidligt) långa väntetider för andra.

Att bara svara ett kort "nej" hade åtminstone jag uppfattat som kort och snäsigt, så jag tycker nog inte att det hade varit så bra det heller.
Jag själv hade haft svårt att bara säga nej, utan någon socialt lämplig utfyllnad. Helt utan betydelse om denna är sann eller inte, dock. "Tyvärr, xxx"

Är jag inte på topp kan jag vara rätt dålig på att spinna ihop en sådan ursäkt tillräckligt snabbt och spontant så jag hade absolut kunnat säga något som är "för dåligt" skäl enligt någon som tar det sakligt och ifrågasätter det.
Och har jag haft intentionen att nästla mig undan vidare interaktion så kan jag lyckas ännu sämre med att hantera följdfrågor på det bra. Särskilt då om jag förväntas ge sakliga svar om något som var menat som socialt puts utan djupare innehåll.
 
Behöver inte vara dubtila maktdemonstrationer eller bara lättkränkt person tänker jag.

Både igår och i förrgår så skulle jag nog kunna fräsa till om vad som helst och det hela handlar egentligen om något helt annat som är anledningen.
 
Tror jag blev utsatt för en subtil maktdemonstration idag. Vet inte om det är ett begrepp egentligen men det känns som om det beskriver rätt bra.

Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.

Autisten i mig blev uppskärrad av hans sätt och ord, för att jag inte förstod vad problemet var, så jag gick in och handlade för att varva ner lite.
Obs! Att jag inte krävde alls att få gå emellan, utan jag frågade om jag kunde få det.
Nu tänker jag: är det inte lite av en ”maktdemonstration” att säga som hen sa?

Du uttryckte dig på fel sätt men jag tänker inte säga vad som hade varit rätt sätt utan det får du komma på själv.

(Eller så var hen lättstött och skämdes för att hen hade mycket pant? Så när jag råkade nämna det blev hen sur?)

Jag orkar inte med så djupgående diskussioner men ska försöka hänga med om nån har nåt att säga.
Ofta, ofta har vi kösystem i Sverige och vad ska ersätta kösystemet? Den starkes rätt? Mest pengar? ”Jag är finare än du?” Det brukar ändå gå rätt fort att panta burkar oavsett antal. varför är det ett problem att ta upp mobilen, ta det lite lugnt och vänta litegrann?

Problemet var ett litet krasst, nästan otrevligt, uttalande från en person som blir störd när den utför ett extremt trist jobb. Ja, jomenvisst det är lite lättstött men vad ska ersätta kösystemet tycker ts? @Rosett
 
Läste tråden lite bättre efter mitt svar, beklagar, men det var fler som påpekat kösystemet vara eller inte. Vad tänker ni ska ersätta kösystemet? Sen var det ett snäsigt svar men att panta är trist och varför kunde inte ts bara skänkt panten till storpantaren? En bra övningsituation för en autist kanske?
 
Tror jag blev utsatt för en subtil maktdemonstration idag. Vet inte om det är ett begrepp egentligen men det känns som om det beskriver rätt bra.

Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.

Autisten i mig blev uppskärrad av hans sätt och ord, för att jag inte förstod vad problemet var, så jag gick in och handlade för att varva ner lite.
Obs! Att jag inte krävde alls att få gå emellan, utan jag frågade om jag kunde få det.
Nu tänker jag: är det inte lite av en ”maktdemonstration” att säga som hen sa?

Du uttryckte dig på fel sätt men jag tänker inte säga vad som hade varit rätt sätt utan det får du komma på själv.

(Eller så var hen lättstött och skämdes för att hen hade mycket pant? Så när jag råkade nämna det blev hen sur?)

Jag orkar inte med så djupgående diskussioner men ska försöka hänga med om nån har nåt att säga.
Han uppförde sig otroligt korkat. Så säger man inte. Många konstiga svar du har fått här.

Hade han haft normal hyfs hade han bara svarat ”Tyvärr inte”.

Hans agerande är ett utmärkt exempel på när man himlar med ögonen inuti och går därifrån. Det är liksom inte värt det, man hör direkt på svaret ”Du frågade på fel sätt” att man har att göra med en dummkopf.
 
Han uppförde sig otroligt korkat. Så säger man inte. Många konstiga svar du har fått här.

Hade han haft normal hyfs hade han bara svarat ”Tyvärr inte”.

Hans agerande är ett utmärkt exempel på när man himlar med ögonen inuti och går därifrån. Det är liksom inte värt det, man hör direkt på svaret ”Du frågade på fel sätt” att man har att göra med en dummkopf.
Dock upplever jag frågan oartig också. Ibland får man helt enkelt vänta på sin tur om det inte finns väldigt specifika skäl.
 
Dock upplever jag frågan oartig också. Ibland får man helt enkelt vänta på sin tur om det inte finns väldigt specifika skäl.

Av trådstarten förstår jag det som att TS har autism. Har man autism kan det vara svårt att förstå att en rak fråga kan uppfattas som oartig.
 
Senast ändrad:
Av trådstarten förstår jag det som att TS har autism. Har man autism kan det vara svårt att förstå att en rak fråga kan uppfattas som oartig.
Det är det väl ingen som har ifrågasatt?
Däremot är det en faktor man behöver ha med sig när man bedömer mannens reaktion på frågan, som vi gör nu. Är det inte vad hela diskussionen handlar om, att tolka och ge feedback på situationen TS beskrev, och då bl.a. med avseende på vad hon kan ha missat i sin egen tolkning?
 
Av trådstarten förstår jag det som att TS har autism. Har man autism kan det vara svårt att förstå att en rak fråga kan uppfattas som oartig.
Det är dock inte realistiskt att folk ska tänka att den som ställer en fråga som man tycker är konstig eller oartig är autistisk. Och inte ens om storpantaren hade tänkt så, säger det särskilt mycket om hur situationen ska hanteras. Dessutom vet vi ju inte vilka funktionsvariationer eller andra bekymmer som storpantaren kanske har.
 
Det är dock inte realistiskt att folk ska tänka att den som ställer en fråga som man tycker är konstig eller oartig är autistisk. Och inte ens om storpantaren hade tänkt så, säger det särskilt mycket om hur situationen ska hanteras. Dessutom vet vi ju inte vilka funktionsvariationer eller andra bekymmer som storpantaren kanske har.
Därav att lite allmän marginal i form av generositet mot omgivningen är att föredra ur ett allmänt samhällspespektiv. Är det en oviktig tillfällig interaktion är det i många fall det bästa att bara tänka att vi fattade nog inte varandra helt och släppa situationen.

Det finns ju inte heller några absoluta facit och de sociala normerna för situationen är bara homogena om man är inom en liten sluten krets.
 
Därav att lite allmän marginal i form av generositet mot omgivningen är att föredra ur ett allmänt samhällspespektiv. Är det en oviktig tillfällig interaktion är det i många fall det bästa att bara tänka att vi fattade nog inte varandra helt och släppa situationen.

Det finns ju inte heller några absoluta facit och de sociala normerna för situationen är bara homogena om man är inom en liten sluten krets.
Ja, allmän generositet är att föredra oavsett. Såklart. Det behöver ju inte ha något alls med npf:er att göra. Det finns ju också många fler sätt som folk är olika på.
 
Det är det väl ingen som har ifrågasatt?
Däremot är det en faktor man behöver ha med sig när man bedömer mannens reaktion på frågan, som vi gör nu. Är det inte vad hela diskussionen handlar om, att tolka och ge feedback på situationen TS beskrev, och då bl.a. med avseende på vad hon kan ha missat i sin egen tolkning?

Jag håller helt med dig - mitt inlägg var bara ett svar på @bettysmatte s inlägg.

@Palermo jag tycker inte annorlunda än du. Det var bara ett enkelt konstaterande.
 
Jag tänker att ni båda tyckte att den andra personen var otrevlig helt enkelt. Ibland blir det så med kommunikation- att man kommunicerar olika och att det blir skav.
Om jag ska gissa så kan ett " får jag gå emellan" ibland uppfattas som att man säger att min tid är viktigare än mig och du ska anpassa dig efter mig.

Själv hade jag nog inte agerat som någon av er. Om jag har mkt pant/ varor brukar jag erbjuda folk att gå emellan. Och när jag har kommit och någon har mkt att panta har jag antingen kommit tillbaka senare eller gett mina burkar till hen eller något barn i närheten.
 
Har inte läst ala svar men tycker hen svar att svara vart rikigt otrevligt.

Hade du frågat mig hade jag lätt kunna säga nej ändå för att stå och panta är det värsta jag vet och har jag dessutom mycket på en sån affär vill jag inte avbryta för att ta ut kvitto låta nån gå emellan och sen fortsätta.

Jag hade svarat dig ett enkelt Nej tyvärr du får vänta jag vill bli färdig. Sen inte lagt så mycket mer tanke i det.

Hade nog själv blivit rikigt irriterad på ett sånt svar som du fick.

Jag brukar ge bort panten om det är lite till den som står och pantar före mig för jag orkar inte vänta och brukar då ha så himla lite. Sist var det faktiskt en äldre herre som blev så bestört och erbjöd sig att avbryta för att jag skulle gå emellan istället för att han skulle ta mina pengar. Gullig man
 
Tror jag blev utsatt för en subtil maktdemonstration idag. Vet inte om det är ett begrepp egentligen men det känns som om det beskriver rätt bra.

Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.

Autisten i mig blev uppskärrad av hans sätt och ord, för att jag inte förstod vad problemet var, så jag gick in och handlade för att varva ner lite.
Obs! Att jag inte krävde alls att få gå emellan, utan jag frågade om jag kunde få det.
Nu tänker jag: är det inte lite av en ”maktdemonstration” att säga som hen sa?

Du uttryckte dig på fel sätt men jag tänker inte säga vad som hade varit rätt sätt utan det får du komma på själv.

(Eller så var hen lättstött och skämdes för att hen hade mycket pant? Så när jag råkade nämna det blev hen sur?)

Jag orkar inte med så djupgående diskussioner men ska försöka hänga med om nån har nåt att säga.
Tänker att den här personen betedde sig konstigt och att det kanske inte var en maktdemonstration utan att personen var väldigt konstig.

ett svar typ
-tyvärr jag har jättebråttom eller
-men då blir det ju olika kvitton halvvägs igenom.
Hade ju kanske varit mer normalt.

Men om det var så att du är mycket yngre eller liknande så tycker jag det var en maktdemonstration/sätta sig på någon/lära någon.
 

Liknande trådar

  • Ni med erfarenhet av kuratorer
  • Misstänkt demens men vägrar söka vård
  • Det här med kramar?
  • Stulet paket

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp