Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tror vissa kan tolka det som en insinuation eller dold kritik att man inte borde gå dit med så stora mängder burkar samtidigt för det skapar (olidligt) långa väntetider för andra.En rak fråga "du har så mycket, kan jag få gå före" hade jag nog tolkat som lite burdust och som att det lika gärna kan komma från en person som inte vill vänta på andra människor
Jag själv hade haft svårt att bara säga nej, utan någon socialt lämplig utfyllnad. Helt utan betydelse om denna är sann eller inte, dock. "Tyvärr, xxx"Att bara svara ett kort "nej" hade åtminstone jag uppfattat som kort och snäsigt, så jag tycker nog inte att det hade varit så bra det heller.
Ofta, ofta har vi kösystem i Sverige och vad ska ersätta kösystemet? Den starkes rätt? Mest pengar? ”Jag är finare än du?” Det brukar ändå gå rätt fort att panta burkar oavsett antal. varför är det ett problem att ta upp mobilen, ta det lite lugnt och vänta litegrann?Tror jag blev utsatt för en subtil maktdemonstration idag. Vet inte om det är ett begrepp egentligen men det känns som om det beskriver rätt bra.
Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.
Autisten i mig blev uppskärrad av hans sätt och ord, för att jag inte förstod vad problemet var, så jag gick in och handlade för att varva ner lite.
Obs! Att jag inte krävde alls att få gå emellan, utan jag frågade om jag kunde få det.
Nu tänker jag: är det inte lite av en ”maktdemonstration” att säga som hen sa?
Du uttryckte dig på fel sätt men jag tänker inte säga vad som hade varit rätt sätt utan det får du komma på själv.
(Eller så var hen lättstött och skämdes för att hen hade mycket pant? Så när jag råkade nämna det blev hen sur?)
Jag orkar inte med så djupgående diskussioner men ska försöka hänga med om nån har nåt att säga.
Han uppförde sig otroligt korkat. Så säger man inte. Många konstiga svar du har fått här.Tror jag blev utsatt för en subtil maktdemonstration idag. Vet inte om det är ett begrepp egentligen men det känns som om det beskriver rätt bra.
Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.
Autisten i mig blev uppskärrad av hans sätt och ord, för att jag inte förstod vad problemet var, så jag gick in och handlade för att varva ner lite.
Obs! Att jag inte krävde alls att få gå emellan, utan jag frågade om jag kunde få det.
Nu tänker jag: är det inte lite av en ”maktdemonstration” att säga som hen sa?
Du uttryckte dig på fel sätt men jag tänker inte säga vad som hade varit rätt sätt utan det får du komma på själv.
(Eller så var hen lättstött och skämdes för att hen hade mycket pant? Så när jag råkade nämna det blev hen sur?)
Jag orkar inte med så djupgående diskussioner men ska försöka hänga med om nån har nåt att säga.
Dock upplever jag frågan oartig också. Ibland får man helt enkelt vänta på sin tur om det inte finns väldigt specifika skäl.Han uppförde sig otroligt korkat. Så säger man inte. Många konstiga svar du har fått här.
Hade han haft normal hyfs hade han bara svarat ”Tyvärr inte”.
Hans agerande är ett utmärkt exempel på när man himlar med ögonen inuti och går därifrån. Det är liksom inte värt det, man hör direkt på svaret ”Du frågade på fel sätt” att man har att göra med en dummkopf.
Dock upplever jag frågan oartig också. Ibland får man helt enkelt vänta på sin tur om det inte finns väldigt specifika skäl.
Det är det väl ingen som har ifrågasatt?Av trådstarten förstår jag det som att TS har autism. Har man autism kan det vara svårt att förstå att en rak fråga kan uppfattas som oartig.
Det är dock inte realistiskt att folk ska tänka att den som ställer en fråga som man tycker är konstig eller oartig är autistisk. Och inte ens om storpantaren hade tänkt så, säger det särskilt mycket om hur situationen ska hanteras. Dessutom vet vi ju inte vilka funktionsvariationer eller andra bekymmer som storpantaren kanske har.Av trådstarten förstår jag det som att TS har autism. Har man autism kan det vara svårt att förstå att en rak fråga kan uppfattas som oartig.
Därav att lite allmän marginal i form av generositet mot omgivningen är att föredra ur ett allmänt samhällspespektiv. Är det en oviktig tillfällig interaktion är det i många fall det bästa att bara tänka att vi fattade nog inte varandra helt och släppa situationen.Det är dock inte realistiskt att folk ska tänka att den som ställer en fråga som man tycker är konstig eller oartig är autistisk. Och inte ens om storpantaren hade tänkt så, säger det särskilt mycket om hur situationen ska hanteras. Dessutom vet vi ju inte vilka funktionsvariationer eller andra bekymmer som storpantaren kanske har.
Ja, allmän generositet är att föredra oavsett. Såklart. Det behöver ju inte ha något alls med npf:er att göra. Det finns ju också många fler sätt som folk är olika på.Därav att lite allmän marginal i form av generositet mot omgivningen är att föredra ur ett allmänt samhällspespektiv. Är det en oviktig tillfällig interaktion är det i många fall det bästa att bara tänka att vi fattade nog inte varandra helt och släppa situationen.
Det finns ju inte heller några absoluta facit och de sociala normerna för situationen är bara homogena om man är inom en liten sluten krets.
Det är det väl ingen som har ifrågasatt?
Däremot är det en faktor man behöver ha med sig när man bedömer mannens reaktion på frågan, som vi gör nu. Är det inte vad hela diskussionen handlar om, att tolka och ge feedback på situationen TS beskrev, och då bl.a. med avseende på vad hon kan ha missat i sin egen tolkning?
Ja, precis. Men poängen med tråden var väl att förklara beteendet/reaktionen oavsett?Av trådstarten förstår jag det som att TS har autism. Har man autism kan det vara svårt att förstå att en rak fråga kan uppfattas som oartig.
Tänker att den här personen betedde sig konstigt och att det kanske inte var en maktdemonstration utan att personen var väldigt konstig.Tror jag blev utsatt för en subtil maktdemonstration idag. Vet inte om det är ett begrepp egentligen men det känns som om det beskriver rätt bra.
Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.
Autisten i mig blev uppskärrad av hans sätt och ord, för att jag inte förstod vad problemet var, så jag gick in och handlade för att varva ner lite.
Obs! Att jag inte krävde alls att få gå emellan, utan jag frågade om jag kunde få det.
Nu tänker jag: är det inte lite av en ”maktdemonstration” att säga som hen sa?
Du uttryckte dig på fel sätt men jag tänker inte säga vad som hade varit rätt sätt utan det får du komma på själv.
(Eller så var hen lättstött och skämdes för att hen hade mycket pant? Så när jag råkade nämna det blev hen sur?)
Jag orkar inte med så djupgående diskussioner men ska försöka hänga med om nån har nåt att säga.
Spelar ingen roll, man besvarar inte på det sättet. Ett ”Tyvärr inte” räcker utmärkt.Dock upplever jag frågan oartig också. Ibland får man helt enkelt vänta på sin tur om det inte finns väldigt specifika skäl.