Subtila maktdemonstrationer? Eller bara lättkränkt person?

Bukefalos 30 år!

Där går våra åsikter isär helt enkelt.
Jag säger inte att det inte låter som att snubben var otrevlig (framför allt fattar jag inte riktigt meningen med svaret, det var mest konstigt), men därifrån till att tänka att han hade någon slags agenda med det tycker jag personligen låter rätt långsökt. Men kan vara otrevlig helt utan att ha någon baktanke med det. Ordet härskarteknik antyder en genomtänkt plan och målsättning för mig och jag tror helt enkelt inte att random karl i pantkön på ICA går runt och tänker så mycket. Jag gör det då inte.
Jag har inte heller påstått att TS var "för känslig." Det är väl alltid tråkigt när någon tar illa vid sig.
Svaret han gav var ett typiskt översittarsvar. Finns ingen anledning att bortförklara det eller hitta på ursäkter för det.
 
Potentiellt scenario:

En man står och pantar och ser först inte att det kommer in en kvinna med en kasse pant.

Ursäkta, kan jag gå emellan, du har så mycket pant!
- Inte när du frågar på det sättet.
- Vadå, vad var fel?
- Du kunde frågat på ett annat sätt, och du behöver inte kommentera hur mycket pant jag har.
- Hur skulle jag frågat då?
- Det får du komma på själv.

Jag håller med om att han kunde ha svarat på ett annat sätt, ett rumphugget "nej" tycker jag dock hade varit otrevligare på ett annat sätt. Lite oväntade svar, men jag ser inte heller att det är katastrofalt.

Och jag tror att TS själv är rätt ute när hon misstänker att omnämnandet av pantmängden var en öm tå för mannen, och det som triggade honom till sin del i den skaviga kommunikationen. Samt att jag tror att det om "det får du komma på själv" var för att han blev osäker på hur fortsättningen skulle bli och ville avsluta, vilket inte blev så snyggt men knappast det rövigaste heller.

De flesta hade nog bara tagit det första svaret som ett nej, och inte ställt fler följdfrågor. Nu hade jag inte själv svarat som han gjorde först, men om jag ändå fått följdfrågor om hur den andra personen skulle ställt sin fråga, så vet jag faktiskt inte hur jag skulle svarat. Det beror nog på om jag där och då hade förstått att det är en fråga med avsikt att förstå tolkningen i kommunikationen, eller om det är en fråga om vad personen skulle frågat för att få svaret "ja, det får du".

Kanske ligger en del av våra olika tolkningar i det? Att en del uppfattar mannens svar som "jag låter gärna dig gå före och det finns ett sätt att ställa frågan som gör att jag skulle svara ja, men det tänker jag inte berätta för dig" - och därmed undanhåller han den centrala informationen = härskarteknik.

Medan jag uppfattar hans svar som ett "nej, jag vill panta klart först" (oavsett om han skulle kunnat landa i något annat om inte mängden pant hade påtalats), och han sedan vill stoppa följdfrågor eftersom dörren att släppa förbi TS är stängd.

Frågan om får gå emellan tycker jag i sig inte är oartig att ställa, om den som håller på att panta inte ser en. Men som tips till framtiden skulle jag säga att man hellre bör motivera med skäl som inte ligger hos den andre (t ex att man ska med en buss, att man själv har hamnat i tidsnöd etc). Och att man väntar med frågan ett tag, och inte dyker direkt på efter 5 sekunder, då ökar nog risken för att frågan uppfattas som en uppfordring och inte som en artigt menad fråga.
 
Potentiellt scenario:

En man står och pantar och ser först inte att det kommer in en kvinna med en kasse pant.

Ursäkta, kan jag gå emellan, du har så mycket pant!
- Inte när du frågar på det sättet.
- Vadå, vad var fel?
- Du kunde frågat på ett annat sätt, och du behöver inte kommentera hur mycket pant jag har.
- Hur skulle jag frågat då?
- Det får du komma på själv.

Jag håller med om att han kunde ha svarat på ett annat sätt, ett rumphugget "nej" tycker jag dock hade varit otrevligare på ett annat sätt. Lite oväntade svar, men jag ser inte heller att det är katastrofalt.

Och jag tror att TS själv är rätt ute när hon misstänker att omnämnandet av pantmängden var en öm tå för mannen, och det som triggade honom till sin del i den skaviga kommunikationen. Samt att jag tror att det om "det får du komma på själv" var för att han blev osäker på hur fortsättningen skulle bli och ville avsluta, vilket inte blev så snyggt men knappast det rövigaste heller.

De flesta hade nog bara tagit det första svaret som ett nej, och inte ställt fler följdfrågor. Nu hade jag inte själv svarat som han gjorde först, men om jag ändå fått följdfrågor om hur den andra personen skulle ställt sin fråga, så vet jag faktiskt inte hur jag skulle svarat. Det beror nog på om jag där och då hade förstått att det är en fråga med avsikt att förstå tolkningen i kommunikationen, eller om det är en fråga om vad personen skulle frågat för att få svaret "ja, det får du".

Kanske ligger en del av våra olika tolkningar i det? Att en del uppfattar mannens svar som "jag låter gärna dig gå före och det finns ett sätt att ställa frågan som gör att jag skulle svara ja, men det tänker jag inte berätta för dig" - och därmed undanhåller han den centrala informationen = härskarteknik.

Medan jag uppfattar hans svar som ett "nej, jag vill panta klart först" (oavsett om han skulle kunnat landa i något annat om inte mängden pant hade påtalats), och han sedan vill stoppa följdfrågor eftersom dörren att släppa förbi TS är stängd.

Frågan om får gå emellan tycker jag i sig inte är oartig att ställa, om den som håller på att panta inte ser en. Men som tips till framtiden skulle jag säga att man hellre bör motivera med skäl som inte ligger hos den andre (t ex att man ska med en buss, att man själv har hamnat i tidsnöd etc). Och att man väntar med frågan ett tag, och inte dyker direkt på efter 5 sekunder, då ökar nog risken för att frågan uppfattas som en uppfordring och inte som en artigt menad fråga.
Ditt påhittade scenario är inte speciellt likt det faktiska scenariot. Så jag förstår inte riktigt poängen med det?

Klart att förutsättningarna ändras om man ändrar hela hans agerande.
 
Ditt påhittade scenario är inte speciellt likt det faktiska scenariot. Så jag förstår inte riktigt poängen med det?

Klart att förutsättningarna ändras om man ändrar hela hans agerande.

Jag tänker att du och jag landar i olika slutsatser eftersom vi ser olika på om vi vet exakt vad som hänt och om vi utifrån den information vi har kan dra säkra slutsatser om vilken avsikt mannen hade med det han sa.

Mitt syfte var att förklara hur jag kommer fram till att jag inte kan veta om mannen använde härskartekniker eller inte, utifrån den information jag har.

Eftersom TS själv är ödmjuk inför det faktum att hon pga sin autism har erfarenhet av att det blir missförstånd ibland, så tycker jag att det finns en poäng med att vända på olika sätt att tolka det som sades eftersom vi i tråden fått enbart hennes version. Det gäller ju f ö även personer utan autism, att det kan vara hjälpsamt att få höra andras tolkningar och syn på saker och ting, t ex hur det brukar fungera i en pantkö.

Av vår tidigare diskussion har jag fått intrycket av att du inte är sådär jätteintresserad av att förklara så mycket om hur du tänker, och att du inte heller är så intresserad av hur andra tänker. Så du är nog inte heller målgruppen för mitt inlägg.
 
Jag tänker att du och jag landar i olika slutsatser eftersom vi ser olika på om vi vet exakt vad som hänt och om vi utifrån den information vi har kan dra säkra slutsatser om vilken avsikt mannen hade med det han sa.

Mitt syfte var att förklara hur jag kommer fram till att jag inte kan veta om mannen använde härskartekniker eller inte, utifrån den information jag har.

Eftersom TS själv är ödmjuk inför det faktum att hon pga sin autism har erfarenhet av att det blir missförstånd ibland, så tycker jag att det finns en poäng med att vända på olika sätt att tolka det som sades eftersom vi i tråden fått enbart hennes version. Det gäller ju f ö även personer utan autism, att det kan vara hjälpsamt att få höra andras tolkningar och syn på saker och ting, t ex hur det brukar fungera i en pantkö.

Av vår tidigare diskussion har jag fått intrycket av att du inte är sådär jätteintresserad av att förklara så mycket om hur du tänker, och att du inte heller är så intresserad av hur andra tänker. Så du är nog inte heller målgruppen för mitt inlägg.
Märklig slutsats när jag ofta säger att jag vill förstå. Men okej, det är upp till dig såklart.

Du kommer fram till en slutsats genom att ändra hela scenariot. Jättebra. Men inte relevant.

Avsikt spelar inte jättestor roll här. Man behöver inte ha en avsikt för att det ska vara härskarteknik.

Jag har förklarat jättetydligt hur jag tänker. Vad har varit oklart?
 
Jag tror inte det var en maktdemonstration. Jag vet själv att jag känner stort obehag när jag får frågan kan jag gå före i kassan (eller i panten för den delen). Nej, låter så oartigt och fel. Så, som den konflikträdda person säger glatt(nåja), ja, även om jag verkligen inte vill. Jag tror inte att det var en maktdemonstration faktiskt, utan en person, man vid det här tillfället, som kände sig socialt obekväm och därför svarade som han gjorde. Han hade antagligen hoppats att samtalet skulle sluta när han sa nej men ville lägga över ansvaret för sitt nej på TS. Dvs, om hon frågat annorlunda skulle han ha svarat ja.

Dessutom, hur vet vi att inte även mannen har autism? Att han kände sig otroligt obekväm och inte visste hur han skulle bemöta frågan och därför säger saker han inte egentligen menar. En persons flin kan vara en en annan persons obekväma försök att mjuka upp sina ord med ett leende.

Jag anser dessutom att för att förebygga sådana möten är det bäst att inte fråga alls. Jag har gjort det någon gång när jag var på väg att missa bussen. Jag har också erbjudit människor att gå före mig i kön i kassan när det varit småbarnsföräldrar med trötta kinkiga barn och stressade till max föräldrar. Eller för den delen om jag ska köpa mycket och någon kommer med ett tuggummi. Men det är jag som erbjuder mig, inte de som frågar.
 
Jag tror inte det var en maktdemonstration. Jag vet själv att jag känner stort obehag när jag får frågan kan jag gå före i kassan (eller i panten för den delen). Nej, låter så oartigt och fel. Så, som den konflikträdda person säger glatt(nåja), ja, även om jag verkligen inte vill. Jag tror inte att det var en maktdemonstration faktiskt, utan en person, man vid det här tillfället, som kände sig socialt obekväm och därför svarade som han gjorde. Han hade antagligen hoppats att samtalet skulle sluta när han sa nej men ville lägga över ansvaret för sitt nej på TS. Dvs, om hon frågat annorlunda skulle han ha svarat ja.

Dessutom, hur vet vi att inte även mannen har autism? Att han kände sig otroligt obekväm och inte visste hur han skulle bemöta frågan och därför säger saker han inte egentligen menar. En persons flin kan vara en en annan persons obekväma försök att mjuka upp sina ord med ett leende.

Jag anser dessutom att för att förebygga sådana möten är det bäst att inte fråga alls. Jag har gjort det någon gång när jag var på väg att missa bussen. Jag har också erbjudit människor att gå före mig i kön i kassan när det varit småbarnsföräldrar med trötta kinkiga barn och stressade till max föräldrar. Eller för den delen om jag ska köpa mycket och någon kommer med ett tuggummi. Men det är jag som erbjuder mig, inte de som frågar.
Jag håller med dig.
 
Jag tror inte det var en maktdemonstration. Jag vet själv att jag känner stort obehag när jag får frågan kan jag gå före i kassan (eller i panten för den delen). Nej, låter så oartigt och fel. Så, som den konflikträdda person säger glatt(nåja), ja, även om jag verkligen inte vill. Jag tror inte att det var en maktdemonstration faktiskt, utan en person, man vid det här tillfället, som kände sig socialt obekväm och därför svarade som han gjorde. Han hade antagligen hoppats att samtalet skulle sluta när han sa nej men ville lägga över ansvaret för sitt nej på TS. Dvs, om hon frågat annorlunda skulle han ha svarat ja.

Dessutom, hur vet vi att inte även mannen har autism? Att han kände sig otroligt obekväm och inte visste hur han skulle bemöta frågan och därför säger saker han inte egentligen menar. En persons flin kan vara en en annan persons obekväma försök att mjuka upp sina ord med ett leende.

Jag anser dessutom att för att förebygga sådana möten är det bäst att inte fråga alls. Jag har gjort det någon gång när jag var på väg att missa bussen. Jag har också erbjudit människor att gå före mig i kön i kassan när det varit småbarnsföräldrar med trötta kinkiga barn och stressade till max föräldrar. Eller för den delen om jag ska köpa mycket och någon kommer med ett tuggummi. Men det är jag som erbjuder mig, inte de som frågar.
Bra skrivet.
 
Märklig slutsats när jag ofta säger att jag vill förstå. Men okej, det är upp till dig såklart.

Du kommer fram till en slutsats genom att ändra hela scenariot. Jättebra. Men inte relevant.

Avsikt spelar inte jättestor roll här. Man behöver inte ha en avsikt för att det ska vara härskarteknik.

Jag har förklarat jättetydligt hur jag tänker. Vad har varit oklart?

Att man omedvetet kan utöva härskartekniker håller jag helt med dig om, jag tycker däremot inte att man kan slå fast att det skett här.

Det som är oklart är hur du kommer fram till att generell statistik över våld- och sexualsbrott kan säga slå fast vad som har hänt i ett enskilt fall. Och vad du menar med att att jämlikt samhälle i dina ögon inte är något eftersträvansvärt.
 
Mmm jag ser det som att mannen använde en härskarteknik (du har gjort något fel och borde fatta vad det är = få offret att känna sig både dum och osäker), men i en situation där det inte var en särskilt rimlig sak att säga. Det finns ingen relation mellan TS och mannen, ingen tidigare historik, ingen beroendeställning.

Min tolkning av det hela är att han gjorde det av (otrevlig) vana. En klassisk rövhatt, men dessutom en förvirrad/ev begynnande dement/ev sjuk sådan.

Det är liksom så konstigt att använda en härskarteknik mot någon helt okänd i en interaktion på några sekunder, det finns inget att vinna eller förlora på det.
Det finns tyvärr något att vinna för vissa att bete sig så. Endel mår jättebra av att bete dig så och klappar sig själva på axeln länge efter de har betett sig så mot någon de anser vara mindre värd. De har i sina egna ögon gjort något riktigt bra genom att sätta någon, vem som helst som de tycker förtjänar det, på plats.
Visst kan det kanske finnas sjukdom bakom någon gång men alla jag har träffat på bara är sådana. De ser det som sin rätt att bete sig så. De ser sig själva som så mycket bättre än andra och dessutom tycker de att de har rätt att "förklara" för andra hur dåliga de är.
De här personerna säger ofta att de bara är ärliga när de blir ifrågasatta och att den som tar illa upp är lättkränkt trots att de mycket väl vet att det inte har med saken att göra överhuvudtaget. De säger och gör som de gör för att det får dem att må bra.
 
Att man omedvetet kan utöva härskartekniker håller jag helt med dig om, jag tycker däremot inte att man kan slå fast att det skett här.

Det som är oklart är hur du kommer fram till att generell statistik över våld- och sexualsbrott kan säga slå fast vad som har hänt i ett enskilt fall. Och vad du menar med att att jämlikt samhälle i dina ögon inte är något eftersträvansvärt.
Tror man att jämlikhet är något bra så tror man ofta på lika värde. Jag anser att de flesta kvinnor är värda mer än de flesta män. Studerar man folkgrupper med matriarkalt ledarskap så fungerar de bra mycket bättre än patriarkala.


Det jag pekar på är hur män i regel är. Hur de beter sig. Sånt är knepigt att hitta regelrätta källor till, eftersom vi lever i ett patriarkalt samhälle. Men det är ändå ständigt runt oss. Alla visste att beteendet kom från en man utan att det skrevs ut. För det är män som är såhär. Det är män som inte kan kontrollera sina känslor. Och beteendet ursäktas ständigt.
 
Tror man att jämlikhet är något bra så tror man ofta på lika värde. Jag anser att de flesta kvinnor är värda mer än de flesta män. Studerar man folkgrupper med matriarkalt ledarskap så fungerar de bra mycket bättre än patriarkala.


Det jag pekar på är hur män i regel är. Hur de beter sig. Sånt är knepigt att hitta regelrätta källor till, eftersom vi lever i ett patriarkalt samhälle. Men det är ändå ständigt runt oss. Alla visste att beteendet kom från en man utan att det skrevs ut. För det är män som är såhär. Det är män som inte kan kontrollera sina känslor. Och beteendet ursäktas ständigt.
Men det är väl solklart att man ska sträva efter allas lika värde :confused: ?
 
Men det är väl solklart att man ska sträva efter allas lika värde :confused: ?
Du får givetvis tycka vad du vill. Om du vill sträva efter det så för all del gör det. Jag kommer inte stoppa dig. Men jag är trött på män som grupp. Hur de i samhället är värda mycket mer än en kvinna samtidigt som de "bebisas" i rättegångar för de kunde ju inte förstååååååå att ett nej är ett nej.

Och hela incel-grejen som bara växer och växer för att män tycker att de har rätt till kvinnors kroppar. Jag har inte ens ord för vad jag tycker om det. Sverige är ett av de värre länderna där.

Nej. Jämställdhet ville jag ha förr.
 
Du får givetvis tycka vad du vill. Om du vill sträva efter det så för all del gör det. Jag kommer inte stoppa dig. Men jag är trött på män som grupp. Hur de i samhället är värda mycket mer än en kvinna samtidigt som de "bebisas" i rättegångar för de kunde ju inte förstååååååå att ett nej är ett nej.

Och hela incel-grejen som bara växer och växer för att män tycker att de har rätt till kvinnors kroppar. Jag har inte ens ord för vad jag tycker om det. Sverige är ett av de värre länderna där.

Nej. Jämställdhet ville jag ha förr.
Det kan ALDRIG bli rättvist att börja straffa en hel grupp - vare sig det handlar om kön, hudfärg, religion, osv - för att man tycker att vissa i gruppen beter sig illa. Hur skulle det se ut, tänker du :confused: ?
 
Om jag hade släpat säckavis med pant till affären och precis börjat panta hade jag nog tyckt att den som kom med lite pant och frågade om den kunde få avbryta mitt pantande för att panta sitt lilla var lite självupptagen och gott kunde vänta på sin tur. Men jag hade nog sagt nåt i stil med att jag redan var igång och att det inte tar så lång tid ens med mycket pant eller att personen får vänta på sin tur.

Jag hade möjligtvis kunnat tänka mig att erbjuda personen att bryta in. Men gillar inte när folk frågar på det sättet.
 
Senast ändrad:
Det kan ALDRIG bli rättvist att börja straffa en hel grupp - vare sig det handlar om kön, hudfärg, religion, osv - för att man tycker att vissa i gruppen beter sig illa. Hur skulle det se ut, tänker du :confused: ?
Du behöver läsa på om hur matriarkala samhällen fungerar. Det är inte frågan om att straffa.
 
Jag tror inte det var en maktdemonstration. Jag vet själv att jag känner stort obehag när jag får frågan kan jag gå före i kassan (eller i panten för den delen). Nej, låter så oartigt och fel. Så, som den konflikträdda person säger glatt(nåja), ja, även om jag verkligen inte vill. Jag tror inte att det var en maktdemonstration faktiskt, utan en person, man vid det här tillfället, som kände sig socialt obekväm och därför svarade som han gjorde. Han hade antagligen hoppats att samtalet skulle sluta när han sa nej men ville lägga över ansvaret för sitt nej på TS. Dvs, om hon frågat annorlunda skulle han ha svarat ja.

Dessutom, hur vet vi att inte även mannen har autism? Att han kände sig otroligt obekväm och inte visste hur han skulle bemöta frågan och därför säger saker han inte egentligen menar. En persons flin kan vara en en annan persons obekväma försök att mjuka upp sina ord med ett leende.

Jag anser dessutom att för att förebygga sådana möten är det bäst att inte fråga alls. Jag har gjort det någon gång när jag var på väg att missa bussen. Jag har också erbjudit människor att gå före mig i kön i kassan när det varit småbarnsföräldrar med trötta kinkiga barn och stressade till max föräldrar. Eller för den delen om jag ska köpa mycket och någon kommer med ett tuggummi. Men det är jag som erbjuder mig, inte de som frågar.
Det här tror jag på.
 
Hela situationen kunde lätt ha undvikits om TS helt enkelt gjorde det artiga och inte frågade alls. Särskilt inte när en person redan börjat panta så det blir extra besvär.
Precis. Jag har en gång i mitt liv bett att få gå före (kön i affären), då motiverade jag det (riskerade att missa bussen, skulle till sjukhuset) och var extremt artig i frågan och hade absolut inte ifrågasatt ett nej. Jag skulle aldrig göra det med pant, om jag haft bråttom hade jag bara lämnat den till första bästa. Är det så lite att man förväntar sig att någon släpper förbi, är det lite nog att ge bort.
 

Liknande trådar

  • Ni med erfarenhet av kuratorer
  • Misstänkt demens men vägrar söka vård
  • Det här med kramar?
  • Stulet paket

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp