Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad menar du med kroppsspråk och hintar. Tittade personen ideligen på klockan och joggade på stället?Tycker väl olika där helt enkelt, jag tycker inte frågan är fel eller konstigt egentligen sålänge man inte belägger den man frågar med dåligt samvete och att man kan acceptera bara ett nej med god min. Dom flesta frågar nog inte just pga att det blir stelt och konstigt om personen utan anledning, som alltså inte börjat blippa in varor eller börjat panta, säger nej när man står med en dricka bara och den med en full vagn.
Jag tänkte på det idag i affären faktiskt, jag såg denna situationen och personen bakom frågade med kroppsspråk och hintar lite vänligt utan ord och personen framför snappade upp det och sa att "du kan gå före om du vill" och personen bakom sa att oj vad snällt. Som det brukar vara..här iallafall. Ord behövs faktiskt ganska sällan för att kommunicera övht, speciellt inte i sådana situationer då dom flesta trots allt är med på noterna.
Jag kör på den att om personen framför ser att jag har lite att handla eller panta och den inte säger något så tar jag för givet att den inte känner för att släppa förbi helt enkelt och det är ju så livet är. Ibland hamnar man i köer helt enkelt och trots allt även om det känns som lång tid så tar det sällan så lång tid att vänta litegrann.
Nu läser du in något jag aldrig skrivit. Läs gärna inlägget igen utan att lägga till dina egna värderingar och tolkningar.Jag tycker att det låter oerhört egoistiskt att inte tänka efter före man ställer en fråga av den aktuella typen till någon.
"Har jag verkligen så bråttom att den andra behöver ge av sin tid till mig?" "Kan jag vänta?" D.v.s. väga fördelen för mig mot det jag ber personen om. I vissa fall kommer jag fram till att fördelen för mig är så pass stor (t.ex. Det skulle göra att jag hann med tåget) och andra gånger skulle den inte vara det.
Om man bara ställer frågan utan att tänka så låter det för mig som om man bara tar varje liten chans till att få det bättre själv utan en tanke på hur det påverkar andra personer.
Jag underlättar gärna för någon annan om det hjälper dem men inte om de bara är för bekväma för att vänta på sin tur.
Nej, verkligen inte. Man ger en leende, gör det allmänt tydligt att man har bara en enstaka grej att handla utan att för den delen visa en "suck och stön vad jobbigt att vänta attityd" för det är bara otrevligt.Vad menar du med kroppsspråk och hintar. Tittade personen ideligen på klockan och joggade på stället?
Jag försöker föreställa mig hur man "gör det allmänt tydligt att man har bara en enstaka grej att handla" men jag kan verkligen inte se det framför migMan ger en leende, gör det allmänt tydligt att man har bara en enstaka grej att handla utan att för den delen visa en "suck och stön vad jobbigt att vänta attityd" för det är bara otrevligt.
>En mycket stor del av vår kommunikation är ickeverbal. Man behöver knappast stora gester som att kolla på klockan för att framföra att man är stressad.Vad menar du med kroppsspråk och hintar. Tittade personen ideligen på klockan och joggade på stället?
Nej det var såklart en överdrift. Men att urskilja en fråga om man kan få gå före i kön ifrån ett leende är mer än de flesta utläser tror jag.>En mycket stor del av vår kommunikation är ickeverbal. Man behöver knappast stora gester som att kolla på klockan för att framföra att man är stressad.
Nu fattar ja inte vad du menar? Självklart uppfattar de flesta om någon frågar om de får gå före, åtminstone om man är hörande och har gemensamt språk. Visst kan man ställa frågan icke verbalt också, men det var inte fallet.Nej det var såklart en överdrift. Men att urskilja en fråga om man kan få gå före i kön ifrån ett leende är mer än de flesta utläser tror jag.
Visst kan man ställa en fråga ordlöst typ peka på något och höja på ögonbrynen göra en frågande min. Men att tolka in en fråga i att någon är stressad, har får artiklar och ler mot en?
Om någon vänder sig mot mig och tittar på mig i kön så ler jag, det är liksom en avväpnande gest som de flesta gör i sociala situationer och man uppfattar att någon söker kontakt.
Nu fattar ja inte vad du menar? Självklart uppfattar de flesta om någon frågar om de får gå före, åtminstone om man är hörande och har gemensamt språk. Visst kan man ställa frågan icke verbalt också, men det var inte fallet.
Man tolkar inte en fråga som stressad normalt utan man tolkar en personen som stressad, trött, glad, likgiltig mm och som ställer en fråga. Den verbala frågan ligger utanpå det icke verbala och kan indikera helt annat än det man framför icke verbalt (eller samma). Röst tonfall mimik energi mm ingår i icke verbal kommunikation.
Jag ler inte för någon vänder sig till mig, jag kan göra det, men jag kan lika gärna se trött, frågande, nekande ut. Jag ler inte välkomnande och säger nej exempelvis. Det blir svårtolkat. Om du ler och tycker någon besvärar dig så uppfattas sannolikt du som besvärad, inte som välkomnande, leende eller inte
Det här är situationen jag hade frågor kring. Hur man frågar med kroppsspråk om man får gå före i kön genom att hinta det vänligt utan ord.Tycker väl olika där helt enkelt, jag tycker inte frågan är fel eller konstigt egentligen sålänge man inte belägger den man frågar med dåligt samvete och att man kan acceptera bara ett nej med god min. Dom flesta frågar nog inte just pga att det blir stelt och konstigt om personen utan anledning, som alltså inte börjat blippa in varor eller börjat panta, säger nej när man står med en dricka bara och den med en full vagn.
Jag tänkte på det idag i affären faktiskt, jag såg denna situationen och personen bakom frågade med kroppsspråk och hintar lite vänligt utan ord och personen framför snappade upp det och sa att "du kan gå före om du vill" och personen bakom sa att oj vad snällt. Som det brukar vara..här iallafall. Ord behövs faktiskt ganska sällan för att kommunicera övht, speciellt inte i sådana situationer då dom flesta trots allt är med på noterna.
Jag kör på den att om personen framför ser att jag har lite att handla eller panta och den inte säger något så tar jag för givet att den inte känner för att släppa förbi helt enkelt och det är ju så livet är. Ibland hamnar man i köer helt enkelt och trots allt även om det känns som lång tid så tar det sällan så lång tid att vänta litegrann.
Det är inte så svårt alls, all kommunikation kräver ju att man har en form av kontakt. Att förvänta sig att folk ska lägga märke till en utan att man gett någon form av kontakt är inte rimligt då dom flesta trots allt går i sin egna värld ofta och inte tänker på vad andra handlar. Jag går inte och tittar aktivt på vad folk handlar iallafall.Jag försöker föreställa mig hur man "gör det allmänt tydligt att man har bara en enstaka grej att handla" men jag kan verkligen inte se det framför mig.
Men hur ens förklarar man något som sker med kroppsspråk, energi och känsla på samma gång? Precis som man ofta har en ordlös kommunikation med sina djur, man förstår varandra utan att använda ord och tydliga stora gester. Det är allmänna sociala beteenden som man gör hela tiden mer eller mindre utan att tänka på när man rör sig bland folk.Det här är situationen jag hade frågor kring. Hur man frågar med kroppsspråk om man får gå före i kön genom att hinta det vänligt utan ord.
Man gör nog inte det om inte motparten initierar interaktionen. Det blir mest konstigt att försöka kommunicera med någon som gör något helt annat och försöka få det till helt ickeverbalt. Har man uppmärksamheten är det ju lätt att gestikulera men utan verbalt stöd riskerar det bli konstigt. Det är ju mer känslor, energi, sinnesstämning, som är icke verbal kommunikation (men vist kan man teckna) och så för man fram det konkreta budskapet verbalt. Hur det uppfattas beror mycket på ickeverbal komunikation och tonläge. Långt ifrån bara orden.Det här är situationen jag hade frågor kring. Hur man frågar med kroppsspråk om man får gå före i kön genom att hinta det vänligt utan ord.
Jag förstår inte alls vad du menar nu eller kanske framförallt hur det hänger ihop med diskussionen.Man gör nog inte det om inte motparten initierar interaktionen. Det blir mest konstigt att försöka kommunicera med någon som gör något helt annat och försöka få det till helt ickeverbalt. Har man uppmärksamheten är det ju lätt att gestikulera men utan verbalt stöd riskerar det bli konstigt. Det är ju mer känslor, energi, sinnesstämning, som är icke verbal kommunikation (men vist kan man teckna) och så för man fram det konkreta budskapet verbalt. Hur det uppfattas beror mycket på ickeverbal komunikation och tonläge. Långt ifrån bara orden.
Jag sade till en hund vi passade "ska vi slakta dig" med gåut röst och tonfall och gester, och hunden kom farande som ett skott. Människor kanske inte tar enbart tonfallet men det går att vara lika motsägelsefull med språk och gester även mot människor.