Svärföräldrar

TheRedLightning

Trådstartare
Hej där ute,

Är det någon mer som inte kommer överens med sina svärföräldrar?
I mitt fall är svärfar toppen och jättesnäll, däremot svärmor vet jag inte alls vart jag har henne. Hon kan va trevlig ibland, men det hon säger får mig att få vibbar att jag blir tillrättavisad och inte duger.

Det senaste var när vi var på besök, min sambo och jag, och åt middag ihop med dem. De pratades om julbord med jobbet och jag blir lite avundsjuk för att mitt jobb inte anordnad något sådant och säger att jag också hade velat gå på julbord.. snabbt som attan "hugger" svärmor tillbaka att maten inte var god och det bara är gemenskapen som är grejen.

Jag fick inte ens avsluta min mening och berätta hur jag tänkte, jag har inte varit på ett julbord med ett jobb på länge.

Det är oftast väldigt svårt att få en syl i vädret vid middagsbordet hos dom, för om jag börjar säga en sak så kan jag bli avbruten av någon annan som höjer rösten för att höras och så håller det på.
Blir jag avbruten i det jag precis håller på att berätta (som hänger ihop med ämnet som diskuterades för tillfället) då säger jag ingenting sen, för det var tydligen inte intressant. Säger inget även när någon ibland frågar (när ämnet är långt borta), dög det inte förut då duger det inte nu heller, sen tappar jag tråden också och glömmer vad det var jag egentligen ville ha sagt.

Eller att jag snällt väntar på min "tur" som jag blivit upplärd, men det funkar inte när de avbryter varandra och "gapar".

Blev mer varse om vad som försiggick när min mor sa till mig hur hon hade upplevt det och då började jag tänka mer på det och upptäcka att det faktiskt stämmer.

Vad har ni för problem med era svärföräldrar och vad gjorde/gör ni åt det?
 
Sv: Svärföräldrar

Tänk att detta är så vanligt. Kan inte förstå det, alla vill väl att sina barn ska hitta en partner och inte leva efter mammas visa resten av livet? Ser jag mig om i kretsen så är det förhållandevis många söner som inte riktigt släpps taget om, jämfört med döttrar som kanske förväntas klara sig själva. Jag vet inte men det känns vanligare, samma sak med att söner har svårare att säga ifrån till sina mödrar än döttrar.

Jag har inte direkta problem med min pojkväns föräldrar, men jag tror att de inte gillar vissa drag hos mig och jag märker det allt tydligare (har varit ihop 1,5 år). Tex min självständighet och att jag säger ifrån när deras son beter sig som en lat och bortskämd tonåring... Han är alltså ruskigt bortskämd, hämtar matlådor hos mamma och lever annars på grillen, 27 år gammal. Hade aldrig kört en tvättmskin osv när han flyttade hemifrån vid 21. Jag har mer eller mindre tvingat honom att växa upp sista halvåret när han insåg att ingen jämnårig kvinna vill ha en man som äter grillmat och mammas lådor, annars hade han fortfarande levt så.
Men han har inga större tidskrävande hobbys heller. Jag har häst. Jag tror att det sticker i ögonen på folk när jag ägnar så mkt tid till mitt eget intresse istället för att roa honom.

En tidigare sambos föräldrar hade jag värre problem med. Verkar tragiskt nog som att söner i åttiotalisternas generation uppfostrats till att tas om hand av sina kvinnor. Mamman sa faktiskt rätt ut att "du har ju NN som också behöver sin tid" när jag berättade om Våra planer på att skaffa en till hund O_o
 
Senast ändrad:
Sv: Svärföräldrar

Låter som min svärmor, hon avbryter gärna andra och gapar högre om det hon vill prata om. Men värst för hennes man, han har det inte så lätt och får knappt en syl i vädret emellanåt. Tydligen var hennes mamma likadan och värre (rätt elak) så hon har väl det hon brås på. Hon har även minst sagt rigida uppfattningar om hur man ska vara och absolut inte vara märkvärdig (vilket jag tydligen är, från henne är det en komplimang ;) ) och vi har väldigt olika bakgrund.
Lyckligtvis lägger hon sig inte i vad vi gör och inte gör (så jag märker det iaf, men det är det enda som räknas) och även om vi bor nära varandra så är hon inte här och springer. Då är hon på svågern mer och lägger sig i mer, de har barn också. Ingen av hennes söner tar henne så allvarligt, de är självgående vuxna. De gillar att retas med henne däremot, finns rätt mycket som kan få igång henne som homosexuella, alkohol och liknande... Hon har inte så trevliga åsikter om vi säger så. Jag biter ifrån, så hon har lärt sig att inte dra upp det med mig, de gånger vi träffas fungerar det. Att maken definitivt klippt navelsträngen gör mycket!
Tog ett tag innan jag fick träffa henne, maken var väl rädd att jag skulle springa min väg ;) Med mina föräldrar funkar det bra från alla sidor, de lägger sig inte i vad och hur vi gör saker heller, men vi umgås mest och har mest utbyte med mina föräldrar.
 
Sv: Svärföräldrar

Min teori är att man tacklar det olika väl beroende på huruvida ens partner klippt navelsträngen eller inte.

Mitt ex klippte aldrig någon navelsträng. Hans mor avskydde mig högt och rent. Att hon dessutom var lite överhöns i hela bygden, i Centerkvinnorna, hembygdsföreningen osv, gjorde det inte lättare. Hon var van att domdera och retade sig oerhört på mig. Jag var antagligen för stark för att hon skulle tåla det.

Jag höll låg profil och försökte låta bli att träffa dem så gott det gick.

Det var hennes död som gjorde att vi till slut skilde oss. Han knäcktes så av den att han inte var talbar på åtskilliga år och det blev psykisk misshandel av det hela.

Hade mitt ex klippt navelsträngen hade nog vårt förhållande sett totalt annorlunda ut.

Som sagt - låg profil var min metod. Jag tror inte att kunde funnits någon annan väg. Hon var för stark.
 
Sv: Svärföräldrar

Jag har svårt för båda mina svärföräldrar. Kort sagt så tycker jag tat de båda är jäkligt elaka, framförallt mot min sambo men ibland även mot mig.

Jag undviker dem så gott det går och försöker i övrigt strunta i att ta åt mig av saker de kläcker ur sig.
Ibland behöver vi umgås och då är jag alltid trevlig men är inte rädd för att säga ifrån om jag tycker att de går över gränsen.

Min sambo vet vad jag tycker och har för det mesta samma åsikt själv.
 
Sv: Svärföräldrar

De kanske har den stilen i din killes familj att de avbryter varandra och försöker överrösta. Inte speciellt trevligt men gör de så åt alla så är inte du speciellt utsatt. Om så får du bestämma hur du vill göra, avbryta vad du tänkt säga, anmärka att det är väldigt konstigt att man inte får tala till punkt i det här sällskapet eller själv anamma deras stil och avbryta de andra eller överrösta... Är din sambo medveten om det här? Tycker han att det är ett problem? Och om så, vad gör han åt det?
 
Sv: Svärföräldrar

. De pratades om julbord med jobbet och jag blir lite avundsjuk för att mitt jobb inte anordnad något sådant och säger att jag också hade velat gå på julbord.. snabbt som attan "hugger" svärmor tillbaka att maten inte var god och det bara är gemenskapen som är grejen

Nu hörde jag ju inte din svärmors tonfall men - jag skulle säga att det där lika gärna kan tolkas välvilligt. Alltså att hon ville visa dig att det där med julbord kanske inte var så mycket att stå efter. Ett slags tröst, alltså.

Sedan, om folk pratar högt och avbryter varann - i vissa familjer/sällskap går det helt enkelt till så. Antingen får man lära sig att ta plats eller så konstatera för sig själv att man inte trivs i sällskapet. Men man kan aldrig förvänta sig att alla andra plötsligt ska börja uppföra sig på det sätt man själv önskar, då blir man bara besviken.
 
Sv: Svärföräldrar

Jag känner igen mig i det där. Min sambo har alltid bott hemma hos sina föräldrar förutom det året när han pluggade i Göteborg. Så han har alltid fått maten lagad, tvätten tvättad osv.
Vi har varit ihop i 7år och ändå märker jag att det är hans mamma, som kläcker ur sig dessa konstiga kommentarer, med en sådan ton att man frågar sig om hon menade väl eller inte.

Jag blev riktigt ledsen en gång när jag var hemma hos dom. Det var sommar, så jag hade shorts och linne på mig, men då jag lider av Raynaud's fenomen (vita fingrar eller trånga blodkärl) så jag fryser om fingrar och tår, så hade jag ett par torgvantar på mig. De vet om att jag har Raynaud's. Ändå kläcker svärmor ur sig ett elakt skratt och säger att jag ser urfånig ut. Jag tvärvände i dörrn och ville åka hem med tårar i ögonen, sambon blev genast väldigt besvärad.

Jag vet att mina svärföräldrar är väldigt beroende av sin son. De kan knappt göra någonting utan hans hjälp. Svärfar bor på en gård och har tillhörande mark/skog. Så att sambon hjälper till med jordbruket/skogsbruket är ingenting, men det är allt det andra. En bil ska lagas, en dator krånglar.. och vem är det dom ringer till då? Jo, sambon, som har väldigt svårt för att tacka nej. Fast jag har märkt tendenser till att han blir sur ibland när de ringer om något "simpelt fel" till datorn, t ex de inte stoppat i strömsladden och datorn inte funkar.

Dessutom varje gång sambon är där uppe och hjälper dom med diverse saker så äter han där och jag blir kvar hemma. Ibland har han ringt och sagt att det är mat så jag åkt upp, men det känns inte så kul. För jag har fått känslan att jag är snål av svärmor, hon hade tyckt jag skulle laga maten om jag ändå skulle äta där, men varken sambon eller sambons syster behöver inte det? Slutar med att jag stannar hemma istället.

Får se hur det blir att fira jul i år, mitt tålamod tryter. Det hjälper inte att jag är en person som är konflikträdd, men det finns bara så mycket man kan ta innan det brister.
 
Sv: Svärföräldrar

Ja, han är medveten om det och tycker heller inte om att bli avbruten mitt i en mening och har faktiskt börjat säga ifrån. Vilket jag inte vågar då jag är väldigt osäker som person. :o
 
Sv: Svärföräldrar

Den tonen hon använde kunde inte annat än att tolkas negativt. Den var kort och hugget. Om jag säger att den fick mig att inte nämna ett ord mer under den måltiden, säger det något då?
 
Sv: Svärföräldrar

Nu hugger du ;), det var bara ett förslag.

Det säger kanske något om både henne och dig? I vissa sällskap måste man ta plats bara, man blir inte alltid erbjuden den.
 
Sv: Svärföräldrar

Håller låg profil här också, träffar gärna dem mer sällan. För då går det bättre.
Jag reflekterar över olika saker varje gång jag är där, speciellt efter att t ex mamma påtalat något eller någon annan har sagt nått.

Har även frågat sambon vad han tycker om mina föräldrar, då han vet lite hur jag tycker om hans.
 
Sv: Svärföräldrar

Nej, jag högg inte. Det var du som tolkade min text till det. Jag förklarade bara. :/

Jag är inte den som tar plats, vill inte synas. Räcker att jag syntes och blev mobbad för det under min uppväxt, vill inte uppleva det igen.
 
Sv: Svärföräldrar

Exakt, jag tolkade din text så. Det finns alltid ett tolkningsutrymme i kommunikation - även när det gäller din svärmor. Och jag försökte bara visa en tolkning som inte utgår från att du blir nertryckt, men du tar väldigt lätt den positionen. Nån annan gång var det på jobbet du inte vågade säga ifrån, ytterligare någon gång var det här på Buke som det var jobbigt för dig. (Jag har lagt märke till dig dels för att du har ett ovanligt nick, dels för att jag tycker att din avatar är fin. Därför känner jag också igen temana i dina inlägg).

Om man själv tycker att man är för konflikträdd och alltid känner sig nertryckt av andra - det finns ingen annan att ändra på än sig själv. Dessvärre. Du kan inte göra annat än att försöka stå upp mer för dig själv. DÅ kommer omgivningen att börja ändra på sig.
 
Sv: Svärföräldrar

Ja, han är medveten om det och tycker heller inte om att bli avbruten mitt i en mening och har faktiskt börjat säga ifrån. Vilket jag inte vågar då jag är väldigt osäker som person. :o

Där tror jag att du har svaret på varför. Dels varför du känner som du gör och dels varför du behandlas så av dem. vissa människor har en väldigt otrevlig egenskap att trycka ner de som de anser är svagare och möjliga att trycka till. Mer eller mindre medvetet.

Det enda du kan göra åt det är att bita ifrån, kanske behöver du bara göra det en gång. Eftersom de är så ovana med att du sätter näven i bordet kan det få oanat stark effekt och du får vara ifred sen, eller så blir det en konflikt men det tror jag ändå är bättre för dig och din självkänsla, än att år ut och år in känna att du måste krypa ihop och ta skit.
Men så är jag en person också som inte tiger och lider. Jag säger åt min kille vad jag tycker om hans beteende även om svärmor hör, antagligen stör det henne enormt men det skiter jag i. Har dom inte uppfostrat honom bättre är det väl på tiden att nån talar om hur verkligheten fungerar. För jag har svårt att tro att dom vill att han ska vara ensam resten av livet, för att ingen står ut med en vuxen tonåring...
 
Senast ändrad:
Sv: Svärföräldrar

Har även frågat sambon vad han tycker om mina föräldrar, då han vet lite hur jag tycker om hans.
Bara en undran...varför vill du veta vad din sambo tycker om dina föräldrar? Och varför delger du din sambo vad du tycker om hans? Människor är som de är, och vad du än tycker om hans och vise versa finns det inget Ni kan göra åt det.
Däremot kan det vara viktigt att din sambo exempelvis är lyhörd på hur hans föräldrar och syskon är mot dig och givetvis tvärtom.
Något jag tycker är viktigt att tänka på om man inte känner sig omtyckt eller accepterad av respektive familj är att man är helt överrens om vad för regler som gäller när det kommer till barnbarn. Ofta brukar godis vara laddat. Vad som ska stoppas i den lillas mun ska absolut hörsammas och där måste respektive förälder säga åt sina egna föräldrar.
gulan
 
Sv: Svärföräldrar

Det där hade kunnat vara middagsbordet hemma hos min familj när jag växte upp. Livfulla diskussioner med snabba replikväxlingar. Den där varianten med att vänta på sin tur och lyssna på långa utläggningar när man redan fattat poängen skulle göra mig galen. Det går alldeles för segt då. Dessutom, om ingen bröt in och replikerade skulle jag dessutom tro att ingen förstått min poäng än och fortsätta mala. Replikväxling under mer ordnade former använder jag mig bara av i formella sammanhang.

Varför svarar du inte på frågor bara för att du blivit avbruten tidigare?
Som någon sorts hämnd?
Det är det nog ingen som förstår. Säg ifrån istället och var mer tydlig med att du inte vill bli avbruten. Tigandet framstår bara som konstigt.
 
Sv: Svärföräldrar

Håller låg profil här också, träffar gärna dem mer sällan. För då går det bättre.
Jag reflekterar över olika saker varje gång jag är där, speciellt efter att t ex mamma påtalat något eller någon annan har sagt nått.

Men är din mammas ord lag? Så som du skriver så låter det så som att du har "upptäckt" hur "skumt/ohyfsat/illasinnat etc. din sambos släkt beter sig efter att din mamma uppmärksammat dig på detta. Hon behöver ju inte nödvändigtvis ha uppfattat dem rätt.
Jag tror att en del av problemet ligger i din dåliga självkänsla, oavsett om din sambos släkt beter sig som idioter eller inte så tror jag att du skulle få det lättare att bemöta dem om du vågade stå upp för dig själv. Eller helt enkelt bestämde dig för att skita i om du blir avbruten eller ej, bara ta nya tag helt enkelt.
 
Sv: Svärföräldrar

Sedan, om folk pratar högt och avbryter varann - i vissa familjer/sällskap går det helt enkelt till så. Antingen får man lära sig att ta plats eller så konstatera för sig själv att man inte trivs i sällskapet. Men man kan aldrig förvänta sig att alla andra plötsligt ska börja uppföra sig på det sätt man själv önskar, då blir man bara besviken.

På ett sätt håller jag med dig, det är bara att ta plats och gapa på liksom (något jag själv inte har problem med alls) men jag undrar jag. Ibland kan jag känna att varför ska den som är blyg alltid försöka kämpa, varför har inte de som gapar nån möjlighet att försöka lyssna på andra och ge andra utrymme? Bara en fundering egentligen.
 
Sv: Svärföräldrar

Jag gillar inte min svärmor. Hon jobbar på dagis och tycker ungar är det bästa som finns.
Mitt intresse för att skaffa barn är noll och jag ogillar barn i största allmänhet.

Jag löser det genom att undvika att åka dit, skulle aldrig bjuda in dem här heller. De kommer och fikar någon gång per år och då är jag på jobbet.
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med nytt nick på grund av känsligt ämne och jag MÅSTE få ventilera och höra utomståendes perspektiv. Jag insåg tidigt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
17 654
Senast: TinyWiny
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är...
2 3
Svar
50
· Visningar
8 571
Senast: AlmostEasy
·
Relationer Som rubriken lyder. Varit ihop med min gubbe i snart ett år, han är verkligen helt underbar på alla sätt och vis. Det som inte funkar i...
10 11 12
Svar
228
· Visningar
18 467
Senast: tott
·
Relationer Jag har funderat länge och väljer nu att skapa ett anonymt konto för det här då jag inte kommer på någon annanstans jag kan ventilera...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
10 546

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Lösa hundar
  • Aktivering/leksaker
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp