Svärföräldrar

Sv: Svärföräldrar

För att de som gapar i detta fallet inte ser nåt problem i det? Det är ju den blyge som ser problemet, och det är ju rimligtvis den som äger problemet som bör ta tag i det? Om inte annat så för att öppna ögonen och få övriga att inse att det kanske är ett problem...
 
Sv: Svärföräldrar

Jag har samma intresse för barn som dig, och givetvis jobbar min svärmor på dagis. Tom min mor har jobbat på dagis hela min uppväxt.
Dock är det nog ingen som undgått min syn på barn, så svärmor säger inte så mkt om dem. När min pojkväns bror fick barn blev man ju överöst med foton och hej och hå gud vad den är söt blablabla men när jag fick frågan om hur söt den var sa jag bara "den ser ut som en vanlig unge". Där tror jag att min syn på barn framgick, så jag upplever inte hennes barnintresse som ett problem för mig... givetvis är jag hjälpt av att min kille inte heller är överförtjust i varken barn i allmänhet eller hans brors.
 
Sv: Svärföräldrar

Jag hade ruggigt svårt för sonens farmor när jag och hans far levde ihop.

Jag var sjukskriven i ca 1 år innan dom kom fram till att jag har MS, innan diagnosen ställdes så fick jag höra att jag bara gick hemma och var sjukskriven pga lathet, när diagnosen ställdes så var det helt plötsligt så synd om mig och hon ville hälsa på mig på sjukhuset också.

Jag har aldrig fått en ursäkt för hennes uttalande ang min sk lathet och det stör mig än idag men nu behöver jag inte träffa henne.

Jag löste det genom att vara ruggigt trevlig och glad när vi var och åt middag mm hos henne och lät allt hon sa bara rinna av mig. Varför ödsla min energi på hennes ofantligt klumpiga påståenden mm när det finns annat i livet som är mycket bättre att lägga energi på?

Jag kan säga så här, det är inte bara det om lathet som hon kläckt ur sig.
 
Sv: Svärföräldrar

På ett sätt håller jag med dig, det är bara att ta plats och gapa på liksom (något jag själv inte har problem med alls) men jag undrar jag. Ibland kan jag känna att varför ska den som är blyg alltid försöka kämpa, varför har inte de som gapar nån möjlighet att försöka lyssna på andra och ge andra utrymme? Bara en fundering egentligen.

I teorin - absolut. Men det jag skrev handlade mer konkret om TS möjlighet att få omgivningen att anpassa sig till henne. Jag bedömer den som försvinnande liten. Då är det bättre att lära sig att våga ta plats. DET kan faktiskt förändra de andra.
 
Sv: Svärföräldrar

Hon vet mycket väl om mitt ointresse och att vi inte tänker skaffa barn. Hon älskar att berätta om makens barndomsvänner som ska ha barn och hur roligt det är. Även om deras vänner som snart ska få barnbarn, hur glada de är osv.
Sen har vi helt olika syn på hundar, våra sover i sängen, sitter på egen stol vid bordet, är med överallt osv. Det retar ihjäl henne.
 
Sv: Svärföräldrar

Varför inte? Är det inte bättre att tala om vad man tycker så det inte blir några missförstånd om varför jag t ex inte gillar att åka och hälsa på så ofta. Jag för en dialog så det är enklare att veta för båda vad man kan tänka på osv. Att tiga om problem är sällan en lösning tyvärr.
 
Sv: Svärföräldrar

I text osv är jag modig men när det kommer till tal och konfrontationer där är jag konflikträdd och hellre flyr än illa fäkta. :/
 
Sv: Svärföräldrar

Det vi fått lära oss med att vänta på vår tur är att man inte pratar samtidigt som någon annan, om man ska prata till hela borden. Man får i sådana fall hoppa in när det blir en längre paus. Så det är inte alltid att t ex den personen som pratat var riktigt färdig, men man är då inte ofin och avbryter den mitt i en mening.

Svarar visst på frågor efter att jag blir avbruten, men aldrig om det berör det jag skulle sagt för jag blir väldigt stött i kanten och ledsen. Känner mig nertryckt och obetydlig och mår allmänt dåligt så vill inte dra upp något som får mig att känna så.
 
Sv: Svärföräldrar

Nu har du fått fel uppfattning, mammas ord är inte lag. Det kan även va kompisar som säger samma sak och har någon sagt att t ex en viss person brukar göra si eller så, nästa gång du ser den personen reflekterar du över det och gör din egen bedömning av det. Det är det jag menar inget annat.
 
Sv: Svärföräldrar

Jag bjuder sällan hit mina svärföräldrar de brukar komma ändå, men då brukar jag ockupera mig vid datorn eller gå på toan.
På tal om barn så har jag fått höra av svärmor att jag och min sambo behövde deras stora hus i framtiden, då vi ändå skulle ha barn.. vet inte om hon sa det för att hon vet att hennes dotter inte vill ha barn och vänder sig till sonen, själv kände jag bara "jaha och här har jag inget att komma med.."

Har inte blivit några barn heller sen. :devil:
 
Sv: Svärföräldrar

Lite så kan jag också känna, det du nämner om att va trevlig och bara rinna av. Fast jag kan inte låta bli att känna att det är "falsk" gladhet. Kände du något falskt gladhet i din situation?
 
Sv: Svärföräldrar

Säger hon det för att pika dig eller bara för att hon verkligen tycker att det blir roligt när folk får barn? Det är ju en viss skillnad. Vissa helt enkelt älskar ungar, oavsett om omgivningen gör det så ska det pratas om barn i parti och minut. Jag får eksem av det, men har med tiden insett att det inte är personligt mot mig. likväl som att endel har svårt för att tala om annat än sina egna intressen eller sig själva, det är lite samma sak.

Men att pådyvla någon annan något sorts barnintresse, eller försök att frälsa en som som du och jag genom att tala onormalt mkt om barn, det är så jävla påfrestande. Det är ju mindre troligt att jag försöker få en person helt utan djurintresse att förstå det fantastiska i att ha häst. Klart jag nämner det när folk undrar, men jag ägnar liksom inte varje möte till att pådyvla denne mitt hästintresse. Men jag vet, när det gäller barn är det helt normalt och accepterat att kliva över folks huvuden och minsann tala om vad man ska tycka, göra och känna... av nån anledning slutar vanligt hyfs hos vissa personer där ämnet familjebildande kommer in :meh:
 
Sv: Svärföräldrar

Därför att man ändå inte kan ändra på situationen. Slåss mot väderkvarnar kommer bara ge huvudvärk!
Är det inte bättre att tala om vad man tycker så det inte blir några missförstånd om varför jag t ex inte gillar att åka och hälsa på så ofta.
Du ställer nu en fråga och du gör givetvis som du vill, men nu när du frågade så svarar jag för mig. Nej...jag ser ingen anledning till varför man måste berätta vad man tycker om det ändå inte kommer att förändra något -kan jag tycka. Om din kille tackade nej till att åka och hälsa på de dina varför är det viktigt för dig att veta varför? Huvudsaken är väl att DU vill åka??
Jag för en dialog så det är enklare att veta för båda vad man kan tänka på osv. Att tiga om problem är sällan en lösning tyvärr.
Ok, själv tycker jag det är bäst att var och en gör vad den tycker känns bäst. Varför tvinga sig eller någon annan att göra något som känns jobbigt?
gulan
 
Sv: Svärföräldrar

Lite så kan jag också känna, det du nämner om att va trevlig och bara rinna av. Fast jag kan inte låta bli att känna att det är "falsk" gladhet. Kände du något falskt gladhet i din situation?

Ja det var ruskigt jobbigt ibland med den gladheten ibland, på slutet stannade jag hellre hemma och skyllde på att jag inte mådde bra bara för att slippa vara med henne.

Jag orkade inte med teatern till slut!
 
Sv: Svärföräldrar

Det vi fått lära oss med att vänta på vår tur är att man inte pratar samtidigt som någon annan, om man ska prata till hela borden. Man får i sådana fall hoppa in när det blir en längre paus. Så det är inte alltid att t ex den personen som pratat var riktigt färdig, men man är då inte ofin och avbryter den mitt i en mening.

Svarar visst på frågor efter att jag blir avbruten, men aldrig om det berör det jag skulle sagt för jag blir väldigt stött i kanten och ledsen. Känner mig nertryckt och obetydlig och mår allmänt dåligt så vill inte dra upp något som får mig att känna så.

Men olika sällskap har olika rytm i språket och pratar olika snabbt. Pauserna som uppfattas som ok att hoppa in i är olika långa. Man får försöka anpassa sig. Själv har jag blivit van vid väldigt korta pauser, när man vet att någon är van vid långa och pratar långsamt måste man ibland sitta och räkna och räkna sekunder innan man får försöka hoppa in, men ändå kan det bli för tidigt. De kanske tänkte i en halv minut. Det är svårt att veta om personen är klar (Att försöka vara artig mot en väldig långsampratare är svårt i ett snabbpratande sällskap, resultatet blir ofta att man inte säger någonting alls på en hel kväll eftersom andra alltid tar pauserna. Dvs alla 10 vid bordet måste anpassa sig samtidigt och ändra rytm och språk för att det ska fungera, men det är jättesvårt, man kanske måste diskutera regler i så fall? Eller så kan en rucka lite på sig. -vissa kanske räddar sig med ett -vänta jag är inte klar.).

Ibland kanske flera konversationer pågår samtidigt och två personer är kvar som lyssnar på just det du skulle säga och gärna vill att du fortsätter.

De exakta pauser du lärt dig av din mamma är helt enkelt inte universella, någon annan har lärt sig på ett annat sätt.

Ibland om någon känner att en annan person blivit avbruten så försöker de såklart följa upp och fråga. Om du då är riktigt arg så drabbar det bara just den som försökte vara trevlig mot dig och försöker kompensera.

Jag har också varit i situationer där jag blir avbruten och jättesur och är irriterad resten av kvällen och försöker hämnas genom att vara tyst. Haken är att det aldrig fungerat, för ingen förstår varför, för de vet inte att de avbröt.

Har en kollega som blir riktigt irriterad när man avbryter och gärna säger till. Haken är att av fem är det bara ett par som lyssnar och försöker låta bli. Resultatet är bara att hon blir avbruten av de andra två som pratar hela tiden istället. De två som försöker ta hänsyn kan ju inte säga någonting, det blir jättekonstigt.
 
Senast ändrad:
Sv: Svärföräldrar

Det vi fått lära oss med att vänta på vår tur är att man inte pratar samtidigt som någon annan, om man ska prata till hela borden. Man får i sådana fall hoppa in när det blir en längre paus. Så det är inte alltid att t ex den personen som pratat var riktigt färdig, men man är då inte ofin och avbryter den mitt i en mening.

Svarar visst på frågor efter att jag blir avbruten, men aldrig om det berör det jag skulle sagt för jag blir väldigt stött i kanten och ledsen. Känner mig nertryckt och obetydlig och mår allmänt dåligt så vill inte dra upp något som får mig att känna så.

Fast det kan ju vara väldigt olika vilka vanor man har på den punkten i olika familjer, utan att det ena är mer rätt eller väluppfostrat än det andra får man nog gilla läget när man kommer in i en ny familj. Ungefär som någon som är uppväxt i en familj som liknar din sambos får gilla läget om de följer med till en familj som din, där man väntar på en paus innan man pratar, och alla är mycket känsliga för att bli avbrutna.
 
Sv: Svärföräldrar

Fast det kan ju vara väldigt olika vilka vanor man har på den punkten i olika familjer, utan att det ena är mer rätt eller väluppfostrat än det andra får man nog gilla läget när man kommer in i en ny familj. Ungefär som någon som är uppväxt i en familj som liknar din sambos får gilla läget om de följer med till en familj som din, där man väntar på en paus innan man pratar, och alla är mycket känsliga för att bli avbrutna.

Precis! Jag och tva av sonerna diskuterar garna mycket hett. Det ar hogljutt och vi avbryter ofta, men talar ocksa om for varandra nar vi inte vill bli avbrutna. Medan maken och den tredje sonen tycker att det ar jobbigt sa vi far "bita oss i tungan":p och ge dem plats nar de forsoker bryta in. Nu ar vi vana vid varandra sa vi vet att vi maste ge dem mer tid och de vet att de maste "stiga in" for att fa plats, men om man inte kanner personen sarskilt val ar det inte alltid latt. Vi kan ocksa skota oss i allmanna sallskap, men nar det ar familjen ar vi som vi ar ... hogljudda, "argumentative" och tycker genuint om att diskutera.
RedHyuuga, jag undrar bara vem som mar mest daligt av att du vagrar att svara pa fragor eller saga det du tankte nar du blev avbruten? Tror du att de andra forstar varfor? Har du talat om hur du kanner det?
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med nytt nick på grund av känsligt ämne och jag MÅSTE få ventilera och höra utomståendes perspektiv. Jag insåg tidigt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
17 645
Senast: TinyWiny
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är...
2 3
Svar
50
· Visningar
8 567
Senast: AlmostEasy
·
Relationer Som rubriken lyder. Varit ihop med min gubbe i snart ett år, han är verkligen helt underbar på alla sätt och vis. Det som inte funkar i...
10 11 12
Svar
228
· Visningar
18 467
Senast: tott
·
Relationer Jag har funderat länge och väljer nu att skapa ett anonymt konto för det här då jag inte kommer på någon annanstans jag kan ventilera...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
10 546

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp