Svartsjuka

[sthu]

Hur hanterar ni, eller någon i er närhet, svartsjuka?
Både egen upplevd och andras.

Jag har blivit god vän med en kollega på jobbet. Vi umgås mycket på arbetstid och raster, har flera gemensamma intressen och kommer allmänt bra överens. Jag är glad, för det var länge sen jag hade en kompis "på plats" så att säga. Jag har pratat mycket om den här nyvunna vänskapen hemma med min man.
"Problemet" är bara att kollegan är man och min make visade sig vara svartsjuk. Han agerar på det genom att bli nedstämd. Tar jag upp det med honom svarar han med självömkan "jag vet, jag är dum i huvudet!" Och börjar nästan gråta. Det går inte prata med honom för allt faller tillbaka på att jag säkert kommer bli kär, att kollegan är mycket bättre osv osv. Han blir inte farlig och förbjuder mig inte att träffa folk, men det känns ändå inte bra.

Vad kan vi göra?

Kan tillägga att min man träffar sjukvården regelbundet och har lovat att ta upp svartsjukan på nästa möte med psykologen.

 

[Tonto]

Du ska absolut inte begränsa dig själv, men tycker att det är bra att du uppmuntrar honom att söka hjälp för sin svartsjuka för det låter som om han behöver hjälp med det.

 

[sthu]

Jag försöker att inte begränsa men det är svårt... Hade tänkt föreslå en grillkväll i helgen men nu känner jag att det kanske är en dum idé. Hur kul blir det efteråt om vi sitter och har trevligt och maken blir som ett regnmoln efteråt?

 

[Lingon]

Har din kollega en partner? I så fall kan det ju underlätta för din man om ni träffas alla fyra och umgås och din man får se att din kollega är gift/sambo och se dem tillsammans.

 

[sthu]

Har din kollega en partner? I så fall kan det ju underlätta för din man om ni träffas alla fyra och umgås och din man får se att din kollega är gift/sambo och se dem tillsammans.

Nä, han är singel.

 

[Diabetikern]

Tufft läge jag hade nog ändå försökt att få din kollega och partner att träffas.

Jag har inte varit i den sitsen själv så kanske inte är bästa att ge råd.

Sen blir jag lite lätt irriterad över din partners reaktion med att bli så surmulen och säga att han är dum osv. Känns som ett sätt att försöka få dig att må dåligt över att han mår dåligt.

Med det sagt så menar jag inte att jag tycker din partner är dum. Jobbig situation för er båda.

 

[Anders]

Hur hanterar ni, eller någon i er närhet, svartsjuka?
Både egen upplevd och andras.

Jag har blivit god vän med en kollega på jobbet. Vi umgås mycket på arbetstid och raster, har flera gemensamma intressen och kommer allmänt bra överens. Jag är glad, för det var länge sen jag hade en kompis "på plats" så att säga. Jag har pratat mycket om den här nyvunna vänskapen hemma med min man.
"Problemet" är bara att kollegan är man och min make visade sig vara svartsjuk. Han agerar på det genom att bli nedstämd. Tar jag upp det med honom svarar han med självömkan "jag vet, jag är dum i huvudet!" Och börjar nästan gråta. Det går inte prata med honom för allt faller tillbaka på att jag säkert kommer bli kär, att kollegan är mycket bättre osv osv. Han blir inte farlig och förbjuder mig inte att träffa folk, men det känns ändå inte bra.

Vad kan vi göra?

Kan tillägga att min man träffar sjukvården regelbundet och har lovat att ta upp svartsjukan på nästa möte med psykologen.

Jag skulle aldrig i min relation försöka framhäva någon annan på det sätt du gör för din partner. Oavsett om det gäller en arbetskamrat eller någon annan.

 

[Zinfernia]

Jag skulle aldrig i min relation försöka framhäva någon annan på det sätt du gör för din partner. Oavsett om det gäller en arbetskamrat eller någon annan.

Fast va? Det måste väl givetvis vara okej att man pratar med sin partner om nyfunna vänner? I mina ögon är det partnerns svartsjuka som är det största (och enda) problemet, inte att Sthu berättar att hon fått en ny vän av manligt kön.

 

[Gimlan]

Jag skulle aldrig i min relation försöka framhäva någon annan på det sätt du gör för din partner. Oavsett om det gäller en arbetskamrat eller någon annan.

Alltså, man måste kunna prata om människor man uppskattar i sin relation.

————-
Till TS, rätt eller fel, jag är typen som sätter hårt mot i sånna lägen. Jag tål inte svartsjuka just för att det påverkar mig och säger åt min partner att bara sluta oavsett om hen blir ledsen eller arg.

 

[tanten]

Hur hanterar ni, eller någon i er närhet, svartsjuka?
Både egen upplevd och andras.

Jag har blivit god vän med en kollega på jobbet. Vi umgås mycket på arbetstid och raster, har flera gemensamma intressen och kommer allmänt bra överens. Jag är glad, för det var länge sen jag hade en kompis "på plats" så att säga. Jag har pratat mycket om den här nyvunna vänskapen hemma med min man.
"Problemet" är bara att kollegan är man och min make visade sig vara svartsjuk. Han agerar på det genom att bli nedstämd. Tar jag upp det med honom svarar han med självömkan "jag vet, jag är dum i huvudet!" Och börjar nästan gråta. Det går inte prata med honom för allt faller tillbaka på att jag säkert kommer bli kär, att kollegan är mycket bättre osv osv. Han blir inte farlig och förbjuder mig inte att träffa folk, men det känns ändå inte bra.

Vad kan vi göra?

Kan tillägga att min man träffar sjukvården regelbundet och har lovat att ta upp svartsjukan på nästa möte med psykologen.

Självömkan är osexigt. Det är skuldbeläggning av den andre och riktigt fult gjort.

Dibn man måste lära sig uttrycka sina känslor på andra sätt än att skuldbelägga dig. För det är precis vad han gör tycker jag. Det är inte ok att anklaga dig för att du kommer att bli kär i den andre.

Krasst sett så är det hans problem. Du ska inte begränsa ditt umgänge. Be honom söka hjälp.

 

[Lingon]

Jag skulle aldrig i min relation försöka framhäva någon annan på det sätt du gör för din partner. Oavsett om det gäller en arbetskamrat eller någon annan.

Va? Så märkligt skrivet... varför skulle man inte berätta för sin partner om nya vänner man fått?

 

[Diabetikern]

Jag skulle aldrig i min relation försöka framhäva någon annan på det sätt du gör för din partner. Oavsett om det gäller en arbetskamrat eller någon annan.

Jag skulle bli mer fundersam om min partner inte ville prata om nyvunna vänner eller olika personer i hans liv på arbete eller som han lär känna.

 

[athena_arabians]

Jag skulle bli mer fundersam om min partner inte ville prata om nyvunna vänner eller olika personer i hans liv på arbete eller som han lär känna.

Eller ens gamla vänner... särbon har kontakt med flera av sina ex, inkl exfrun (inga barn inblandade). Det rör mig inte i ryggen, han får ha kontakt med vem han vill. Nu har jag inte träffat någon av dem men skulle inte vara annat än trevlig om jag gjorde det, det är normal hyfs i mina ögon.

Han har ju valt att vara med mig och det måste jag ju lita på.

 

[Zinfernia]

Självömkan är osexigt. Det är skuldbeläggning av den andre och riktigt fult gjort.

Dibn man måste lära sig uttrycka sina känslor på andra sätt än att skuldbelägga dig. För det är precis vad han gör tycker jag. Det är inte ok att anklaga dig för att du kommer att bli kär i den andre.

Krasst sett så är det hans problem. Du ska inte begränsa ditt umgänge. Be honom söka hjälp.

Jag håller med. Jag hade dessutom blivit rätt ledsen om min partner inte kunde glädjas för min skull om han hade känt till situationen innan där jag inte hade haft någon vän på arbetsplatsen.
Istället för att glädjas med TS låter han sina känslor dra ner henne, inte snyggt alls.

 

[Gimlan]

Eller ens gamla vänner... särbon har kontakt med flera av sina ex, inkl exfrun (inga barn inblandade). Det rör mig inte i ryggen, han får ha kontakt med vem han vill. Nu har jag inte träffat någon av dem men skulle inte vara annat än trevlig om jag gjorde det, det är normal hyfs i mina ögon.

Han har ju valt att vara med mig och det måste jag ju lita på.

Exakt så.

 

[sthu]

Självömkan är osexigt. Det är skuldbeläggning av den andre och riktigt fult gjort.

Ja, jag hatar det och det vet han om (jag var mycket tydlig på den punkten).

Jag har försökt förklara exakt det @athena_arabians säger, jag har valt honom och det får han lita på.

Jag känner mig sviken, jag trodde han skulle bli glad att jag hittat en ny kompis med tanke på hur jobbigt jag haft det sista månaderna..

 

[tornblomma]

Jag skulle aldrig i min relation försöka framhäva någon annan på det sätt du gör för din partner. Oavsett om det gäller en arbetskamrat eller någon annan.

Say what?
Om jag inte kan berätta för min partner att jag har en grym och härlig vän så är det ju ngt sjukt snett. Hade aldrig orkat med att ha en relation med en man som inte är ok med att jag har ett liv och kompisar liksom. Som @tanten skrev så är det riktigt avtändande.

 

[Anders]

Say what?
Om jag inte kan berätta för min partner att jag har en grym och härlig vän så är det ju ngt sjukt snett. Hade aldrig orkat med att ha en relation med en man som inte är ok med att jag har ett liv och kompisar liksom. Som @tanten skrev så är det riktigt avtändande.

Scenariot här är att ts träffar en man på sin arbetsplats som hon vill ha en relation med utöver den som arbetskamrater. Att hon är attraherad av den här mannen är tydligt, det behöver man knappt ens läsa mellan raderna för att förstå. Om hon tror det bara handlar om "vänskap" eller om det det är mer har inte så stor betydelse och oavsett vilket är det väl inte så mycket att säga om det, men att sedan kräva att hennes man dessutom skall stötta och uppmuntra henne till relationen med den nya mannen är ju bara för mycket och det dessutom i ett läge när han redan har dålig självkänsla och är så låg att han har kontakt med sjukvården. Att folk sitter här och hejar på är ju helt sjukt.

 

[tornblomma]

Scenariot här är att ts träffar en man på sin arbetsplats som hon vill ha en relation med utöver den som arbetskamrater. Att hon är attraherad av den här mannen är tydligt, det behöver man knappt ens läsa mellan raderna för att förstå. Om hon tror det bara handlar om "vänskap" eller om det det är mer har inte så stor betydelse och oavsett vilket är det väl inte så mycket att säga om det, men att sedan kräva att hennes man dessutom skall stötta och uppmuntra henne till relationen med den nya mannen är ju bara för mycket och det dessutom i ett läge när han redan har dålig självkänsla och är så låg att han har kontakt med sjukvården av den anledningen. Att folk sitter här och hejar på är ju helt sjukt.

Vart läser du att hon är attraherad av snubben? Har läst trådstarten flera ggr nu och fattar inte.

 

[Bison]

Scenariot här är att ts träffar en man på sin arbetsplats som hon vill ha en relation med utöver den som arbetskamrater. Att hon är attraherad av den här mannen är tydligt, det behöver man knappt ens läsa mellan raderna för att förstå. Om hon tror det bara handlar om "vänskap" eller om det det är mer har inte så stor betydelse och oavsett vilket är det väl inte så mycket att säga om det, men att sedan kräva att hennes man dessutom skall stötta och uppmuntra henne till relationen med den nya mannen är ju bara för mycket och det dessutom i ett läge när han redan har dålig självkänsla och är så låg att han har kontakt med sjukvården. Att folk sitter här och hejar på är ju helt sjukt.

Ursäkta va?
Är jon attraherad för att det är en man och hon är en kvinna?
Newsflash, det är inga konstigheter alls att som kvinna ha manliga vänner.