Tänker jag rätt eller helt galet?

[Mirre]

Var in och läste på 1177 om utmattningsyndrom, vartenda symptom stämde in ordagrant på mig. Så nu överväger jag om det vore värt att faktiskt ta tag i måendet i första hand. Bara det ett tag.

Jag har praktik nu som jag borde prioritera, och den är egentligen bra på alla sätt. Men som alltid när jag ska iväg på något, där jag vet att jag måste ställa klockan och ta mig iväg till en viss tid, så kan jag verkligen inte sova. Antingen somnar jag helt enkelt inte, kan vara jättetrött men blir klarvaken så fort jag lägger mig. Eller också så vaknar jag flera gånger under natten och typ kastar mig efter telefonen för att kolla klockan, säker på att jag har försovit mig.

Är otroligt stressad på morgonen och är det något jag verkligen inte kan hantera så är det stress. Blir på ett uselt humör och i värsta fall slutar i ångest. Kan vara jättestressad även lediga dagar när jag inte alls behöver stressa.

Har inte alls varken ork eller lust att träffa folk mer än korta stunder ibland. Men märker ju att jag inte är speciellt social, jag brukar inte ha några problem att prata med folk men nu är det hopplöst. Blir helt blankt i skallen även i enkla samtal med folk jag känner väl. Helst vill jag bara gömma mig hemma och vara ifred. Samtidigt som jag är sanslöst trött på singellivet och att bo själv. Säger emot mig själv där.

Tål inte motgångar alls även om det är småsaker som man inte behöver bry sig om. Allt känns jättestort och jättejobbigt. Bara en sådan sak som att städa hemma, börjar städa men det blir bara halvdant gjort.

Höga ljud tål jag inte, behöver inte vara högt heller. Det räcker med mycket ljud för att det ska gå runt i skallen på mig.

Skulle ta mig till ett kafe förut som jag mycket väl visste var det låg. Tog mig över en timme att hitta dit. Då hade jag ändå parkerat en kort bit därifrån. Men blev superstressad och det kopplade inte alls var jag skulle gå.

Vissa dagar är det bättre och andradagar blir jag nästan rädd för mig själv för att jag är så väck. Känner mig helt borta då verkligen och bara vimsar runt. Sådana dagar kan jag mycket väl glömma bort även viktiga saker som att låsa dörren när jag går eller hur man gör enkla grejer. Flera gånger har jag kommit hem och upptäckt att jag inte stängt fönster eller altandörren. En gång kom jag hem och upptäckte att ytterdörren stod på vid gavel. Jag hade bara gått ut och inte ens stängt den.

Förnuftet säger sök hjälp. Nu.
Men samvetet säger skit i det och prioritera praktiken. Sabba inte det också.

 

[TinyWiny]

Hur länge har du haft praktik? I början efter att ha gått hemma länge så är det rejält tufft att komma in i jobbrutiner igen. Det är du absolut inte ensam om att känna och det kan hålla i sig några månader. Dock tycker jag att du ska höra med vårdcentralen om en samtalskontakt så att du får chansen att reda upp ditt liv och verkligen ta reda på vad som är jobbigt och varför. Att du söker hjälp behöver ju inte innebära att du slutar på praktiken utan snarare att du får hjälp med att klara av den.

 

[lady_vip]

Men har inte du varit arbetslös ganska länge? Klart att det är en stor omställning att få in nya rutiner då. Jag vaknar också mitt i natten och kan ha svårt för att sova om det är något nytt som händer i livet, det är inget ovanligt.

Du kanske behöver hjälp med struktur?

 

[Bexzor]

Förnuftet säger sök hjälp. Nu.
Men samvetet säger skit i det och prioritera praktiken. Sabba inte det också.

Måste du välja menar du

Våren 2010 hade jag för mycket omkring mig. Ensamstående med extremt få möjligheter till avlastning, heltidstudier, deltidsarbete, bråk med sonens pappa och en pojkvän som satt i fängelse sen X antal månader tillbaka. En pojkvän som dessutom krävde att jag skulle vara hemma kl 17 när han ringde vilket gjorde att varje dag blev stressmoment efter skola eller arbete för att hinna hem till kl 17. Var jag inte hemma så ringde han mobilen och var förbannad.

Jag sökte psykolog för samtalskontakt och att reda ut mina bekymmer. Psykologen blev förvånad när jag vägrade sjukskrivning då han trodde att det var därför jag hade sökt. Efter 5-6 möten avslutade vi kontakten eftersom han hjälpte att mig fokusera på vad som var viktigt nu och vad som kunde vänta

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror nyckeln till ditt välmående ligger i att hitta en sysselsättning och få en stadig inkomst. Jag hade satsat allt på praktiken och sedan jobbsök.

Att gå hemma och vara arbetslös är väldigt nedbrytande så det är inte konstigt om du inte är på topp. Därför är nog det viktigaste att du kommer ur den situationen.

 

[em-pirre]

Var in och läste på 1177 om utmattningsyndrom, vartenda symptom stämde in ordagrant på mig. Så nu överväger jag om det vore värt att faktiskt ta tag i måendet i första hand. Bara det ett tag.

Jag har praktik nu som jag borde prioritera, och den är egentligen bra på alla sätt. Men som alltid när jag ska iväg på något, där jag vet att jag måste ställa klockan och ta mig iväg till en viss tid, så kan jag verkligen inte sova. Antingen somnar jag helt enkelt inte, kan vara jättetrött men blir klarvaken så fort jag lägger mig. Eller också så vaknar jag flera gånger under natten och typ kastar mig efter telefonen för att kolla klockan, säker på att jag har försovit mig.

Är otroligt stressad på morgonen och är det något jag verkligen inte kan hantera så är det stress. Blir på ett uselt humör och i värsta fall slutar i ångest. Kan vara jättestressad även lediga dagar när jag inte alls behöver stressa.

Har inte alls varken ork eller lust att träffa folk mer än korta stunder ibland. Men märker ju att jag inte är speciellt social, jag brukar inte ha några problem att prata med folk men nu är det hopplöst. Blir helt blankt i skallen även i enkla samtal med folk jag känner väl. Helst vill jag bara gömma mig hemma och vara ifred. Samtidigt som jag är sanslöst trött på singellivet och att bo själv. Säger emot mig själv där.

Tål inte motgångar alls även om det är småsaker som man inte behöver bry sig om. Allt känns jättestort och jättejobbigt. Bara en sådan sak som att städa hemma, börjar städa men det blir bara halvdant gjort.

Höga ljud tål jag inte, behöver inte vara högt heller. Det räcker med mycket ljud för att det ska gå runt i skallen på mig.

Skulle ta mig till ett kafe förut som jag mycket väl visste var det låg. Tog mig över en timme att hitta dit. Då hade jag ändå parkerat en kort bit därifrån. Men blev superstressad och det kopplade inte alls var jag skulle gå.

Vissa dagar är det bättre och andradagar blir jag nästan rädd för mig själv för att jag är så väck. Känner mig helt borta då verkligen och bara vimsar runt. Sådana dagar kan jag mycket väl glömma bort även viktiga saker som att låsa dörren när jag går eller hur man gör enkla grejer. Flera gånger har jag kommit hem och upptäckt att jag inte stängt fönster eller altandörren. En gång kom jag hem och upptäckte att ytterdörren stod på vid gavel. Jag hade bara gått ut och inte ens stängt den.

Förnuftet säger sök hjälp. Nu.
Men samvetet säger skit i det och prioritera praktiken. Sabba inte det också.

Jag håller med de som skrivit ovan.

Nu ska du ju självklart ta hand om din hälsa och gå och prata med någon, men jag tycker inte alls att du ska avbryta praktiken för det? Jag själv har lätt för att hitta olika skäl för att avbryta/pausa/inte delta i saker som är nya eller spännande, just för att det är psykiskt tungt i början. Det
är lätt att lura sig själv lite där.

Ju mer man vågar genomföra (slutföra!) saker, desto lättare blir det!

 

[Bexzor]

Jag själv har lätt för att hitta olika skäl för att avbryta/pausa/inte delta i saker som är nya eller spännande, just för att det är psykiskt tungt i början. Det
är lätt att lura sig själv lite där.

Ju mer man vågar genomföra (slutföra!) saker, desto lättare blir det!

Tror att ovannämnda text gäller de flesta människor därför är inte allt fetmarkerat.

 

[Maoam]

Du kan göra både och, sök hjälp på vårdcentralen så de kan utesluta fysiska orsaker och sen slussa dig vidare om det behövs. Jag har pluggat heltid och jobbat vid sidan av, går i terapi men det har aldrig varit tal om sjukskrivning helt enkelt för att jag inte vill det. Både läkare och psykolog ser väldigt undrande ut när jag beskriver hur mina dagar ser ut haha...

 

[Lovisaleonora]

Jag tror du behöver verktyg för att hantera den stressen du försätter dig i. Den är skapad av dig, så det bör vara rimligt att anta att du med rätt verktyg kan hantera det. Det kräver övning och ett visst mått djävlar anamma för att inte kasta in handduken, men det går.

Tror som ovanstående att det är viktigt för dig att inte kasta in handduken utan fullfölja med tanke på bakgrund. Det behöver ju inte vara antingen eller. Fortsätt praktiken och få verktyg att hantera vardagen utan stress.

 

[MiniLi]

Som flera andra sagt, du kan ju söka vård även om du vill fortsätta praktiken!
Vid utmattning brukar det inte ens vara lämpligt med heltidssjukskrivning utan man bör hålla igång sysselsättning parallellt.

 

[Lavinia]

Hej!

För mig låter det som att du behöver hjälp. Den hjälpen behöver inte betyda att du behöver strunta i praktiken, det måste vara något du och en läkare gemensamt bestämmer.

Själv upplevde jag liknande symtom väldigt länge, i kombination med att ingenting var roligt längre. Jag lyssnade inte alls på min kropp utan tänkte att det blir bättre bara jag får några veckors semester i solen. Resultatet blev en mental kollaps, utomlands, som följdes av flera månaders sjukskrivning pga depression. Jag är långsamt på väg tillbaka nu, men medicinerar och får hjälp av psykolog för att hantera ångesten. Tröttheten får jag nog lära mig leva med.

Så ta dig till en läkare, beskriv dina symtom som de skrev här och be om hjälp. Du måste inte sluta med praktiken, det kan tom vara bra att ha ett sammanhang. Däremot bör du få hjälp att hantera stressen.

Lyckat till!

/Lavinia

Var in och läste på 1177 om utmattningsyndrom, vartenda symptom stämde in ordagrant på mig. Så nu överväger jag om det vore värt att faktiskt ta tag i måendet i första hand. Bara det ett tag.

Jag har praktik nu som jag borde prioritera, och den är egentligen bra på alla sätt. Men som alltid när jag ska iväg på något, där jag vet att jag måste ställa klockan och ta mig iväg till en viss tid, så kan jag verkligen inte sova. Antingen somnar jag helt enkelt inte, kan vara jättetrött men blir klarvaken så fort jag lägger mig. Eller också så vaknar jag flera gånger under natten och typ kastar mig efter telefonen för att kolla klockan, säker på att jag har försovit mig.

Är otroligt stressad på morgonen och är det något jag verkligen inte kan hantera så är det stress. Blir på ett uselt humör och i värsta fall slutar i ångest. Kan vara jättestressad även lediga dagar när jag inte alls behöver stressa.

Har inte alls varken ork eller lust att träffa folk mer än korta stunder ibland. Men märker ju att jag inte är speciellt social, jag brukar inte ha några problem att prata med folk men nu är det hopplöst. Blir helt blankt i skallen även i enkla samtal med folk jag känner väl. Helst vill jag bara gömma mig hemma och vara ifred. Samtidigt som jag är sanslöst trött på singellivet och att bo själv. Säger emot mig själv där.

Tål inte motgångar alls även om det är småsaker som man inte behöver bry sig om. Allt känns jättestort och jättejobbigt. Bara en sådan sak som att städa hemma, börjar städa men det blir bara halvdant gjort.

Höga ljud tål jag inte, behöver inte vara högt heller. Det räcker med mycket ljud för att det ska gå runt i skallen på mig.

Skulle ta mig till ett kafe förut som jag mycket väl visste var det låg. Tog mig över en timme att hitta dit. Då hade jag ändå parkerat en kort bit därifrån. Men blev superstressad och det kopplade inte alls var jag skulle gå.

Vissa dagar är det bättre och andradagar blir jag nästan rädd för mig själv för att jag är så väck. Känner mig helt borta då verkligen och bara vimsar runt. Sådana dagar kan jag mycket väl glömma bort även viktiga saker som att låsa dörren när jag går eller hur man gör enkla grejer. Flera gånger har jag kommit hem och upptäckt att jag inte stängt fönster eller altandörren. En gång kom jag hem och upptäckte att ytterdörren stod på vid gavel. Jag hade bara gått ut och inte ens stängt den.

Förnuftet säger sök hjälp. Nu.
Men samvetet säger skit i det och prioritera praktiken. Sabba inte det också.

 

[Mirre]

Har kontaktat vc nu och ska dit i morgon, behövde inte säga många ord när jag ringde. Fick en tid på en gång

 

[Raderad medlem 6459]

Har kontaktat vc nu och ska dit i morgon, behövde inte säga många ord när jag ringde. Fick en tid på en gång

Vad är dina tankar om inläggen i tråden? Och din praktik?

 

[em-pirre]

Har kontaktat vc nu och ska dit i morgon, behövde inte säga många ord när jag ringde. Fick en tid på en gång

Jag tänker att du kanske kunde be läkaren hjälpa dig med att orka med praktiken, istället för att bara gå in och få sjukledig.

 

[the_connemara]

Så olika man kan tänka.

Gick in o läste o förutom att jag kan sova när jag vill (om jag fokuserar på o sluta stressa upp mig) så stämde typ allt in. O jag är rätt säker på att jag lite gick in i väggen på vissa punkter när jag pluggade o att det sitter i eftersom jag inte tagit tag i det ännu. Jag har funderat på att kontakta typ en psykolog eller liknande för att ändra lite tankebanor men känner inte riktigt att jag orkar ta tag i det, jobb o häst o gård tillsammans med det som beskrevs på 1177 är nog för mig dagarna i ända.

Mvh ska gå upp o jobba om dryg 4 h och att dra ner på de fasta rutinerna som mitt (3-skifts)jobb innebär skulle innebära total kolapps för min del, har testat

 

[pepp]

Har kontaktat vc nu och ska dit i morgon, behövde inte säga många ord när jag ringde. Fick en tid på en gång

Hur gick det?

 

[Mirre]

Liten update.
Var till vc och fick sömntabletter utskrivna för att få sova ordentligt. Läkaren tyckte då att praktiken var bra så jag hade något att göra. Åkte till praktiken igår och det fungerade inte alls. Virrade runt som en manglad zombie, tappade allt jag tog i, lyckades välta ett antal juicepaket (som höll tack och lov) när jag skulle ställa upp varor i hyllorna och blev yr i huvudet så fort jag reste mig upp. Väl hemma mindes jag knappt att jag kört hem, kom på mig själv med att stå ute på gården med husnycklarna i handen. Vet inte varför jag gick ut överhuvudtaget eller varför jag hade nycklarna med mig. Jag skulle starta tvspelet till ungarna och göra mat. Min 7 åring tittade på mig och sade: "mamma, du fungerar inte"
Kontaktade vc idag igen så väntar på att läkaren ska ringa tillbaka nu. Han skulle ringa vid 4. Nu har jag parkerat bilen på gården och där får den stå. Kommer inte köra nu så länge jag är såhär.

 

[em-pirre]

@Mirre känner du att det plötsligt blev värre efter läkarbesöket?

 

[Mirre]

Pratade med läkaren nyss, han tyckte inte att jag hade några direkta problem och att behandlingen var att hitta ett jobb. Som att jag inte har försökt med det i en hel evighet redan.
Han tyckte att jag var ju bara trött och det berodde bara på lite lågt blodvärde.

@em-pirre: Nej jag var lika borta innan det, det är bättre vissa dgr men det är från ena minuten till den andra så är jag så trött så jag knappt orkar stå. En del dagar fungerar ingenting, då virrar jag bara runt och är allmänt förvirrad.

 

[em-pirre]

Pratade med läkaren nyss, han tyckte inte att jag hade några direkta problem och att behandlingen var att hitta ett jobb. Som att jag inte har försökt med det i en hel evighet redan.
Han tyckte att jag var ju bara trött och det berodde bara på lite lågt blodvärde.

Men ge det en chans. Nu känns det som om du bara vill ge upp och skita i allt. Det blir inte bättre av att du gör det. Jag tycker att du ska ta tag i att få någon att prata med, så att du kan få verktyg för att orka med t.ex. praktiken. En sjukskrivning löser ungefär ingenting.