Tänker jag rätt eller helt galet?

[the_connemara]

Man kan behöva dem för att orka jobba själv. Tycker du är nedlåtande mot alla dem som faktiskt behöver medicin mot psykisk ohälsa. De flesta är inte lata, de kämpar allt de orkar tills de faltiskt inte står ut längre.

Antidepressiva är dessutom ingen enkel quickfix. Jobbig insättning många gånger, jobbiga biverkningar - och att det krävs jobb för att må bra och repa sig.

Det var kanske jag som drog igång denna diskussionen ang piller. Jag är emot att det är så lätt att få som enda lösning, inte alls som en del i lösningen. Men att käka piller mot flera hjärtgrejer, sömntabletter osv när alla vi runt omkring håller på o svimma bara av att få en inblick i levnadssättet på håll känns inte helt optimalt. Jag hade velat att läkaren gav vissa en spark i riktning mot lite insikt om ens situation. Det kanske de gör utan att nå fram men situationen blir ändå inte tillräckligt hållbar i mina ögon.

Sorry om det misstolkades

 

[Gimlan]

Det var kanske jag som drog igång denna diskussionen ang piller. Jag är emot att det är så lätt att få som enda lösning, inte alls som en del i lösningen. Men att käka piller mot flera hjärtgrejer, sömntabletter osv när alla vi runt omkring håller på o svimma bara av att få en inblick i levnadssättet på håll känns inte helt optimalt. Jag hade velat att läkaren gav vissa en spark i riktning mot lite insikt om ens situation. Det kanske de gör utan att nå fram men situationen blir ändå inte tillräckligt hållbar i mina ögon.

Sorry om det misstolkades

Jag delar inte alls din erfarenhet av det och jag tycker att man ska komma ihåg att depression är en dödlig sjukdom och att man i få andra fall gällande dödliga sjukdomar tycker att medicin är onödigt.

 

[Kilauea]

Depression kan åtminstone vara dödlig, den är väl inte det per automatik. Det beror helt på hur djupt den sätter sig.
Tyvärr är det ju ofta så med sjukdomar som inte syns utanpå - många har svårt att förstå att de finns och hur allvarliga de kan vara.

 

[em-pirre]

Jag delar inte alls din erfarenhet av det och jag tycker att man ska komma ihåg att depression är en dödlig sjukdom och att man i få andra fall gällande dödliga sjukdomar tycker att medicin är onödigt.

Absolut, där är ju medicin nödvändigt! Jag tänkte som sagt på folk som har (om ens) en lindrig depression, är stressad, sover dåligt p.g.a. dåliga vanor o.s.v. Där finns det flera som helst vill ha ett piller för att bli frisk, och inte alls vill göra något jobb själv.

 

[Maoam]

Absolut, där är ju medicin nödvändigt! Jag tänkte som sagt på folk som har (om ens) en lindrig depression, är stressad, sover dåligt p.g.a. dåliga vanor o.s.v. Där finns det flera som helst vill ha ett piller för att bli frisk, och inte alls vill göra något jobb själv.

För många är det så att de dåliga vanorna kommer av depressionen och inte tvärtom. Men jag håller med om vikten av att ändra dessa vanor för att må bättre och vikten av att få hjälp och stöd med detta. Men min erfarenhet är att man ofta hellre vi ha samtalsstöd än medicin, jag upplever att det finns en onödigt stor rädsla för antidepressiva mediciner. Kombinationen har visat sig vara bäst.

Sen måste jag påpeka att även en lättare depression är väldigt plågsam och tuff och utan behandling är risken stor att det utvecklar sig till en ännu svårare depression och redan där är det viktigt med rätt behandling. Att vara deprimerad är inte samma sak som att vara lite nere och stressad....

 

[cherie]

Man bör också komma ihåg att forskningen kring antidepressiva inte direkt är himlastormande alla gånger. I en del studier är effekterna strax över placebo, om ens det. Just suicidalitet är dessutom en aspekt som vissa antidepressiva verkar ökar risken för, särskilt initialt. Vi vet inte heller särskilt mycket om långtidseffekter vid antidepressiva, eftersom läkemedelsbolagen är nöjda så fort de fått fram någon slags effekt och försäljningen börjar öka - då har de inget intresse av att forska mer. Nu i veckorna kom det dessutom fram att en stor, välkänd och mycket välciterad studie om antidepressiva är bluff och båg. Det är stora pengar och ett starkt vinstintresse inblandat i läkemedelsbranschen, och dess tillhörande forskning. Det får vi inte glömma bort.

Dock inte sagt att antidepressiva inte har sin plats vid vissa tillfällen hos vissa grupper. Men jag välkomnar definitivt ett mer nyanserat och kritiskt tänkande kring den väldiga förskrivningen av psykofarmaka till höger och vänster.

 

[the_connemara]

Jag delar inte alls din erfarenhet av det och jag tycker att man ska komma ihåg att depression är en dödlig sjukdom och att man i få andra fall gällande dödliga sjukdomar tycker att medicin är onödigt.

I dessa fallen är det dock inte antidepressiva inblandade.

Men alltså ni kan väl inte mena att alla som har mindre bra vanor är deprimerade o ska äta piller? Självklart ska en sjukdom behandlas men att få sömnpiller utskrivna utan att ens ha utrett om man har ngra psykiska problem/sjukdomar är vad jag vänder mig emot. Så som jag upplever att fallen i min närhet skötts. Att man helt enkelt satt sig i en situation där man lever över sin kapacitet och löser det genom att bota symptomen utan att läkaren tar mer tag i det.

Jag pratar som sagt alltså inte om varken självmordsbenägna eller varken konstaterade eller misstänka depressioner.

 

[em-pirre]

För många är det så att de dåliga vanorna kommer av depressionen och inte tvärtom. Men jag håller med om vikten av att ändra dessa vanor för att må bättre och vikten av att få hjälp och stöd med detta. Men min erfarenhet är att man ofta hellre vi ha samtalsstöd än medicin, jag upplever att det finns en onödigt stor rädsla för antidepressiva mediciner. Kombinationen har visat sig vara bäst.

Sen måste jag påpeka att även en lättare depression är väldigt plågsam och tuff och utan behandling är risken stor att det utvecklar sig till en ännu svårare depression och redan där är det viktigt med rätt behandling. Att vara deprimerad är inte samma sak som att vara lite nere och stressad....

Nej precis. Depression är något helt annat. Det är precis det jag säger.

 

[sthu]

Jag blev faktiskt sämre när jag fick medicin. Först fick jag sertralin mot depression, gjorde ingen skillnad. Fick ny diagnos och Lamotrigin. Samma sak där, ingen effekt. Det enda som verkligen hjälpte var samtalsterapi och "hemmaövningar" för att kontrollera tillvaron. Rutin, rutin, rutin. Ovärderligt! Naggar jag på rutinerna blir jag direkt sämre och får skov och ångest.
Fått ångestdämpande i perioder, men upplevde att jag blev rätt avtrubbad av dem.
Under en period fick jag insomningstabletter utskrivet. Tog dem två gånger, och visserligen sov jag men sömnen var kass. Samma sak där, det som hjälper mest är olika former av andningsövningar och avslappning.
Tyckte alla tabletter mest gav biverkningar. Jag är å andra sidan rätt klen när det kommer till läkemedel, mår illa av vanliga värktabletter liksom.

Så till ts
Fortsätt med praktiken, kontakta vården och träffa en psykiatrisjuksköterska eller -läkare. Skriv ner allt du funderar på och ta med till första mötet.
Under tiden kan du kolla på olika avslappningsövningar och mindfulness grejer, finns massor på youtube. Vad som funkar är otroligt individuellt. Det är bara att börja testa sig fram.

 

[Lovisaleonora]

Det enda som verkligen hjälpte var samtalsterapi och "hemmaövningar" för att kontrollera tillvaron. Rutin, rutin, rutin. Ovärderligt! Naggar jag på rutinerna blir jag direkt sämre och får skov och ångest.

Det här tror jag är viktigare än vad som kan poängteras. Rutiner. Tryggheten i rutiner. Känslan av att ha en plats.

 

[Lavinia]

Hej!

För mig har medicinerna gjort en stor skillnad. När jag kom till läkaren i januari i år var jag så förstörd att jag inte kunde varken tänka eller känna eller göra nåt. Jag bara grät och mådde pyton och kunde inte fatta varför. Jag var först motståndare till idén om piller, och blev sämre när jag väl började ta dom, men sen blev det bättre. Sen gick det åt fel håll igen och jag har bytt medicin 2 gånger. Den jag äter nu gör mig trött så jag sover vilket dämpar min ångest och mina negativa tankar. I kombination med kbt har jag äntligen börjat ta mig tillbaka till livet och börjat se lite mer hoppfullt på framtiden.

Min första läkare var noga med att låta mig göra lite tester för att se vad jag kunde lida av och följde även upp det när vi träffade igen. Hon trodde inte att psykolog skulle hjälpa mig, eftersom jag redan hade hyfsad ordning på mig själv och min tillvaro. När hon slutade bytte jag läkare varje besök, men dom tyckte iaf att det verkade som en bra idé med lite kbt.

Det svåra för mig är att orka/hinna göra mina kbt-övningar (och inte sitta på buke istället) nu när jag jobbar igen. Men jag valde att börja jobba igen för att kunna lära mig hantera jobbsituationerna bättre (eller att lära mig att inte ta notis om dom och fastna i negativa tankespiraler i jobbsituationer).

/Lavinia, vars första läkare inte ansåg att det var nån idé med kbt när jag var som sämst, jag skulle ändå inte orka ta tag i det. Jag tror hon hade helt rätt.

 

[Maoam]

I dessa fallen är det dock inte antidepressiva inblandade.

Men alltså ni kan väl inte mena att alla som har mindre bra vanor är deprimerade o ska äta piller? Självklart ska en sjukdom behandlas men att få sömnpiller utskrivna utan att ens ha utrett om man har ngra psykiska problem/sjukdomar är vad jag vänder mig emot. Så som jag upplever att fallen i min närhet skötts. Att man helt enkelt satt sig i en situation där man lever över sin kapacitet och löser det genom att bota symptomen utan att läkaren tar mer tag i det.

Jag pratar som sagt alltså inte om varken självmordsbenägna eller varken konstaterade eller misstänka depressioner.

Nej det är inte alls det jag menar, det jag ville få fram är att det är stor skillnad på depressioner och att "må lite dåligt och vara lite deppig". Om problemen kommer av dåliga vanor så är det så klart dessa man ska ta tag i, kanske behöver man ngn form av stöd i detta och man kan inte behandla dåliga vanor med medicin (hade iofs varit skönt). Men det är lätt att tänka att det bara handlar om dåliga vanor, man kan inte veta vad som ligger bakom och hur människor egentligen mår. Många med depressioner upplever en oförstående omgivning som tror att det handlar om att rycka upp sig och kämpa lite mer, eller ännu värre att man bara ska tänka positivt. För mig är det just detta att kämpa på lite mer och tycka att jag är misslyckad som inte klarar det som har bidragit till min depression. Det har liksom inte varit ok att inte orka. Har man fått diagnosen depression av läkare är det inte fel att äta tabletter om dessa hjälper, inte fel att inte göra det heller men många är onödigt skeptiska. Men som jag skrev så är kombinationen terapi och medicin bäst. Men det som du beskriver är något helt annat och då kan man så klart fundera över varför läkaren inte tar tag i det mer? Många allmänläkare tycker att det är lite svårt och jobbigt med psykiska sjukdomar, de är ju utbildade och intresserade av fysiska sjukdomar. Min psykolog berättade om när läkarstuderande ska ha "psykologpraktik" eller vad man kallar det, många är jättenervösa och tycker det är jobbigt då det är utanför deras område. Överlag så är ju kunskaperna om psykiska sjukdomar långt efter kunskapen om fysiska så det finns nog en del att jobba på för vården.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror inte det är så enkelt att man vid allvarlig sjukdom (cancer, depression, anorexi, alkoholism) kan säga att det räcker med EN typ av insats för att bota. Det krävs nog mer än så i de allra flesta fall. En kombination av flera insater helt enkelt.

Även om man "bara" bryter benet helt okomplicerat krävs det ju både vila och rehab för att komma tillbaka på banan. Att tro att en psykisk åkomma skulle vara lättare/snabbare att bota och komma igen från är nog väldigt optimistisk.

För den som inte varit riktigt nere i träsket är det fortfarande väldigt lång väg tillbaka till en person som går att känna igen som "jag". Hjärnan blir trött, utmattad och orkar inte. Det kommer en massa frågor om vem jag är, var jag är på väg, vad det ska bli av mig. Stressen slår till. Moment 22.

Det krävs flera olika strategier för att bli frisk. Även från enklare tillstånd som ett brutet ben. Det är inte "bara" att vila och efter 6-8 veckor åter springa maraton på supertid. Det tar tid. Det behövs olika insatser.

 

[Mirre]

Rövhatt
Blev osams med exet igår vilket resulterade i ännu mera ångest och att jag haft ont i magen sedan igår.
Tack ditt as

Angående diskussionen om tabletter så tror jag vården i många fall är väldigt snabba med att skriva ut det. Nu när jag var till vc fick jag sömntabletter utskrivna nästan direkt, så fort jag nämnde att jag hade svårt att sova så skrev han ut det.