Bukefalos 28 år!

Tänker jag rätt eller helt galet?

Pratade med läkaren nyss, han tyckte inte att jag hade några direkta problem och att behandlingen var att hitta ett jobb. Som att jag inte har försökt med det i en hel evighet redan. :(
Han tyckte att jag var ju bara trött och det berodde bara på lite lågt blodvärde.

@em-pirre: Nej jag var lika borta innan det, det är bättre vissa dgr men det är från ena minuten till den andra så är jag så trött så jag knappt orkar stå. En del dagar fungerar ingenting, då virrar jag bara runt och är allmänt förvirrad.
Hur länge har du varit arbetslös? Och hur långa är dina praktikdagar? Är det inte bättre att du tränar på att jobba nu när du är på praktik och accepterar att det är en omställning?

Fick du något för det låga blodvärdet?
 
Förnuftet säger sök hjälp. Nu.
Men samvetet säger skit i det och prioritera praktiken. Sabba inte det också.

Jag tror att både förnuftet och samvetet någonstans tror att det faktiskt går att göra bägge. Söka hjälp OCH prioritera praktiken. Det behöver inte vara antingen/eller.

Sedan tror jag det är optimistiskt att tro att man är pigg och vaken under en infasning av insomningstabletter.
 
Spinn off.

Hur kan det vara så lätt att skriva ut tabletter nu för tiden? Helt stört tycker jag att börja laborera med massa läkemedel utan att ha rett ut grunden. Nu säger jag dock inte att så är fallet här men har exempel från min omgivning.

Har du inte vettiga rutiner m mat, motion, utevistelse, insomningsbeteende osv så ska man väl för fasen inte ges tabletter mot symptomen eller?

Som att gå till läkaren för att man har ont i huvudet eftersom man inte druckit o få starkare huvudvärkstabletter. Galet!
 
Har du inte vettiga rutiner m mat, motion, utevistelse, insomningsbeteende osv så ska man väl för fasen inte ges tabletter mot symptomen eller?
Ibland för att överhuvudtaget fungera kan tabletter vara bra, medan man reder ut allt det andra. När jag inte kunde sova och därför inte kunde äta och därför rasade ner till undervikt så blev jag erbjuden sömntabletter. Fanns en jättetydlig anledning till att jag inte sov, jag var olycklig, men så länge jag inte sov och därför inte åt fanns det inte en chans att jag hade kunnat komma på fötter igen.

Saker och ting är lättare att hantera om man kan äta och sova hyfsat.
 
Saker och ting är lättare att hantera om man kan äta och sova hyfsat.

Nu blir det väldigt OT, men under en fruktansvärd tid i mitt liv blev mat en lågprioriterad sysselsättning. Jag gick ner många kilon och det som till slut fick mig i rimliga vanor, var en kvällspizza som fungerande som knock out-piller.

Jag satte helt enkelt i mig min beställda pizza och helt plötsligt slocknade alla stress-systemen. Någon uråldering drift meddelade kroppen att jag fått föda och kan koppla av. Jag sov i 13 timmar i sträck och kunde börja komma tillbaka på ett hyggligt vettigt sätt.

Det är ingen slump om att missbrukarrehab handlar till del om goda matvanor.
 
Det är ingen slump om att missbrukarrehab handlar till del om goda matvanor.
Nej, verkligen inte! När jag gick i terapi och hade det som värst sa alltid terapeuten: skit i allt men försök sova och äta (obs jobbade dock heltid så "allt" var mest städa, vara social etc). Annars har man liksom ingen hud som skyddar en typ.
 
Ibland för att överhuvudtaget fungera kan tabletter vara bra, medan man reder ut allt det andra. När jag inte kunde sova och därför inte kunde äta och därför rasade ner till undervikt så blev jag erbjuden sömntabletter. Fanns en jättetydlig anledning till att jag inte sov, jag var olycklig, men så länge jag inte sov och därför inte åt fanns det inte en chans att jag hade kunnat komma på fötter igen.

Saker och ting är lättare att hantera om man kan äta och sova hyfsat.

Självklart. Det trodde jag framgick av hela mitt inlägg. Man får ju ibland välja mellan pest eller kolera, eller så är ett "normalt dåligt" alternativ just i den situationen bra osv. Men reder man inte ut grunden först så är det ju heltokigt :(
 
Liten update.
Var till vc och fick sömntabletter utskrivna för att få sova ordentligt. Läkaren tyckte då att praktiken var bra så jag hade något att göra. Åkte till praktiken igår och det fungerade inte alls. Virrade runt som en manglad zombie, tappade allt jag tog i, lyckades välta ett antal juicepaket (som höll tack och lov) när jag skulle ställa upp varor i hyllorna och blev yr i huvudet så fort jag reste mig upp. Väl hemma mindes jag knappt att jag kört hem, kom på mig själv med att stå ute på gården med husnycklarna i handen. Vet inte varför jag gick ut överhuvudtaget eller varför jag hade nycklarna med mig. Jag skulle starta tvspelet till ungarna och göra mat. Min 7 åring tittade på mig och sade: "mamma, du fungerar inte"
Kontaktade vc idag igen så väntar på att läkaren ska ringa tillbaka nu. Han skulle ringa vid 4. Nu har jag parkerat bilen på gården och där får den stå. Kommer inte köra nu så länge jag är såhär.

Jag ska egentligen inte tro nånting men jag tror faktiskt att det bara är en omställning för kroppen att börja praktiken. Härda ut, förklara för din praktikchef om du varit sysslolös länge så har de förmodligen också förståelse för din virrighet :)

På tal om virrighet så är de flesta det med, även vi som arbetar heltid. Det är så hjärnan fungerar ibland, den går ofta på rutin.
Varje gång jag kör sambons bil så letar jag alltid efter min bil på parkeringen. En kväll på jobbet klappade t om en arbetskollega mig på axel och pekade på sambons bil "den hade du när du kom" efter att jag berättat att jag hittar inte min bil :rofl: Vissa mornar har jag kört till förskolan för att lämna minstingen och insett utanför förskolan att bilbarnstolen är tom - Ja just det sambon körde honom. Har befunnit mig på arbetet klockan 06.00 vid 1 tillfälle fast jag började 07.00 då jag ställde om tiden, problemet är att jag glömt att det gör även min telefon :p

Jag undrar om du befinner dig i ett sånt läge att du automatiskt hindrar dig själv till en sysselsättning, att du ser det jobbiga framför att det roliga? Även om du inte skulle vara en social människa så tänk framåt, vad kan praktiken ge mig? Kanske inte ett jobb men rutiner och erfarenhet att gå vidare på. Kämpa på :)
 
Har inte hämtat ut sömntabletterna än, var tvungen att få pengar först.
Blodvärdet är för lågt så får käka järntabletter ett tag också.
Men är inte sjukskriven alla fall, hoppas att järntabletterna ska hjälpa så man piggnar till lite.
Just nu känns det mest som att det är för lite syre inne, är lite bättre om jag går ut men är precis som att jag inte får ner luften i lungorna ordentligt. Jag får liksom anstränga mig för att få i mig luften ordentligt. Även ute. Har haft så förut till och från så det går väl över. Vet inte om det är någon form av ångest eller vad det är.
 
Senast ändrad:
Låter som ångest, har haft så också och var övertygad om att jag hade astma men var inget fysiskt fel på mig. Jag har haft återkommande depressioner i nästan hela mitt vuxna liv men inte insett eller velat inse att jag haft det utan har trott att det var något fysiskt fel på mig vilket det inte varit och då har jag inte fått rätt hjälp. Nu har jag fått bra hjälp och känner efter många år att jag är mig själv igen. Depressioner och ångest kan ge sig till känna på ett väldigt fysiskt sätt, jag var faktiskt lite så som du beskriver. Trött, förvirrad, sov dåligt eller för mkt, kände det som att hjärnan inte riktigt fungerade, "dimhjärna" liksom. Kunde glömma bort hela dagar och kunde inte komma ihåg att det t ex varit torsdag fastän jag visste att det var fredag. Ont i kroppen, andningssvårigheter, obeskrivlig trötthet, yrsel, koncentratrionssvårigheter (kände mig rent av dum och korkad) osv osv. Listan kan göras lång.
Jag upplevde också att mitt självförtroende var i botten, kunde ingenting tyckte jag. Jag var dålig i skolan, på jobbet, på ridningen mm. Jag ville dessutom inte träffa folk om jag inte var tvungen och ville helst gömma mig under täcket och slippa vara social.

Jag funderar lite på om det inte är lite samma för dig? Om du har gått hemma länge, mått dåligt och sen börjar praktik och känner att du inte riktigt fixar det? Depressioner är vanligt men väldigt många söker inte hjälp. Var detta något som nämndes vid ditt läkarbesök? Eller känner du igen dig i det jag beskriver? Det vore kanske en bra idé att be om en remiss till psykolog eller terapeut om det finns på din vårdcentral? Eller kurator? KBT kanske inte är så dumt då du får väldigt konkreta verktyg att hantera dina problem. Jag tror inte heller att ska vara främmande för medicinering. Det borde ju vara viktigt att du kommer igång med praktik eller arbete så sjukskrivning är kanske inte att föredra? Känner du att du inte får ett bra bemötande från din läkare be att få byta eller byt VC så att du kan komma till någon som du känner tar dig på allvar och som du kan föra en bra diskussion eller samtal med.

Hoppas det löser sig för dig!!!
 
Har inte hämtat ut sömntabletterna än, var tvungen att få pengar först.
Blodvärdet är för lågt så får käka järntabletter ett tag också.
Men är inte sjukskriven alla fall, hoppas att järntabletterna ska hjälpa så man piggnar till lite.
Just nu känns det mest som att det är för lite syre inne, är lite bättre om jag går ut men är precis som att jag inte får ner luften i lungorna ordentligt. Jag får liksom anstränga mig för att få i mig luften ordentligt. Även ute. Har haft så förut till och från så det går väl över. Vet inte om det är någon form av ångest eller vad det är.

Det finns bra andningsövningar för att lugna systemen. Det blir moment 22. Lite ångest som gör att andningen blir svårare. Mer ångest för andningen blir svår. Och så snurrar det på.

Med några enkla andningsövningar kan du bemästra situationen själv, bli herre över din kropp och kanske också tämja dina tankar i viss grad,
 
Spinn off.

Hur kan det vara så lätt att skriva ut tabletter nu för tiden? Helt stört tycker jag att börja laborera med massa läkemedel utan att ha rett ut grunden. Nu säger jag dock inte att så är fallet här men har exempel från min omgivning.

Har du inte vettiga rutiner m mat, motion, utevistelse, insomningsbeteende osv så ska man väl för fasen inte ges tabletter mot symptomen eller?

Som att gå till läkaren för att man har ont i huvudet eftersom man inte druckit o få starkare huvudvärkstabletter. Galet!

Pengar. Det är billigare o stoppa i folk piller än att göra utredningar o ta reda på orsaken. Att skicka hem någon med en påse piller tar kanske en kvart, att reda i orsaken kräver utredningar av alla möjliga de slag.

//Squie - baserat på hennes erfarenhet av vården.
 
Har inte hämtat ut sömntabletterna än, var tvungen att få pengar först.
Blodvärdet är för lågt så får käka järntabletter ett tag också.
Men är inte sjukskriven alla fall, hoppas att järntabletterna ska hjälpa så man piggnar till lite.
Just nu känns det mest som att det är för lite syre inne, är lite bättre om jag går ut men är precis som att jag inte får ner luften i lungorna ordentligt. Jag får liksom anstränga mig för att få i mig luften ordentligt. Även ute. Har haft så förut till och från så det går väl över. Vet inte om det är någon form av ångest eller vad det är.

Kan bara tala för mig själv.
Men jag har haft väldigt dåliga järndepåvärden, jag orkade knappt stå upp.
Utöver det kämpar jag med daglig ångest i varierande grad. Har mycket hjälp av KBT för att hantera den.

Kombinationen dåligt järn och ångest var inte kul, i och med att kroppen (och hjärnan) var så slut av järnbristen så orkade jag inte riktigt hantera ångesten = den blev värre.

Min tanke är att låt järntabletterna ge lite verkan och ta hjälp någonstans för att få hjälp med din ångest.
Man kan må så jävla skit av ångest, men med rätt hjälp går det att hantera.

Hoppas det vänder för dig snart :)
 
Pengar. Det är billigare o stoppa i folk piller än att göra utredningar o ta reda på orsaken. Att skicka hem någon med en påse piller tar kanske en kvart, att reda i orsaken kräver utredningar av alla möjliga de slag.

//Squie - baserat på hennes erfarenhet av vården.
Plus att folk vill ha en snabb lösning. De flesta verkar hellre vilja ha ett piller än terapi. Folk vill inte jobba själv.
 
Jag tror folk mest vill att deras liv ska fungera. Att "jobba själv" kan nog kännas nog så tungt när man har ett helt liv, ett jobb, saker att sköta.

För mig så handlade det mkt om orken, är man i en depression är det ofta svårt nog att bara klara av vardagen. Jag grät floder på mitt första läkarbesök och var så slut efter de 15-20 min det tog att jag åkte hem och bara grät och sov i timmar. Att sitta i 45 minuter och prata om allt som är jobbigt sög fullkomligt musten ur mig, utan tabletterna hade jag inte orkat att ta mig igenom terapin. Det är tabletterna som har varit avgörande för mig, de håller mig mer balanserad och hjälper mig att se mer klart/objektivt på saker och ting och utan dem är jag övertygad om att jag inte hade tagit mig igenom terapisamtalen, de var tuffa nog ändå. Det är inte fel att behandla med tabletter, de kanske inte alltid är hela lösningen men de är en del av den och för väldigt många en nödvändig del.
 
Plus att folk vill ha en snabb lösning. De flesta verkar hellre vilja ha ett piller än terapi. Folk vill inte jobba själv.
Man kan behöva dem för att orka jobba själv. Tycker du är nedlåtande mot alla dem som faktiskt behöver medicin mot psykisk ohälsa. De flesta är inte lata, de kämpar allt de orkar tills de faltiskt inte står ut längre.

Antidepressiva är dessutom ingen enkel quickfix. Jobbig insättning många gånger, jobbiga biverkningar - och att det krävs jobb för att må bra och repa sig.
 
Man kan behöva dem för att orka jobba själv. Tycker du är nedlåtande mot alla dem som faktiskt behöver medicin mot psykisk ohälsa. De flesta är inte lata, de kämpar allt de orkar tills de faltiskt inte står ut längre.

Antidepressiva är dessutom ingen enkel quickfix. Jobbig insättning många gånger, jobbiga biverkningar - och att det krävs jobb för att må bra och repa sig.

Jag är mycket medveten om vikten av medicinsk behandling vid t.ex. depressioner, efter att flera år jobbat inom akutpsykiatrin.

Att endast få en medicin är inte mycket värt, jag ser hellre att patienten får samtalskontakt/terapi/whatever, och för att orka ta itu med problemen så behövs verkligen den där medicinen.

Men nu ser jag inte riktigt att vi pratar om såpass allvarliga depressioner (eller depressioner öht)?
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 592
Senast: Snurrfian
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 497
Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
11 581
  • Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
6 427
Senast: Calmiche
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp